Öl i Helsingfors, måndag 7/8.

Som vanligt en lugn inledning på semesterdagen. När krutröken väl lagt sig blev det ett obligatoriskt besök på väldigt närbelägna Alko Arkadia, Alkos flaggskeppsbutik i Helsingfors. Handlade inte särskilt mycket då jag som vanligt inte orkar bära alltför många enheter. 

 

Ett par minuter från Alko ligger K-Supermarket Kamppi, där blev det också ett besök trots att matbutiken även besöktes dagen innan. 

 

När det var avklarat och inköpen transporterats till rummet var det läge för en hyfsad promenad i det fina soliga vädret. Som vanligt besöktes hjältegravarna vid Sandudds begravningsplats. I dessa tider av krig och elände är det viktigt att visa respekt för de som stred för Finlands och Nordens frihet, vem vet när det är dags igen för nya hjältar som kämpar mot Ivan? 

 

Att i sakta mak gå omkring på en begravningsplats har jag alltid tyckt om. På inga andra platser går det att reflektera över livets gång som på en begravningsplats. 

Av knallandet blir man både hungrig och törstig, innan det var läge för dagens första jästa maltdryck så blev det en god hamburgare på Boneless. De har några restauranger i Helsingfors. 2023 vann de pris som Helsingfors bästa hamburgarrestaurang, jag kan förstå varför då det hela smakade mycket gott. 

 

Från Boneless Jätkäsaari var det inte många steg att gå till Barley & Bait, ett ställe som även besöktes förra året. 

 

Det var skönt att sitta i skuggan och avnjuta ett glas. På andra sidan gatan höll byggarbetare på med något arbete, att dricka öl samtidigt som man tittar på då andra jobbar måste ändå tillhöra livets höjdpunkter. 

Min nästa anhalt var One Pint Pub, ett ställe som jag besökt många gånger. Innan jag kom dit blev det en glasspaus. Äter väldigt sällan glass men den satt fint i solen. 

 

One Pint Pub var sig likt, uteserveringen bjöd på sol så det lät läskande med en pils. Tyvärr var inte OlutMylly Svejk den godaste pilsner jag druckit även om den förstås slank ner. 

 

Väldigt lugnt var det på One Pint Pub, ja precis som söndagen kändes måndagen väldigt fridfull överlag i Helsingfors. 

Lite mer allmänt flanerande blev det innan det var dags för en kortare paus på rummet. 

 

Kvällspasset började på Juova Hanahuone. Även deras stolar utomhus badade i sol. Riktigt behagligt var det då solstrålarna inte var lika aggressiva som tidigare på dagen. 

 

Ett ställe som jag inte besökt sedan augusti 2017 förärades med ett återbesök. Black Door var ungefär som jag mindes det. Populärt denna kväll, det var fullt utomhus. 

 

Ett stycke Nøgne Ø Ale of Plenty dracks. Ok öl men inte mer än så. Öl som klassas som milkshake eller smoothie lär jag aldrig bli allra bästa vän med. 

Kvällen avslutades på Vltava, beläget bredvid centralstationen. En Primator IPA fick avrunda ännu en förnöjsam dag i Finland. 

 

Tyvärr blev det ingen karaoke denna dag heller, mycket beroende på att de stängde så tidigt. 

 

Öl i Helsingfors, söndag 6/8.

Det bjöds på tidig revelj på söndagen i Uleåborg då det fanns ett tåg söderut att passa. 07:49 började IC22 rulla mot Helsingfors, en resa som tog fem timmar och 45 minuter. 

 

Jag satt och småslumrade de första timmarna, sedan ägnades resten av resan åt läsning. Annars är den stora behållningen med tågresande i Finland att lyssna på utropen som görs på tre språk, särskilt intressant är det att lyssna på finlandssvenskan. När nästa station skulle annonseras sa rösten "Vi stannar följande gång." Nå, det var i alla fall skönt att komma fram då tågresan kändes lång. 

Normalt brukar jag bo på Scandic Marski då jag är i Finlands fina huvudstad men denna gången blev det Scandic Simonkenttä. Ett helt ok hotell med fint läge. (ligger runt 5 minuter till fots från nämnda Marski så jag kände igen mig)

 

Söndagens första ölevaluering skedde på Pien, dit tog det 10 minuter att gå. 

 

På fat hade de "rester" från en tap takeover så jag började med en Monkish West Coast Blue. God öl men inte det godaste jag druckit från Monkish. 

Nästa öl var desto intressantare, en suröl från det nya finska bryggeriet Paihalas Brewery. Hittills har Paihalas släppt tre olika öl i en begränsad upplaga. Det blev inte mindre intressant av att bryggeriet är beläget i Sodankylä i Lappland. Mitt hjärta klappar alltid extra för Nordkalotten så förstås väldigt kul med Paihalas.

Paihalas Rural Runner hette ölet, det var flaska 523/749. En trevlig bekantskap, härligt sur med funk, persika och fat. Helt klart en av de bättre ölen från Finland som jag druckit de senaste åren. 

 

Roligare än så blev det inte på Pien. Jag hade förstås kunnat sitta där resten av dagen då de har så många intressanta öl men det är alltid kul att röra på fläsket. Apropå fläsk, nästa stopp blev på K-Supermarket Kamppi där det köpets livsnödvändig skaffning till rummet. (från matbutiken tog det knappt tre minuter att gå till hotellet)

 

Det är verkligen smidigt då det mesta ligger på rimligt promenadavstånd. Efter att ha lämnat inköpet på rummet blev det ett besök på Oluthuone Pikkulintu Ruttopuisto. Jag har skrivit det förr och kommer att skriva det igen, det är inget fel på nämnda ställe men det är inte i närheten av samma legendariska status som den ursprungliga Pikkulintu ute i förorten hade. 

På vägen till Pikkulintu passerades Mikkeller Helsinkis tidigare lokaler, tyvärr stängde de förra året. Numera är det ett ställe som heter Bart som huserar i lokalerna. De har ett intressant koncept, bar och konst. Tyvärr hade de stängt de dagar som jag var i Helsingfors men helt klart ett ställe att besöka. Kika på konst samtidigt som man dricker öl låter helt klart som en schysst sysselsättning. 

 

Tillbaka till Pikkulintu. Där var det verkligen lugnt, ett handfull gäster och en bartender som såg ut att längta hem till bastun eller något sådant. Ett stycke öl blev det, Tuju Nostokurki. Duglig öl med mango och lite papaya. 

 

Tempot var behagligt denna söndag, ingen hets utan lugnt och skönt. Ett ställe som jag inte besökt sedan 8/8-2017 fick bli nästa anhalt, alltså nästan på dagen sex år senare. 

 

St. Urho Pub är en av Finlands äldsta pubar, ett insuttet ställe som då och då besöktes av Finlands långvarigaste president (1956-1982), den legendariske Urho Kaleva Kekkonen, eller UKK som han också kallades. (numera kan en finsk president som mest sitta i 12 år, 2x6 år)

Stället var sig likt med den stora skillnaden att jämfört med förra besöket sex år tidigare var det extremt lugnt denna söndag. Tre andra gäster noterades. 

 

På cask fanns Olarin Urkki Special Bitter. Ganska trevlig öl. Malt, bröd, lite nötter och caramel. Då jag var hungrig beställdes en pizza med pepperoni och rödlök. Efter att ha väntat i drygt 30 minuter gick jag och frågade om pizzan snart kunde tänkas vara klar? -jodå, alldeles snart. Efter ytterligare en kvarts väntan var pizzan på bordet. 

 

Det var så ödsligt på "Urkki" att de visst glömde bort att den stackars ensamma matgästen ville ha sin mat. Någon ursäkt fick jag förstås inte, inte för att jag bryr mig så mycket heller. Pizzan var i alla fall god, om än ganska dyr. (17,30 EUR)

Efter lite allmänt flanerande på stan tittade jag in på Juova Hanahuone, en av mina favoriter i Helsingfors. Något fler gäster där men långtifrån fullsatt. Det var verkligen en stillsam söndag på de olika ölställena. 

 

Notera att det fanns en IPA på fat från lokala Factory Brewing, ett för mig nytt bryggeri. Deras Oceanic IPA kändes väldigt snäll med mango, gräs och lite papaya. 

 

Maistila är ett bryggeri från Uleåborg som tyvärr bommat igen så Maistila Riutunkainalo som fanns på flaska (bäst före 6/2023) lär vara det sista ölet som jag drack från deras sida. Det visade sig vara en Baltic Porter som var riktigt stabil med sköna värmande toner. 

 

På tillbakavägen till hotellet blev det ett stopp på Barski, kvällen var ljummen så det blev en CoolHead Best Coast Forever på uteserveringen, inomhus var det tomt. 

 

Helt klart ännu en förtjusande dag i den finska huvudstaden, just denna söndag kändes lugnare än vanligt på det olika ställena men så var det också fortfarande semestertider. 

Öl i Uleåborg, lördag 5/8.

Lördagen i Uleåborg började med en enkel frukost på rummet. Frukost ingick inte i priset och jag betalar ytterst sällan extra för hotellfrukostar då jag tycker att de alltför oftast är så tråkiga. 

 

När det var överstökat blev det en bensträckare på stan. Kände igen mig hyfsat väl även om det fanns byggnader som jag tidigare inte sett. Inget konstigt med det då det ändå var 17 år sedan det senaste besöket. 

 

Ett besök på Alko Uleåborgs centrum blev det också på förmiddagspasset. Utbudet var inte jättestort men givetvis fanns det en del intressant. Har läst att en Alko-butik utanför centrum har ett större utbud men dit hade jag inte tid att fara. 

 

Från Alko tog det en minut att gå till dagens lunchställe, Kauppuri 5 Burgers. Hamburgaren var god och kul nog hade de även några öl. Mitt val föll på en lokal sådan, czechmate från Nailo Brewing. En lättdrucken och helt ok pilsner. 

 

Mätt och belåten knallade jag tillbaka till hotellet, ett äventyr som tog fem minuter. Det lilla inköpet från Alko lämnades på rummet innan det tämligen omgående blev dags för en lite längre promenad till badstranden i Nallikari. 

 

 

När vi var små var vi alltid i Nallikari och hade kul, förutom glassätande och plaskande i havet åkte vi vattenrutschkana, karuseller och annat skoj. 

 

Promenaden till Nallikari bjöd på fina vyer. Uleåborg ligger vid havet och bjuder på många promenadmöjligheter för den som tycker om att ägna sig åt dylikt. Jag kände igen mig väl trots att jag inte varit i Nallikari sedan 1980-talet. Då liksom nu är stället populärt bland alla sorters semesterfirare.

 

Var på bushumör så hade med mig en öl som dracks på stranden, en strand som var väldigt tom. Det blåste en del men trodde nog ändå att några fler än en handfull personer skulle bada. 

 

Det var kul att se Nallikari igen, många fina minnen som dök upp men jag hade ingen möjlighet att stanna där hela dagen då det fanns "jobb" att göra.

På tillbakavägen till stan blev det ett lite längre stopp på Mallassauna. (Maltbastun) Stället drivs av Hailuodon Panimo som ligger på ön Hailuoto utanför Uleåborg. 

 

Även Hailuoto (Karlsö på svenska) besökte vi förr i världen. Min ena farbror arbetade som forskare på Uleåborgs Universitet och de hade en havsforskningsstation i Marjaniemi som ligger på ön. Som liten var det spännande att få åka ut på havet med deras forskningsbåt. 

 

Skulle förstås ha varit kul att besöka bryggeriet men denna gången fick jag nöja mig med deras pub inne i stan, eller strax utanför för att vara exakt.  

Mallassauna är belägen i en byggnad från 1869. 12 öl på fat (om jag räknade rätt) liksom några flaskor. Samtliga öl från Hailuodon Panimo. Mat fanns också för den hungrige. 

 

Ölen såldes i olika storlekar, ölflight med fyra öl fanns också för den som vill ha det. Servicen var vänlig och pratsam, det var kul att prata om ölscenen i Uleåborg som jag inte var alltför insatt i innan denna resa. På borden fanns det information om deras olika öl, särskilt intressant var det att dricka Hailuodon Pellonmaito som endast är på 3,2%. Ölhistoria är skoj och Pellonmaito kallade man förr det öl som dracks då man bärgade hö med mera. 

Solen den värmde stabilt så det var inte fel att sitta ute på deras patio. Dock såg jag att några andra gäster hade problem med getingar, för egen del låta jag getingarna vara ifred då brukar de även låta mig vara ifred. 

 

Jag tyckte helt klart om Mallassauna, ölen höll inte världsklass men klart godkända. Runt 12 minuter tog det att gå tillbaka hotellet så Mallassauna ligger inte långt från Uleåborgs centrum.  

Som vanligt lite andhämtning på rummet innan det var dags för kvällspasset. Första anhalten blev Cafe Rooster där det åts en god laxsallad och dracks ett stycke bira. Maten var godare än ölet som var en Mad Hopper Shanti Shanti. 

 

Cafe Rooster tycktes vara ett ställe som ungdomar tycker om, vissa var så unga att de inte ens drack alkohol. Även personalen kändes påfallande ung, jaja det är väl bara att inse att det är jag som är en gubbe. Cafe Rooster är både ett cafe, restaurang och så har en pub i källaren men den behagade jag inte att besöka denna gången. 

Efter att ha besök Cafe Rooster hade jag prickat av de ställen på min lista som jag ville besöka, resten av kvällen var alltså ledig för fria aktiviteter.

Det blev återbesök på Mallaskellari, fast denna gången satt jag på deras terrass. (källaren var abonnerad fram till 22:00)

 

Oluthuone Leskinen besöktes också på nytt, där var det inte lika packat med folk som på fredagen men ändå bra drag. 

 

Det var en fin kväll med ett härligt ljus så jag passade även på att flanera omkring lite. 

 

Efter att ha gjort det blev det även ett stop öl på Keltainen Aitta, belägen på torget i Uleåborg. Det kändes som ett partyställe vilket bekräftades av det trista ölutbudet, en Toppilan Helles tvingade jag i mig. (den är bryggd av Hartwall)

 

Kvällens sista öl utanför rummet blev även dagens sämsta, Karhu Platina som "avnjöts" på hotellets terrass. Det var verkligen ingen platina-känsla på det ölet utan synnerligen trist och smaklöst. 

 

Helt klart var det kul att återse Uleåborg igen, om än för en kort stund. Vem vet när nästa besök kan tänkas ske.