Reseåret 2008, del 3 sista delen. Ljubljana/Zagreb och Doha/Dubai.

Dags för den sista sammanfattningen av reseåret 2008. I juli besökte jag tillsammans med Eddan och Silenzi Ljubljana (Slovenien) samt Zagreb (Kroatien) på vår traditionella gemensamma sommarresa. I augusti åkte pappa och jag till Doha (Qatar) och sedan vidare till Dubai. (Förenade arabemiraten)

Ljubljana/Zagreb juli 2008.

Den 23:e juli flög vi från Arlanda till Zagreb med SAS. En tur och returbiljett för lite drygt 700, sjukt billigt m a o. För er som har koll på Eurobonus kan jag meddela att biljettklassen var V, dvs 100% poäng. Makalöst fint även det! (biljetten köptes i påsk då SAS hade en tillfällig kampanj på sin hemsida)

Väl framme i Zagreb tog vi flygbussen till busstationen i Zagreb, tanken var att ta tåget till Ljubljana. Men då vi ändå var vid busstationen råkade vi se en buss som precis skulle avgå till Ljubljana, busschauffören hade redan stäng dörren men vi fick ändå åka med. Billigt var det att åka buss, turen tog ca. 3 timmar och kostade dryga hundralappen per person. Vi var runt 20 personer som satt i bussen, en klassisk incident är då chauffören vid ett stopp söker efter oss för att ta betalt för resan. Han kunde förstås inte ett ord engelska men lyckades till slut hitta oss i bussen. Snacka om disträ.

Tyvärr var vädret molnigt så av de vackra vyerna missade vi en del, men vi kunde ana att trakterna mellan Zagreb och Ljubljana är mycket vackra.

Efter att ha anlänt till Ljubljana gick vi den korta sträckan från busstationen till vårt hotell. Vi bodde på City Hotel Ljubljana, ett fräscht och centralt beläget hotell. Ganska dyrt, runt 1500 för ett trippelrum inklusive frukost. Tyvärr finns det ännu inte alltför många hotell i Ljubljana, speciellt inte sådana med trippelrum. Jag skulle klassa hotellet som ett stabilt trestjärnigt.



Första dagen var molnig, vi gjorde det man brukar göra då man anlänt till ett nytt ställe. Flanerade omkring och beundrade det vackra Ljubljana. Kvällsmålet intogs på ett stabilt ställe med god mat och öl. (tänkte skriva dryck men då vi bara drack öl passade det bättre med ordet öl)

Ölet i Ljubljana var helt ok, givetvis handlade det mest om klassisk ljus lager men i det varma vädret var det förstås läskande. Lasko Zlatorog blev min favorit bland ölen i Ljubljana och Zagreb.



Dag två inleddes med en stärkande och god hotellfrukost. Sedan bar det iväg för att utforska staden. Förmiddagens stora mål var att ta sig upp till Ljubljana Castle. Efter att hämtat andan några gånger var vi uppe. Från slottet har man en majestätisk utsikt över staden. Vädret var vackert, behagligt varmt. Inte helt oväntat satte vi oss på en uteservering och drack öl då vi åter var nere i själva staden. Lunchen var enkel, från ett hål i väggen beställde vi en underbart god och billig Döner. (varför finns inte något liknande härhemma?)



Efter att på eftermiddagen tittat lite i affärer drog vi ner på tempot, uteplatserna hägrade. Vi satte oss ner vid en trevlig uteplats vid floden, tanken var att beställa in en stänkare samtidigt som vi skulle sitta och smutta på en cigarr. Några tändstickor hade vi förstås ej då ingen av oss kan beskyllas för att vara en storrökare. Givetvis var det jag som var tvungen att lyfta på rumpan och springa runt halva staden i jakt efter något att tända med. Som tur är Ljubljana inte direkt stort, efter 10 minuter var jag tillbaka. Vi blev sittande rätt många timmar, öl, vin och whisky inmundigades. Slovenien var det rikaste och mest välmående området i gamla Jugoslavien, inte så konstigt med tanke på landets läge. Hur servicenivån var förr har jag ingen koll på. Servicenivån i juli 2008 på just denna uteservering var lite annorlunda än vad man är van vid, servitrisen var snudd på lika slö som spelarna i Sampdoria eller varför inte Torino brukar vara. Hon gick fram till oss och tog emot beställningen från en av oss, sedan vände hon på klacken. Hallå! Vi andra ville ochså beställa. Märklig stil, bör man inte fråga om någon annan också önskar något? Givetvis satt det ett par stammisar utanför ingången till själva baren, de drack inte endast en öl kan jag intyga.

Som sagt blev vi sittande rätt länge på detta hak, förlåt bar. Så länge att vi glömde bort att äta vår kvällsvard. Nåväl, vi stärkte oss med några utsökta pizzabitar sedan gick vi och satte oss på en annan uteservering för att njuta kvällens sista öl.



Ljubljana är en mycket vacker och sympatisk stad. Lagom stor för att man bekvämt kan ta sig runt till fots. Uteplatserna är många sommartid, tyvärr är priserna ganska höga, speciellt för boendet. Givetvis är det svårt att betygssätta städer men Ljubljana hamnar nog på min topp-5 i Europa.

Efter att ha tillbringat två nätter i Ljubljana var det dags att bege sig till Zagreb. Dennagång tog vi tåget. Tågbiljetten kostade 12 euro för en enkel resa. Ganska mycket folk ombord, men vi lyckades tillslut få en egen kupé. Det satt en lirare i kupén då vi klev in, men efter ett tag bytte han. Luktade vi så illa? Tågresan var verkligen majestätiskt vacker, underbara vyer. Om alla tågresor vore lika vackra som denna, ja då skulle jag helt klart åka tåg oftare. Europa är verkligen vackert, annat kan man ej säga.




Väl framme i Zagreb tog vi taxin till vårt hotell, Four Points by Sheraton. Vi hade bokat ett familjerum. Rummet var enormt, två sovrum och två badrum. Hotellet låg ungefär 30 minuters promenad från Zagrebs absoluta centrum. Kostade ungefär 1300 kronor per natt om jag inte minns helt fel. Rummet var helt klart värd en fyra, i övrigt skulle jag ge hotellet 3,5 i betyg. Många tycker att boendet inte är så viktigt då man är ute och reser, för egen del uppskattar jag ett bra boende. Det är alltid skönt att ha något stabilt att återvända till efter att ha kutat omkring ute på stan.



Första aftonen i Zagreb tillbringades i det inte alltför spännande området kring hotellet. Kvällsmålet åt vi på en enkel restaurang som serverade pizza och pasta. Noterbart är att Silenzi beställde in en lasagne, eller var det ost med lite tillbehör? Så mycket ost har nog ingen av oss tidgare sett. Till måltiden delade vi på en pava vin från Montenegro. Lite väl sött men dock drickbart. Maten och vinet var billigt.

Dag två ägnade vi oss främst åt att titta på staden. De äldre delarna var vackra, ja Zagreb är en trevlig stad. Inte lika vacker som Ljubljana men verkligen värd att resa till om man har möjlighet.



Det var varmt i Zagreb, runt 30 grader. Givetvis blir man törstig då det är så varmt, speciellt efter att ha knallat omkring i flera timmar. Vi skuttade in på en sympatisk liten krog. Tanken var att bara ta en öl eller två men stället var så mysigt att vi bestämde oss för att äta lunch. Vi blev sittande rätt länge. Kul var det att hitta mörkare öl, nämligen Laskos mörka Zlatorog. Den smakade mycket gott.

Efter lite välförtjänt siesta på hotellrummet var det dags att få i sig lite mer näring. Ingen av oss hade någon större energi att gå in till staden så vi nöjde oss med att utforska omgivningarna runt hotellet lite närmare. Kvällens bit mat blev enkel. Någon ytterligare öl blev det plus en skvätt destillerat. Därefter var det dags att prata allvar med John Blund.



Nästa dag gick vi in till staden igen. Vi vandrade omkring utan något direkt mål, några affärer besöktes. Hittade ett par riktigt fina och billiga tröjor. Efter tips från ett par vänner som besökte Zagreb tidigare på året bestämde vi oss för att avsluta sista kvällen i Zagreb på Pivnica Medvegrad, ett ställe som brygde sitt egna öl. Föga förvånande drack vi resans bästa öl på det stället. Rekommenderas verkligen!



Ett antal öl innanför västen innebär att man lätt blir lite kissig. Halvvägs på tillbakavägen till hotellet fick undertecknad akuta besvär med blåsan, lyckligtvis fanns det en mörk lite park där demonerna kunde frigöras. När vi kom fram till hotellet satte vi oss på några bänkar utanför hotellet. Då noterade jag att jag trampat på hundskit i den mörka lilla parken. En klassiker, det har hänt förr. Det var bara att gå upp till rummet och börja sanera.

Följande dag flög vi hem. Ett litet glädjeämne var priserna på Taxfree på Zagrebs flygplats, verkligen billigt. Alla köpte vi hem en butelj eller två. Denna resa var väldigt sympatisk, två fina städer och en skön tillvaro i största allmänhet.

Jag kan knappt bärga mig till 2009 års gemensamma sommarresa, då skall grabbarna och jag göra Wiens gator osäkra. Efter att vi utforskat Wien åker vi till Brasov för att sedan avsluta vår vistelse i Rumänien med några dagar i gatuhundarnas Bukarest.

Doha/Dubai augusti 2008.

Egentligen är det förstås vansinne att åka till Mellanöstern i augusti månad. Anledningen är enkel: värmen! Trots det var det precis vad pappa och jag gjorde. Jag hade besökt Dubai i augusti 2002, visste alltså vad som väntade. För pappa var det premiär, han anade att det skulle bli klibbigt men inte så klibbigt.

Från Arlanda flög vi direkt till Doha med Qatar Airways. Flygningen var behaglig med fin service och helt ok mat. Flygtiden var nästan prick sex timmar. På Dohas internationella flygplats har de inga gater, det var alltså buss till terminalen som gällde. När vi klev av planet för att gå de få stegen till den väntande bussen kände vi hur svettningen genast kom igång. Vad gäller svettning skulle det bli värre, betydligt värre.

Lite kalabalik var det vid ankomsten, vi var nämligen tvungna att köpa visum. Först var det ingen på plats vid visumbåset, sedan ville inte personen ta emot alltför höga valörer, nåväl tillslut löste det sig. Värt att notera att visumet för Qatar även gäller i Oman och vice versa. Efter all formalia var det dags att ta taxin till vårt hotell, Mercure Grand Hotel Doha City Centre.



Hotellet var sisådär, rummet ganska litet och lite trött. Gratis trådlöst internet var förstås bra, även utomhuspoolen. Läget var centralt i de äldre delarna av Doha. Det var mörkt då vi anlände till hotellet, efter att vi installerat oss gick vi ut för att insupa atmosfären. Det var mycket folk ute på gatorna, nästan uteslutande män. Väldigt få turister, vi kände att det var rätt många som tyckte att vi såg ut som exotiska fåglar. Sådant får man bjuda på. Det dröjde inte alltför många minuter innan svettningen kom igång ganska rejält och törsten blev akut trots att det var kväll. Som tur är fanns det små kiosker och maskiner som sålde vatten/läsk vid många ställen inne i Doha. Noterbart är att vätskan var mycket billig, ungefär 1,70 för 0,5 liter vatten eller 33 cl läsk i automaterna.

Någon seriös kvällsmåltid blev det ej första kvällen i Doha, vi nöjde oss med att äta lite småplock på rummet. Främst var det vätska man ville ha.



Följande dags stora projekt var att ta sig ner till vattnet och Dohas "klassiska" strandpromenad. Jag vaknade väldigt tidigt, dagens första böneutrop var nämligen 03.42. Farsan märkte förstås inget av det utan fortsatte att snarka som om inget hänt. Efter frukost var det dags att gå ner mot vattnet. Givetvis gick vi lite fel då ingen av oss är någon mästare på att läsa en karta. Tillslut hittade vi rätt och kunde skåda Persiska viken. Detta var mitt på dagen, det var inte många människor som var ute och gick då, nästan bara vi dumma turister. Efter ett tag började vätskan sina och det var hög tid att bege sig tillbaka mot hotellet. Det är fascinerande hur fort man kan få vätskebrist. Att dö av vätskebrist måste vara en fruktansvärd upplevelse, må jag aldrig behöva uppleva den fasan.



Tillbaka på hotellet bestämde vi oss för att relaxa någar timmar vid poolen, under de timmarna var vi helt ensamma. Verkade som att alla andra var kloka nog att undvika de värsta timmarna på dagen vad gäller hetta. Efter besöket vid poolen slog vi till och beställde room-service. Resans enda öl dracks då, en Kingfisher från Indien. Ölet var dyrt, runt 60 spänn men smakade inte alls fel.



I ärlighetens namn är inte Doha världens mest spännande resmål, vi var där i två nätter vilket kändes ganska lagom. Visst kan man göra en del utflykter, bla till öknen men något sådant gjorde vi ej. Doha kändes ganska traditionellt arabiskt med inslag av västerländska tendenser. Väldigt få kvinnor ute på gatorna, speciellt kvällstid. Arbetare från Bangladesh, Indien och Pakistan gör det mesta av grovgörat. Likadant var det i Dubai.



Kul att ha sett Doha men det kändes ändå stabilt att åka till Dubai. Till Dubai åkte vi med Qatar Airways, flygmaskinen var en stor Airbus A330. Rätt häftigt att på en såpass kort flygresa (ca. 40 min) åka med en såpass stor maskin.



Dubais flygplats är stor, det tog ett tag innan vi hade klarat av alla formaliteter. Noterbart är att det vid passkontrollen bara satt araber med traditonell klädsel, riktigt trevligt första intryck av landet. Det var 39 grader varmt i Dubai då vi anlände på förmiddagen. Fuktigheten var hög, tog ungefär 15 minuter för kameran att anpassa sig till fuktigheten. Sista dagen var det som varmast med stabila 43 grader. Då slog jag nytt personbästa vad gäller svettning, vet inte hur många liter jag producerade under en dryg timmes promenad, men det var smått absurt.

Taxin tog oss till nyöppnade Radisson SAS Dubai Marina. Hotellet ligger ungefär en halvtimmes resa från Dubais centrum. Kanske är det smartare att bo på ett hotell vid stranden då man besöker Dubai, men då vi fick ett bra pris slog vi till och bokade Radisson. Dubai Marina är en ny del av Dubai, då vi var där i augusti påminde stora delar av området om en byggarbetsplats. I framtiden då där finns fler restauranger och affärer är nog området än mer intressant. Fascinerande var det iallafall att se utvecklingen i Dubai, det byggdes verkligen överallt.



Hotellet höll mycket hög klass, rummet var på ungefär 50 kvadrat och hade t o m egen tvättmaskin. Servicenivån var lite besvärande för en nordbo, ja här i Norden är vi inte direkt vana vid utsökt service. Men, men alla världsdelar har sin egen charm och syn på det hela. Generellt sett har jag upplevt bäst service i Asien, speciellt i Japan är det snudd på extremt. En sådan artighet och servicenivå försvann för länge sedan i Sverige, om den ens någonsin funnits?





Första dagen ägnade vi åt att som vanligt bekanta oss med hotellet och dess omgivningar. Ganska snabbt hamnade vi på en pizzeria där vi åt en god pizza samt fick i oss livsviktig vätska. Ungefär 10 minuter tog det att promenera ner till stranden.



Dag två var lite mer intressant. Efter att ha intagit en god är närande frukost på rummet bar det av till Jumeirah Beach Park. Hotellet var så nyss att frukostmatsalen ännu ej hade öppnat, istället var det bara att hänga upp en lapp utanför dörren och skriva vad man ville ha till frukost och när kalaset skulle levereras. Tänk om det kunde funka så även hemma? Vore mycket praktiskt och bra. I rumspriset ingick transport till ett par olika stränder. Lite förvånade var vi då vi var de enda som ämnade att åka till stranden, vi trodde att vi skulle åka med en minibuss men istället fick vi sätta oss i en sprillans ny stor Lexus. Uppenbart hade hotellet rätt få gäster, kanske inte så konstigt då det nyligen öppnat.



Jumeirah Beach Park var ett trevligt och rent ställe, kostade ungefär fem kronor att gå in men sedan var det bara att göra det man brukar göra på en beach, dvs bada och sola. I priset ingick bla omklädningsrum samt grillmöjligheter. Vi intog en enkel lunch och drack en massa vätska under vårt besök vid beachen. Dubai tycks vara ett populärt resmål bland tyskar, det var en hel del folk som pratade tyska vid stranden. Vattnet var lagom varmt, ungefär 32 grader. Det var kul att se en arabiska bada med full mundering, något liknande lär man inte se hemma. Vid avtalad tid väntade Lexusen på oss utanför entrén, dags var det att åka tillbaka till hotellet för lite vila.



En dryg timma senare var det dags igen, samma bil och samma chaufför körde oss till gigantiska Mall of the Emirates. Rätt praktiskt med en privatchaufför. Mall of the Emirates kanske största kännetecken är den stora slalombacken inomhus. Det var kul att se araberna åka skidor. -3 var det vid backen. Inne på affärscentrumet åt vi resans bästa måltid på en libanesisk restaurang. En fantastisk förrätt (Baba ganoush) följdes av en lika fantastisk tallrik med olika grillrätter. Det libanesiska köket håller verkligen yppersta världsklass!



Sista dagens stora händelse var besöket inne i själva Dubai. På förmiddagen tog vi en sista promenad i omgivningarna runt hotellet. Det var då jag tog denna smått klassiska bild på pappa:



De äldre delarna av Dubai är inte direkt vackra men det var kul att se alla små fraktfartyg som kom från bla Indien lossa sina varor inne i Dubai. Är man intresserad av guld kan man göra fynd då man besöker Dubai,staden är berömd för sin guldmarknad. Varken pappa eller jag är intresserade av guld så av naturliga skäl köpte vi inget.



Skillnaden mellan Doha och Dubai är stor, Doha var mycket mer traditionellt. Dubai är på många sätt lite hysteriskt med alla byggnadsställningarna. Både pappa och jag var mycket nöjda med denna resa, det är alltid kul att se och uppleva nya ställen. Utan AC på rummet skulle man inte överleva länge, iallafall inte jag som även hemma brukar svettas som en Pekinganka som ligger och jäser i ugnen.

Sista dagen blåstes det till revelj väldigt tidigt, redan vid 05.30 tog vi taxin till flygplatsen. Båda var vi förväntansfulla då vi skulle flyga till Frankfurt med Emirates, ett fint bolag med stora ambitioner. (De har t e x beställt ungefär 50 Airbus A380, helt otroligt!) Vi lyckades få bra platser, nämligen vid nödutgången på vår Boeing 777. De sex timmarna till Frankfurt gick alldeles för snabbt, servicen från flygvärdinnan var mycket bra liksom maten ombord. Sista sträckan till Arlanda flög vi med Lufthansa, inget ont om dem men de arabiska bolagen var bättre.

Resan till Doha och Dubai var riktigt skön, vi hade inga som helst planer förutom att bara ta det lugnt och se vad som händer. Några sevärdheter jagade vi ej, vi tog dagen precis som den kom. Mycket skönt med sådana resor lite då och då. Av förklarliga skäl är varken Qatar eller Förenade Arabemiraten några bra resmål vad gäller öl. I Qatar var det svårt att överhuvudtaget hitta alkohol, i Dubai var det mer lättillgängligt men liksom i Doha dyrt. Å andra sidan är det väldigt gott och uppfriskande med olika fruktdrycker så någon nöd gick det sannerligen inte på oss. Det vi förmodligen kommer att minnas mest av denna resa är den smått osannolika svettningen sista förmiddagen, något liknande lär det dröja innan vi får uppleva igen.



Sista resan 2008 gick till Kiev, om den resan har jag redan skrivit här på bloggen.

För vännen av statistisk (dvs jag själv) kan jag nämna att år 2008 såg ut såhär vad gäller flygningar och länder:

33 flighter
5 nya flygplansmodeller: B777, CRJ900, F100, F70, F50
4 nya flygbolag: Air Baltic, Austrian, Emirates, Qatar Airways
7 nya länder: Azerbaijdan, Lettland, Bulgarien, Slovenien, Kroatien, Qatar, Ukraina.

Om någon orkat läsa allt detta blir jag imponerad. Vill passa på att önska er alla ett gott nytt år! Hoppas att ni får tillfälle att prova många roliga öl under år 2009.

Reseåret 2008, del 2. Svalbard och Sofia.

Då var det dags att skriva den andra delen om det tämligen spektakulära reseåret 2008.

Svalbard, 15-19/5.



I mitten av maj bar det av till Svalbard
närmare bestämt den 15:e. Kändes lite märkligt att åka tillbaka till vintern då grillandet redan kommit igång härhemma. (det går förstås alldeles utmärkt att grilla även på vintern, men ja ni förstår vad jag menar hoppas jag)

Flygresan gick via Oslo och Tromsö med SAS. En alldeles fantastisk flygresa rent utsiktmässigt. Mitt tips är att verkligen ha en fönsterplats då man flyger över Norge. Finns det verkligen något land på denna jord som är lika storslaget och vackert som Norge?

Det snöade lite lätt då vi anlände till Longyearbyen, de vackra omgivningarna syntes inte i snöfallet. Första dagen gick åt att bekanta sig med omgivningarna. Longyearbyen är inte stor stad, men utbudet av restauranger och pubar är ändå rätt stort då det är ganska många turister som hittar dit.



Dag två började med mulet väder men ganska snart blev det strålande solsken, ja det var det under resten av vår vistelse. Värt att notera att det redan i maj är midnattsol däruppe. Det strålande vädret var verkligen passande då resan höjdpunkt skedde under dag två, nämligen hundslädetur ut i vildmarken. Vi var åtta turister som först fick byta om till overaller innan vi begav oss ut till hundgården för att bekanta oss med hundarna. Hundarna var glada och än gladare blev de då de insåg att de skulle få bege sig ut och valla turister.



Efter att vi kopplat fast hundarna (sex hundar per släde) begav vi oss iväg. Verkligen underbart att åka hundsläde, dels att få sitta i själva släden samt att styra och bromsa. (vi fick turas om) Den totalt orörda och vilda naturen var verkligen mäktig att få se, förutom våra egna ljud var det helt tyst, snacka om lyx! Fint väder, fina hundar, fin natur, ja det var verkligen en upplevelse. Kul också att efter turen få ge hundarna mat.




Efter fredag kommer lördag, en speciell lördag då det var Norges nationaldag, syttende mai. Första gången jag befunnit mig i Norge på deras nationaldag. Riktigt kul att se stora delar av Longyearbyens befolkning vandra till monumentet som hedrade de som föll under Andra världskriget. Vid monumentet hölls det tal och sjöngs nationalsång. Väldigt fin ceremoni enligt mig. På kvällen åts en mycket god nationaldagsmiddag på Radisson-hotellet.



På söndag åkte vi på en sightseeingtur runt Longyearbyen med omnejd. Svalbard Museum besöktes också.

Uppe på Svalbard kan man ägna sig åt en mängd aktiviteter, både under polarvintern och sommaren. Tyvärr såg vi ingen levande isbjörn under vårt besök. Störst chans att få se en sådan är om man åker på en kryssning längs Svalbards kust eller snöskoter.

Som bekant är Norge ett dyrt land, men just på Svalbard var priserna ändå rätt ok. Alkohol är billigt då det är en skattefri zon. Men för att få köpa var man tvungen att visa sin returbiljett tillbaka till fastlandet.

Bilden visar Longyearbyen strax efter midnatt:




Föga förvånande stod Mack för den största delen av ölutbudet. Helt ok öl utan att direkt briljera.

Flygresan hem på måndagen hade en oerhört okristlig avgångstid (04.50). Men å andra sidan måste jag säga att det är den vackraste flygningen jag varit med om, inte ett moln på himmelen. Det var verkligen sanslöst mäktigt att skåda isbergen och den eviga ödemarken från flygplansfönstret.



Sofia 19/6- 21/6.

En liten avstickare till ett ganska okänt ställe kan aldrig vara fel. Dessutom intressant att fira midsommar utanför Sveriges gränser.



Bulgariens huvudstad var inte världens mest spännande och intressanta resmål. Inga direkta sevärdheter, däremot en skön stad att bara flanera omkring i. Ibland är själva resan i sig den stora saken, bara att komma iväg några dagar där själva destinationen egentligen kvittar. Mat och dryck var mycket billigare än i Sverige.

Skönaste minnet är nog Turkiets sjuka vändning mot Kroatien i EM-kvarten. Satt på en uteservering och skådade spektaklet. Några lirare som höll på Kroatien var alldeles förkrossade, ja vem hade inte varit det i samma situation.

Vanligaste ölmärket hette Kamenitza. Det bulgariska ölet var ingen jättehöjdare, nä det handlade mest om klassisk ljus lager. Visst kan det vara gott i ett varmt klimat, men i längden tröttnar man.

Kioskerna i Sofia hade en rätt udda utformning vilket bilden visar:

Reseåret 2008, del 1. Baku och Chicago.

Såhär i december tänkte jag ta och sammanfatta reseåret 2008. Det har varit ett ganska spektakulärt år vad gäller resor. Tyvärr blir det inga fler resor i år, nästa bokade är Istanbul i februari.

Del 1 handlar om Baku och Chicago. Övriga resor i år har varit Svalbard, Sofia, Ljubljana/Zagreb, Doha/Dubai samt Kiev. De resorna skriver jag om senare. Givetvis skriver jag även om ölet på dessa destinationer.

Baku, Azerbajdzjan 29/2-3/3.



Årets första resa startade torsdag 28/2. På kvällens togs flyget med Air Baltic via Riga till Baku. Det var en rätt häftig känsla att sitta ombord på en Boeing på väg till Baku i Kaukasus. Flighten var en klassisk red-eye, åka sent och landa tidigt. Flygtiden från Riga var knappt fyra timmar, blev inte mycket till vila den natten inte.

Framme i Baku köpte vi visum vid ankomsten, 90 dollar kostade det. Dyrt, men vad skall man göra? Smidigt iallafall att kunna köpa visum vid ankomst. Det finns en del länder dit det är mer eller mindre omöjligt att få visum. Taxin till vårt hotell blev förstås dyrare än beräknat. Först ville han ha 50 azn (drygt 350 sek), givetvis alldeles för mycket. Vi erbjöd honom 30 vilket han nöjde sig med. Taxiresan skulle ta 10 min, ungefär efter en halvtimme var vi framme vid hotellet. Då insisterade taxichauffören återigen på att han skulle ha 50. Efter en del diskussioner fick han 35. Efter den jobbiga nattflygningen hade vi inte ork att stå och snacka med honom. Normalt skall en taxiresa kosta runt 20-25 azn. Bussen kostar 1 azn, men det kändes aldrig aktuellt att i mörkret leta efter bussen.

Vid ankomsten till hotellet väckte vi den stackars jäntan vid receptionen. Tycks vara ett trevligt jobb att jobba på hotell, ja sova på arbetstid skulle iallafall inte jag tacka nej till. Nåväl, hotellet var litet, endast 40 rum. I frukostmatsalen satt vi helt ensamma, ja vi såg knappt någon annan gäst under hela vistelsen. Det var verkligen en mäktig känsla att se solen stiga upp och lysa över Baku, då vi kom var det ju kolsvart.

Efter frukosten och några timmars vila på rummet var det dags att bege sig ut på stan. Vad ska jag då säga om Baku? Något som är undermåligt är vägnätet, väldigt många hål. Trafiken är smått kaotisk. Älskar man gamla ryska/sovjetiska bilar bör man verkligen åka till Baku.

En skön sak med Baku är att jag för första gången på mycket länge inte hörde någon tala svenska på resmålet. Ett par norskor flög dit och tillbaka med samma plan som vi, finska hörde jag vid incheckningen på Bakus flygplats men i övrigt var det väldigt få andra västerländska turister. Kul att det kan vara så ibland.



Baku ska man nog inte åka till om man aldrig varit utanför Europa tidigare, inte för att det på något sätt ät farligt men kulturkrocken kan kännas rätt stor. Fast å andra sidan är ju det en stor del av resandet. Speciellt märks skillnaden på servicenivån samt hur folk "doftar". Fast det kanske är vi västerlänningar som är överdrivet seriösa vad gäller att duscha?

Knappt några tiggare i Baku, ingen som kom fram och ville prata. Lugnt och skönt på det sättet. Ett bra hotell är att rekommendera då man är i Baku. (Vi bodde på Radisson). Finns inte sådär våldsamt mycket att göra i staden, alltså är det skönt att bo bekvämt med allt vad det innebär. Vi badade bastu och simmade i poolen varje dag. Det var även suveränt att kunna ligga vid poolkanten och läsa och ta det lugnt.

Baku var lugnt förutom en smått bisatt incident på fredagen. När vi satt vid den stora affärsgaten kom det fram två lustiga figurer och krävde att få se våra pass. De påstod sig vara passpoliser, samtidigt som de plockade fram två illa gjorda id-kort. Vi garvade åt dem och talade svenska med dem. Efter några minuter gav de upp, det var bara den ena av dem som kunde lite engelska. (märkliga passpoliser som inte kan engelska) Hade något liknande inträffat, ja då hade vi tänkt säga att vi hette Donald Duck och Mickey Mouse. Lite kaxigt kanske, men det kändes aldrig hotfullt. Första gången som jag råkat ut för något liknande, onekligen en incident jag länge kommer att minnas.



Vid utcheckningen från hotellet blev det problem. Åh, ordet problem måste vara ett älsklingsord i öst. Självklart ville de ha betalt för frukostarna vi åt på hotellet. Nästan 1000 spänn, givetvis vägrade vi då det i vårt rumspris ingick frukost. Då vi vägrade ville de ha betalt för en frukost iallafall. Nej, inte ett öre skulle de ha! Jag var faktiskt lite irriterad, det var tidigt på morgonen och vi skulle till flygplatsen. Även denna frukostincident är en indikation på att saker och ting är lite annorlunda därborta. De tycks gilla lura turister på pengar, men att det skedde på stans kanske bästa hotell, ja det var aningen förvånande.

Trots dessa incidenter tycker jag att Baku är en rätt trevlig stad. En vecka är för lång tid att tillbringa i staden, en helg är mer lagom. Det byggs överallt därborta, det märks att staden upplever en ny oljeboom.

Hur var då maten och ölen i Baku? Maten var billigt och suveränt god. En mycket fin kebab (inte alls som den trista vi får här hemma) kostade runt 7 sek. Ungefär 15 sek för en inhemsk eller turkisk öl. Efes är det stora märket. Utländska märken som Heineken, Kilkenny kostade runt 30 sek på en Irländsk pub.



Förutom taxin, hotellet och visumet är Baku mycket billigt. Det var faktiskt svårt att göra sig av med de pengar vi växlade in. Under sjävla vistelsen i Baku gick det inte åt mer än max 1000 sek.

Kul och annorlunda resa helt klart. På hemresan stannade vi 6-7 timmar i Riga, tyvärr var vädret riktigt dåligt men själva staden är mycket vacker. Även i Riga fanns det öl, får nog ta och åka dit nångång och ta en närmare titt.

Köpenhamn och Chicago, 22/3-26/3.

Inte många veckor efter Baku väntade en annan kul resa, dennagång tillsammans med storasyster och hennes man. På vägen till Chicago stannade vi en natt i ett kylslaget Köpenhamn.



I Köpenhamn gjorde vi inte så mycket mer än att gå lite på stan samt äta en bit mat på en helt ok krog. Ölet var gott, men tyvärr minns jag varken namnet på krogen eller exakt vad för slags öl jag drack. Ja, så kan det gå ibland. Minns dock att vi på kvällen satt några timmar i hotellets bar, whiskyn värmde skönt.



Efter en skön sovmorgon och frukost på hotellet var det äntligen dags att bege sig till Kastrup för vidare flyg till Chicago. SK 943 skulle ta oss över pölen. Resan tog närmare nio timmar, men jag hade gärna suttit i några timmar till då vi åkte bekvämt i Business class. Tyvärr var ölutbudet dåligt, precis som det alltid är då man flyger. Alla flygbolagen tycks satsa mer på sina viner. Nåväl, jag var rätt nöjd ändå då det blev champagne, vin, dessertvin, calvados samt Baileys. Som sagt, en skön flygresa.

I Chicago träffade vi en kollega till syrran, Caroline. Hon och hennes man bodde i Chicago då han arbetade där. Caroline gick mest hemma som en klassisk "hemmafru". Hon visade oss runt och gav många bra tips på bra affärer och restauranger. Perfekt att ha en privatguide då man besöker en stad för första gången. I mars var dollarkursen mycket förmånlig, under sex kronor. Schyssta jeans kunde man hitta för under 30 dollar. Mat var billigt, dryck var billigt, ja det var kul att besöka USA.



Det mest bestående matminnet är besöket på The Cheesecake Factory. Portionerna var förstås gigantiska och maten mycket god. De hade närmare 30 olika cheesecakes på menyn, helt lätt att välja var det ej.



Bästa ölminnet är de två kvällarna på Restaurant Rock Bottom Brewery. Sex olika öl bryggde de, en kul idé var att man kunde beställa in en bricka med en sample av varje sort. Gissa om jag gjorde det? När vi satt på Rock Bottom en av kvällarna var jag inte särskilt hungrig utan beställde bara in en enkel förrätt i form av en tallrik nachos. Mein Gott! Portionen var så enorm att den lätt hade kunnat mätta en hel invasionsarmé. USA är verkligen galet men samtidigt väldigt kul att besöka. Ölen var väl sisådär, stouten var godast och sämst var deras light-öl.



Chicago är en trevlig stad, lite lugnare än New York. Utbudet av shoppingställen och restauranger är mycket stort. Finns verkligen mycket att se och uppleva i Chicago. Vi hade stabilt väder, ibland kan det vara mycket kallt då det blåser från Lake Michigan.

Chicagoresan var bra på alla sätt, skönt att åka till en stad där man inte bara måste jaga sevärdheter, det är roligare att gå omkring på gatorna utan alltför bestämda planer. Ta dagen som den kommer helt enkelt. Tänk om alla dagar kunde vara så. Vilken dröm!