Linköping Beer Expo 2018

Linköping Beer Expo  hade sin premiär 2010, för mig innebar lördagens besök den tredje i ordningen. Precis som de tidigare besökta åren 2015 och 2017 tyckte jag även i år att det rör sig om en perfekt dagstur att åka till Linköping t/r från Stockholm.

Tåget avgick kring 9:30 på morgonen och var framme efter 11. Den korta promenaden från stationen till Konsert & Kongress gick lekande lätt i det fina vårvädret. Kön såg ganska lång ut men då dörrarna väl öppnades klockan 12:00 gick det snabbt att komma in och få de förköpta dryckeskupongerna, hämta ut ölglaset och hänga in jackan.

Dagens öläventyr började hos Prins Katts Hantverksöl, ett bryggeri som jag inte hade sett tidigare. Ett par av deras öl provades, Citradon och Breakfast-IPA. Bägge två stabila utan att tillhöra den absoluta eliten inom respektive ölstil.

Jag gillar känslan på Linköping Beer Expo, går man på lördagens första pass som är mellan 12:00-17:00 så är det förvisso en hel del folk men en god stämning råder och det förekommer knappt någon längre väntetid hos någon av utställarna. Störst trängsel var det hos de sköna profilerna hos Belgoklubben men det berodde nog även en del på att de var placerade längst in i ett hörn i den stora hallen.

Numera är det rätt sällan jag dricker något nytt från Brasserie Fantome så väl hos Belgoklubben passade jag på att prova en ny sådan. Fantome India Red Ale innehöll citrus, jäst och lite örter. Ölet skummade rejält då flaskan öppnades. Det har hänt förr med nämnda bryggeri.

Ett annat helt nytt bryggeri som det stiftades bekantskap med var Stångehamns Bryggeri från Oskarshamn. Ölen som provades var inget att skriva hem om även om jag för det mesta tycker att det är kul med nya bryggerier. Får se hur framtida skapelser kan tänkas smaka.

Bland gamla bekanta bryggerier märktes Oppigårds 15-års jubileumsöl, Independence Pale Ale som jag tyckte om. Riktigt uppfriskande och med fina fruktsmaker.

 

Klackabackens Wild Pony tyckte jag också om. En Imperial Stout med de klassiska dofterna och smakerna.

De fem timmarna flöt på väldigt snabbt, först trodde jag att det skulle gå fort att beta av de öl som verkade värda att köpa men fler dryckeskuponger fick inhandlas då det ändå fanns en hel del intressant att dricka.

Det absolut sista ölet blev Amager Big, Bold & Beautiful som fanns i importören Elixirs monter. 1 cl kostade 20 spänn men det var det värt. Ölet har lagrats på olika fat i sex år och är på stabila 18%. Söt med torkad frukt, ek och sherry. Riktigt god även om det knappast är något man sveper på en måndag.

Som sagt, en trevlig festival är det. Gillar att utställarna främst är svenska småbryggerier som man inte träffar på så ofta. Några välkända ölimportörer som Belgoklubben, Brill, Constant Companion och nämnda Elixir ger också fina kryddor till anrättningen.

Linköping Beer Expo 2017

I lördags var dags för en favorit i repris, Linköping Beer Expo. Det var andra gången som jag besökte det hela, första gången var 2015. Årets mässa var den åttonde i ordningen. Entrébiljetten kostade 225, till det tillkom dryckeskuponger. Sistnämnda är verkligen kanon, tycker att det är skönt att slippa fippla med kontanter eller Swish.

Precis som den gången tyckte jag att det var en perfekt dagstur från Stockholm. Tågresan är inte alltför lång och mässan är indelad i två pass, 12-17 och 18-23. Vi nöjde oss med de första fem timmarna. När dörrarna öppnades gick det snabbt att komma in.

Det första passet var utsålt vilket även det andra var. Någon direkt trängsel blev det dock inte, till toaletterna var det mer eller mindre fritt fram. (väldigt viktig aspekt på ett event där det provas en öl eller två)

Antalet utställare var rekordmånga, 35 stycken. Svenska småbryggerier dominerade bland dessa men det fanns även en del importörer som lite krydda.

Bland importörerna överraskade Constant Companion mest då de hade med sig några öl från bryggerier som jag för inte så länge sedan stiftade bekantskap med i San Diego. Belching Beaver, Ironfire Brewing och Toolbox var dessa bryggerier som jag tidigare inte sett i Sverige. De hade fått in väldigt få fat från Toolbox så det var osäkert på vilken krog/krogar de eventuellt skulle hamna hos.

Ett par nya svenska bryggerier stiftade jag bekantskap med, Fors Bryggeri och The Pine Ridge Brewery. Båda två hade öl som var helt ok utan att tillhöra det bästa jag druckit.

Bland de svenska bryggerierna var det Eskilstuna Ölkultur som imponerade med sin Eskilstuna X Imperial Stout. Helt klart det bästa ölet som jag druckit från dem, fint balanserad med fina inslag av bourbon och bland annat russin. Enligt info från en av utställarna kommer ölet senare till Systembolaget.

Det lokala Centralbryggeriet hade ett par småtrevliga suröl som tävlade mot varandra. Ölet som vi gäster gav mest röster åt kommer även att släppas i framtiden. Ölen i fråga var Centralbryggeriet Raspberry och Centralbryggeriet Passionfruit. Jag tyckte att Raspberry var aningen godare, kanske för att jag började tänka på hallonpaj med vaniljsås då jag drack den.

De fem timmarna flöt på bra, stämningen var trevlig och några bekanta ansikten sågs lite då och då. Det är inte alls omöjligt att det blir en dagstur även nästa år. Oppigårds New Sweden IPA är en rackare som jag gärna dricker igen. Riktigt färsk och välhumlad med en fin fruktighet.

Åt ingen mat på mässan då jag var så besviken på den 2015. Istället blev det kvällsmat på The Horse & Hound och sedan en öl på Bishops Arms innan det var dags att ta tåget hem. Maten var stabil och ölutbudet på Horse & Hound var ok. Bishops hade ett lite mera intressant utbud av öl. Nu blev det kortare besök på bägge ställena så hann förstås inte kika runt alltför mycket.

Var rätt skönt att småslumra på tåget kan jag meddela. Det här med dagsturer är verkligen trevligt. Tack till grabbarna för sällskapet.

De Klomp, Linköping

Som jag skrev i inlägget om Linköping Beer Expo fanns det några timmar mellan mässans slut och innan tåget skulle tuffa hem till Stockholm. Insåg att det var för ont om tid för att hinna besöka flera ställen så det fick bli ett besök på De Klomp, det ställe i Linköping som är högst rankat på Ratebeer. Ratebeer är alltid pålitligt då det är väldigt sällan som ett ställe som är högt rankat är dåligt. Med andra ord var jag tämligen säker på att besöket på De Klomp skulle bli hyggligt.

Då man kliver in på de De Klomp möter man baren och ett antal sittplatser, längre in finns en restaurangdel. Då hungern var stor var det där vi hamnade. Menyn såg rätt ambitiös ut för att vara ett ölställe, till slut valde jag en entrecote från Bjursund. Till den serverades kroppkakor, smörfräst svartrot och lingonsky. Maten var riktigt god, särskilt de små fina kroppkakorna. Priset var aningen högt, 285 spänn men det var som sagt välsmakande. Tycker att det är kul då barer satsar på seriös mat.

Till maten drack jag en fullt duglig Norrköpings Pale Ale, ett för mig nytt bryggeri. En god efterrätt blev det också, chokladpaj med saltrostade pecannötter och körsbärscoulis. Som kompanjon till efterrätten blev det en Sandbacka Imperial Stout anno 2008. Ett nytt bryggeri även det. Ölet var sött, vinöst och med torkad frukt, lakrits samt lätta rostade toner. Fanns även choklad och lite inslag av ek, även en gnutta "papp" men det var inget som störde. Undrar hur ölet smakade då den var färsk?

När maten var uppäten flyttades det över till bardelen där ytterligare ett par öl hanns med innan det var läge att gå till den närbelägna centralstationen. Glädjande nog fanns det ett par öl från Malmö Brygghus på fat. Malmö Wonky Stout och Malmö That Four Letter Acronym DIPA. Wonky Stouten var åt det söta hållet med rostad malt, karamell, lakrits och mjölkchoklad. Kroppen var inte så stor och avslutningen torr. En lättdrucken stout.

Malmö That Four Letter Acronym DIPA var mer intressant enligt mig. Fräsch och humlig med grapefrukt, ananas, lite karamell och kåda. Avslutningen var skönt bitter.

De Klomp är ett ställe som jag verkligen tyckte om, låt vara att priserna var som i Stockholm. Maten var riktigt god, ölutbudet stort och varierat. Antalet fat var fler än 40 till det ett stort antal flasköl. Personalen var ytterst trevlig, särskilt den unga kvinnan som serverade oss. Då vi stod i bardelen var det en skön stämning med en vänlig och städad publik. En sak är säker, åker jag tillbaka till Linköping så kommer jag garanterat att besöka De Klomp igen.

Tågresan hem gick smidigt, klockan var runt 21 då vi ankom Centralen så det kändes värdigt att avsluta dagens intag av öl med ett kort besök på Mikkeller Bar. Då Earth Hour pågick var det mörkt och stämningsfullt inne i salongen. Den senaste ölen i den numera omfattande spontanserien fanns på fat, Mikkeller Spontanlingonberry. Inte den godaste i serien men bättre än medel. Det fanns bär i både doften och smaken men det var svårt att säga om det var lingon eller inte.

Som en fin avslutning på en härlig lördag blev det en riktig dessertöl, Prairie Artisan Ales Pirate Bomb! Det är en sådan där öl som jag inte kan annat än gilla riktigt mycket. Len och söt med vanilj, toner av chili, mjölkchoklad, lite kaffe och fat. Avslutningen lång och med värmande alkohol. Söndagen var en klassisk vilodag.