Fuller's Old Winter Ale

Som vanligt ligger jag alltid efter vad gäller att dricka ölnyheter, Fuller's Old Winter Ale anlände till Systembolaget den 19:e november bland julölen. I slutet av mars kanske det inte är helt optimalt att dricka julöl, fast egentligen spelar det ingen större roll. Öl är ju alltid smaskigt.

Ölet har en trevlig färg, mörkröd med ett tämligen vitt skum. Doftar lite knäck, malt, bränt och margarin. Anar även en viss fruktighet.

Smaken innehåller framförallt karamell och humle. Beskan som kommer på slutet känns lagom för denna typ av öl. De brända tonerna finns där också. Trevligt och klart drickbart öl utan att briljera så att de står härliga till.

Ser att det finns några flaskor kvar på Systembolaget om nu någon är intresserad.

3,25/5

Budweiser tvingas byta namn?

Läste precis en artikel i Dagens industri om att den amerikanska bryggerijätten Anheuser-Busch inte längre får kalla sin mest kända öl för Budweiser i Europa. Detta står klart efter ett domslut i EU. Striden om rätten till varumärket Budweiser har pågått i åratal mellan amerikanarna samt tjeckiska Budweiser Budvar.

Undrar vad de kommer att döpa om ölet till? Eller blir det rentav såpass bra att ölet slutar att säljas i Europa? Budweiser tillsammans med Miller Lite är bland de absolut sämsta ölen jag någonsin druckit, extremt dyra enligt mig då de knappt smakar mer än vatten.

Nøgne Ø Sahti

Igår provade jag Sahtin som Dugges och Nøgne Ø gemensamt skapade hösten 2008. De bägge bryggerierna brygger stabil öl så det var med en rätt stor nyfikenhet jag drog av kapsylen på flaskan.

Sahti är en traditionell och väldigt ovanlig finsk öltyp som folk brygger hemma. Det finns även ett antal sahti som bryggs kommersiellt av bryggerier. 2002 fick Sahtin EU:s särartsskydd, det innebär att sahti får tillverkas i vilket EU-land som helst men det måste göras enligt den traditionella metoden för att få kallas för sahti. Dugges/Nøgne Ø kallar sin sahti för "sahti reinvented" och nog är det en spännande blandning av råvaror de bjuder på. Förutom råg, vete, malt och humle innehåller ölet enris från Norge, malört från Sverige, ljunghonung från Telemark samt jäststammar från Belgien, Storbritannien och Tyskland. Tacka vet jag globaliseringen!

Då jag hällde upp ölet bildades ett stort och väldigt inbjudande skum som ganska sakta behagade att sjunka undan. Ölet hade en grumligt brunaktig färg.

Måste säga att ölet doftade trevligt, en söt och frisk doft. Honung och jäst kom jag först att tänka på. På något sätt doftade ölet även lappländsk vildmark, nu låter det kanske väldigt dramatiskt men det är enbarren antar jag. Inte för att jag varje dag doftar på enbarr, men min morfar var makalös på att röka fisk, han använde alltid enbarr som krydda. Fick lite vibbar av det då jag doftade på ölet.

Vad ska man då säga om smaken? Honung förstås, ja väldigt mycket honung smakade det. Ölet smakade också lite skog, hur ofta man nu äter skog. Men det är enbarren som ville ha uppmärksamhet. Ölet kändes fylligt i munnen. Ölet gav även en del belgiska vibbar tackvare jästen. Även en viss örtighet infann sig.

Eftersmaken var mjuk och behaglig, någon direkt beska kände jag ej däremot en viss hetta från alkoholen. (11%)

Trots mina finska rötter är jag osäker på om jag någonsin smakat en äkta sahti, mycket pinsamt att inte ha koll på det. Vad jag förstått är denna sahti inte en äkta sahti, dock ett trevligt öl på många sätt. Riktig sahti är en färskvara, Dugges/Nøgne Ø:s har bäst före stämplad till september 2013.

Betyg: 3,75/5

Carlsberg lyxöl för runt 3000 kronor?

Läste precis en artikel om Carlsberg lyxölsserie, Vintagetrilogin. Måste erkänna att jag helt missat de ölen, finns ölet att köpa i Sverige, jag tror inte det. Vintage no. 1 var tydligen en Barley Wine.

Endast 600 flaskor Vintage no. 2 tillverkas, flaskan är på 37,5 cl. Smaken skall bla innehålla mocka, vanilj och tjära.

"Vintage 2 är avsett för de som söker efter det exceptionella, det kompromisslösa och det med absolut högst kvalitet. Ölet är en utmaning – från bryggning till smakupplevelse – och även den visuella upplevelsen är unik", säger bryggmästare Morten Ibsen vid Jacobsens Husbryggeri.

Vad säger ni, galenskap eller bra PR?

Ytterligare en artikel om ölet.

Aprilnyheter på Systembolaget.

Ni har säkert noterat de kommande aprilnyheterna på Systembolaget. Aprilnyheterna tillsammans med nyheterna i oktober är lite speciella då dryckerna kommer att finnas i det fasta sortimentet i minst ett år. Dessa öl anländer:

* TOMP Guldkällan, 4,80%, 330 ml, 9:50
* Kronenbourg 1664, 5%, 330 ml, 12:90
* Saku Kuld, 5,20%, 500 ml, 14:90
* Zlatý Bazant 5%, 500 ml, 14:90
* TOMP Guldkällan, 5,70%, 330 ml, 10:90
* Grebbestad Lager, 5%, 330 ml, 14:90
* St Peter's G-Free Ale, 4,20%, 500 ml, 34:50
* Oppigårds Single Hop Ale, 4,80%, 330 ml, 16:70
* Ekholmen Ekologisk Ale, 4,70%, 500 ml, 28:90
* Haystack Weat, 5%, 355 ml, 19:90
* Franziskaner Hefe Dunkel, 5,50%, 500 ml, 18:90
* Fuller's Golden Pride, 8,50%, 330 ml, 17:90
* Fuller's India Pale Ale, 5,30%, 500 ml, 23:80
* Wells Banana Bread Beer, 5,20%, 500 ml, 22:90

Inga jättesensationer som synes, slovakiska Zlatý Bazant har jag inte druckit sedan besöket i Bratislava sommaren 2003. Blir lite kul att återigen smaka ölet. Oppigårds Single Hop Ale är stabil. Även Franziskanern funkar fint lagom till våren och sommaren. De bägge ölen från Fullers måste givetvis provas.

Apropå Fuller's, importören Arvid&Nordquist beskriver de bägge ölen såhär:

Fuller´s India Pale Ale:

PRODUCENT: Fuller´s VOLYM: 500ml
URSPRUNG: England, London ART.NR: 45228
DRUVA: Druva saknas ART.NR SYSTEMBOLAG: 1518
ÅRGÅNG: PRIS EX MOMS: 19:-
SMAKTYP: Ale PRIS SYSTEMBOLAG: 23.8:-

KARAKTÄR:
Mörkt bärnstensfärgad. Doften är rik på malt, kryddor och frukt med inslag av kanderade apelsinskal. Smaken är fyllig, krämig med inslag av apelsin, honung och humle. Lång härlig efterbeska.

PASSAR TILL:
Smakrika rätter av kött, gärna med något sött/fruktigt tillbehör. Utmärkt att njuta som en värmande dryck, bara som den är, eller till en rökt ölkorv.

KVALITETSFAKTORER:
India Pale Ale har fått sitt namn från tiden då sjötransporter gick till kolonier på andra sidan jordklotet, främst Indien. För att klara de långa sjötransporterna bryggdes ölet med hög vörtstyrka, dvs rikligt med malt vilket ger ett fylligt och mer alkoholrikt öl, samt berikades med mycket humle som är konserverande. Ölet är bryggt på 96% Pale -och 4% Crystal malt. Ölet är överjäst. Vid buteljering tillsattes lite extra jäst, varför en andra jäsning skett i flaskan. Detta
har bidragit till ett friskare, mer levande och samtidigt fylligare öl med komplexitet samt förutsättningar för fortsatt mognad och lång hållbarhet.
Humle: Golding, Fuggle och Target.

KORT OM:
Fuller’s är ett av Englands äldsta bryggerier, grundat redan 1654, och än idag Londons enda traditionella, familjeägda bryggeri.

Fuller´s Golden Pride

PRODUCENT: Fuller´s VOLYM: 330ml
URSPRUNG: England, London ART.NR: 45122
DRUVA: Druva saknas ART.NR SYSTEMBOLAG: 1555
ÅRGÅNG: PRIS EX MOMS: 14.3:-
SMAKTYP: Ale PRIS SYSTEMBOLAG: 17.9:-

KARAKTÄR:
Gyllene bärnstensfärg. Stor doft av humle, frukt och rostade mandlar.
Smaken är fyllig, komplex i en vinös stil, med aromer av rostad malt, kanderad apelsin, honung och mandel. Lång eftersmak med avrundad beska.

PASSAR TILL:
Njut som den är, som aptitretare eller för att avrunda en god middag med. Kan även passa till smakrika maträtter, gärna med söta/fruktiga tillbehör.

KVALITETSFAKTORER:
Till en början bryggdes Golden Pride för att ges i julgåva till viktiga personer. Lagring skedde då på ett Hogshead-fat som man fått från Gale Brewery, vilket gav en mycket speciell karaktär. Idag bryggs Golden Pride i större volym, ca i milj liter/år. De absolut bästa råvarorna används, Golden Pride utgör även grunden för Fuller´s Vintage Ale. Ölet är framställt på 96,5 % Pale -3 % Karamell -, och 0,5% Färgmalt, och är överjäst. Efter avslutad jäsning fick ölet konditioneras (efterjäsa) med ny tillsats av fräsch jäst, sedan mogna 21 dgr för att slutligen filtreras och buteljeras. Enligt öllegenden Michael Jackson är Golden Pride ”the
Cognac of beers”. Humle: Northdown, Challenger och Target.


Ovanstående låter inte helt dumt. Undrar hur länge India Pale Alen tål att lagras? "The Cognac of beers" låter väldigt imponerande, den salige Michael Jacksons ord gör mig väldigt nyfiken på Golden Pride.

Sköna dagar på Malta.

Dagen efter att man kommit hem från en resa är det inte helt ovanligt att man tänker tillbaka på resan och resmålet. Malta är ett trevligt litet land, bättre resmål än vad jag på förhand trodde. Klimatet var behagligt, runt 16-17 grader, varmare i solen. Ett par av dagarna blåste det rejält, då kändes det förstås svalare.





Har jag nu räknat rätt är Malta land nummer 45 som jag besökt, det börjar bli en del men fortfarande har jag tex närmare 20 länder i Europa kvar att besöka. Ett litet mål i livet är att ha besökt samtliga europeiska länder, frågan är bara om det kommer att ske? Länk till mina flygresor under 2000-talet. En praktisk och bra sida, annars är risken stor att man till slut glömmer bort var man varit.

På Malta var jag tillsammans med farsan, vi brukar göra en gemensam resa lite då och då, far och son. Kul är det då vi båda gillar att ta det lugnt, att sitta på en bänk i en timma och bara titta på havet är inget vi blir rastlösa av.

Ännu en gång bodde vi på Radisson SAS, helt klart min favoritkedja vad gäller hotell. Man vet vad man får och framförallt är det lägena på de olika hotellen som nästan alltid är kanon.

Radisson SAS Bay Point Hotel ligger i St Julians, ungefär 10 kilometer från Maltas huvudstad Valletta. St Julians tillsammans med närbelägna Sliema får sägas vara huvudorterna vad gäller restauranger och nöjesutbud på Malta. Nedan följer några bilder på hotellet:







Hotellet byggdes 1997 och den senaste renoveringen skedde 2004. Fanns ett antal pooler (både inomhus och utomhus), ett par tennisbanor, ett antal restauranger och barer. Ungefär vad man kan förvänta sig av ett Radissonhotell med andra ord. Omgivningarna var rätt fina med framförallt havet som den stora stjärnan.

Rummet var helt ok, men några anmärkningar har jag. En papperskorg i rummet hade inte varit fel. Även en fåtölj eller en skönare stol att sitta på hade varit fint. Dessutom var badrummet lite trött, höll ungefär 3,5-stjärnig klass enligt mig. Boendet är ganska viktigt då jag är ute och resor, men brukar ju trots allt tillbringa en hel del tid på rummet. På Radisson SAS ingår bredband på rummet, det är förstås suveränt.

Vad gjorde vi då på Malta? Visst tog vi det lugnt och njöt av solen och utsikten men lite smågrejer hann vi med, bla ett par turer till Valletta.



På fredagen tog vi taxin, den turen kostade 17 euro. På lördagen åkte vi med lokalbussen, en gammal engelsk historia från 1960-talet. Ungefär 50 cent kostade bussturen. Visst går det fortare att åka taxi men priset talar helt klart tills bussens fördel, dessutom var det en viss kultfaktor att åka med en gammal buss. Fast att göra det på sommaren är kanske inte lika skoj, då är risken för enorma LP-skivor mycket stor.




Man kan även åka färja mellan Valletta och Sliema, en tur som tar ungefär 5 minuter och kostar inte många kronor. Att åka båt är alltid kul för då får man lite annorlunda perspektiv på saker och ting.



Sliema är tillsammans med St Julians de stora turistområdena på Malta, ett otal restauranger och hotell är belägna i de orterna. Sliema har en fin och lång strandpromenad.




Valletta är en liten stad med drygt 7000 invånare, staden är gammal. Staden har en stor affärsgata, muren som omgärdar Valletta är mäktig. Det är rätt kul att gå omkirng i staden, men det kan bli ganska jobbigt. Kan bara tänka mig hur det är på sommaren då det är riktigt varmt. Anledningen till att det kan bli jobbigt är stadens stora höjdskillnader, jag förstår inte riktigt hur gamlingarna kan ta sig fram i Valletta med tanke på alla branta stigningar. Några timmar och så har man sett det mesta av Valletta. Åker man till Malta är mitt tips att bo vid kusten utanför Valletta, ty själva Valletta är inte sådär jättespännande efter ett tag.



Det mesta av vår tid tillbringade vi alltså i St Julians och Sliema. Valletta är helt klart värt ett besök eller två men framförallt St Julians tyckte jag var mycket mer intressant. Det var där vi åt de flesta av våra måltider, bla en mycket god pasta på restaurang Paparazzi. Riktig god pasta med riktig korv samt inhemsk ost. Maten var lite billigare än hemma i Sverige. Maltas nationalrätt, kaningrytan Stuffat Tal-Fenek åt vi ej. Att äta kanin låter inte riktigt som det mest givande i livet. Det inhemska ölet var som jag tidigare skrivit ingen hit.



Den enskilt godaste måltiden åt jag på Radisson, en otroligt bra och välsmakande hamburgartallrik. Perfekt kött och kul samt lite annorlunda idé med focacciabrödet. Oftast är det enkla det godaste.



Mars är tidigt på säsongen men ändå var det många turister på Malta redan nu, många äldre britter men framförallt mycket folk från Italien. Sicilien ligger nära Malta, färjan över tar inte många timmar. Apropå på italienare, då farsan och jag låg och jäste vid inomhuspoolen iförda baxbyxor låg även ett gäng italienare där fullt påklädda trots den varma och fuktiga luften inne vid poolområdet. Några av italienarna lade t o m in sina stövlar i bastun. Det finns folk och så finns det folk.



Annars får väl resans största negativa incident anses vara då jag återigen lyckades trampa på hundskit, det börjar ske lite väl ofta nu tycker jag. Skyltarna tycks ej hjälpa.



Malta var som sagt ett positiv överraskning. Kan bara ana vilken fart det är där på sommaren med alla turister och ungdomar som är nere på språkskolor. Ibland undrar man lite försynt varför man inte bor vid Medelhavet?



Hejdå Malta, vi kanske ses igen?

Öl på Malta.

Idag har det blivit ett par öl, först ut var Farsons Hopleaf Pale Ale. Cisk Lager som jag skrev om häromdagen var inte rolig, Hopleaf Pale Ale från samma bryggeri var mycket godare. Att farsan och jag innan vi drack ölet knallat runt 1 mil bidrog förstås till ölet smakade extra smaskigt. 3 euro för en halvliter.



Ölet drack vi på Plough&Anchor Restaurant i St Julian, Malta. Puben hade en härlig nautisk inredning med typiska engelska pubinslag. Väldigt mysigt ställe på alla sätt. Ägaren var en äldre engelsk gentleman med ett mycket härligt yvigt vitt skägg.



Nå, tillbaka till Pale alen. Ölet hade ett vackert utseende med ett gräddigt skum. Doftade lite nötter och kola. Smakade lite plast, frukt och kola. Eftersmaken innehöll lite inslag av skinka och sirap. Ingen jättebeska men ändå betydligt mer jämfört med "pisslagern" vi drack i torsdags. IBU på 32. Långt ifrån weltklasse, men ändå drickbart. Betyg: 2,75/5



Till lunchen blev det ett par Farsons Blue Label. Det bästa med det ölet var dess rätt vackra färg. I övrigt finns det inte så mycket att säga. Vattnigt och ganska intetsägande är mitt omdöme om ölet. Ingen kropp och ingen eftersmak, trist! 1,75/5

Nu har jag inte druckit alla öl som produceras på Malta så jag kan inte vara helt säker, men onekligen känns det som att till Malta bör man ej åka om man är på jakt efter öl i världsklass.

Det är nästan, men bara nästan så att man blir sugen på en Maotai.

Warsteiner och Cisk Lager.

Imorse åkte farsan och jag till Malta. På flighten mellan Frankfurt och Malta drack vi en varsin Warsteiner. Det är tyska Lufthansas standardöl ombord. Ölet hade en typisk pilsnerkaraktär. Ljusgul färg och en ganska svag doft av malt med lite jäst i bakgrunden. Lättdrucken med en typisk brödig smak. Hygglig beska även om det kunde ha varit mer. Egentligen inget speciellt öl, men ombord på kärran var det ok att dricka. Betyg: 2,75/5



På Malta har det idag blivit en öl, nämligen Cisk Lager. Där snackar vi om en klassisk trist eurolager. Förmodligen är ölet bättre då det är +30, nu när det är runt 16-17 grader smakade det inget vidare om jag skall vara ärlig. Snudd på obefintlig eftersmak. Farsan höll med trots att han ej kan beskyllas för att vara världens största konnässör vad gäller öl. Ölet kostade 2,50 eur på en uteservering. Betyg: 1,5/5

Imorgon tar vi nya tag och försöker hitta något roligare att dricka. (dvs mjölk)

Grabbhelgen på landet, del 2.

Då var det dags att berätta om lördagens äventyr. Lite tunga i skallen var vi allt då vi vaknade, men efter en lugn start på dagen med en liten promenad var det dags att återigen fokusera på öl. Första ölet för dagen blev en Brewdog Storm från skotska Brewdog.



Ölet var en nyhet i december förra året, en tämligen udda kombination av IPA och rökiga whiskyfat. Visste inte riktigt vad som väntade. Färgen var schysst gul, ja nästan lite guldaktig. Vädligt rökig doft, med mycket tjära. Även smaken var mycket rökig men med svaga fruktiga toner. Eftersmaken var lång. Bättre än Innis&Gunn men kändes ändå lite tunt på något sätt. Ingen höjdare men kul att ha provat. Som en light whisky typ. Perfekt att dela på två. Kanske vinner på lagring? Betyg: 3/5



Nummer två på lördagen blev en Old Eskil Special Ale, så vitt jag vet det första ölet från Mälarbryggeriet i Eskilstuna som jag druckit. Ölet finns på Systembolagets beställningssortiment. Tyvärr inget bra öl, blaskig och trist. Ingen större skillnad mellan den och tex en Norrlands Guld eller liknande öl. Industrilager var min första tanke då jag drack ölet, det är inget vidare betyg enligt mig. 1,75/5



Till eftermiddagsfikat och Silenzis goda paj blev det en Verdi Imperial Stout från italienska bryggeriet Birrificio del Ducato. Det är inte precis varje dag som jag dricker italiensk öl. Verdi fanns som tillfällig nyhet i december förra året. Flaskan har en intressant design, jag noterade också att kapsylen var större än normalt. Vätskan är fint kolsvart. Doften är angenäm med mycket choklad, kaffe, russin och lite sötma i bakgrunden. Ölet smakar ungefär som det doftar, mycket choklad och rostade toner. Upplevde en viss hetta i eftersmaken. Trevligt och gott öl, förvånansvärt lättdrucket, ja nästan behagligt. Betyg: 4/5.



Nästa öl för rakning blev en Kasteel Brune från Van Honsebrouck. Ölet finns på beställningssortimentet. Ölets färg var väldigt likt Coca Cola. Mycket söt doft, torkad frukt. Påminde en del om portvin. Även smaken var mycket söt, sirap, plommon och lite körsbär. Alkoholen värmde rätt fint i magen. (11%) Inte lika god som Tripeln som dracks på fredagen. Betyg: 3,25/5.



Därefter blev det en nyhet från februari, nämligen en Einbecker Winterbock från tyska Einbecker Brauhaus. Ölet såg fint ut med sin kopparaktiga vätska. Maltig och en ganska söt brödig doft. Trevligt! Smaken var maltig med fina söta toner av sirap och aprikos. Fräsch och fruktig avslutning med inslag av vörtbröd. Gott och fylligt öl! Tänk om deras klassiska Mai-Urbock återigen hittade tillbaka till Systembolaget? Gillar inte att den numera finns på beställningssortimentet. Betyg: 4/5



Lite senare på kvällen var det dags för mitt livs första öl från Brasserie Cantillon. Ja, det är sant! Det är verkligen inte ofta jag dricker spontanjästa öl. Ölets röda färg var mycket fin och inbjudande. Doften var påtagligt syrlig och unken, med fina inslag av körsbär. Visst låter det märkligt men så var det. Första klunken var lite av en chock, Mein Gott vad är detta? Mycket surt, men ändå gott och roligt. Efter den inledande chocken kröp det fram goda körsbärssmaker samt lite gräsiga toner. Det är svårt att beskriva de smaker jag kände, måste dricka detta öl snart igen. En del tycker att ölet doftar stall, ja det kanske inte är någon tokig beskrivning. Fast jag måste erkänna att det är runt 20 år sedan jag senast var i ett stall. Verkligen ett spännande öl på många sätt, påminde lite om vin och cider men ändå inte. Vätskan var härligt torr. Betyget blir 4,25/5.



Lördagens sista öl blev en Brewdog Paradox Smokehead. Ölet har lagrats på fat från Smokehead Islaywhisky i sex månader. Den var med bland nyheterna i mars, finns fortfarande en hel del flaskor kvar för den som är intresserad. Vätskan var kolsvart. Doften var rökig med inslag av lakrits. Verkligen en inbjudande doft. Smaken, ja även den var förstås rökig med inslag av tjära och lakrits. Även en viss sötma kröp fram. Paradox var betydligt bättre än Storm tyckte jag, vätskan var fyllig och kändes trevlig i munnen. Perfekt att dela en flaska på två som en liten avslutning på kvällen. Betyg: 3,75/5

Helgen var verkligen trevlig, nästa gång lär grabbhelgen ske i oktober, precis som vanligt med andra ord. 15 olika öl drack/smakade jag, 12 av dem hade jag tidigare ej druckit. Det är alltid skoj att prova nya öl, det berikar livet. Ser redan fram emot nästa grabbhelg, undrar vilka öl som då skall avnjutas?

Grabbhelgen på landet, del 1.

Helgen tillbringades som tidigare nämnt på ett landställe norr om Uppsala. Fyra galningar var vi, nämligen Eddan, Silenzi, Veiron och så undertecknad. Som vanligt låg vårt fokus på god mat, trevligt umgänge samt förhoppningsvis goda och spännande öl. Alla hade vi med oss en hel del intressanta buteljer.



Efter att vi hade installerat oss och i vissa fall svettats med snöskottning var det dags för eftermiddagens första öl. Nummer ett för mig blev en Indianviken Pale Ale från Nynäshamns Ångbyggeri. Den smakade lika gott och stabilt som alltid. Man känner verkligen att det är en öl från Nynäshamn, de har en rätt speciell egen smak.



Efter Indianviken delade Eddan och jag på en Double Bastard Ale från Stone Brewing. Köpte den flaskan i november på Systembolaget, nu var det äntligen dags att smaka. Ölet hade en underbar doft, godis! Eddan tyckte sig känna en del toner av lakrits men framförallt blandgodis. Ölet hade en trevlig fruktig smak och en underbar beska. Stor kropp och en skön känsla på vätskan. Bra och lång eftersmak. Verkligen ett gott öl, perfekt att dela på två. Jag gillar verkligen öl från Stone, ett underbart amerikanskt bryggeri. Mitt betyg blir 4,25/5.



Efter att Eddan och jag vilat våra smaklökar ett tag var det dags att dela på en flaska Nøgne Ø # 100 från norska Nøgne Ø. Det var första gången jag drack en sådan, förväntningarna var mycket höga. Den givna frågan är då om förväntningarna infriades? Ja, det gjorde de! Nøgne Ø # 100 är ett underbart gott öl! Det skall vara en dubbel IPA, men enligt mig är det en blandning av lite av varje. IPA, Barley Wine, ja jag vet inte riktigt. Doften är underbar, smakar lite choklad men framförallt mycket humle och citrus samt ananas. Verkligen suverän! Betyget blir mycket högt: 4,75/5

Efter Double Bastard och Nøgne Ø # 100 var det dags att äta kvällsvard. Till maten drack jag en Jämtlands IPA. Den har jag tidigare recenserat, och slutsatsen blev den samma som tidigare. Ölet är klart drickbart men någon direkt lysande IPA är det ej. Lite mer humle kanske?



Nästa öl på programmet blev en Solstice d'hiver från kanadensiska Brasserie Dieu Du Ciel. Ölet var med bland de julölsnyheter som landade i november förra året. Solstice D'hiver hade en fin doft med mycket inslag av karamell, malt och torkad frukt/bär. Inte alls dumt! Ölet kändes mycket fylligt och med fina smaker av karamell och frukt och bär. Beskan är hög och alkoholen värmde fint. Stabilt och gott öl! 4,25/5



Trodde ni att det nu var slut med öldrickande på fredagen ja då trodde ni fel. Kastell Bier Triple från belgiska Van Honsebrouck hade Eddan beställt från beställningssortimentet. Ölet hade skön syrlighet. Mycket humle och en hel del toner av citrus. Även lite jäst fanns där i bakgrunden. Ölet var sött och starkt, 11%. Ölet kändes smidigt att dricka trots den höga alkoholhalten. Dessa starka belgare är verkligen förrädiska. Betyg: 3,5/5



Samuel Adams Imperial Pilsner gick att köpa i november förra året, då tyckte jag att den var intressant och god med en mycket stor beska. Nu var inte flaskan alltför gammal, men ölet kändes ändå lite annorlunda, inte lika brutalt beskt. Kanske är läge att spara den sista flaskan jag har kvar ett år eller så bara för att se vad som sker med ölet.



Som avslutning på fredagskvällen delade vi på en Nøgne Ø Imperial Stout. Helt otroligt egentligen, tänk att under samma kväll på dricka två öl från Nøgne Ø som man tidigare ej druckit. Ölet var förstås kolsvart, med ett fint ljusbrunt skum. Doften var fantastisk, trevliga rostade toner samt mycket choklad och kaffe. Även smaken innehåller mycket rostade toner, choklad, kaffe och även lite trevliga lakritstoner. Beskan är stor och eftersmaken lång och ljuvlig. Vätskan är underbar och ölets är härligt fylligt. Verkligen en höjdare! Betyg: 4,5/5

Fredagen var verkligen en höjdare, de bägge ölen från Nøgne Ø var helt otroligt goda! Nøgne Ø # 100 tillhör helt klart eliten av samtliga öl jag druckit. Kanske vore läge att besöka bryggeriet? Tack Eddan att du bjöd på dem, mycket uppskattat! Även Double Bastard var mycket god. Om lördagens äventyr skriver jag senare.

Helgens laguppställning till landet.

Lite senare idag är det dags att åka till ett landställe norr om Uppsala, det är dags för vårvinterns traditionella grabbhelg. Fokuset ligger som vanligt på att slappa, äta gott samt förhoppningsvis även dricka lite god öl.

Bilden visar min laguppställning, återstår att se om allt dricks upp. Två av flaskorna skall delas, Cantillon Kriek samt Double Bastard.



Ungefär hälften av ölen har jag tidigare ej druckit, det blir som vanligt spännande och intressant att se hur de smakar. Mest nyfiken är jag på nämnda Cantillon Kriek, även Solstice d'hiver verkar intressant, för att inte tala om de två lirarna från Brewdog. (Paradox har jag tidigare provsmakat på ölfestivalen i Nacka)

Ber att få återkomma med recensioner och lite annat smått och gott. Vill även passa på att önska er alla en synnerligen trevlig helg.

Snö och slask, då blir det ölinventering.

Vädret i Stockholmsområdet har inte varit roligt de senaste dagarna, en massa snö och slask. Vad kan då vara mer lämpligt än att kika in i förrådet och se vad för öl som gömmer sig där.



Som synes ligger mina stackars flaskor huller om buller. Skulle vilja ha en ordentlig hylla så att jag skulle kunna ha bättre koll på buteljerna. Det kanske får bli ett projekt till sommaren, fixa en hylla samtidigt som en del bråte skulle slängas från förrådet.

Detta är vad jag just nu har:

Sverige:

1 Nils Oscar Barley Wine 2001
1 Nils Oscar Stout
2 Nils Oscar Rökporter 2007
3 Nils Oscar Coffee Stout 2008

9 Slottskällans Imperial Stout, äldsta är från 2001.
2 Slottskällans Strong Ale 2008
2 Slottskällans Kloster 2007
1 Slottskällans Belgodubbel

1 Dugges Wallonia
1 Bötet Barley Wine
1 Mysingen 2008
3 Indianviken Pale Ale
1 Jämtlands God Jul 2008

Belgien:

1 Rochefort 10
1 Rochefort 8
1 Westmalle Tripel
1 Westmalle Dubbel
1 Oud Beersel
1 Saison d’erpe-mere
2 Stille Nacht 2008
2 N'Ice Chouffe 2008
2 Bons Voeux
2 Cantillon Kriek
1 Liefmans Kriek

USA:

2 Brooklyn Monster Ale
4 Brooklyn Black Chocolate Stout
1 Sierra Nevada Bigfoot
2 Sierra Nevada Anniversary
4 Sierra Nevada Celbbration
1 Sierra Nevada Harvest 2008
3 North Coast Rasputin Stout
2 Great Divide Hercules Douple IPA
1 Great Divide Hibernation Ale 2008
1 Great Divide Oak Aged Yeti Imperial Stout
2 Samuel Adams Imperial Pilsner
1 Stone Old Guardian 2008
1 Stone Double Bastard
4 Stone Russian Imperial Stout
2 Bourbon Country Stout 2008
1 Left Hand Smoke Jumper

Storbritannien:

1 Fullers Vintage Ale
1 Innis&Gunn Island Cask
2 Thomas Hardys 2008
1 Brewdog Storm
1 Brewdog Paradox

Övriga:

1 Kulmbacher Eisbock
1 Sinebrychoff Porter
1 Verdi Imperial Stout
2 Solstice d'hiver 2008
2 Schneider-Weisse Aventinus
1 Einbecker Winterbock
1 Nøgne Ø God Jul 2008
1 Nøgne Ø Dobbel IPA

Som synes är de flesta ölen från förra året och i år. Finns några undantag, bla ett par Slottskällans Imperial Stout, ett par äldre flaskor från Nils Oscar plus några till. Någon seriös samlare är jag ej. Har inte skrivit årgången på de flesta ölen utan istället bäst före.

Skulle inte alls förvåna mig om jag missat några flaskor. I höstas hittade jag ett antal Oppigårds Slåtteröl i en kasse. Tyvärr hade de tappat mycket av smaken, de var inte längre goda.

Galej på Man in the Moon.

Var ute på galej tillsammans med ett par kompisar igår. Som pilsnerpang valde vi att besöka Man in the Moon, ett ställe som jag senast besökte i september förra året. Man in the Moon är ett bra ställe, maten är god och de har en tämligen diger öllista. Igår var det snudd på chockerande få gäster där, vet inte om det berodde på lågkonjukturen eller bara på en ren tillfällighet.



Nåväl, till det centrala för denna lilla berättelse. Givetvis hade jag redan i förväg studerat öllistan, visste på ett ungefär hur kvällen skulle utveckla sig. Som första öl beställde jag in en Ocean IPA från Oceanbryggeriet. Ett antal gånger har jag varit nära att beställa en Ocean IPA, men det har aldrig blivit av.

Ölet får anses vara bärnstensfärgat, skummet var hyfsat stort. Då jag doftade på ölet blev jag lite förvånad då det doftade ganska mycket av rök förutom den sedvanliga fruktiga och karamellaktiga doften. Även smaken var påtagligt rökig. Skall Ocean IPA verkligen smaka så eller var det något som var knas? Beskan var trevlig utan att vara extrem på något sätt. Förväntar man sig en amerikansk IPA då man beställer in en Ocean IPA, ja då lär man bli besviken. Nä, detta öl har en mer brittisk stil. På flaskans etikett stod följande att läsa: "Eftersom begreppet India Pale Ale idag är lika konfunderande som fotbollens diamantformation, så kan man bara konstatera att varianterna är många." Ja, det kan man förstås hålla med om, och trevligt är det att det finns många olika varianter.

Gott utan att briljera, betyget blir 3,25/5




Efter öl nummer ett var det dags för mat, jag åt en klassisk Club Sandwich. Smakade bra! Till maten drack jag en Ølfabrikken Pale Ale från danska Ølfabrikken. Ölet hade en rätt trevlig humlig doft med lite vibbar av karamell och citrus. Smaken hade toner av citron lite gräs med en rätt hygglig beska och eftersmak. Fast nog hade jag hoppats på än mer humlearomer. Värt att notera är att Ølfabrikkens öl tappas på burk. Verkligen inte ofta jag dricker burköl men igår skedde det. Det mest kända mikrobryggeriet som säljer sina öl på burk är förstås amerikanska Oscar Blues.

Ølfabrikkens Pale Ale var ungefär som Ocean IPA, gott och klart drickbart men utan att lämna några gigantiska avtryck. Äh, samma betyg som för Ocean, 3,25.

När vi satt på restaurangen igår passade de på att höja priserna på många av ölen, som tur var hann de ej höja priset för Ølfabrikken Pale Ale igår. Idag såg jag på Man in the Moons hemsida att ölet kostar 99, igår betalade jag 69. Snacka om sjuk prishöjning! Inflation är inte bra för samhället!

Något som däremot är bra för samhället och mänskligheten är Närke Kulturbryggeri. Som tredje öl för dagen delade Eddan och jag på en flaska Kaggen Stormaktsporter 2007. Känns mycket bra att inom loppet av en dryg månad nu ha smakat den "vanliga" Stormaktsportern och "Kaggen Stormaktsporter". Skillnaden mellan de två ölen är att sistnämnda är lagrad 2,5 månader på ekfat.



Finns det någonting vackrare än att se hur vätskan från en tung stout eller porter hamnar i glaset? Kaggen hade en underbart svart och trögflytande vätska, skummet är minimalt. Till en början tyckte jag att varken doften eller smaken var så märkvärdiga, ölet var helt enkelt lite för kallt. När västskan blivit lite varmare, ja då började det hända saker och ting vad gäller doft och smak. Ölets doft påminner mer om vin än öl men med lite toner av vanilj, bär och rök. Smakar väldigt mycket kaffe och choklad, men för varje klunk upptäckte jag något nytt. Verkligen en helt underbar porter, mjuk och poetiskt len samtidigt som kroppen är stor. Finns ett ord som kan sammanfatta allt, weltklasse! Betyget blir 5/5. Det är förstås svårt att säga vilken öl som är den godaste man druckit, men Kaggen hamnar mycket högt på min lista. En artikel från år 2007 om just Kaggen.



Som avslutning på aftonen drack jag en flaska Leffe Vieille Cuvée. Det var väldigt länge sedan jag drack något från Leffe, deras Cuvée hade jag tidigare ej provat. Kanske var det fel att beställa in en Leffe Cuvée efter Kaggen, men gjort är gjort. Ölet var ganska sött och fylligt med fina inslag av honung och torkad frukt. Onekligen en öl som trots allt passade rätt bra på en lördag, lite lördagsgodis kan man gott kalla det. Betyget blir 3,5/5.



Utöver ovanstående fyra öl smakade jag även några klunkar av ett par andra öl, nämligen ST Bernardus ABT 12 samt Boon Oude Kriek 2004. Förstnämnda ölet hade en smått bisarr men samtidigt kul smak av en godissort som jag väl känner igen från barndomen. Tyvärr kan jag inte minnas namnet på godissorten. Boon Oude Kriek är en spontanjäst körsbärsöl, sur och smakrik. Väldigt intressant och kul typ av öl. Bägge dessa öl skall jag vill tillfälle beställa in en flaska av, de tål att analyseras närmare.

Kvällens enda besvikelse var efterrätten, Hallon- och blåbärspaj med vaniljsås. Smakade inte särskilt mycket. En hopplös gottegris som jag hade även gärna sett efterrätten betydligt sötare.

Trots denna lilla besvikelsen med efterrätten var kvällen mycket trevlig. Alltid kul att dricka öl man tidigare ej druckit.