9988 med namnet Iris

Enligt de senaste uppgifterna har 9988 personer namnet Iris i Sverige, 9981 kvinnor och 7 män. Igår hade de namnsdag, undrar hur många av dem som druckit Cantillon Iris?

Förstås omöjligt att veta, en sak är iallafall säker nämligen det att jag igår drack en Iris trots att jag inte heter Iris.



Lätt disig "koppargul" färg. Skummet var stort för att vara en Cantillon, lade sig snabbt men hela tiden fanns det en tunn skumhinna på ytan.

Doften var mild fast det gick inte att ta miste på att det var en Cantillon som fanns i glaset. Hö och jord kände jag liksom en del jäst och citrus. Tyckte att doften var frisk och trevlig i det stora hela.

Första klunken var väldigt syrlig, kändes nästan som att ha en grape i munnen. Inte så mycket kolsyra, noterbart är att drycken var från år 2003. Gröna äpplen, citrus, malt, jord och en viss smak av kork. En rätt trevlig bitterhet från humlen.

Ja, ni läste rätt. Iris är en annorlunda lambic då bryggeriet använt pale-ale-malt i bryggningen. Normalt har de ungefär 35% vete men inte i denna.

Avslutningen var torr och bjöd inte på någon efterbeska. En småtrevlig öl men inte den godaste jag druckit från den klassiska bryggeriet i Bryssel.

3,7/5

Förresten, är det någon som provat att hälla i lite socker i sin Cantillon? Jag har inte vågat göra det men misstänker att drycken då blir "snällare" och enklare att dricka, ja för den ovane.

Cantillon St Lamvinus

Cantillon St Lamvinus har jag velat prova bra länge, nu är det gjort. Flaskan inköptes på Ølbutikken i Köpenhamn.



Till att börja med är det bara att konstatera att ölet hade ett vackert utseende, grumlig röd färg med ett litet rosaskimrande skum.

Doften var fruktig med vissa inslag av druvor, dock inte så mycket druvor som förväntat. Enligt korken var innehållet i flaskan från 2005, stämmer det lär mycket av druvkaraktären tynat bort skulle jag tro. Den klassiska "Cantillon-doften" fanns där också men en mild sådan liksom en del läder.

Syrligheten var alltså mild, både i doften och smaken. Väldigt uppfriskande och lättdrucken öl, mycket trevlig. En dryck som denna en sommarkväll lär göra den mest bittraste av själ rätt tillfreds med tillvaron är jag övertygad om. Förutom den milda "funken" kände jag smaker av citrus, hö och en del druvor. Inte så jättemycket kolsyra, avslutningen var påtagligt torr.

4/5

t Smisje Dubbel

Det är alldeles för sällan jag dricker belgisk dubbel, ja tripel slinker inte heller ner sådär vidare ofta. Förresten, "belgisk singel" finns den öltypen?

Igår kväll var det dags att dricka t Smisje Dubbel, en flaska som köptes i Bryssel i oktober förra året.

Vad är då en dubbel? Börjar man med utseendet skall den vara bärnstensfärgad till mörkbrun. Skummet skall vara kraftigt, moussigt och stabilt.



Ok, då ska vi se. Ölet som jag hällde upp hade verkligen ett mycket stort och stabilt skum. Färgen var brunröd så rent utseendemässigt var allt ok.

Doften då? En belgisk dubbel skall vara mångfacetterad och sammansatt maltig som kan dra åt choklad, kola och nötter. Bränd får den inte vara, fruktestrar och kryddiga fenoler bör förekomma men inte på höga nivåer. Toner av högre alkoholer får förekomma men det får inte dofta spritigt.

Då jag doftade på ölet kände jag en viss hetta från alkoholen liksom en del jäst, honung och socker. Även svaga toner av choklad och kola. Med andra ord doftade ölet ungefär så som en dubbel skall göra. Det är bra, då är vi fortfarande med i matchen.

En belgisk dubbel skall vara smakrik, komplex, maltdominerad med en torr eftersmak. Maltsötman ska dra åt nougat och choklad. Kryddiga fenoler som drar åt nejlika samt toner av mandel, russin och torkad frukt kan förekomma. Beskan bör vara återhållsam.

t Smisje Dubbel smakade torkad frukt, nötter och choklad. Jag störde mig på den mycket livliga och stickiga kolsyran, blev nästan lite jobbigt att dricka efter ett tag. Ingen direkt beska att tala om. Smakrik det var ölet, alkoholen på 9% kändes av. 9% är mycket för en dubbel, normalt ligger de mellan sex till åtta.

I det stora hela en dubbel som verkligen var en dubbel, inte för att jag förväntat mig något annat. Kolsyran var som sagt lite jobbigt men i det stora hela en klart godkänd öl.

3,2/5

Cantillon Vigneronne

Cantillon Vigneronne är bryggd med gröna italienska muscatdruvor vilka blandas med tvåårig lambic, helt klart en annorlunda öl.



Lätt disig, ljus gulorange med inget skum. Det bara fräste till en del då jag hällde ölet i glaset.

Doften tyckte jag var mild för att vara en Cantillon, visst fanns den klassiska funken där men näsborrarna klarade sig utan några skavanker. Lera och hö kände jag liksom svaga diskreta toner av druvor.

Den första klunken kändes väldigt syrlig, därefter upplevde jag en hel del olika smaknyanser, som gröna äpplen, vinäger, jord, gräs, jäst och en del ek. Druvsmaken var diskret. Lätt kolsyrad, komplex och kul öl. Inga som helst problem att dricka upp då ölet inte på något sätt var tungt att dricka. Vätskan var väldigt torr med en syrlig avslutning.

Flaskan köptes på Ølbutikken i Köpenhamn. På korken stod det 2005, alltså var flaskan långt ifrån färsk. Det förklarar varför smaken av druvor var så diskret. En färsk rackare lär förmodligen smaka helt annorlunda. Trots det ett stabilt betyg.

3,7/5

Verhaeghe Noël

Tänkte att det kunde vara läge att dricka Verhaeghe Noël nu i december, en öl som jag köpte i Bryssel i oktober.



Ljus guldaktig rackare med ett ganska stort tjockt vitt skum som höll sig kvar tappert.

Doften var fruktig men lätta toner av framförallt banan. En lätt doft av diskmedel kände jag också liksom kryddor, då i synnerhet koriander.

Ölet smakade också en del koriander liksom jäst och kryddor. Kolsyran var ganska livlig. Avslutningen var torr och kort med svaga syrliga inslag. Tyvärr stördes eftersmaken av smaken av alkohol trots att ölet inte var särskilt starkt med sina blygsamma 7,2%.

En öl som inte alls smakade jul, nä enligt mig påminde smaker mer om en klassisk belgisk witbier samt om en belgian strong ale.

Ingen "killer" men klart drickbar.

3/5

Säsongens första säsongsöl provade.

Då var det daga att börja prova några av julölen, eller säsongsöl/vinteröl är nog ett lämpligare ord för dem.



Nostradamus från belgiska La Caracole tjuvstartade det hela, ölet drack jag i slutet av november. Det visade sig vara en trevlig dryck. Färgen var brunröd, aningen grumlig. Skummet var stort och lämnade trevliga rester i glaset.

Fruktig arom med mycket karamell även en del jäst och nötter. Söt smak med frukt, nötter, karamell och socker. Hyfsat fyllig och klart drickbar. Eftersmaken var lång med inslag av värmande alkohol. Inte tokig men det är en fördel om man gillar söta öl.

3,5/5



Mr Sno'balls från skotska Harviestoun fick äran att bli årets andra säsongsöl på hemmaplan.

Vätskan var klar, kopparfärgad. Skummet var vitt och halvstort, lämnade rester.

En frisk och ganska söt doft med mycket citrus, gräs, malt och lite jäst. Inga som helst "juliga" kryddor.

Smaken innehöll ovannämnda citrus, gräs, malt, karamell, bröd och diskmedel. Väldigt lättdrucken och frisk, vätskan var torr och ölet inte särskilt fylligt. Drickbar javisst men inte särskilt intressant. Inte min favoritstil vad gäller öl, dessutom noll julkänsla trots den fina snögubben på etiketten.

3/5

Bloggen fyller ett år.

Nionde november är ett tungt datum i Europas historia, den avskyvärda Kristallnatten 1938, den desto trevligare 1989 då Berlinmuren började falla. 8:e november är det idag, på dagen ett år sedan första inlägget på denna blogg. Ingen händelse som kommer att gå till historien. Tiden den går verkligen fort, men det har varit ett roligt år. Många goda och en del mindre goda öl har druckits. Vill passa på att tacka alla läsare, det är kul att ni är några stycken som läser det jag skriver. Givetvis försöker jag att hinna med att läsa alla andra ölbloggar. Det roliga är att alla har en egen unik stil samt ett eget språk, det berikar läsandet.

Ett par öl blev det ikväll, inte för att fira bloggen utan bara för att det är gott med öl. Varför krångla till det? Cantillon Rosé De Gambrinus har jag druckit vid några tillfällen men aldrig betygsatt seriöst, ja om man nu kan kalla mina betyg seriösa.



En trevlig ganska ljusröd färg på ölet, skummet var åt det rosa hållet och försvann snabbt. Mycket hallon samt en aning körsbär i aromen samt klassisk Cantillon-funk, dock en mild sådan. Smaken dominerades av hallonsmaken, syrligheten fanns där men den var inte alls extrem på något sätt. Lite citrus tyckte jag mig känna samt en svag ton av jäst. Väldigt uppfriskande och lättdrucken öl, torr sympatisk vätska. Borde vara en helt perfekt törstsläckare en svettig sommardag för det var den en småtråkig novemberdag. Verkligen en öl som man alltid borde ha hemma.

4/5



Kvällens andra öl var inte direkt den optimala törstsläckaren, däremot en väldigt god Imperial stout, ja för det är Hr. Frederiksen. Härligt svart med ett stort brunt skum. Vätskan som kom ur flaskan såg sådär härligt tjock ut som bara en Imperial stout kan se ut, konst!

Doften var intensiv, stora inslag av mörk, bitter choklad. Ingen jäkla sockerchoklad från Marabou här inte. Inte sådär jättemycket kaffe i doften som man kunde tro, däremot en hel del rostad malt samt även en stänk alkohol. Smaken var härlig, väldigt mycket choklad, rostad malt samt en del sälta. Även en del alkohol och lakrits. Inte så söt, den tämligen tjocka vätskan låg fint i munnen. Efter en halvtimme eller så var det en påtaglig smak av nötter, då i synnerhet valnötter. Eftersmaken hade en trevlig bitterhet. En mycket god och drickbar Imperial stout, heja Danmark!

4,25/5

Ölbutiker i Bryssel.

Har man törst behöver man ej gå törstig alltför länge eller långt om man befinner sig i Bryssel. Öl går att köpa snudd på överallt, från vanliga kiosker och mataffärer till specialiserade ölbutiker.



Inne i absoluta centrum finns det några riktigt trevliga butiker. Beer Planet låg närmast vårt hotell, den butiken besöktes vid några tillfällen. Mannen som satt vid kassan var inte duktig på engelska men å andra sidan behövdes det ingen hjälp. Ölen var uppradade efter stil. Många öl hade de, minst 500 olika sorter. Priserna var helt ok, de flesta småflaskor kostade 2,50. Öppettiderna var väldigt liberala, 11-21 på helger.




Väldigt nära Grand-Place fanns Bier Tempel. En butik där det helt klart fanns en hel del turister men utbudet var det inget fel på.





Priserna på Bier Tempel var väldigt lika de på Beer Planet. Hur många olika öl de hade på Bier Tempel vet jag inte riktigt, men helt klart fanns det något för alla. Liberala öppettider även där.




En trevlig liten butik med en skön ägare var Délices et Caprices. Butiken var liten och utbudet betydligt mindre jämfört med de två tidigare nämnda butikerna. Köpte bara en flaska där, dock en trevlig sådan då det var en Fantome Biere Artisanale Sur Lie för 8 EUR. På Délices et Caprices kunde man om man ville sitta och dricka öl, både inomhus och utomhus. Mysigt värre men nu hade vi inte tid för det.



På Belgian Beer Tradition hade de 250 olika öl, de allra flesta i enbart stora flaskor. Priserna upplevde jag som rätt höga så något köpt blev det inte. Tex kostade en Chimay blå 3,35 EUR.



I mataffären kunde man köpa ett fyrpack Chimay blå för 5,25 EUR. Som bekant kostar en flaska på Systembolaget 28,90.



Det finns andra kända ölbutiker i Bryssel men de hann ej besökas denna gång. Priserna är ganska lika mellan de olika affärerna men visst är det värt att jämföra innan man gör de stora inköpen. Mataffärerna var klart billigaste, deras utbud var förstås inte i närheten av specialbutikernas men ändå tillfredsställande.

Öl från Cantillon är absolut billigaste att köpa på plats på bryggeriet. Som jag redan nämnt i ett tidigare inlägg kostade tex en flaska 75cl Grand Cru Bruocsella för 5,40 EUR medan den i ovannämnda ölbutiker kostade runt 13 EUR. Verkligen mycket, mycket prisvärt "hemma" hos Cantillon.

Jag hade lätt kunnat ägna många timmar i affärerna, ja för ovanlighetens skull. Att knalla omkring i vanliga butiker är inte roligt, men öl, ja det är en annan femma det.



De öl jag köpte hem kostade sammanlagt nästan prick 60 EUR. Jag hade gärna köpt fler flaskor, ja nästa gång vill jag åka med bil till Belgien. Det var sannerligen inte enkelt att bestämma sig för vilka öl som skulle med hem.

Ett par saker till som är värda att nämna är att i samtliga ölbutiker kunde man köpa ölglas, utbudet var stort. Utbudet av specialöl, ja riktigt svårflörtade öl var inte stort i butikerna. Någon Westvleteren, förutom åttan kunde jag ej hitta någonstans.

Hemma från Bryssel.

Hemma från Bryssel, längtar tillbaka! Ja Bryssel är verkligen en skön stad. Inte så många sevärdheter för en turist kanske men däremot en massa trevliga ställen vad gäller mat och dryck. Vädret var inte fy skam det heller, stabila 15-16 grader. Så borde det även vara i Stockholm i oktober.




Gillar man sötsaker har man funnit paradiset. Ja, det var satans gott!




Givetvis köpte jag några flaskor öl.



Att flyga är förstås mycket smidigt och bekvämt, enda nackdelen är att man inte kan ha med sig alltför mycket i bagaget. 23 kilo vägde min väska och det var ok, rätt fylld det blev den.



Ber att få återkomma med ytterligare några rader om Bryssel, men inte ikväll.

Kulminator, Antwerpen.

Efter att igår på förmiddagen ha besökt Cantillon tog Eddan och jag tåget till Antwerpen. Resan var billig och tog inte alltför lång tid. 14.80 t/r för två personer, resan tog ungefär 40 min. Anledningen till att vi besökte Antwerpen var givetvis Kulminator, ett ställe som slog upp sina portar 1979. sanslöst många öl hade de, dessutom riktiga glas till varje öl, det är klass!




Strax efter klockan 17 skuttade vi in i lokalen. Lokalen, ja miljön inne i lokalen var väldigt speciell. Litet, kanske runt 45 platser en massa gammal ölreklam både här och där, krukväxter. Herrarnas toalett såg ut att vara från tiden kring andra världskriget. Ja det kändes nästan som att sitta hemma hos någon äldre bohemisk släkting.

Vi började med att beställa två olika årgångar av Chimay blå. Årgång 2000 samt 1994. 7 respektive 10 EUR kostade flaskorna. På Akkurat kostar en 1996:a 205 kronor som jämförelse. Sverige är verkligen pinsamt dyrt vad gäller öl och annat.




Det var en rätt stor skillnad mellan de bägge ölen. Årgång 2000 hade en mörkare färg, tightare skum. Skumhinnan låg kvar betydligt längre på den, ja hela tiden. Årgång 1994 kändes lenare, alkoholen var inte lika påtaglig. Aromen var skön. Den hade klart vinösa toner, ja liknade helt klart portvin. Kroppen var ganska mycket tunnare jämfört med årgång 2000. Etiketten var så skör att då jag tog på flaskan fastnade det bitar på mina fingrar. Fast det kanske beror på att mina fingrar är så feta? Vad vet jag.

Efter det bägge Chimay var det dags för Pannepot Vintage 2005, en helt underbar öl!



Vackert utseende med den mörka, nästan svarta färgen. Skummet var krämigt och mycket fint att beskåda. Härlig smak med många olika ingredienser. Kola, torkade bär, kryddor, småkakor, russin, lakrits. Hon var fyllig och full av bubblor samt komplex. En underbar öl! Betyget kan inte bli annat än högt 4,5/5



En rätt gammal Belle-Vue Kriek provades också. Årgången var 1995. Skadat gods kanske någon skulle säga men jag tycker att den var rätt skoj. En hel del körsbär i både doft och smak, sötman var inte alls sötsliskig. Ingen syrlighet och ingen kolsyra. Helt klart kan det vara intressant att spara en liknande kriek i bra många år. Det kändes verkligen som att en hel del hade hänt med vätskan under årens lopp. Betyget landar kring 3,25/5.



Efter de inledande ölen frågade jag den smått excentriske ägaren till Kulminator, Dirk Van Dyck om han händelsevis hade någon flaska 3 Fonteinen Millennium Geuze i gömmorna. Det hade han inte, fast helt säker kan man förstås aldrig vara. Det är inte vem som helst som får beställa vad som helst på Kulminator. Apropå ägarna, särskilt snabba var de ej att ta emot nya beställningar, nä allt fick ta sin tid. Stämningen var verkligen familjär och mysig.



Istället beställde Eddan och jag in en varsin flaska Courage Imperial Russian Stout, anno 1983. Bryggeriet finns inte längre så det var förstås en smått unik öl.



Etiketten på flaskan var väldigt välbevarad. Vätskan väldigt mörk, fint brunt skum. Man kanske kunde tro att smaken skulle vara träig och smaka papp men så var inte fallet, nä istället var det mycket kaffe, lakrits, vinösa toner och mörka bär. Inte så mycket choklad. Munkänslan var ganska tunn, vätskan var ganska lätt. Eftersmaken var inte alltför lång, en viss syrlighet fanns där också. Helt klart en småtrevlig stout som åldrats med värdighet till skillnad från undertecknad. Det var bara att hälla i sig vätskan, lättdrucken. 3,5/5

Det är ingen myt att det sägs finnas katter inne på Kulminator, två stycken såg vi. Endast Gud fader vet hur många där egentligen finns. Undrar förresten var ägarna bor, inne på Kulminator? Ja stället kändes mer som ett hem än en pub.



Gueuze De Troch Cuveé Chapeau 1999. Såpass vuxen har jag blivit att en gueuze tackar jag inte nej till.



Syrlig det var den men inte extrem. Doften var ganska nertonad, äpplen samt den klassiska doften av stall infann sig förstås. I smaken tyckte jag mig känna lite vinbär. Väldigt uppfriskande och trevlig öl att dricka. Det trevliga holländska paret som satt bredvid oss sade att "De Troch" betyder detsamma som "utfodringsstation för grisar". Vem vet, kanske tyckte de att vi var som grisar men det får vi isåfall bjuda på. Betyg 4/5.

Inne i lokalen fanns det ett gäng amerikansa gentlemän, de tycktes ha en helafton. Bland annat beställde de in 10 olika årgångar Stille Nacht, den äldsta från 1982. Endast på Kulminator skulle jag tro.




Kvällen på Kulminator avslutades anständigt. En tallrik med lite ost samt en Westvleteren 12 från 2004 beställdes. "Westy 12" är verkligen underbar. En utomordentligt god öl där 5 cl skulle räcka långt. Flaskan kostade endast 12 EUR.



Kulminator motsvarade verkligen alla förväntningar. En liknande miljö på en pub har jag aldrig upplevt. Det gick att samtala normalt, i bakgrunden hördes endast diskreta toner av jazz samt klassisk musik. De bägge ägarna var på gott humör. Den enda nackdelen var att rökning är tillåtet, paret som satt bredvid oss kedjerökte bägge två. Lite jobbigt var det att gå till herrarnas, på vägen dit kunde man kika in i öl-förrådet. Man kan bara drömma om vad som finns nere i gömmorna i källaren.



Har ni vägarna förbi Antwerpen tycker jag verkligen att ni ska ägna några timmar åt ett besök på legendariska Kulminator. Utbudet av öl var enormt, det var inte lätt att bestämma sig för vad man skulle beställa. Skulle gärna besöka stället igen, ja det står jag för.

90 euro kostade kvällens kalas. Det måste anses väldigt prisvärt med tanke på vad som beställdes. Man kan ju smått undra vad de har för marginaler på sina öl?

Skulle jag äga en bar skulle den vara ungefär som Kulminator, ett ställe med en egen stil och skön känsla. Verkligen ett underbart ställe, legendariskt!

Veckans Cantillon, Gueuze.

Var på lite ärenden på Södermalm tidigare idag (eller nja, igår om man skall vara helt korrekt). Är man där i krokarna är det lätt hänt att man råkar gå förbi Akkurat, så skedde även denna gång. En schysst lunch intogs sedan satte jag mig på deras uteservering, det gäller att ta chansen så länge vädret tillåter.

Som sällskap på uteserveringen hade jag ett glas av veckans Cantillon. Alla kanske inte känner till det men Akkurat serverar Cantillon på fat, olika från vecka till vecka.

Första gången jag drack en spontanjäst öl blev jag rätt tagen, tänkte väl som många andra att det inte kunde vara öl? Smakade så annorlunda och konstigt, ja snudd på äckligt. Men ack så fel man kan ha, spontanjäst öl är förmodligen den allra äldsta formen av öl. Unik öl som nästan bara bryggs i Belgien. Det är jästpartiklarna i luften som sätter igång jäsningen av ölet.

Det finns fyra olika typer av spontanjästa öl. Lambic, Gueuze, Fruktöl samt den mycket ovanliga Faro. En femte sort finns också, Mars, men den tycks ej tillverkas längre.

Gueuze är en blandning mellan ung och äldre lambik. I flaskan sker en andra jäsning då ickejäst socker från den unga lambicen blandas med den gamla lambicen. En bra gueuze brukar få ett år sig på att efterjäsa på flaska. En gueuze kan utan problem lagras i många, många år.

Ok, detta är ingen doktorsavhandling så det är kanske läge att skriva några ord om ölet som dracks.

Utseendet var grumligt, orange färg. Väldigt litet skum.

Doften? Ja den var intressant. Syrlig med vissa toner av rök och jäst. Den för öltypen så klassiska doften, eller ska man kanske skriva lukten av stall fanns där också. Låter förstås inte så väldoftande men det var det.

En påtagligt syrlig smak, men ändå inte så brutalt att ölet ej gick att dricka. Det var snarare en rolig syrlighet, ja iallafall jag blev glad då jag satt där i all enkelhet. För visst är det både roligt och spännande med öl som inte smakar som de vanliga dödliga tråkmånsarna?

Mycket citron i smaken liksom äpplen. Lätt på tungan och väldigt torr känsla på vätskan.

På det hela tycker jag att Cantillon Gueuze är en mycket sympatisk öl att dricka, lättdrucken och frisk. Syrlig med inte svårt syrlig. Ingen beska. Påminner inte så lite om champagne men med den stora skillnaden att den är godare.

Stabila 4 av 5.

Vore väldigt intressant att någon gång prova äldre gueuze. Hur karaktären och syrligheten ändras. Hmmm, det kanske är läge att besöka Kulminator i Antwerpen och se vilka äldre öl de kan tänkas ha i sina gömmor?

Liveblogg med bla Saison D’erpe-Mere

19.40 Sitter som bäst och klappar mig på magen på Silenzis balkong, en riktigt trevlig bit mat har precis inmundigats. Grillad lammfärsbiff med rosmarinpotatis i ugn.

Före maten delade vi på en flaska Lindemans Apple, den var lika läskande som alltid. Till maten drack vi en flaska Saison D’erpe-Mere, en öl som inhandlades i vintras.

Kändes som att det kunde passa rätt fint med en Saison ikväll. Fin ganska ljus bärnstensaktig, lätt grumlig färg på ölet. Då flaskan öppnades var det lite tryck, ja det är tur att det fanns hushållspapper i närheten. Skummet var stort och fluffigt, ölet såg verkligen trevlig ut i glaset.



Rätt trevlig frisk doft, kryddor och apelsin tyckte jag mig känna. Smaken var inte alls dum den heller, fruktig och med en viss syrlighet. Apelsin, kryddor och jäst. En fin sommaröl kan man nog säga. Synd att jag inte köpte fler flaskor, denna skulle jag gärna dricka igen.

Betyg: 4/5

Ryktet på stan säger att farbror Eddan är på ingående, undrar om han har något gott med sig? Annars har vi en del pjäser i kylen, bla en flaska Stone Russian Imperial Stout. Lite vila på stället, sedan är det dags för nästa öl. Jag ber om att få återkomma.

20.28 I väntan på bättre tider dricks just nu en Nils Oscar God Lager. Länge sedan jag drack en sådan. Rätt ok men inget öl man får glädjetårar av. NO:s Kalasöl gillar jag mycket, kom på att det är mycket länge sedan en sådan också dracks.

21.07 Hällde precis upp en Aventinus. Skummet bara forsade ur flaskan, tog lång tid innan läget stabiliserade sig. Bäst före är februari-09, tycker nog att den inte smakar riktigt likadant som i vintras. Söt och mustig kan man lugnt säga. Klart drickbar. Tämligen syrlig, svarta vinbär. Aventinus smakar inte som en vanlig veteöl, inte alls lika somrig. Tyngre och med en annan sorts sötma.

21.19 SMS från Eddan, han är på ingående. En slurk Aventinus skall jag spara till honom.

21.43 Eddan tycker om Aventinus. Kola och så påminner den lite om portvin tycker han.

22.04 Man vet att kvällen är lyckad då gamla Youtube-godingar tittar fram.

22.14 Silenzi kollar på gamla Silenzi-mål på tuben, Eddan och jag är mer intresserade av vad vi nu har i glaset, nämligen Stone Russian Imperial Stout.



22.24 Vilken underbar doft på Stone Russian Imperial Stout! Verkligen kärlek!

23.15 Sitter fortfarande med Stone, jädrans vilken god öl. Såg att jag förra gången gav 4,25, nu skulle jag vilja ge 4,5 i betyg. Snart blir det en whisky som avslutning på kvällen.

23.29 Dags för en whisky nu, får se vad Silenzi bjuder på. Hoppas att det blir en stor rackare!

23.33 En Dalmore blev det, typ 7 cl i glaset så här snålas det ej.

23.41 Nu stänger jag ner datorn, ska sitta och smutta på whiskyn. Buona notte!

Hoegaarden Rosée

Skönt med dessa ljumma sommarkvällar, vad kan vara mer passande än att då dricka något kallt och läskande? Gäller verkligen att passa på, imorgon kommer hösten. Enligt prognosen skall resten av veckan bjuda på svalt väder och mycket regn, visst behövs även regn men hela veckan låter lite överdrivet. Hoppas att de har fel.

Väder kan man prata om länge, men det är inte denna bloggs huvudämne, nä kvällens huvudämne är Hoegaarden Rosée, en öl som lanserades idag. Tvekade om jag skulle köpa en burk eller inte men till slut så gjorde jag det, nyfiken som jag är.

Burken ja, den ser ut som energidryck, inte för att jag brukar dricka sådana. Vanliga Hoegaarden Witbier är ju lite småtrevlig så då är frågan hur Rosée smakar?

När jag hällde upp ölen bildades ett inte alltför stort vitt skum. Vätskan är grumlig, påminner mycket om veteöl men med den stora skillnaden att färgen är åt det rosa/ljusröda.

Vid upphällningsfasen känner jag dofter av öl, men när jag sedan sniffar på ölen doftar det väldigt mycket hallon, kanske även aningen vete och lite jäst. Väldigt mycket hallon!

Smaken, ja den är mycket söt och fruktig med mycket hallon såklart. Smaken känns på något sätt lite konstgjord, sliskig. Finns en viss syrlighet, ingen beska.

Hoegaarden Rosée är alltså veteöl smaksatt med 10% hallonjuice. För mig är juice juice och veteöl veteöl. Vet inte riktigt till vem eller vilka denna produkt är tänkt till, jag faller iallafall inte för den. För söt och sliskig, ge mig en riktig framboise istället. Lite syrlighet skulle suttit fint som en balans till det söta, visst är det så.

Odrickbar är den inte, men påminner helt klart mer om alkoläsk än öl. Alkoläsk känns som en rätt meningslös produkt, så ja, jag vet inte. Svårt att sätta betyg. 1,75/5 får det bli.

Borde nästan ta och prova ölet tillsammans med en isbit eller två, vore lite spännande att göra det.