Måndag 24/2, resedag MEL-SIN-NRT.

Måndagen i Melbourne började med allmänt slöande på rummet innan det var dags att åka med den förbeställda transporten till flygplatsen. En lång dag väntade i flygandets tecken, först till Singapore och sedan vidare till Narita utanför Tokyo.

Då jag återigen fick det stora nöjet att flyga Singapore Airlines i Business Class hade jag tillgång till deras lounge på Melbournes flygplats. Loungen var medelstor och den fylldes med besökare även om det aldrig blev fullsatt.

Maten i loungen var bättre än ölutbudet, men två nya hittades i alla fall. Då de ingick i priset så att säga så fanns det inget annat att göra än att dricka de två. Matilda Bay Fat Yak Pale Ale var duglig, detsamma kan man inte säga om Carlton Crown Lager som var riktigt trist. Ordet hälsovådlig är förstås att överdriva men gott det var det sannerligen inte.

Ett par minuter från ovannämnda lounge ligger Air New Zeelands dito som jag också hade tillträde till. Den loungen var mycket större och helt tom sånär som på en annan resenär.

En av de anställda höll på att duka fram mat men jag var inte direkt hungrig så nöjde mig med enkelt tilltugg och att evaluera ölutbudet som var bättre jämfört med Singapore Airlines Lounge.

Mac's Rockaway Pacific Pale Ale och The Fermentist KPA dracks, bägge två rätt milda och lättdruckna. Fler öl hann jag inte denna gången då det började närma sig boarding.

Den sju timmar långa flygningen till Singapore gick alldeles för snabbt, blev inga öl ombord däremot ett modest intag av andra alkoholhaltiga drycker. Den förbeställda maten var ännu en gång riktigt god. Hoppas verkligen att jag får nöjet att flyga med Singapore Airlines i framtiden igen då det är ett så förnämligt flygbolag.

Stoppet i Singapore var på drygt tre timmar, och precis som veckan innan inleddes det med dusch i loungen, lite tilltugg och förfriskningar. Sedan ägnade jag den sista tiden innan nästa flight åt ett par öl.

Den första av dessa, Archipelago Summer IPA intogs på O'learys i Terminal 2 på Changi. De hade bara fyra öl på fat och det var det enda som var någorlunda intressant.

En ok öl som mest smakade karamell och grapefruit. En till från samma bryggeri dracks på deras flygplatsbar nämligen Archipelago Irish Ale. "Drickbar men inget särskilt" som omdömet ofta låter.

Min nästa flight var till Tokyo-Narita med All Nippon Airways, en kort nattflygning på endast sex timmar så det blev inte mycket till mat eller dryck ombord, de flesta valde dessutom att lägga sig direkt efter take off. Tyckte att stolen kändes smal jämfört med Singapore Airlines men några timmars slummer blev det i alla fall. Det var en härlig känsla att färdas mot Japan och redan ombord på ANA fick jag uppleva lite av det makalösa landet, då flygvärdinnorna mötte varandra i gången bugade de mot varandra. Detaljer som det är kul att beskåda.

Öl i LHR och SIN.

Måndag 17/2 var det äntligen dags för årets första utlandsutflykt, jag kallade det hela för "långhelg i Melbourne". För att komma enda bort till Melbourne så krävs det några timmar uppe i luften, inte mig emot då jag äntligen skulle få uppleva Singapore Airlines service i Business Class.

Men innan det var ombordstigning på Singapore Airlines blev det en rutinflight med SAS till LHR (London). Ombord på det flyget passade jag förstås på att dricka en Mikkeller Organic Dream SAS. En duglig öl som dock inte lämnade några större intryck.

Hade lite tid att spendera i Singapore Airlines lounge på LHR, där dracks en Fuller's London Pride, en öl som jag säkert inte druckit på minst 15 år. Duglig den också utan att lämna några större spår efter sig.

Var nästan som ett litet barn då det väl var dags för ombordstigning (ok, överdriver kanske lite). Kan meddela att Singapore Airlines var så bra som jag trodde, stolen var gigantisk, den gratinerade hummern (som jag förbokade) var utsökt. Servicen var nästan för bra, blev hela tiden kallad med namn. Noterade förstås att så fort någon varit inne på toaletten var någon av flygvärdinnorna där direkt efteråt och tittade så att allt var ok, givetvis vek de toalettpappret. Världsklass rakt igenom. Har alltid drömt om att åka nämnda flygbolag i First Class men vet knappt om jag skulle våga, servicen i den kabinen måste ju verkligen vara för bra. När trippelsjuan landade i Singapore efter lite drygt 12 timmar kunde jag knappt förstå att det hela gick så snabbt. Det enda som inte är bra med Singapore Airlines är ölutbudet, jag drack noll öl uppe i luften hela vägen till Melbourne. Fast var inte oroliga, det var inte så att jag törstade ihjäl. Champagne, vin i olika kulörer, drinkar och konjak fungerar alldeles utmärkt det med.

Medvetet hade jag valt ett lite längre stopp i Singapore, drygt sex timmar. Passade på att fixa den första stämpeln till mitt nya pass.

Passerade alltså immigrationen och knallade över till The Jewel som ligger vid flygplatsen. Det är inget snack, flygplatsen i Singapore är utan tvekan världens bästa. En kompis hemma skrev att man kan bara åka till den, spendera tid där och sedan åka hem igen. Arlanda framstår i alla fall som en relik från gamla DDR i jämförelse.

Det fanns två ölställen i The Jewel som jag ville spana in, lämpligt nog låg de bara ett par minuter ifrån varandra, om ens det. Började med att besöka The World is Flat. Under mitt besök hade de fyra öl på fat. Kollade aldrig om de även hade några burkar eller flaskor.

Ett par öl dracks, Young Master Jeng och Stone & Wood Pacific Ale. Av dessa var det förstnämnda klart bättre. Värt att notera är att Singapore inte är det billigaste landet i Asien för en besökare från Sverige, de två kostade motsvarande 270 kronor.

Nåväl, vad ska man göra? Det är bara att kämpa på. Ölet Tiger lär väl alla känna till men många vet nog inte att bryggeriet även gör lite andra ölstilar än den klassiska ljusa asiatiska lagern. På Tiger Street Lab stiftade jag bekantskap med Tiger Shiok vilket är en IPA samt Tiger White. Kan inte påstå att smaklökarna jublade av glädje men Shiok var i alla fall den bästa av de två. Priserna lite lägre på Tiger Street Lab men ganska marginellt. Noterbart är att de mätte värmen i pannan på samtliga besökare innan man fick beställa, ja i Asien tar man Corona-viruset på allvar.

Innan det var dags för den relativt korta flighten på sju timmar till Melbourne passade jag på att ta en ljuvlig dusch i loungen, äta lite och dricka en klassisk Tiger som inte smakade mycket. (gratis är inte alltid gott även om vissa påstår det) Hur som helst var det härligt att veta att nästa gång då flygplanets dörr öppnades så var jag i Australien.

Öl i Singapore, söndag

Lördagen var som bekant lång och innehållsrik då hela sju olika ölställen besöktes. Visste redan på förhand att söndagen skulle gå i lugnets tecken, inte minst med tanke på att en tidig uppgång hägrade på måndagen.

Nå, lunch är ju aldrig fel att äta och efter att ha ätit en del asiatiskt tyckte jag att det skulle vara gott med en bit pizza. Som av en slump råkade jag veta att Nickeldime Drafthouse hade både öl och pizza, ett givet mål med andra ord.

Det gick lekande lätt att ta sig dit med den förnämliga metron och sedan gå i runt fem minuter. Perfekt nog ingick en mobiltelefon med gratis lokalsamtal och fri surf i rumspriset under besöket i Singapore. Vid minsta osäkerhet om kursen var den rätta eller ej var det bara att gå in på Google Maps och kolla läget. Tiden då man stod och fipplade med en stor karta känns väldigt avlägsna.

Nickeldime var även det ett ställe som det inte var svårt att inte tycka om. 15 fatöl fanns varav några från Lerviq. En liten del med flasköl fanns också, antingen kunde man köpa med sig eller dricka på plats.

Det var verkligen söndagstempo i salongen, riktigt lugnt och behagligt. Servicen var i vanlig ordning mycket trevlig och priserna var de gamla vanliga för att vara Singapore. Helt klart ett ställe som det är värt att besöka om man har vägarna förbi.

Då jag var klar på Nickeldime kom jag på den kloka idén att promenera tillbaka till hotellet, något som tog en timma. Vill man inte dricka öl hela tiden så finns det på många ställen automater där det bara är att köpa det man är sugen på en. Behövs verkligen med tanke på värmen och fuktigheten i Singapore.

Promenaden var svettig så lite paus på rummet var inte helt fel innan eftermiddagens ställe, det sista nya stället i Singapore för denna gången. Vad kan man säga om Level33? Ett ganska så stelt ställe med lite "finare" folk jämfört med vanliga barer, ja eller hur man nu ska uttrycka sig.

Priserna var höga men utsikten från världens högst belägna bryggeri var verkligen förtjusande. Vet inte om stället har någon dresscode, det fungerade fint med shorts och sneakers. (i alla fall i själva bardelen)

Väl nere på jorden traskades det omkring ett tag innan det blev ett kortare avslutande besök på Brewerkz, stället som jag fattade tycke för på fredagen.

Ett par öl intogs, Brewerkz Honey Apricot Ale och Brewerkz XIPA. Av dessa tyckte jag mest om den sistnämnda som lustigt nog även var det godaste inhemska ölet som jag drack under helgen i Singapore. Fräsch och välhumlad med apelsin, mango, karamell och lite ananas. Söt och bitter avslutning. 3.7/5 blev mitt betyg. Lite lustigt nog kostade de bägge ölen lika mycket.

Inför resan hade jag skrivit upp 14 intressanta ölställen att besöka, hann med 12 av dessa så ger mig själv fyra humlekottar av fem i betyg, inte illa. Något som noterades är att på flera ställen fanns det dansk öl på fat från småbryggerier (inte bara på Mikkeller) samt även norsk. Det enda svenska som jag såg var alkoläsk, förlåt cider på flaska. Annars dominerade de amerikanska ölen helt klart.

Ölpriserna var ungefär som hemma, vissa ställen lite billigare och andra lite dyrare. Tyvärr hittade jag inga intressanta inhemska öl på flaska att köpa med mig hem. Det känns som att ölboomen i Singapore precis startat, de allra flesta ställena som jag besökte var inte många år gamla. Undrar hur det ser ut om säg fem år? Kanske kan vara värt att åka förbi och kolla?

Öl i Singapore, lördag

Efter en mycket välbehövlig sömn orkades det upp vid elvatiden. När maskineriet väl hade hostat igång besöktes dagens första planerade ölställe, butiken Thirsty - The Beer Shop som även den låg i närheten av hotellet.

Butiken är belägen i ett mindre shoppingcenter, på den andra våningen. Skulle gissa att de hade runt 200 olika öl och några cider. Nästan alla var från USA, några inhemska fanns ej på flaska. Pratade med innehavaren och han menade att de allra flesta av de inhemska småbryggerierna än så länge bara sålde sina öl på fat. För att vara Singapore var priserna helt ok, mina sex flaskor kostade motsvarande 240 SEK.

När lunch intagits och flaskorna lämnats på rummet var det dags att åka några stationer med den alldeles förträffliga metron. Den är väldigt prisvärd och så enkel att åka med att t o m jag klarar av det. Extremt rent är det också med resenärer som kan föra sig. Varför kan det inte vara så hemma i Sverige? Kan inte riktigt begripa att det ska vara så svårt.

The 1925 Microbrewery & Restaurant blev dagens första ställe där några öl skulle drickas. Det visade sig vara ett litet ställe med bryggeriutrustningen väl synlig. Endast sex öl på fat, inga flaskor vad jag kunde notera. Lite skoj att trots de få fatölen kunde man beställa en flight.

Två av ölen var deras egna skapelser, 1925 The Yellow Van och 1925 BLK.6.22. En English Pale Ale respektive Amber Ale. Bägge två milda, inte så spännande men utan felsmaker så inga problem att dricka. På lördagar var stället öppet 10:00-24:00, då jag var där var det väldigt lugnt. Servicen var mycket god och vänlig.

Från The 1925 var det ungefär fem minuters promenad till Druggist, ett avskalat ställe som är inrymt i ett gammalt kinesiskt apotek. 23 kranar även om några av dem var tomma under mitt besök.

Trodde ett tag att jag var i Köpenhamn då det var så många olika öl från Danmark. Vet inte hur de två unga männen i baren sovit under natten men servicen upplevde jag som lite seg även om den förstås var vänlig. I Singapore är folk väldigt trevliga är min bestämda uppfattning.

Det tog ungefär en kvart att knalla från Druggist till Mikkeller Bar Singapore. Jag hade förstås sett bilder på Mikkeller Bar Singapore men det var ändå lite lattjo att se en bar inrymd i en container. Området där baren är belägen är en liten containerpark med diverse verksamheter. Kändes hippt med ung publik. Men då det fortfarande bara var eftermiddag fanns det även plats för en farbror från Sverige.

20 öl på fat hade de, inga flaskor. Inne i containern fanns det ett fåtal sittplatser så det var utomhus som gällde. Det kom en tropisk skur men då fick alla plats under tak eller parasoll. Är det mycket folk på plats och det regnar rejält så kan det nog vara en god idé att ha med sig ett paraply.

Tyckte om Mikkeller i Singapore, stämningen var synnerligen avspänd och folk trivdes. Ölmässigt slank det ner tre Mikkeller och en Amager. Valde det mindre glaset, ja alla öl gick att köpa i två storlekar. 8 SGD tycktes standardpriset vara för ett litet glas, matematikern räknar snabbt ut att det blir 52 kronor.

Till hotellet valde jag att promenera, trots att det var varmt och rätt fuktigt. Tycker alltid att det är fint att se lite av stad till fots, dessutom är det aldrig fel att ta en liten paus från öldrickandet, man är ju inte ett djur.

Pustade ut ett tag på rummet innan kvällsverksamheten sparkade igång. I närheten av hotellet låg Chinatown med en massa olika matställen, i synnerhet då i det mycket folkliga hawkerområdet med drygt 100 olika matställen. Det här med hawker har jag alltid gillat, för en liten peng köper man en bit mat och sedan är det bara att sätta sig var man vill. Maten som jag köpte kostade runt 30 spänn, inte så mycket att bråka om tycker jag.

Det lite speciella med stället i Chinatown är att det inte bara finns en massa matställen utan även ett par ölställen som dessutom låg nästan vägg i vägg. Smith Street Taps hade 12 fatöl att välja bland, The Good Beer Company hade ett femtiotal flaskor.

Priserna var bra för att vara Singapore och bägge ställena får tummen upp av mig då det aldrig är fel att dricka en bra öl till riktigt bra mat. Värt att notera är att bägge ställena har rätt begränsade öppettider så det kan vara bra att kolla upp dem om man är sugen på ett besök.

Det är alltid lika kul att se kineser äta, ett jäkla sörplande blir det då de med stor förtjusning intar kvällsvarden. Höjdpunkten var ett gäng på ett tiotal farbröder som åt och drack samtidigt som de på bandspelaren lyssnade på något som lätt som rätt vemodiga kinesiska sånger. Varför gå på biografen då man kan få så härlig underhållning gratis?

Kvällens sjunde och sista ölstopp blev Tap Craft Beer Bar som låg inne i ett litet köpcentrum. Stället var nytt och det hela påminde om baren på ett bättre hotell. 20 fatöl liksom en del flaskor, inga inhemska dock. Stängningen närmade sig så det blev bara en öl.

En lång lördag var det. Då man är ute och förlustar sig på en pubrunda på egen hand gäller det förstås att ha koll, särskilt då man är såpass långt hemifrån och i ett civiliserat land. Något dryckeslag var det aldrig frågan om, fattas bara annat. Lite lagom salongsberusad på kvällen fick räcka, ja gott så.