En fet ödla, tidigare favoriter, en speciell favorit och en väldigt glad servitris. Helsingfors, lördag 14/8.

Lördagen i Helsingfors var en dag som jag verkligen sett fram emot, inte bara för att det var lördag utan för det var en speciell lördag. (det var ingen som fyllde år eller liknande världsligt ting, nejdå så illa var det inte) Dagen börjades med en stärkande bensträckare innan det var dags för den första biran. 

I mitt förra inlägg skrev jag om Pien Brewpub, även på lördagen besöktes Pien men denna gång deras butik och bar. Ett ställe som ligger mitt i smeten. (ibland är Googles förslag på hur man ska gå lite lustiga, givetvis gick jag direkt till vänster från Marski och korsade Mannerheimvägen lite senare. Man måste tillåta sig att vara lite rebell ibland.)

Har varit på Pien Shop tidigare och som vanligt hade de ett fint utbud av diverse godsaker. Hade kunnat sitta där i många timmar men det köptes bara en smoothie. Det var i alla fall vad jag först trodde men det var en öl, ni behöver ej vara oroliga.  

 

Kings Everything Peach verkligen både doftade och smakade mycket persika. En bra start på dagen. 

Lunchen intogs på Ravintola Fat Lizard som inte låg långt borta, faktum är att från hotellets fönster kunde jag se stället. Mitt premiärbesök, en relativt stor inrättning visade det sig vara.

 

Lite lustigt nog hade de inte en egna toaletter utan de delades med andra etablissemang. En kod fick man be om för att nyttja nämnda faciliteter. 

Nåväl, 18 öl på fat fanns det. Givetvis många från Fat Lizard Brewing men det fanns även gästöl. Burkar och flaskor fanns det också men dom hoppade jag helt över. 

 

Tre Fat Lizard provades liksom två andra finska öl samt en avslutande tjeck. Ok eller bättre öl än så genom hela linjen. 

 

Lunchen var inte alls fel, det är verkligen alldeles för sällan jag äter sik. Minns med glädje hur morfar rökte sik i den hemmagjorda fiskröken, det var verkligen tider det. 

 

Nu måste jag tänka efter, vad gjorde jag efter lunchen? Just ja, hade stämt möte med en gammal vän som jag inte träffat sedan 2019, alltid kul att umgås med sjuksköterskan som talar så fin finlandssvenska.

 

One Pint Pub är ett ställe som bör besökas då man är i Helsingfors, förut var stället rejält insuttet med roliga stammisar. De hade även några unika öl från Cantillon, gjorda speciellt för stället. Promenaden till One Pint tog runt 20 minuter, på vägen passerades det gröna huset som jag alltid blir smått fascinerad av. 

Några unika öl från Cantillon har de inte haft på länge, dessutom har en uppfräschning skett men trots det är det svårt att inte trivas på One Pint Pub. Utomhus satt det en del folk men inne var det tomt.

Frågade damen bakom baren varför det var så tomt, det är ju ändå lördag? Hon sa att det är pandemin som ställer till det. Inte alls många ölturister dessutom mest folk från närområdet som gästar stället i dessa tider.

 

Apropå närområdet, det kom ett elegant äldre par som med bestämda steg satte sig på uteserveringen. Båda två drack de Lonkero. (ibland känns Lonkero som Finlands nationaldryck nummer ett)

En mindre trevlig incident var då en drogad (?) hundägare blev nekad service. Han blev arg och kastade ett tomt ölglas i backen. (stackars hund att behöva stå ut med en sådan husse)

 

Linden Vive La France och Malmgård Alpos IPA var vad som dracks. Båda två helt ok, den sistnämnda en småtrevlig IPA av den gamla sorten. Ett liknande stammisställe skulle jag gärna ha nära hemmet. 

På vägen tillbaka mot city passerades Mikkeller Helsinki, klart att det blev ett stopp där också. Väldigt lugnt var det, märkligt nog kände bartendern igen mig trots att jag inte varit där på två år.

 

På Mikkeller läppjades det på smått och gott. Mikkeller Baghaven Art of Decadence Blend 2 vann mitt förstapris, inte alls pjåkig. 

 

Till Olutravintola Pikkulintu Ruistopuisto tog det hela tre minuter att gå. Inget fel att besöka ställen som man varit på förut även om det förstås alltid är minst lika roligt att bekanta sig med nya ställen.

Samma charm som gamla Pikkulintu ute i förorten har inte det nya stället men det är ändå stabilt. Kul förresten med namnet Olutravintola (ölrestaurang), man kan ju tro att de har mat men se det har de inte. Det är öl och whisky som man inmundigar. Fullt logiskt namn med andra ord.

 

Kunde inte undvika att dricka en Espoon Oma Panimo Cheers From Mellsten. Jag gjorde grundutbildningen på KA1 i Vaxholm, sedan tillbringades stora delar av tiden ute på Mellsten. (det är dock skillnad på Mellsten och Mellsten)

Fick tips av madame att inte missa ett besök på Rööperin Hopstop. Ännu ett bra ställe i Helsingfors visade det sig vara. En kombination av bar, shop och deli. 

 

Den unga damen bakom baren var fantastiskt trevlig, hon kan nog ta priset som det absolut trevligaste bartendern som jag någonsin kommit i kontakt med. Skrattade och skämtade mest hela tiden. 

 

Det kom även in några gäster från Japan. (hur kan jag veta att de var japaner? Dels så avslöjar oftast klädseln det men enklast är förstås att lyssna på vilket språk de talar, japanska är lätt att känna igen även för en byfåne som undertecknad)

Då klockan passerat 22 ville japanerna beställa en runda till men de hade missat de tillfälliga lagarna om utskänkning, efter 22 gick det inte att beställa. Men bartendern skötte det fint och alla bara skrattade. 

Mitt ölsug hade mattats men en Tornion Lapland Pils dracks. Köpte den mest för namnets skull, eller rättare sagt för bryggeriets skull. Barndomens somrar tillbringades som bekant uppe i Tornedalen. 

Smakade även på Tuju Pyöveli som inte alls var tokig, en rätt klassisk Imperial stout som inte kändes för söt.  

Ännu en mycket trevlig dag som avslutades med några rumsöl på Marski. 

Öl i Helsingfors, fredag 5/7.

Som alltid känns det härligt att anlända till Helsingfors, spelar ingen roll om det sker med båt eller flyg känslan är densamma. Kommer man med båten från Stockholm så är fördelen att kajen ligger en väldigt kort promenad från stadens centrum.

Ankomsttiden var 10:00, det vill säga lite före de olika ölställena öppnade. Inte gjorde det mig något utan jag passade på att promenera omkring i den rena och fina staden. Helsingfors känns både modernt men staden har även en aura av den lite äldre världen, en kombination som jag helt klart gillar.

Ölbutiken Pien blev mitt första stopp på fredagens långa runda. Då jag besökte stället förra året så var den kvar i sin gamla lilla lokal som då enbart var en ölbutik. Sedan hösten 2018 huserar de i en större lokal på samma gata som dessutom har de numera 8 fatöl.

Som många säkert har koll på får man i Finland sälja öl upp till 5.5% i vanliga butiker. På Pien gäller förstås den regeln, utbudet var stabilt fast jag tyckte mig notera färre finska öl i kylarna jämfört med förra året. Dessutom hade de starkare öl men de kunde man bara dricka inne i butiken/baren. Utbudet bland de starkare grejerna var riktigt bra, hade lätt kunnat sitta stora delar av dagen på Pien. Dessutom var servicen mycket trevlig.

Bland fatölen hade de bara en finsk öl denna dag och givetvis ville jag dricka den, nämligen surölet Cool Head Tiki Popsicles: Cherry/Coconut/Tangerine. (söte Jesus att de måste ha så långa namn) Ölet kändes lättdrucket och somrigt, ganska mycket frukt.

Ett stycke till fatöl slog jag till med, Zagavor Trafaret vilket är en välsmakande gose. Har ni inte provat något från ryska Zagavor så gör med fördel det. Ett bryggeri som jag gärna skulle dricka fler öl än vad hittills gjort ifrån.

Som om det inte vore nog så blev det även en burköl, amerikanska 2nd Shift Art of Neuroris. Stabil den med även om det var rätt söt och med mer karamell än vad som är nödvändigt. Förmodligen var burken bättre begagnad, försökte titta på det men texten var otydlig.

Innan jag lämnade Pien för denna gången köpte jag med mig några flaskor som jag lämnade på rummet på Sokos Hotel President som var mitt hotell i en natt, ett hotell med ett bra läge i Helsingfors. Bokar man båtresa med hotellpaket så är min upplevelse att hotellen alltid håller stabil klass, detta var fyrstjärnigt vilket är klart dugligt. (spelar ingen roll om det är med Silja Line eller Viking line, bägge rederierna erbjuder bra hotell)

Efter en kortare filosoferingsstund på rummet var det dags att knalla över till helt nya Mikkeller Bar Helsinki, som låg 600 meter bort, visst är det härligt med korta avstånd? Mikkeller Bar Helsinki öppnade veckan innan så det var helt nytt. Visste att de skulle öppna sommaren 2019 men inte att de skulle vara öppna då jag var i Helsingfors så det var en trevlig bonus. Noterbart är att den i skrivande stund är den nyaste av alla 50 Mikkeller som numera finns runt omkring i världen. Undrar om någon besökt samtliga? (ge mig inga idéer, kiitos)

Baren ligger en trappa upp, är inte särskilt stor och inredningen känner man igen om man varit på en Mikkeller bar tidigare. Vissa tycker att stilen är själslös men jag tycker att den är helt ok. Fast just i denna baren var väggarna lite väl kala, fast det kanske är något som åtgärdas med tiden?

20 fatöl har de, mat fanns inte under mitt besök men det skulle de börja med veckan efter så den som åker dit nu har även möjligheten att äta något. Många av fatölen kände jag igen men jag köpte två stycken som jag inte druckit tidigare. Det var lugnt då jag kom till Mikkeller men sedan fylldes det på i en snabb takt, vissa vände t o m vid dörren då det inte fanns några sittplatser kvar. De flesta besökare tillhörde den yngre skaran.

Mikkeller Blow Out kändes som en ganska alldaglig IPA, en sådan som man snabbt glömmer bort. Mikkeller Beer Geek Waffle Breakfast glömmer jag sannerligen inte snabbt men tyvärr inte av positiva skäl. Helt klart den sämsta i den annars så stabila Breakfast-serien som jag druckit.

Jag lyckades dricka upp glaset förmodligen för att ölet var dyrt men gott var det sannerligen inte. Obalanserat och med konstiga smaker av kanel, lönnsirap och curry. Usch, nä det var inte skoj alls.

Från Mikkeller var det runt tre minuters promenad till 8-Bit Taproom som tillhör bryggeriet 8-Bit. Hade hört talas om stället tidigare men nu var det första gången som det blev ett besök. Ett ganska stort ställe som var mer eller mindre tomt denna tidiga eftermiddag. Hade inte tid med mer än öl, en IPA men namnet 8-Bit Hop Bomberman fastnade i nätet.

Ganska sött öl som kändes aningen intetsägande. Inga felsmaker men heller inget som direkt lyfte. Hoppas återkomma i framtiden och testa några andra sorter för att se hur de kan tänkas vara.

Nästa anhalt var jag desto mer nyfiken på nämligen nya Olutravintola Pikkulintu som ligger inne i stan till skillnad mot den gamla klassiska som ligger ute i förorten. Från 8-Bit var det i runda slängar en minut att gå om ens det.

Skillnaden mellan den nya och gamla Pikkulintu är stor vad gäller inredning och känsla, den gamla är betydligt charmigare med en hel del sköna filurer bland gästerna. Den nya kändes mer som en hotellobby med bar där det mest satt civiliserade individer.

Servicen och utbudet var det dock inget fel på. För den som undrar så frågade jag aldrig om de har unika Cantillon i gömmorna i den nya baren. Ni som har koll vet ju att Pikkulintu en gång i tiden hade några egna unika öl från Cantillon, ni som inte visste det vet det nu, grattis till det.

En god stabil dansk inledde jag med, Penyllan Nina. Trevligt funkig och med en behaglig syrlighet. Tuju #tuusiekii som är bryggd för Pikkulintu var inte så tokig den heller även om jag hade druckit godare hazy IPA.

BrewDog Bar blev nästa ställe, dit var det runt 10 minuter att gå. Där träffade jag en god vän som bor i Helsingfors, en trevlig dam som jag för första gången träffade på den gamla Pikkulintu 2013.

BrewDog i Helsingfors har jag alltid gillat, både ställets design och utbudet på kranarna. Även denna gången var det klart trevligt. En snäll och glad hund gjorde besöket ännu lite trevligare, ja ibland är det verkligen synd att klaga.

Några öl blev det, det mest intressanta var BrewDog Dog H som är en potent Imperial Stout på 16.8%. Nästan på gränsen att det blev för mycket av det hela men ölet lyckas ändå hålla ihop bra enligt min mening. Förstås smuttarvänlig och med en lång eftersmak.

Den som trodde att kvällen var slut efter BrewDog måste jag tyvärr meddela att det var en felaktig konklusion. Mot hotellet men via enågra ställen till, aftonen var ju hyfsat ung. (dessutom är det lätt hänt att man tappar tidsuppfattningen i det fina nordiska kvällsljuset)

Dagens andra besök på Pien blev det, det är verkligen ett trevligt ställe så det är svårt att låta bli. För min del blev det en Cloudwater West Coast IPA som smakade alldeles förträffligt. Var betydligt mera folk på Pien än tidigare på dagen men plats det fanns det för oss.

Någon minut bort ligger baren/restaurangen Stone's. Mycket folk även där, ja det var ju ändå fredagkväll men i vimlet lyckades jag fastna för en Hiisi Humulus Lupus DIPA. Den var klart duglig om än något söt.

Jag kände mig nöjd med dagen med då Teerenpeli låg i samma byggnad som hotellet så blev det även ett stopp där. Ja ni har rätt, det var mycket folk även där, särskilt lite yngre sådana. Jag hade inte besökt stället sedan 2010 så det var väl ändå kul med ett besök. Provade en öl smaksatt med lingon, Teerenpeli Lysti, Lättdrucken och mild med en del toner av nämnda lingon.

Ännu en kul och lång dag i Helsingfors, ölandet fick räcka för denna gången.