30-års jubileum på Man in the Moon.

 

Förra fredagen 22/11 kopplade Man in the Moon på 30 exklusiva fatöl för att fira deras 30-års jubileum. Jag jobbade kväll den dagen så kunde inte vara där då men dagen efter blev det ett trevligt besök tillsammans med Eddan och Silenzi. Månen öppnar 12:00 på lördagar, när vi anlände en halvtimme efter det var där runt 10 andra gäster. Under besöket fylldes det på med gäster och när vi tackade för oss under den tidiga kvällen var det nästan helt fullsatt. 

Noterbart var att många av ölen var starka, men som tur är kan man på Månen välja om man vill ha 0,2 liter i sitt glas. 0,2 liter räcker alldeles utmärkt om ölet är på 10 procent eller mer än så.

 

 

Eddan och jag anlände lite tidigare så vi kunde tjuvstarta med en första runda där vi drack Buxton Man in the Moon DIPA, Nøgne Ø Splice the Mainbrace, Private Press Tohubohu och District 96 Summer Snake.

 

Bra klass på samtliga fyra, godast var dock ölet från Private Press, förövrigt ett bryggeri som jag inte hört talas om tidigare. En söt öl med torkad frukt, choklad, bourbon och värmande alkohol. 

 

Nästa fyra öl som beställdes var District 96 / Autodidact Rise of the Snake, Omnipollo / Side Project Billionaire's Church Chocolate, Buxton Kentucky Woods samt District 96 / Equilibrium Stimulus Package.

 

Även de fyra goda, den som stod ut med var ändå samarbetet mellan Omnipollo och Side Project. En väldigt tjockflytande vätska och öl men en massa smaker. Väldigt söt, men då jag var på humör i lördags så gillade jag den. Andra dagar kan omdömet bli ett annat.

 

En bit mat blev det också, ganska så ofta brukar jag äta Månens raggmunk med fläsk men då den inte fanns på menyn denna gången så blev det en stabil burgare istället. Till den en Zubr Premium som gjorde sitt jobb. 

 

Fjäderholmarnas bryggeri har samarbetat med Månen i flera år, till detta jubileum hade de gjort en  Fjäderholmarnas Månens Wood Aged Amber Ale som i mitt tycke var kvällens "tråkigaste" öl om man nu får skriva så. 

 

Några till fatöl blev det, bland annat Magnify Peak Oil, Verdant / Fidens 10 Yrs och The Bruery / Boulevard One & Dunn.

 

Som avslutning delade vi på en flaska Hanssens Perle. Buteljerad i endast 240 flaskor och specialgjord för Man in the Moon. Ölet är en bladning av Schaarbeekse körsbär, jordgubbar, hallon och svenska hjortron.

 

Hur smakade då den? Jo, väldigt sur och utan kolsyra. Jordgubbar, lite vinäger, mild hjortron, bär samt lite ek. En trevlig rackare som var en värdig avslutning på en skoj sittning. 

Nu ser jag fram emot januarifestivalen med nästa amerikanska delstat. 

Connecticut Beer Weeks på Man in the Moon.

 

 

Just nu pågår den sista veckan av Connecticut Beer Weeks på Man in the Moon. Det är nionde året i rad som Månen kör en månad med öl från en amerikansk delstat. Datumen för årets Beer Weeks är 3-27 januari. Fler än 70 olika öl från Connecticut kopplas på under veckorna. 

 

Om någon undrar vilka delstater de haft tidigare år så har jag svaret: Kalifornien, Hawaii, Ohio, New York, Florida, Illinois, Massachusetts och förra årets Vermont. 

Förut har jag druckit ganska få öl från Connecticut, av årets 10 bryggerier var åtta okända för min del. Det är alltid kul att stifta bekantskap med bryggerier som man knappt hört talas om tidigare. 

 

Fredag 19/1 åkte Tom och jag till Månen. Då vi båda var dagdrivare den aktuella dagen var vi på plats rätt tidigt, strax efter 14.

Av de 30 kranarna innehöll 29 öl från Connecticut. Samtliga 29 provade vi inte utan vi nöjde oss med 10 olika som finurligt nog gick att köpa i glas om 20 cl. 

 

Nivån på särskilt de mera välhumlade ölen var bra, min favorit denna gången var Alvarium Starman. Fräsch och trevligt fruktig.

 

Som vanligt provades även några lite mer udda öl, dagens sämsta var Thomas Hooker Watermelon. Tunn, trist och artificiell.  

 

Jag kan inte minnas att jag druckit någon "vattenmelonöl" som har varit god. 

Väldigt kul att Man in the Moon kör på med dessa temamånader, årets känns som en av de bättre hittills. Det återstår att se vad det kommer att bjudas på nästa år. 

41 delstater kvar, den dagen då det är dags för nummer 50 kan det vara en spektakulär syn att se oss komma inrullandes i en varsin rollator/rullstol eller var nu framtiden kommer att bjuda på.

Vermont Beer Weeks på Man in the Moon.

Just nu pågår Vermont Beer Weeks på Man in the Moon. Det är åttonde året i rad som Månen kör en månad med öl från en amerikansk delstat. Datumen för årets Beer Weeks är 3-28 januari. Fler än 50 olika öl från Vermont kommer att kopplas på under veckorna. 

Om någon undrar vilka delstater de haft tidigare år så har jag svaret: Kalifornien, Hawaii, Ohio, New York, Florida, Illinois och Massachusetts.

Vermont har jag aldrig besökt men några öl därifrån har jag druckit, bland annat från välkända The Alchemist och Hill Farmstead.

 

Onsdag 11/1 möttes Tom (Fajanen) och jag på Månen. För min del var samtliga 30 påkopplade fatöl nya, Tom hade druckit några få av dom tidigare. 

 

Det fanns inget annat att göra än att beställa en "bricka". Månen kör inte med flights men det går att beställa öl om 20cl, vilket vi passade på att göra. Servitrisen lämnade brickan på bordet. 

 

Onekligen en ståtlig syn med så många öl på bordet. I den första rundan uppskattade jag Burlington Beer It's Complicated Being A Wizard och 14th Star Tribute alla mest. 

På runda två tyckte jag mest om Zero Gravity Madonna och Foley Brothers Fair Maiden. Intressant nog var alla ovannämnda fyra öl i stilen Imperial Double Hazy (NEIPA), en stil som jag inte alltid kommer överens med. 

 

Överlag var nivån på de provade ölen klart stabil fast några sämre fanns det förstås också. Whetstone Station Diesel 'Stoner var jag inte så imponerad av, den kändes rätt udda. Burlington Beer Study Hall både doftade och smakade väldigt mycket lönnsirap, något som jag inte är alltför förtjust i öl då det nästan alltid helt tar över showen. 

 

Väldigt kul att Man in the Moon kör på med dessa temamånader, ett till besök ska jag försöka göra innan det är över för denna gången.

Massachusetts Beer Weeks på Man in the Moon.

I januari var det Massachusetts Beer Weeks på Man in the Moon. För sjunde året i rad hade Månen olika öl från en amerikansk delstat. Om någon undrar vilka delstater de haft tidigare år så har jag svaret: Kalifornien, Hawaii, Ohio, New York, Florida och Illinois. Fler än 70 olika öl från Massachusetts fanns under ölveckorna. 

Förra året i januari var det som bekant striktare restriktioner för krogar (bland annat med sista servering 20:00) vilket innebar att då var inte alla 30 faten påkopplade med godsaker. I år var dock samtliga 30 fat fyllda med öl från Massachusetts.

 

Onekligen är det skoj då alla faten är aktiverade. Ett besök blev det i januari, tanken var att ta en lördagsrunda med grabbarna men jag fick ställa in då jag var lite krasslig. Istället blev ett solobesök en lugn onsdag i mitten av månaden. 

Av de 30 olika öl som fanns på fat under mitt första besök var alla utom tre nya för mig, några av bryggerierna var för mig okända. På öllistan var det inte ont om NEIPA men som tur är fanns även andra ölstilar representerade. Variation berikar, visst är det så. 

Widowmaker / Fidens Systems Worship var den godaste av onsdagsölen. Fruktig med mango och ananas samt en behaglig värmande alkohol. 

Rökölet Jack's Abbey Smoke & Dagger var ganska god den också men till de bästa tyskarnas nivå nådde den inte. 

Officiellt varade alltså ölveckorna till slutet av januari men då Tom och jag gjorde ett besök i början av februari var kranarna fortfarande påkopplade med öl från Massachusetts. 

 

Några som inte druckits tidigare betades av, denna gången var Greater Good DDH Pulp Daddy den godaste av de amerikanska ölen. 

 

Vi avslutade besöket med att dela på ett par andra godingar, en från Belgien och en från Norge. Tilquin Oude Sureau Tilquin a l'Ancienne var uppfriskande med fläder och fattoner.

 

Sist men inte minst blev det en flaska Nøgne Ø Dark Horizon 7. God även den, kaffe, fat, choklad, torkad frukt och lite tobak. Fyllig och med värmande alkohol. 

 

Nøgne Ø Dark Horizon First Edition är fortfarande ohotad etta av de olika varianterna som kommit fråm Grimstad. 

Två schyssta besök var det, tycker att det är så skoj att Man in the Moon fortsätter med amerikanska delstater i januari, tack för det. 

 

Tjeckisk ölfestival på Soldaten Svejk.

Gillar man tjeckisk öl så hade man i förra veckan fina chanser att dricka/prova öl från några tjeckiska bryggerier som inte varit i Sverige tidigare, nämligen dessa: Albrecht Zámecký Pivovar Frýdlant, Břevnovský Klášterní Pivovar, Pivovar Clock och Pivovar Kocour.

Mån och tis 4-5/10 kunde man göra det på Bar Central, ons och tors 6-7/10 var det på Soldaten Svejk. 

 

Jag jobbade måndag och tisdag men på onsdagen var jag ledig så då besöktes Svejken. Hade några veckor tidigare stämt träff med barndomskompisen Silenzi som jag inte träffar alltför ofta. Att det var tjeckisk ölfestival var helt klart en bonus, visste inget om det då vi bestämde datum.

16:00 öppnade de, var några i kö strax innan det. Väl inne så satt det redan folk i bardelen, ölprovning med Jan-Erik "Janko" Svensson pågick.

 

I matsalen var det tomt så det var inga problem att få ett bord för två. När Silenzi anlände 30 minuter senare var redan de flesta borden upptagna, Svejk är som alltid ett populärt pilsnerpang. (mitt första besök på stället var på det sena 1900-talet, minst ett besök per år har det blivit sedan dess, ofta fler än så)

 

Dagen till ära fanns det åtta festivalöl på fat, av dessa hade jag tidigare bara druckit den vanliga Budvar. Ölen serverades i glas om 0,3liter, priserna gick det inte att klaga på. (två av Svejks ordinarie fatöl var också påkopplade)

 

Som första öl blev det en Budvar/Clock Boehmian Idols. Upplevde den som god men inte fantastisk, hö, lite citrus, örter samt mineraltoner. 

 

Albrecht 11° Světlý Ležák blev öl nummer två, en klart stabil jedenactka som kändes väldigt lättdrucken och läskande. 

När väl Silenzi anlände beställdes det mat, nästan som alltid så blev det en klassisk pragerschnitzel för min del. 165 spänn kostar en sådan numera, det får ju ändå anses vara prisvärt för en god och mättande rätt. (minns dock då den kostade kring 100-lappen, men det är förstås många år sedan)

 

Ett litet problem men Svejken är akustiken, det blir högljutt i matsalen, dessutom varmt. Men värre kan man förstås ha det så det var bara att fortsätta att beta av de nya ölen. 

Ingen av de sju som dracks var dålig utan det var stabil klass rakt igenom. Godast tyckte jag att Clock Slash 12° Pilsner var. Trevlig beska med hö, citrus och toner av te. 

På bordet fanns det ett informationsblad om de olika ölen och bryggerierna. Tyvärr fanns det inga flaskor på Svejken, de tycktes vara slut. Jag hade gärna testat Clock Fenetra Bon Repos Plum som jag såg att folk drack på Bar Central på måndagen och tisdagen. Det skulle även ha varit lite kult att dricka en IPA på Svejken. 

 

Hur som helst så var det en riktigt trevlig onsdag, Svejk är gemytligt, folkligt och hipsterfritt. Ibland är det verkligen så härligt att typ bara ägna sig pilsnerdrickande då man är på krogen. 

Trevlig Cantillon Zwanze Day på Zumen.

Förra lördagen (25/9) mötte jag upp Richard och Tom på det allmänna färdmedlet, vår destination var Zum Franziskaner. På Zumen har vi varit många gånger tidigare men denna lördag var speciell då det var Cantillon Zwanze Day. 

2008 var första året som det magiska bryggeriet Cantillon släppte öl med namnet Zwanze. Sedan 2011 har ölet släppts på ett fast datum på några utvalda ölställen runt om i världen, i år var det alltså lördag 25/9 som gällde.

Jag har inte varit på en Zwanze Day sedan 2014, den gången var det på Akkurat. Har dock druckit några olika årgångar av Zwanze efter det men då på plats på bryggeriet i Bryssel. Årets Zwanze Day var välordnat med tre sittningar inne på Zumens bakficka. Vi köpte biljetter (tack grabbar för att ni fixade biljetterna) till den första sittningen som var mellan 15-17:15. 

Till Zumen anlände vi kring 14 så vi hann dricka en trevlig tysk pilsner i form av Ebensfelder Edel Pilsener samt tre olika Cantillon som fanns på fat i den stora baren. En bra start på en trevlig dag kan man lugnt säga.

 

Klockan 15 var det dags att kliva in i bakfickan. Förra helgen var den sista med restriktioner (i alla fall för den här gången). Mingel på krogen var alltså förbjudet utan man fick sitta på sin plats och beställa öl. 

Några bekanta ansikten syntes i salongen men det var som sagt inte tillåtet med informellt umgänge mellan borden.

 

Cantillon Zwanze 2021 Parasol är gjord med citrusfrukter, den smakade hel del apelsin och citrus. Inte alls dum men nog har jag smakat godare tidigare varianter av Zwanze liksom andra öl från Cantillon. 

Dagen till ära fanns det en speciell ölmeny, från den blev det ytterligare fyra nya Cantillon efter att vi var klara med Zwanzeölet. Stabil klass på alla fyra så det är svårt att utse en vinnare men måste jag göra det så säger jag Cantillon Racine. 

 

Godast av alla var dock inte en Cantillon utan Bokke Framboos Passie 2019. En underbar öl med en massa mumsiga hallon. Hallonlambik är verkligen en personlig favorit. 

 

Väldigt nöjda alla tre var vi med besöket på Zumen, bra arrangerat och många goda öl. Tack till Stene och gänget på Zumen, givetvis även tack Cantillon.

Sommarens andra pubrunda.

Häromveckan mötte jag upp Tom på stationen och vi åkte in till stan för sommarens andra pubrunda, den första körde vi i juni. Någon svettlapp behövdes inte denna gången utan lördagen bjöd på mera normalt sommarväder. 

Vi började i Hornstull, närmare bestämt på Brödernas by Hopsan. Detta var mitt andra besök på stället som öppnade sommaren 2020. En skillnad mot mitt första besök är att de nu har en elektronisk tavla med det aktuella utbudet. 

 

Bestämde mig för att börja pubrundans ölande med en Hopsan Kveikdipa som tyvärr inte var på topp, toner av "smör" störde. På fat fanns bland annat Dugges Oh So Lavish, på den var det inget fel. Då vi satt på Hopsan anslöt även Jonas till dagens övningar. 

Ett stenkast bort ligger Folk & Friends Hornstull, ett ställe som jag tidigare inte besökt. Litet och familjärt var det, gillade att det var tre hundar på stället (bland annat ägarnas egna). Värt att veta är att de endast säljer öl med en maximal alkoholhalt på 3,5%. 

 

Helsinge Lagom på nämnda 3,5 % var en sådan. En överraskande trevlig pilsner visade det sig vara, uppfriskande och lättdrucken med bröd, gräs och lite citrus. 

 

Från Folk & Friends tar det 6-7 minuter att knalla till Beer & Play som jag inte varit på sedan augusti 2020. Ett stort ställe med få andra gäster tidigt denna lördag. Nöjde mig men en öl på detta ställe, tysken BRLO Happy Pils. Nog var det en rätt glad pilsner även om jag smakat betydligt godare. 

 

När vi var klara beställde vi en Bolt till "Sommarlådan", Lådans pop-up bar uppe terrassen på Clarion Hotel Stockholm. Denna lördag hade de 5 fatöl från Stockholm Brewing och fem från Apex Brewing i Nora. Man kan nästan tro att det krävs en kurs i bergsbestigning för att komma upp till terrassen men så illa är det förstås inte. 

Tre öl från vardera bryggeri provades, denna gången tycker jag att Stockholm Brewing vann även om de som provades från Apex inte på något sätt var dåliga. 

 

Eller ska jag vara riktigt diplomatisk så var Stockholm / Apex Wild Predator den allra godaste. Trevligt syrlig och läskande, gottgott. 

 

Från Sommarlådan gick vi i en kvart till nyöppnade Mikkeller Södermalm. Det är alltid kul att besöka en ny Mikkeller även om jag finner det lite lustigt att de för några år sedan sa att de inte skulle ha en bar på Södermalm. 

 

Lokalen var inte alltför stor, dock finns det en övervåning med ytterligare platser. 20 fatöl fanns under besöket, de allra flesta från Mikkeller. 

 

Var en del övriga gäster men på något sätt kändes det lite "avslaget". Noterade att de inte hade några ölunderlägg. Dåligt med vägguttag var det också, liksom avsaknad av klädhängare. (inte för att man behöver det i juli men under vintern kan det nog vara bra att ha)

Jag blev inte helt förvånad då jag kom fram till att Mikkeller Baghaven Stevnsbær var godast av det som provades. På Baghaven vet de vad de håller på med, kul. 

 

Nya Mikkeller Södermalm kändes som ett ok ställe även om jag föredrar Mikkeller Östermalm som känns mer som "Köpenhamn" med trappan ner till baren, samt den allmänna känslan. 

Vid det här laget var det dags för en bit mat, vi tittade in på Stigbergets Fot men där var det en massa folk och vi erbjöds ett "trist" bord. Det blev inget av det utan det fick istället bli en hamburgare på Tritonia/Barrels Burger & Beer. 

Varje gång jag går förbi stället så tycks det vara mer eller mindre fullsatt, inget undantag denna gången heller. Dock fick plats på uteserveringen. (det var med nöd och näppe vi klarade den rejäla störtskuren som kom då vi hade ätit färdigt). 

 

Hamburgaren var det verkligen inget fel på, även ölutbudet är bra. Helt klart värt ett besök då och då. 

 

Ett ställe som är värt ett besök ofta är förstås Zum Franziskaner som blev vår nästa anhalt, på en pubrunda hamnar vi förr eller senare på Zumen. Det var blött utomhus så det blev till att sitta inne, platserna vid baren var upptagna men efter ett tag fick vi plats på kortsidan. Ni som suttit där vet att inte vem som helst får plats där men som tur är magen inte så stor ännu även om den utvecklas framåt i en stabil takt. 

 

På Zumen är det svårt att inte trivas, inget undantag denna gången heller. Tysk skummande öl och Cantillon på fat bjöd denna kväll på, sämre kan man ha det. 

 

Ett sista stopp på Stigbergets Fot där det fortfarande var mycket folk (jäkla ungdomsgård tänkte jag skriva) men ändå lugnare än då vi tittade in på eftermiddagen. Några avslutande öl fick äran att runda av ännu en trevlig pubrunda.