måndag 17 februari 2020

En alkoholstark ölprovning.

Lördag 1/2 samlades Eddan, Eirik och jag hos förstnämnda för att beta av några öl. Grejen med denna ölprovning var att de 15 öl som vi drack i många fall var riktigt starka.

Snittprocenten på de 15 öl var hela 11,7%, den starkaste var på 19,3% och den svagaste på mera normala 6,6%. En annorlunda provning kan man lugnt säga, frågan är vad vi kom fram till?

Bland det första vi gjorde var att dricka vår gemensamma flaska av Nøgne Ø Dark Horizon 6 som inhandlades i Oslo i november förra året. Tidigare varianter av Dark Horizon har i de allra flesta fallen varit riktigt goda, särskilt då den smått legendariska Dark Horizon First Edition som är bland det godaste som jag någonsin druckit.



Nøgne Ø Dark Horizon 6 var klart stabil med främst kaffe, choklad, portvin och fat. De 15% alkohol gav en värmande känsla. Jag har en flaska i förrådet och det ska bli intressant att se hur ölet utvecklar sig de kommande åren.

I november släpptes på Systembolaget tre öl från Mikkeller, Mikkeller 0 IBU, Mikkeller 1000 IBU och Mikkeller 3000 IBU.



Vi blev inte direkt imponerade av någon av de tre, utan undrade mest över syftet med de ölen? Mikkeller 3000 IBU är på hela 15,5%, alkoholen kändes av en del.



En annan riktigt stark jäkel var Hoppin Frog Pentuple, 15,1%. Tyckte att den var ok men inte så mycket mer än så. Hoppin Frog Barrel Aged Gavel Slammer var godare och starkare med sina 17,4%. Hoppin Frog är ett bryggeri som jag alltid uppskattat, men även de kan blanda och ge.



Som tur är hade vi några normala öl med på provningen, Tilquin Oude Myrtille Sauvage a l'Ancienne hörde helt klart till kvällens godaste. Kändes verkligen uppfriskande efter många av de tunga pjäserna. Apropå pjäser, visst har ni koll på att det japanska slagskeppet Yamato med systerfartyg hade de tjockaste kanonrör som någonsin installerats på ett örlogsfartyg, hela 46 cm tjocka. En enda pjäs som de sköt iväg vägde 1,5 ton.



Alldeles på slutet av provningen avslutade vi med den starkaste skapelsen som Eddan haft i sitt förråd sedan 2013, Mikkeller Foret Limousine (Medium Toasted). Riktigt söt med en fyllig känsla, alkoholen märktes men det fanns ändå någon slags balans. Inte suverän men ganska god.



En riktigt kul kväll men jag hoppas att det inte blir riktigt så många tunga pjäser nästa gång då vi träffas över några bägare. Måste även nämna en annan bonusöl som Eddan plockade fram från gömmorna, Three Floyds Amon Amarth Ragnarok anno 2011. Vill minnas att den var godare då jag drack den 2012 men fortfarande en klart stabil bira, kul att dricka något från Three Floyds ty det händer verkligen inte ofta.


fredag 7 februari 2020

Två pubbesök i förorten.




I fredags för en vecka sedan träffades Silenzi och jag för att prata om vi ska göra någon gemensam resa i år. Som gamla barndomskompisar har vi gjort många resor vid det här laget och det är kul att traditionen hålls vid liv. Vi kom fram till några kandidater men inget är bokat ännu så nog om det för denna gången.

Hur som helst så träffades vi i Spånga, närmare bestämt på Caledonian Inn som jag märkligt nog besökte första gången först i november 2019. Vi hade bord bokat klockan 17:00 och det var bra det för det var mer eller mindre fullsatt då vi anlände. Blandad publik, unga som gamla precis som det skall vara.



Ölutbudet är inte gigantiskt men klart stabilt för att vara i förorten. Jag hittade ett par nya tjeckiska på fat, Permon PIPA och Permon IPA Sherpa. Vidare dracks Oppigårds Hoppy Pilsner No.2 som även den fanns på fat liksom en flaska i form av Wychwood Hobgoblin IPA som jag säkert inte druckit på minst 15 år.



Jag gillar Caledonian Inn, stället känns gemytligt med klassisk mörk pubinredning, dessutom är personalen trevlig. Då vi var där hade de plankstek som kvällens specialare, god även den. Så ska jag summera så finns det inget annat att säga än att det var ett trevligt besök.

Vi kände att vi hade krafter kvar så vi åkte en station med pendeltåget till Barkarby. Att vi klev av i Barkarby berodde förstås på att vi skulle besöka Lilla Barkarby, där hade jag inte varit sedan ägarbytet som skedde sommaren 2018. Den tidigare ägaren driver istället Wasa Restaurang & Bryggeri inne i Stockholm.

Lilla Barkarby var sig likt efter mitt förra besök för ett par år sedan. Ölutbudet är för att vara i förorten klart dugligt även här. På kran hittades Sweetwater 420 Extra Pale Ale som jag inte druckit tidigare.



Ett par belgare på flaska slank också ner, Maredsous 6 Blond och Maredsous 10 Tripel. Tre stabila öl även om ingen direkt stack ut.

Denna kväll var det väldigt stillsamt i både baren och matsalsdelen under vårt besök som varade i knappt två timmar. Då vi tackade för oss vid 23-tiden var det bara en annan gäst kvar.



Tycker att det är positivt att det finns några ok ölställen runt 15 minuter med pendeltåg från Stockholm. Det är nämligen inte alltid man har lust att hänga inne i stan.