Nynäshamns Spinnaker Session IPA

Under semestern för några veckor sedan ägnade jag mycket tid åt att utforska olika delar av Stockholm. Det var inget fokus på öl under dessa stadsvandringar men några depåstopp på olika ölställen blev det av naturen. Det var lite svårt att undvika en öl eller två då årets semester bjöd på sol under samtliga dagar.

Ett av dessa stopp blev på Oliver Twist på Södermalm. Ett par dagar innan hade jag noterat att de på sin Facebooksida skrivit att de fått in Nynäshamns Spinnaker Session IPA på flaska. Det är en folköl på 3,5%. Minns jag inte helt fel kostade flaskan 52 spänn.

Köper man folköl i en matbutik kan man aldrig vara säker på om innehållet är gott eller inte. Ett par av ICA:s egna folköl har exempelvis inte varit särskilt roliga för att uttrycka det milt. Nynäshamns Ångbryggeri brukar göra stabila öl så jag var inte direkt orolig då jag satte mig på den soliga uteserveringen på OT.

Hur var då ölet? Jodå, helt klart en av de bättre svenska folkölen som jag druckit. Doftade apelsin, citrus och lite karamell. Liknande smak där det även fanns ett inslag av brödig malt och gräs. Förstås lätt och lättdrucken med en tämligen bitter finish. Skön avslappnad öl som jag gärna druckit en till av men det får bli en annan gång.

I skrivande stund finns ölet att köpa i bryggeriets shop liksom i några ICA-butiker. Ölet har även en syster på 3,5% som heter Land I Sikte Lager. Den hoppas jag få prova vid tillfälle, kanske vid Nackamässan?

Jag har sagt det förr och kommer att säga det igen, men det är kul att det börjar dyka upp fler och fler vettiga folköl. Att dricka starkare pjäser fungerar som bekant inte hela tiden. 

Nynäshamnsreportage i Vin & Gastronomi

Läste ett småtrevligt reportage om Nynäshamns Ångbryggeri i Vin & Gastronomi. Artikeln hittar ni här. Många schyssta bilder i reportaget.

Tänk vad skoj det vore om några av de gamla klassikerna skulle börja bryggas igen men tyvärr har bryggeriet varken tid eller plats till det. Någon som minns Mälsten Mild? Det var det första ölet från Nynäshamns Ångbryggeri som jag drack, 2003 vill jag minnas att året var. Vore skoj att dricka den igen. (förövrigt gjorde jag stora delar av lumpen på ön Mällsten som inte ligger långtifrån just Nynäshamn, jaja avdelningen värdelöst vetande var det. Jag bjuder på den)

Skoj vore det också om fler av våra svenska mikrobryggerier hade egna pubar, men men det kostar förstås. I framtiden kanske?

Yttre Gaarden

Häromdagen slank det ner en Yttre Gaarden från Nynäshamns Ångbryggeri. Ölet är en överjäst witbeer, dvs en belgisk veteöl. Jag har förstått att rätt många har problem med de kryddiga belgiska veteölen, speciellt koriandern brukar nämnas som en bov i dramat. Mina egna smaklökar uppskattar både en wit samt de klassiska veteölen från Bayern.



Av någon anledning dricker jag alltid ett smakprov Yttre Gaarden då Stockholm Beer Festival i Nacka besökes varje höst. En trevlig liten personlig tradition, fast egentligen vet jag inte riktigt varför jag gör det. Vissa saker bara sker utan förklaring. Fast en förklaring kan vara att veteöl var min absoluta favoritstil iallafall för 4-5 år sedan.

Givetvis finns det många öl som är passar bra under den varma årstiden, men just veteöl och witbeer tycker jag är perfekta sommaröl, läskande, lättdrucka på ett positivt sätt samt intressanta med en hel del spännande smaker.

Ölets färg är grumligt bärnstensaktig. Anar lite doft av apelsin då jag sniffar på ölet. Smaken är frisk och kryddig med tydliga inslag av tidigare nämnda koriander samt citrus. Stabil produkt, men visst kunde bryggeriet ha öst på ännu lite till.

3,5/5

Trevlig eftermiddag på Akkurat och Glenfiddich Warehouse.

Trots att det är fredag den 13:e var eftermiddagen mycket trevlig. Käkade lunch tillsammans med en gammal studiekamrat på Akkurat. Till maten drack jag en Nynäshamns DIPA. Alltid då man besöker Akkurat drabbas man av ångest, vad skall man beställa för öl? Var väldigt sugen på att beställa en Cantillon eller varför inte en Avery Maharaja som fanns inne tillfälligt. Nåväl, det blev alltså en Nynäs DIPA till slut. Måste säga att det är perfekt att besöka Akkurat en tidig eftermiddag då det är lugnt och tyst därinne. (Satan! jag längtar redan till nästa besök!)



Nynäshamns DIPA är inte alls som de mest "sjuka" amerikanska bröderna. Nynäs version är mer blygsam men med lite mer variation i smaken, inte bara en miljon ton humle. Verkligen god men fina toner av grape och citrus. Skön beska. Förstås ganska stark vad gäller alkohol, nämligen 8,1%. Perfekt kompis till en fredagslunch kan man säga.

Mitt betyg blir 4/5. Föredrar helt klart en Hercules framför denna, men båda är mycket goda.

Efter att kompisen och jag sagt adjö till varandra vandrade jag vidare till Glenfiddich Warehouse i Gamla Stan. Till min stora glädje hade de ännu en nyhet från Nynäshamns Ångbryggeri som jag tidigare ej provat, nämligen Extra Special Nynäs (ESB). Givetvis var jag tvungen att prova. Dagens övningar avslutades i all enkelhet med en flaska Närke Stormaktsporter.



Nynäshamns ESB var intressant, inte alls som jag hade förväntat. Initialt fick jag lite vibbar av en Barley Wine men sedan blev det mer smaker av jäst och något sött, ungefär som honung. Inte helt olikt en IPA i avslutningen, beskan kittlade skönt. Alkoholhalten låg på 7,2 %. Synd att Nynäshamns Ångbryggeri har en så usel hemsida, skulle så gärna vilja läsa mer om deras öl. De två jag drack idag nämns överhuvudtaget inte på hemsidan.

Stabilt öl, betyg 3,75.



Det är alltid intressant att iakta och lyssna på folk då man hänger på krogen. Glenfiddich är onekligen ett seriöst ställe vad gäller öl, ändå ramlar det alltid in folk som svingar bägaren med större fermitet än vad en annan någonsin kommer att klara av. En gubbe ville ha fyra stora stark, (Landsort Lager på Glenfiddich) men han orkade inte vänta på ölen så det fick bli fyra Staropramen istället då det gick snabbare att hälla upp, fort som fan skulle det alltså gå. Verkar som att smaken inte var det mest intressanta.

Som avslutning blev det alltså en flaska Närke Stormaktsporter anno 2007. Kände mig lite som en hungrig lejonet Grymklo då jag såg vad som fanns inne. En Stormaktsporter dricker man sannerligen inte varje dag, så det var bara att slå till. Vad ska jag säga? Stormaktsportern har en alldeles utomordentligt underbar doft. Doftar vinöst, med rostade toner samt bär. Skummet är mycket litet och vätskan underbart svart och tjockflytande, ja jävlar!



Smaken då? Kraftig med härliga mängder rostat malt och sötma. Kaffe och choklad finns där också. Fantastisk Imperial Stout, ok att ölet är hypat som bara den, men jag tycker faktiskt det. Beskan kryper fram och är väldigt trevlig att ha att göra med. Det vore förstås fel att påstå att Stormaktsportern är billig, men å andra sidan är det inget öl man dricker varje dag. Dessutom kan man ju bli träffad av en Boeing 747 imorgon så det gäller att passa på. Imperial Stout är min favoritstil, ja så är det nog. Vilken dröm det vore att ha ett gäng Stormaktsporter hemma för lagring. Var kan man köpa dem utanför krogen, någon som vet?

Betyg: 5

Det är förstås mycket svårt att rangordna de öl man gett allra högsta betyget åt, kanske att Goose Island Bourbon Country Stout var aningen, aningen godare än Stormaksportern, men skillnaden är hårfin.

Avslutningsvis en skymningsbild från Stockholm:



Öl är konst!

Indianviken Pale Ale

Tisdagkväll, då är man värd en belöning. Varför inte en Indianviken Pale från Nynäshamns Ångbryggeri?



Ölet har en intressant doft, fruktig och maltig med inslag av diskmedel. (dock inte negativt menat). Skummet är stort och skumresterna lägger sig fint på glasets insida. Färgen på ölet är guldaktig och ganska grumlig. Ser helt klart inbjudande ut.

Smaken då? Ölet har en tämligen stor kropp och vätskan är torr. Sött med inslag av nötter, rök, kola och kardemumma? Eller nja, jag vet inte om det är just kardemumma men någon krydda är det helt klart. Förstås rejält med humle. Lite grape hittar jag också, men inte alls på samma sätt som igår då jag drack en Sierra Nevada Celebration. När jag svalt vätskan kommer där en härlig efterbeska, lite av en kick. Eftersmaken är lång med ett tydligt inslag av något sött. Jag blir väldigt sugen på något sött efter att ha druckit Indianviken.

Helt klart ett gott öl, ett av de bättre från Nynäshamn. Borde finnas i det ordinarie sortimentet på Systembolaget.

Betyg: 4

Nynäshamnsprovningen

16.00, lördagen den 27:e december nådens år 2008 öppnades portarna till mitt hem och de två farbröderna Eddan och Silenzi klev in. Kvällens stora händelse var att vi gemensamt skulle prova 10 olika öl från sympatiska Nynäshamns Ångbryggeri. Nynäshamns tillsammans med Nils Oscar är de två svenska mikrobryggerier vars öl jag först lärde känna. Ganska otroligt att det så sent som våren 2006 inte gick att privatimportera öl från Nynäshamn. Minns mycket väl att jag sommaren 2006 beställde hem en kartong Landsort Lager, en mycket stor händelse på den tiden.

Innan det var dags för själva provningen bjöds det på pasta med räkor, purjolök, rödlök, halloumiost, tomatsås, cantadou samt serranoskinka. Till pastan dracks det Sierra Nevada ESB, ett öl som smakade gott. Väldigt trevligt att dricka ett "sommaröl" igen efter all julöl.



Ölen från Nynäshamn dracks i denna ordning:

Pickla Pils
Landsort Lager
Ålö Ale
Indianviken Pale Ale
Yttre Gaarden
Bedarö Bitter
Sotholmen Stout
Smörpundet Porter
Mysingen Midvinterbrygd
Bötet Barley Wine

Som ni märker saknas det några kandidater, bla Mälsten Mild samt Brännskär Brown Ale. Tyvärr var de två omöjliga att få tag på. Mälsten har jag inte druckit sedan Gustav Vasas glansdagar. Av förklarliga orsaker saknades också Måsknuv Märzen och Stångskär Stout, bägge två hittas bara på krogen. Trots avsaknaden av några rackare kände vi oss nöjda med startfältet.

Poängsättningen var från 0-5, där vi sade att godkänt ligger på 2,5. Helt ok att tex ge 3,25 osv.

Först ut var alltså Pickla Pils. Detta sades om Pickla: "Väldigt ljus färg, doftar tjeckiskt och lite hö". "Bättre eftersmak än Sofiero", "Inte så frisk, hade förväntat mig mer". "Smakar som vilken pils som helst, inget märkvärdigt". "Förmodligen en bra törstsläckare på sommaren". "Bastuöl". "Trevlig beska".

Pickla Pils fick betyget 9,0.

Landsort Lager: "Betydligt mörkare färg", "Beskare", "Gräddigare, lite sötare". "Ganska lik Picklan men en annan friskhet". "Lenare avslutning".

Betyg: 10,0

Ålö Ale: "Ser ej ut som en Ale", "Grumlig", "Lite peppar i doften", "Doftar lite äpple". "Helt annan smak". "Ingen bastuöl". "Godare med en sådan här en tisdagkväll än tre vanliga lager på en fredagkväll".

Betyg: 12,0

Indianviken Pale Ale: "Ålö doftare mer". "Mer skumbanan än äpple". "Rejäl beska". "Lite nötig". "Anonymare än Ålö, doftar mindre men med en kraftigare beska".

Betyg: 10,0

Yttre Gaarden: "Apelsindoft", "Kryddig, koriander". "Helt annorlunda jämfört med de fyra första". "Ingen beska". "Frisk och lättdrucken". "Lite för avvikande smak, dricker gärna men har ändå lite svårt för". "Lite sur, kan man säga så?"

Betyg: 10,5



Bedarö Bitter: "Snygg färg". "Fantastisk doft", "Något som tilltalar mig", "Sur strumpa". "Inte extrem på något sätt, men ändå bra". "Besk men ingen beskbomb".

Betyg: 10,25

Sotholmen Stout: "Cappuccino, kaffe"."Rostade toner". "Mild stout". "Inte så oljig, torr". "Smakar mycket rök, lite beska". "Lite besviken". "För alkoholsvag".

Betyg: 9,25

Smörpundet Porter: "Luktar choklad", "Smakar choklad", "Smaken sitter kvar länge på tungan". "Bättre än Sotholmen, oljigare".

Betyg: 11,00

Mysingen Midvinterbrygd: "Luktar pepparkaka", "Polkagris". "Kryddigt, väldigt julig doft". "Smakar pepparkaka". "Perfekt till julbordet".

Betyg: 10,75

Bötet Barley Wine: "Söt underbar doft", "Doftar dessertvin". "Vackraste färgen ikväll". "Söt smak, alkoholen känns knappt". "För mycket smaker, komplex, svår att reda ut". "Inte så besk". "Mycket på en gång".

Betyg: 10,50

Det är sannerligen inte lätt att bedöma öl och sätta betyg. Vi var nog lite försiktiga med våra betyg. Noterbart är att vi alla tre har lite olika typer av favoritöl, det märktes mycket väl i vår betygssättning. När man druckit 5-6 öl börjar smaklökarna påverkas, vore intressant att pröva ölen ensamma. Betygen skulle säkert se lite annorlunda ut då. Kvällens något överraskande vinnare blev alltså Ålö Ale.



Listan med betygen:

Ålö Ale 12,0
Smörpundet 11,0
Mysingen 10,75
Bötet 10,5
Yttre 10,5
Bedarö 10,25
Landsort 10,0
Indianviken 10,0
Sotholmen 9,25
Pickla 9,0

Värt att notera är att ingen av ölen fick underbetyg, samtliga klart godkända. Högst enskilda betyg fick Ålö samt Bötet. Lägst enskilda betyg fick Yttre Gaarden med 2,5.

Till ölen serverades det olika sorters korvar samt ost. Bla Chevre, Parmesan och Saint Agur. Mat och dryck är verkligen ett spännande ämne.



Efter provningen, runt två på natten bjöds det på en skvätt VSOP som sängfösare, jag tror att grabbarna var nöjda med kvällens övningar, det var iallafall jag. Frågan är vad vi provar nästa gång?

Förresten kära läsare, har ni någon egen favorit bland Nynäshamns öl?