Hyggestund i Köpenhamn

Hörde att en kollega och hans farsa skulle ner till Köpenhamn måndag 5/11. Som av en slump var det fönsterbyte hemma det datumet så jag tvekade inte att åka med. Flyg och hotell bokades två dagar före avfärd, en hotellnatt plus flyg kostade mig 300 spänn, inget att bråka om tycker jag. (bonusnatt på Scandic och bonusbiljett med SAS)

Har legat sömnlös många nätter i år då jag insåg att jag riskerade att inte besöka Köpenhamn anno 2018 så det kändes förstås väldigt skönt att om än hyfsat sent på året återigen få besöka den ack så trevliga danska huvudstaden. Gillar man öl så gillar man Köpenhamn, så är det bara.

Anländer man lagom till lunch känns det helt klart vettigt att börja hyggestunden på Warpigs. Nu var jag fortfarande trött eftersom det blev så lite sömn natten mot måndag så någon matlust hade jag inte, det hade inte resesällskapet heller så vi nöjde oss med att botanisera bland fatölen.

På fat var det mesta nytt för mig även om det fanns en del gamla bekanta också. Koncentrerade mig i vanlig ordning på det okända.

Warpigs Azacca kändes som en stabil inledande öl. Lättdrucken och med en hel del tropisk frukt, främst ananas och citrus. Azacca är en humlesort som har växt fram som lite av en favorit hos mig under detta år.

Det slank ner ytterligare någon IPA så efter det var det fint med en suröl, nämligen Highland Park Science Sucks från det för mig okända Highland Park Brewery i Los Angeles. Den var verkligen syrlig och med fina toner av aprikos. Satt som ett smäck som man brukar säga i de finare salongerna.

Som avslutning blev det en kolsvart öl, Warpigs Kenn Lee's Revenge som var rejält fyllig, utan kolsyra och med värmande alkohol.

Vårt nästa ställe blev Mikkeller Bar Viktorigade, originalet som det är svårt att inte ha sympati för. Precis som på Warpigs var det riktigt lugnt inne i lokalen, det här med att dricka några öl rätt tidigt på en måndag är en underskattad sysselsättning, fler borde prova kan jag tycka. (jasså, ni jobbar mån till fre, stackare!)

Slog till med en burk Mikkeller San Diego Borderline Ethereal som inte var en alltför spännande saison. Däremot var Mikkeller San Diego/J. Wakefield Balls Be Malted intressantare. (det jobbigaste med att skriva ölblogg är alla dessa långa och krångliga ölnamn, knappt så att jag orkar)

Nåväl, en god Imperial Porter var det i alla fall. Söt och värmande med en hel del choklad.

Härnäst blev det ett litet inköp på Kihoskh innan vi slank in på deras bar Rbabarrab. Vi var de enda gästerna och mäktade bara med en öl per man, i mitt fall en Brekeriet Pavlova. Soft och lättdrucken öl med hallon och mild funk.

Innan vi kände oss nöjda med Köpenhamn för denna gången gick vi till det närbelägna Fermentoren, ja alla fyra ställen vi besökte ligger på korta promenadavstånd från varandra. Det är verkligen härligt att slippa bränna kalorier i onödan.

Fermentoren är Fermentoren, ett riktigt trevligt ställe där det under tidigare besök ibland varit så mycket folk att jag mer eller mindre haft näsan i andra människors armhålor, armhålor som inte doftade sommaräng kan jag lova.

Denna måndag var det dock endast ett fåtal gäster, riktigt skönt hygge med andra ord. Ölutbudet bjöd på mycket danskt. Det godaste som dracks var dock från USA, nämligen Almanac Rosé Sour. Uppfriskande och god med tydliga toner av bär.

Snacka om en schysst måndag i Köpenhamn, men framåt 18-tiden var det hög tid att bege sig till hotellet som låg i Malmö. Några öl dracks även i nämnda stad, mer om det i ett senare inlägg.

Måndag i Köpenhamn

Precis som måndagen veckan innan var det bara att rutinmässigt pallra sig ut till Arlanda för att hoppa ombord på en Airbus som flög ner till Köpenhamn. Det var fint att den gjorde det för det var nämligen dit jag skulle. Förövrigt så är det alltid kul att vinka till hemtrakterna och båtklubben från ovansidan.

Residenset för två nätter blev First Hotel Mayfair som i mitt tycke har ett mycket bra läge, väldigt nära Hovedbanegården och flera schyssta ölsjapp. Rummen är rätt små men det finns bättre destinationer att åka till om man föredrar att stillsamt slappande på hotellrum.

Att komma till Köpenhamn känns som att komma hem till en god vän. Senaste besöket innan denna lilla tur var under MBCC i maj, men det kändes redan väldigt länge sedan.

Kihoskh ligger i närheten så det kändes naturligt att börja där och botanisera bland delikatesserna nere i källaren. Köpte endast fem stycken då meningen var att lite senare fortsätta shoppingen på annat ställe.

Från Kihoskh är det nära till Warpigs. Att inleda ölandet där känns alltid lika värdigt. Det var mycket lugnt vid 14-tiden, både ute och inne.

Tre stycken bägare slank ner, samtliga Warpigs. Warpigs/Stigbergets Walpurgis var en behaglig stout som jag tyckte var den mest intressanta av de tre som dracks.

Ibland har man lite flyt i tillvaron, som att Mikkeller Bar Viktoriagade några dagar innan haft en tap takeover med Other Half Brewing. En del av ölen fanns kvar så det var bara att likt en hungrig hyena kasta sig över bytet.

Sällan det dricks tre öl på fat bara sådär och alla är riktigt goda. Det som dracks var Other Half True Green, Other Half Taters och Other Half Forever Simcoe - Double Dry Hopped. Alla var som sagt riktigt goda men favoriten blev nog ändå den sistnämnda. Så lättdrucken och fruktig, de 8.5% alkohol märktes verkligen inte av.

Originalbaren på Viktoriagade är fortfarande favoriten bland de olika Mikkeller-barer som jag besökt. (baren i Singapore rankas som tvåa mest för den udda layouten med containern och hela härligheten. Vilken bar som kommer på tredje plats har juryn ännu inte avgjort)

Ett ställe som jag tidigare bara besökt en gång var Taphouse, nu har jag varit där två gånger. Läget är stabilt, typ en järnnia och en pitching wedge från Rådhusplatsen.

Inredningen är modern med en stor elektronisk tavla med det aktuella utbudet. Samtliga öl går att köpa som smakprover vilket är tacksamt då man vill testa några stycken. 10 sejdlar hade varit aningen svettigt. 61 kranar har de, sannerligen inte illa. Finns alltså jobb att göra för den som tycker att det största i livet är att arbeta. 

Under besöket fanns det en massa olika stilar och och öl från olika bryggerier och länder. Koncentrerade mig främst på de danska ölen. Var till exempel lite kul att testa tre nya Amager på rad, ja det är stunder som sådana som ibland kan vara riktigt mysiga. Premium lagern Amager Humleridderne Humletid var inget att orda om men både portern Amager Baby Wombat From Hell och imperial portern Amager/Lervig Brown Boobies Are Falling var trevliga utan att vara de bästa i de stilarna som jag druckit från Amager.

Taphouse brukar det inte talas om så ofta. Har bara varit där på vardagar och då har det varit lugnt och skönt med fin service. Helt klart vill jag besöka stället igen.

Efter lite uppfräschning och sanering styrdes kosan mot Rbabarrab som ligger bredvid Kihoskh och drivs av samma ägare. De öppnade i våras och det var besök nummer två på nämnda ställe.

Var en ganska livad stämning då det var en hel del studerande som tyckes ha någon form av samkväm. Nå, öl fanns det dock till alla så det var ingen fara. Så vitt jag kunde minnas var det första gången jag såg öl från Almanac på fat i Europa, en Almanac Hoppy Sour: Azacca fick det allt bli. God öl, inte extrem på något sätt utan typ läskande med en fin syrlighet. Almanac gör sällan bort sig, inte nu heller.

Mellan Rbabarrab och Warpigs ligger Fermentoren, även det ett ställe som bör besökas då man är på livsviktiga ärenden i den danska huvudstaden. Nästan som alltid så var det mest livat på Fermentoren.

Mäktade bara med en rackare, Fermentoren Yippie IPA innan det var dags att bege sig till hotellrummet för omfattande bibelstudier. (dylika ting kan ej göras då man är spiknykter så det gäller att passa på)

En riktigt bra dag var det, alla de besökta ställena låg i närheten av hotellet. Som mest rörde det sig om runt 20 minuters promenad från ett ställe till ett annat, det är verkligen inget att bråka om.

En torsdag i Köpenhamn

Det känns verkligen som något av en ritual att åka till Köpenhamn för att besöka Copenhagen Beer Celebration (CBC). I år åkte jag ner dagen innan det hela började.

Farsan körde mig till Arlanda,  jag checkade in och gick igenom Fast Track, upp till SAS-loungen för lite lunch. Smidigt boarding trots fullt plan, lite slummer på entimmesflighten till CPH. Efter landning vänta ett tag på väskan, sedan den korta tågresan till Hovedbanegården. Därefter en promenad på runt fyra minuter innan det checkades in på Radisson Royal Hotel. Fick rum på den 10:e våningen med en klassisk utsikt över nejderna.

Ovanstående skulle nästan kunna göras i sömnen, vissa rutiner är trevligare än andra. På hotellrummet kollade jag läget i cybervärlden och såg att grabbarna som åkt dagen före satt och mumsade på öl på Mikkeller Bar Victoriagade. Fanns det något annat att göra än att gå dit? Nej!

Trots att klockan inte ens hade passerat femton så var det mycket folk i baren, som vanligt tycktes de flesta vara svenskar. På fat fanns bland annat den undersköna Boneyard Notorious IPA3 som jag med glädje dricker om och om igen. Något högtidligt vill jag påstå att den är godare än Pliny The Younger, där har ni era gamla bolskjeviker och mensjeviker! En viss Johan drack en sisådär åtta glas av den ljuvliga Notorious, det är inte varje dag man ser någon sova ståendes.

Ärenden fanns att uträtta, hade inte tid att sitta alltför länge på Mikkeller utan knallade över till andra sidan gatan där Den Nordiske Ölhandel är beläget. Passade på att köpa några norska öl till 17:e Mai som sedvanligt ska firas senare i månaden. Butiken är liten och med rätt svåra öppettider, hittade en del nya öl så en glad gutt det var jag då jag gick vidare till nästa anhalt som var beläget runt 15 minuter bort, Kihoskh.

Kihoskh borde alla seriösa människor vid det här laget känna till. En kiosk med ett stort utbud av öl, särskilt nere i källaren. Då väskan var liten fick jag begränsa mig, men självklart köptes några flaskor, bland annat några till rummet.

Det som är så bra om man bor i närheten av Hovedbanegården är att det finns många ställen som ligger nära det. Ett av dessa som inte heller ligger långt från Kihoskh är nyöppnade Warpigs Brewpub, samarbetet mellan Mikkeller och Three Floyds.

Ett stort ställe med långbord inomhus och en hel del platser utomhus. Det var mycket folk så jag bestämde mig för att det bara skulle bli en öl, Warpigs Big Drunk Baby. En klart duglig DIPA som föga förvånande var färsk med framförallt mango och passionsfrukt. Faktiskt inte så vrålbitter utan rätt balanserad. Som lite kuriosa görs vattnet om till bryggningarna så att det ska vara så likt som möjligt vattnet som Three Floyds använder då de brygger borta i Munster.

Trots att det bara blev ett kort besök hann jag notera att maten såg god ut även om de flesta portionerna såg lite taniga ut och priserna var i den övre skalan. Lite osmidigt också att först behöva köa för maten och sedan för ölen, är det mycket folk på plats så tar det sin lilla tid. Ser i alla fall fram emot att besöka Warpigs igen då det är mer vardag och framförallt varmare väder då det är än mysigare att sitta utomhus.

Magen började kurra så det blev en enkel senlunch innan jag återvände till rummet för att lämna väskan med öl. Efter en kortare andhämtning gick jag till Mikropolis som är specialiserade på cocktails men de har även 10 öl på fat. Kvällen till ära körde de ett litet minievent med några öl från Crooked Stave. Crooked Stave Petite Sour (Blueberry) var den som jag uppskattade mest. När jag höll på att mumsa på den anslöt grabbarna.

Mikropolis är inte stort men mysigt. Publiken kändes ung, ja jag börjar bli till åren. Tom och jag satt kvar lite längre än de andra. Vi bestämde oss för att ses på Fermentoren som skulle bli kvällens sista anhalt. På vägen dit råkade vi slinka in på en gammal favorit, Ørsted Ølbar. Det är ett ställe som jag alltid gillat. Ibland känns det som en ungdomsgård, ibland som ett tillhåll för fotbollsnördar och ibland allmänt civiliserat. Ett ställe att tycka om helt enkelt. En mycket god Amager Batch 1000 slank ner utan några som helst protester.

När vi vandrade mot Fermentoren bestämde vi oss för att göra kväll absolut senast vid midnatt, självklart höll inte det. På Fermentoren var det minst sagt livat med en massa olika ölprofiler och annat löst folk. Många bekanta ansikten vilket förstås alltid är kul. Det var fint att konstatera att det var många som var glada i hågen, ja det fattas bara annat.

På Fermentoren finns det 20 fat och en hel del flaskor. Ett av fatölen var den mycket sympatiska Prairie Funky Gold Amarillo. Frisk och härligt uppfriskande med mycket frukt och en del funk. Som en stor vän av Tyskland kändes det inte heller fel att dricka en Gänstaller Bräu Franz-Xaver-Gänstaller Smoked Märzen. "Äntligen en riktigt öl bland alla andra", ville jag skrika så att alla skulle höra, men det gjorde jag inte.

En riktigt kul dag med en makalöst roligt avslutning på Fermentoren. Kändes skönt att lägga sig efter två och veta att det första passet på CBC skulle börja klockan 10:00. Nåväl, det kallas lyxproblem.

Sista MD80-flighten och Mikkeller & Friends

Förra lördagen var en historisk dag, i alla fall för oss som har koll på det svenska flyget, i synnerhet då SAS. Tidigare i maj i år meddelade SAS att på lördag 26/10 kommer den sista reguljära flighten med den klassiska McDonnell Douglas MD-80 att ske. Direkt när jag hörde det bokades en biljett till Köpenhamn, något som visade sig vara klokt då flighten sålde slut på en timma eller så. Bland annat var det ett flygforum som bokade 119 av 150 stolarna. Vissa av de entusiasterna hade betalat närmare 10000 per skaft för att flyga med den sista reguljära flighten liksom den absolut sista chartrade flighten med samma maskin till Oslo. Kan man annat än älska alla dessa nördar?

För en gammal flygnörd som mig var det med vemod som jag satte mig tillrätta ombord, som tur är var den sista flighten minnesvärd, piloten bjöd på en del extra, bland annat en takeoff som var brantare än normalt, riktigt härligt med andra ord. Tack till MD80 för alla fina flighter, må Nora Viking som det åktes med få en behaglig tillvaro på SAS flygmuseum på Gardermoen utanför Oslo. Tack också till besättningen för ett mycket trevlig flight, om än med en stor gnutta vemod. För den intresserade filmade jag både den sista starten från Arlanda och den sista landningen på Kastrup.

När jag ändå hade en biljett ner till Köpenhamn var det lika bra att stanna en natt för lite öldrickande. Några vänner från Uppsala och Stockholm slog följe liksom KP med fru liksom Blafa innan han senare på kvällen skulle jobba i baren på Mikkeller & Friends. Jag gillar Danmark, i Sverige kör vi after work men där kör man before work. Snacka om diametral skillnad.

Vi började med ett kortare besök på Mikkeller Bar på Viktoriagade. Det är ställe som alltid måste besökas då man befinner sig i Köpenhamn. Tre öl hanns med, av dessa var Alpha State Bitter Love en ny bekantskap, första gången jag drack något från det bryggeriet. Det handlade om en behagligt lättdrucken öl som ändå hade en del karaktär. Brittisk men modern, sådant är ju alltid rätt trevligt.

Efter Mikkeller Bar väntade en tämligen snabbt besök på Fermentoren, ett ställe som jag inte brukar besöka precis varje gång jag är i Köpenhamn. Det är ett skönt och avslappnat ställe, känns nästan som ett vardagsrum. Ett tjugotal fatöl har de liksom ett gäng flasköl. Bland fatölen utmärkte sig Aecht Schlenkerla Raucbier Urbock allra mest, det är verkligen ett härligt rököl som jag alltid skulle kunna ha hemma. Så balanserad och smakrik att man bara kan garva åt det hela.

Runt 10 minuter från Fermentoren ligger Ølbutikken, självklart blev det ett besök även där. Kanske är det ett I-landsproblem men precis under tidgare besök de senaste två åren har utbudet blivit sämre, många av hyllorna var tämligen tomma. Får se hur det blir med de nya ägarna, en förändring tycks bli att utbudet av dansk kvalitetsöl kommer att öka. Några flaskor hamnade i alla fall i godispåsen.

Mer godis som hamnade i påsen inhandlades i Mikkeller & Friends Bottle Shop, deras utbud är betydligt intressantare och bättre just nu. Resten av kvällen tillbringades sedan på Mikkeller & Friends, ett ställe som man inte kan annat än älska. 40 olika fatöl liksom ett mycket fint utbud av flasköl.

Som bilden visar hade de en mängd olika suröl på fat, bland annat två Cantillon. Jag passade på att dricka ett par gamla favoriter liksom några nya. Bland de nya utmärkte sig Mikkeller SpontanDoubleBlackCurrant allra mest, jag tyckte verkligen om det ölet, men då gillar jag också svarta vinbär. Det är få öl i Mikkellers Spontanserie som verkligen smakar så mycket bär som nämnda öl. Tyvärr kan det samma inte sägas om Spontanmandarin, den smakade mest brödsmulor och annat konstigt. Inte så bra för att vara ärlig.

En riktigt bra kväll med utsökt service var det (som alltid). Det är ytterst sällan som man på samma kväll provar fem nya öl från Mikkeller liksom två nya från inte helt okända Three Floyds, senast det hände var i maj, förstås i Köpenhamn också då. 

Nästa garanterade besök till Köpenhamn blir maj nästa år, CBC såklart. Det spektaklet vill man ju inte vila, inte ens ett benbrott kan stoppa mig. Möjligtvis ett kärnvapenkrig, ja möjligtvis. Fast känner jag mig själv rätt lär det säkert bli ett besök innan dess då det ändå är rätt långt till maj. Köpenhamn är en stad som det inte går att få nog av.