Efter att igår på förmiddagen ha besökt Cantillon tog Eddan och jag tåget till Antwerpen. Resan var billig och tog inte alltför lång tid. 14.80 t/r för två personer, resan tog ungefär 40 min. Anledningen till att vi besökte Antwerpen var givetvis Kulminator, ett ställe som slog upp sina portar 1979. sanslöst många öl hade de, dessutom riktiga glas till varje öl, det är klass!
Strax efter klockan 17 skuttade vi in i lokalen. Lokalen, ja miljön inne i lokalen var väldigt speciell. Litet, kanske runt 45 platser en massa gammal ölreklam både här och där, krukväxter. Herrarnas toalett såg ut att vara från tiden kring andra världskriget. Ja det kändes nästan som att sitta hemma hos någon äldre bohemisk släkting.
Vi började med att beställa två olika årgångar av Chimay blå. Årgång 2000 samt 1994. 7 respektive 10 EUR kostade flaskorna. På Akkurat kostar en 1996:a 205 kronor som jämförelse. Sverige är verkligen pinsamt dyrt vad gäller öl och annat.
Det var en rätt stor skillnad mellan de bägge ölen. Årgång 2000 hade en mörkare färg, tightare skum. Skumhinnan låg kvar betydligt längre på den, ja hela tiden. Årgång 1994 kändes lenare, alkoholen var inte lika påtaglig. Aromen var skön. Den hade klart vinösa toner, ja liknade helt klart portvin. Kroppen var ganska mycket tunnare jämfört med årgång 2000. Etiketten var så skör att då jag tog på flaskan fastnade det bitar på mina fingrar. Fast det kanske beror på att mina fingrar är så feta? Vad vet jag.
Efter det bägge Chimay var det dags för Pannepot Vintage 2005, en helt underbar öl!
Vackert utseende med den mörka, nästan svarta färgen. Skummet var krämigt och mycket fint att beskåda. Härlig smak med många olika ingredienser. Kola, torkade bär, kryddor, småkakor, russin, lakrits. Hon var fyllig och full av bubblor samt komplex. En underbar öl! Betyget kan inte bli annat än högt 4,5/5
En rätt gammal Belle-Vue Kriek provades också. Årgången var 1995. Skadat gods kanske någon skulle säga men jag tycker att den var rätt skoj. En hel del körsbär i både doft och smak, sötman var inte alls sötsliskig. Ingen syrlighet och ingen kolsyra. Helt klart kan det vara intressant att spara en liknande kriek i bra många år. Det kändes verkligen som att en hel del hade hänt med vätskan under årens lopp. Betyget landar kring 3,25/5.
Efter de inledande ölen frågade jag den smått excentriske ägaren till Kulminator, Dirk Van Dyck om han händelsevis hade någon flaska 3 Fonteinen Millennium Geuze i gömmorna. Det hade han inte, fast helt säker kan man förstås aldrig vara. Det är inte vem som helst som får beställa vad som helst på Kulminator. Apropå ägarna, särskilt snabba var de ej att ta emot nya beställningar, nä allt fick ta sin tid. Stämningen var verkligen familjär och mysig.
Istället beställde Eddan och jag in en varsin flaska Courage Imperial Russian Stout, anno 1983. Bryggeriet finns inte längre så det var förstås en smått unik öl.
Etiketten på flaskan var väldigt välbevarad. Vätskan väldigt mörk, fint brunt skum. Man kanske kunde tro att smaken skulle vara träig och smaka papp men så var inte fallet, nä istället var det mycket kaffe, lakrits, vinösa toner och mörka bär. Inte så mycket choklad. Munkänslan var ganska tunn, vätskan var ganska lätt. Eftersmaken var inte alltför lång, en viss syrlighet fanns där också. Helt klart en småtrevlig stout som åldrats med värdighet till skillnad från undertecknad. Det var bara att hälla i sig vätskan, lättdrucken. 3,5/5
Det är ingen myt att det sägs finnas katter inne på Kulminator, två stycken såg vi. Endast Gud fader vet hur många där egentligen finns. Undrar förresten var ägarna bor, inne på Kulminator? Ja stället kändes mer som ett hem än en pub.
Gueuze De Troch Cuveé Chapeau 1999. Såpass vuxen har jag blivit att en gueuze tackar jag inte nej till.
Syrlig det var den men inte extrem. Doften var ganska nertonad, äpplen samt den klassiska doften av stall infann sig förstås. I smaken tyckte jag mig känna lite vinbär. Väldigt uppfriskande och trevlig öl att dricka. Det trevliga holländska paret som satt bredvid oss sade att "De Troch" betyder detsamma som "utfodringsstation för grisar". Vem vet, kanske tyckte de att vi var som grisar men det får vi isåfall bjuda på. Betyg 4/5.
Inne i lokalen fanns det ett gäng amerikansa gentlemän, de tycktes ha en helafton. Bland annat beställde de in 10 olika årgångar Stille Nacht, den äldsta från 1982. Endast på Kulminator skulle jag tro.
Kvällen på Kulminator avslutades anständigt. En tallrik med lite ost samt en Westvleteren 12 från 2004 beställdes. "Westy 12" är verkligen underbar. En utomordentligt god öl där 5 cl skulle räcka långt. Flaskan kostade endast 12 EUR.
Kulminator motsvarade verkligen alla förväntningar. En liknande miljö på en pub har jag aldrig upplevt. Det gick att samtala normalt, i bakgrunden hördes endast diskreta toner av jazz samt klassisk musik. De bägge ägarna var på gott humör. Den enda nackdelen var att rökning är tillåtet, paret som satt bredvid oss kedjerökte bägge två. Lite jobbigt var det att gå till herrarnas, på vägen dit kunde man kika in i öl-förrådet. Man kan bara drömma om vad som finns nere i gömmorna i källaren.
Har ni vägarna förbi Antwerpen tycker jag verkligen att ni ska ägna några timmar åt ett besök på legendariska Kulminator. Utbudet av öl var enormt, det var inte lätt att bestämma sig för vad man skulle beställa. Skulle gärna besöka stället igen, ja det står jag för.
90 euro kostade kvällens kalas. Det måste anses väldigt prisvärt med tanke på vad som beställdes. Man kan ju smått undra vad de har för marginaler på sina öl?
Skulle jag äga en bar skulle den vara ungefär som Kulminator, ett ställe med en egen stil och skön känsla. Verkligen ett underbart ställe, legendariskt!
.JPG)
