Öl i Helsingfors lördag 6/7.

Detta blir ett kort inlägg för det blev bara två öl i Helsingfors innan det var dags att kliva ombord på M/S Silja Symphony för returresan hem till Stockholm.

Innan jag kommer till de två öl måste jag med viss "skämmighet" meddela att jag helt hade missat att det var en ölfestival i Helsingfors då jag var där, dessutom nära hotellet. Craft Beer Helsinki hette spektaklet. Såg det hela på lördagen då siktet istället var inställt på Helsingfors Stadsmuseum, ja så kan det gå. Förresten så är det museum som jag rekommenderas, gratis inträde och lagom stort med intressanta utställningar.

Inte långt därifrån ligger Bryggeri Helsinki, ett ställe som jag har för mig att jag besökte för första gången 2014. Det är väl inte världens bästa bryggeri men fördelen är att det ligger på promenadavstånd till Silja Lines Terminal. (detsamma kan sägas om Viking Line)

Ett stycke fatöl blev det, Bryggeri Helsinki Bohemian Raspberry som var väldigt mild med tydlig doft och smak av hallon. Ett rikssvenskt par satt vid bordet bredvid och båda de tyckte att ölet mest smakade saft. Bara att hälla i sig som det heter.

En flaska blev det också, Hiisi Iku-Turso Imperial Stout var det inte bara att hälla i sig. Ölet var ganska gott men även lite udda om ni nu förstår vad jag menar. För egen del har jag många gånger svårt att förstå vad jag menar men det är förstås en sak som inte ska analyseras på denna ölblogg.

Någon uppgradering av hytt blev det inte på hemresan inte för att det gjorde så mycket. Någon buffé blev det inte heller utan en italiensk måltid på Tavolata Ristorante Italiano. Riktigt skönt att sitta i lugn och ro och mumsa i sig en trerätters. Hade dessutom turen att bli serverad av en servitris som minst sagt var rutinerad och synnerligen trevlig. Vintipset som jag fick av henne var det sannerligen inget fel på. Kaffe och konjak till efterrätten satt också som ett smäck.

Brukar inte alltför ofta drabbas av matkoma då jag är riktigt glad i mat men denna gången så tog det mer eller mindre stopp för resten av kvällen. Förutom vatten så orkade jag bara dricka en öl, Iso-Kallan Savu Kekri. Ni som kan finska fattar direkt att det rörde sig om en rököl. En helt duglig sådan.

Nästa dag var jag förstås uppe på däck och njöt, det är verkligen något speciellt med skärgården. Spelar ingen roll var i skärgården man är, alla ställen är unika och med egen karaktär. (fast till mina favoriter hör Landsort och Svartlöga)

Senare på dagen blev det firande av farsan som behagade att fylla år. Till Helsingfors har jag bara en sak att säga, jag kommer tillbaka.

Några öl ombord på M/S Silja Serenade.

Torsdag 4/7 stack jag raka vägen från jobbet till Värtahamnen där en stor och tung dam väntade på mig, ja M/S Silja Serenade är stor då hon mäter 203 meter. Hennes vikt är verkligen inte heller fy skam, alldeles för många ton för att mina underarmar skulle klara av att lyfta henne. Märkligt nog hade jag aldrig tidigare åkt med henne trots att hon seglat på våra farvatten sedan 1990. Om Silja Serenade och hennes systerfartyg Silja Symphony skulle jag kunna skriva mycket om. Tidlösa skapelser är de helt klart, först i världen var de med gågator ombord bland annat. Nu är inte detta en sjöfartsblogg utan primärt en ölblogg så nog om fartygen, ordning i klassen som det heter.

Vår bekantskap började bra, då jag checkade in i automaten spottade den ut en hyttbiljett till en hyttklass som var bättre än den som jag ursprungligen bokat. Deluxe-Promenade-hytten på däck 11 var inte alls dum, bland annat fanns det en minibar. Ett par Carlsberg var vad som fanns i ölväg. (jag lät burkarna vara kvar)

Vid avgångstiden 16:45 fanns det en plats bokad i Grande Buffet för mig, det var ju snällt. Maten i sig var det inget fel på men det var väldigt stimmigt i restaurangen, en massa barnfamiljer och lätt förvirrade asiatiska turister. Det är sannerligen intressant att studera hur de sistnämnda blandar olika maträtter på sina tallrikar. (sex tallrikar blev det för min del) Pannkakor, sylt, pommes, sill, köttbullar var en kombo som i alla fall inte jag skulle satsa på. Nu vill jag inte påstå att jag är någon expert på hur man ska angripa ett buffébord men lite koll har jag i alla fall. (apropå smörgåsbord så såg jag ett finskt matlagningsprogram från 80-talet där just Silja Line besöktes. På den tiden fanns det renkött att mätta magen med, en sak är säker, de tiderna är sedan länge förbi) Till måltiden drack jag bara vatten, läsk/vin/öl ingick i priset men det var inget som intresserade mig.

Förra året då jag gjorde en liknande resa till Helsingfors för att hälsa på hos några bekanta så var vädret strålande. Denna gången var det mulet och bitvis regn. Det blev alltså inte så mycket tid ute på däck som önskat utan istället blev det en lite längre sittning än planerad i fartygets pub som är belägen längst bak på däck 7.

Sea Pub heter puben och utbudet var helt ok för att vara till sjöss, påtagligt många öl från Estland kunde jag notera. Inredningen gick i en traditionell stil, inte så mycket att säga om det. Trots att avgången var mer eller mindre fullsatt så var det lugnt under de två timmar som jag satt i puben. Det så kallade partyfolket reser nog på andra tider på året än i juli.

Förutom de estniska ölen noterade jag att det fanns tre olika öl från Nils Oscar till försäljning, bland annat Nils Oscar Kapten Balder som tycks vara specialgjord för rederiet.

Av de öl som jag drack i puben tyckte jag att Pohjala Virmalised var den godaste. Flaskan var inte helt färsk men innehållet klart dugligt ändå.

Senare på kvällen kunde jag inte låta bli att titta på showen som presenterades i Starlight. Jag kan typ inget om dans och musikunderhållning men tyckte ändå att det var mera imponerande än ölet som jag drack till det hela, Iso-Kallan Blonde.

Innan läggdags drack jag tidigare nämnda Nils Oscar Kapten Balder i hytten, en flaska som köptes i Taxfreen. Tyvärr blev jag inte helt övertygad av ölet, tonerna av kokta grönsaker störde en del. Nåväl en lugn och behaglig överfart var det till den finska huvudstaden.

En öl på Ålands hav.

Igår for Eddan, Fettisov och jag på vår traditionella 12-timmars dagstur till Åland. Fettisov blev bjuden på resan då han vann vår interna fisketävling förra året. Undrar vilket decennium jag kommer att bli bjuden? Jäkla jiggar! Förra året åkte vi med Viking Line, i år blev det Silja Line. Variation berikar, Silja Europa hette fartyget till Mariehamn, hon visade sin feta bak åt oss.



Normalt sett är det ganska lugnt att åka till Åland såhär dags på året, men nu när inga flygplan flyger pga av den förbannade vulkanen var det fullsatt ombord, dock var det rätt lugnt då avgångstiden var tidigt som tusan klockan 07.10. När vi klev ombord möttes vi av en "dagen efter doft", dessutom var det en del rester ute på akterdäcket.



Nåväl, som vanligt ut på däck för att ta en titt på avgången samt lite senare ta en titt på inkommande färjor från Finland och Baltikum. Det är en livlig färjetrafik på Östersjön, från Stockholm kan man åka till Åland, Åbo, Helsingfors, Riga och Tallinn.






Det är trevligt att sitta och spana ut över havet, särskilt då havsutsikten knappast kan bli så mycket bättre.



I Mariehamn var det ett snabbt fartygsbyte, från Silja Europa till Galaxy. Galaxy hade jag aldrig åkt tidigare så henne såg jag förstås fram emot att på åka. Målningen kan man alltid diskutera, vacker eller ful får betraktaren avgöra.




Ombord på Galaxy åt vi den klassiska skärgårdsbuffen. Tyvärr var inte maten alltför god, ok men inget som kommer att dryftas i åratal. Som vanligt var fiskförrätterna godast.



Efter måltiden var det skönt att vila lite, därefter blev den en öl i puben. Blev inte direkt imponerad av utbudet, tex hade de inget öl från några svenska eller finska mikrobryggerier. På fat fanns Guinness, Kilkenny, Koff III samt Spendrups Export. Utöver fatölen runt 30 öl, några stabila som Chimay Blå och några tyska veteöl men i övrigt inga sensationer. Till slut fastnade jag för en öl jag tidigare ej druckit, nämligen en Youngs Special London Ale. Fettisovs feta fingrar råkade fastna på bild, ja han är som han är.



Youngs Special London Ale var typisk brittisk, dvs något som jag inte rankar som världens godaste. Frukt, karamell och gräs i doften, smakade frukt och en del bröd. I eftersmaken fanns det en del smak av nötter. Lite kolsyra och lite tunn. Drickbar absolut men rätt tråkig i längden.

2,9/5

Utbudet av öl i Taxfreen var lika tråkig som vanligt. Karhu, Mariestad, Saku Original och liknande tråkmånsar. Ett prisexempel: Lapin Kulta 5,2% 24x33cl 179,00. Jag köpte ingenting.

En trevlig tur det var det. Nästa år blir det säkert Viking Line. Jag väntar spänt på om man då kan hitta ett 12-pack Cantillon Gueuze eller något liknande smaskigt i taxfreen. Den som lever får se.

Om någon mot förmodan är intresserad av fler bilder från resan rekommenderar jag en titt här.