Öl i Wien.

Innan avfärden till Wien tog jag reda på lite fakta om Wien+öl, förhandsinformationen var lovande med tanke på Wiens bryggeripubar. Nu är inte jag någon som fanatiskt jagar nya ställen men ett par intressanta ställen besöktes.



Det allra första ölet jag drack i Wien var en Ottakringer Zwickl. Det var en öl som inte går till historien som ett mästerverk. Den gjorde sitt jobb genom att ge en törstig strupe lite stimulans. Den grumliga, lite kopparaktiga färgen var ölets största plus, liksom det tjocka skummet. Smaken var ganska tam men vissa inslag av frukt och citrus. Lättdrucken utan någon alltför spännande eftersmak. Betyg: 2,5/5

Den första aftonens höjdpunkt vad gäller öl i Wien var givetvis besöket på 7 Stern Bräu. En mycket trevlig bryggeripub i Wiens centrum.



Stället var ganska stort med en småmysig innergård där vi givetvis satte oss, att sitta ute med en öl eller två en skön sommarkväll slår det mesta. Bilden nedan visar deras öl:



Jag började med en Märzen. Inte alls dum, vackert med det fina skummet. Lite smöriga toner och en skön maltighet. Frisk och fräsch, karamell, frukt och en medium kropp. 3,75/5.




Blir lite törstig nu när jag skriver om Wien, ja jag blir även lite törstig av att titta på bilderna från resan. Helt klart nytt rekord vad gäller att fota öl under en resa. Kul att man fortfarande kan utvecklas.



Nästa öl blev en Chilli, jag var bara tvungen att prova. I ärlighetens namn var det ingen höjdare, alldeles för stark smak av chili. Har inget emot stark mat, men het öl, nja det är inte riktigt min sak. Som tur var beställde jag bara ett litet glas på 0,2 liter, då jag helt korrekt misstänkte att ölet inte skulle vara någon hit. Betyg: 1,75/5



Efter den heta upplevelsen med chiliölet drack jag en Rauchbier. Den var god, fin mörk färg med en ganska mild rökig doft. Smaken var förstås rökig med klassiska inslag av rökt skinka. Även en trevlig maltighet fanns där, avslutningen var ganska smörig. En småtrevlig och ganska snäll rököl. 3,5/5

Under besöket på 7 Stern Bräu smakade jag även några klunkar av deras Prager Dunkles samt Hanf. Särskilt den sistnämnda var lite speciell med en karaktäristisk smak av någonting som jag inte riktigt kunde placera.

Som lite kuriosa kan jag nämna att vid entrén till bryggeripuben finns det en automat där man kan köpa deras öl. Nu gjorde jag inte det men det kan vara bra att veta för en besökare. Synd förstås att deras India Pale Ale inte bryggdes under vårt besök, nå det får bli en annan gång. Runt 3,50 för en halvliter ofiltrerad öl är inte fy skam vad gäller pris, tänk om man kunde åka tillbaka i tiden?

Efter att vi nästföljande dag klarat av de formella turistgrejerna avnjöt vi en lång lunch på 1516 Brewing Company. Jämfört med 7 Stern Bräu var lokalen mindre, och uteplatsen låg mot en gata. Inga problem förstås men jag tänka mig att det under vinterhalvåret är trängre inne på 1516.



Till den goda maten drack jag en Motueka Pale Ale. En god öl som verkligen satt fint. Fruktiga, tämligen tropiska dofter. En hel del humle och en frisk och lagom bitter smak. Eftersmaken ganska lång, ja en god öl helt enkelt. 3,75/5



Därefter blev det en Victory Hop Devil India Pale Ale, långt namn på en öl med en lång eftersmak. Ja det var en IPA av klassisk stuk utan att vara den allra förnämsta eller den på långa vägar mest brutala och bittra. Helt klart god, citrus är alltid gott! 4/5

Egentligen var jag inte sugen på kvällens sista öl, en Stiegl "Born to be wild". Men då det i rumspriset ingick minibar kändes det ändå rätt motiverat att prova ölet som fanns i kylen.



En tråkig öl på alla sätt, blaskig och utan karaktär. Knappt någon doft och ingen eftersmak. Går direkt till stationen för öl jag inte kommer att minnas i all oändlighet. Lågt betyg: 1,25/5

Efter att vi varit i Rumänien och härjat återvände vi till Wien för ett stopp på runt sex timmar. Lunch på stan var förstås en god idé, vi besökte 1516 igen.

Grabbarna drack veteöl, för egen del provade jag en Triple Gold. Tyvärr glömde jag bort att ta bild på den. Hursomhelst var smaken inte så dum, frisk och med blommiga toner. Lite tallbarr samt en ganska bitter avslutning. 3,25/5

Som avslutningsdryck i Wien drack jag en Radler. Den var väldigt läskande och god, jag gillar verkligen radler. Det var uppenbart att denna radler var baserad på Sprite, annars fungerar det även med Coca Cola eller Fanta. I min värld är dock Sprite den vanligaste läsksorten då man blandar till en radler.

Man kan ju undra varför det inte finns några bryggeripubar i Stockholm? Verkligen trevligt att dricka färsk öl. Besöker ni Wien kan jag rekommendera både 7 Stern Bräu samt 1516 Brewing Company, bägge ställena var bra.

Ett par trevliga dagar i Wien.

Grüss Gott!

Sommarresan 2009 tillsammans med Eddan och Silenzi måste anses ha varit lyckad, ja annat kan man inte säga tycker jag. Wien är en majestätisk stad, rent och snyggt, härlig mat och dryck. Verkligen förtjusande.

Resan började tisdag 7/7, gammelgubben, dvs farsan skjutsade ut oss till Arlanda, sedan fick vi klara oss bäst vi kunde. Austrian Airlines flög oss till Wien för endast 995 kr t/r, det är inte dåligt det. Biljetterna bokade vi i december förra året. Ibland är det lönt att vara ute i god tid.



Första eftermiddagen i Wien handlade som vanligt om att installera sig. Vi hade förbokat transfer till hotellet, 29 euro kostade den. Tåget t/r från flygplatsen till stan kostar 18 euro, så är man några personer är det inte dyrare med taxi, dessutom kommer man direkt till rätt dörr. När vi väl installerat oss började det kurra i magen. Några veckor innan resan hade jag kikat på Internet efter schyssta schnitzel-ställen, Zu den 2 Lieserln verkade bra så dem besökte vi.



Mitt livs största schnitzel kan jag lugnt säga att jag åt där, fullkomligt bisarrt tjock och stor. Det var mat för typ tre rejäla portioner i en, klarade inte riktigt av att äta upp allt. Måste säga att jag älskar matkulturen i de tysktalande länderna, helt underbart!

Efter den absurt stora schnitzeln ville vi ha öl, stället vi besökte hette 7 Stern Braü. Verkligen ett trevligt ställe, mer om det i ett annat inlägg.



Tämligen tagna av all mat och dryck blev det en tidig kväll dag ett. Det fanns helt enkelt inga krafter kvar.



Onsdagen började med en stabil och stärkande frukost på hotellet, till Eddans stora besvikelse var Nutellan slut. Räddningen var dock nära, efter en minut eller så kom en dam med två förpackningar till vårt bord, då sken Eddan likt den uppåtgående solen. Jag måste erkänna att Nutella är väldigt gott, kanske inte det bästa man kan ha på sin macka men vad tusan. Förövrigt var frukostmatsalen hyfsat elegant.




Efter frukosten tog vi den korta resan med tunnelbanan till Schönbrunn. Det var den enda så kallade sevärdheten som vi ville se i Wien. Ute i Schönbrunn var det många turister, ja för många inne i själva slottet. Inte kul att vallas omkring som en skock får. Givetvis är det roligare att i egen takt kunna titta på det man vill. Fast onekligen var det värt att bege sig till Schönbrunn, det är ett imponerande bygge med många vackra salar. Parken som omger slottet är gigantisk. Hur fint vore inte det att äga marken?



Efter Schönbrunn var det återigen dags för foder, denna gång hamnade vi på ett ställe som heter 1516. Jaja, jag får väl erkänna att jag kollat in det stället på nätet. Ännu ett stabilt ställe med god mat och schysst bira. Sådär lagom glada lallade vi vidare efter en lång lunch, vi passerade bla Stephansdom och lite annat smått och gott. Under promenaden blev vi alla tre extremt kissnödiga, finns det något härligare än att besöka toan då det verkligen trycker på? Man blir verkligen som en ny människa då processen är avklarad.



Ytterligare lite flanerande och därefter lite vila på våra rum. På kvällen blev det sedan ett besök på legendariska Figlmüller, ok att det var en hel del turister på det stället men vilken mat sedan! Återigen var det dags att bli totalt proppmätt och sådär härligt dåsig som man bara kan bli då man njutit en brakmåltid. Den gigantiska schnitzeln kostade 12,90 eur, potatissalladen kostade 3,80. Skönt var faktumet att restaurangen inte serverade Coca Cola, något som säkert förvånade de amerikanare som satt vid bordet bredvid oss.

Mätta som vi var orkade vi inte besöka något mer ställe, utan efter en kortare promenad och lite vila på en bänk i Stadtpark blev det en rätt tidigt kväll igen. Dagen efter skulle vi flyga till Bukarest, för att därefter ta oss till Brasov.



Höll på att glömma nämna att mellan lunchen och den bastanta middagen blev det lite fika, det bör ej missas då man är i Wien. Beach 2009 kan förstås läggas till handlingarna, vad sägs om 2034?



Detta var mitt första besök i Wien, alla som varit där tyckte om staden. Jag måste hålla med, Wien är verkligen förtjusande. Vackert och rent, mäktiga byggnader och så förstås otroliga matställen. Dessutom var det inte så dyrt som befarat, trots den höga eurokursen. Inga större incidenter under vårt besök, annat än kvinnan som i parken provade stöldgods. Ja, hon rev bort prislappar från olika klädesplagg, skulle tro att det hela slutade med att hon hade på sig en tre-fyra lager kläder. Är det verkligen nödvändigt i sommarvärmen? Till Wien åker jag gärna igen!