Ölprovning på Basunen.

På självaste fredag 13/11 var det dags för årets första officiella ölprovning på Basunen. Med tanke på eländet med viruset så har inte de gemensamma provningarna varit många i år. Skönt i alla fall att kunna ta en kortare promenad till Basunen.

Fint nog kunde vi alla ses redan klockan 15:00 för festligheterna. Som alltid då det vankas ölprovningar är det omöjligt att veta vad det kommer att bjudas på. Eirik hade inte yppat något men under kvällen framgick det tydligt att han hade beställt öl från England, närmare bestämt från HonestBrew. 

Jag har aldrig beställt från dom men det hela gick smidigt enligt Eirik. Det är skoj att stifta bekantskap med några okända bryggerier, Pressure Drop Brewing var ett sådant. Deras stout Cast Iron Billy var inte fantastisk men småtrevlig. 

 

Deya Saturated In Amarillo var även det en öl från ett för mig nytt bryggeri. Stabil även den utan att vara suveränt god. Tyvärr är det rätt sällan jag blir superimponerad av nya öl även om det förstås fortfarande händer vilket även denna kväll bevisade.

 

En av kvällens godaste öl var Garage Obscene, en välsmakande DIPA från Barcelona. Ännu ett snäpp godare var Equilibrium/Other Half Space Dream Lab som var köpt på Glasbanken. Uppfriskande med mango, citrus, lite ananas och toner av gräs. 

 

Kvällens vinnare blev två, ja jag kunde inte bestämma mig för vilken som var godast av Bruery Terreux Filmishmish 2016 eller Närke Kaggen Stormaktsporter 2016. 

 

Båda två väldigt mumsiga fast förstås på helt olika sätt. Förstnämnda härligt sur med mycket aprikos och annat gott. Kaggen är Kaggen, så väldigt len och balanserad att jag blir lika häpen varje gång jag får möjlighet att prova det legendariska ölet. Kul att det går att bli väldigt imponerad av jästa maltdrycker.

 

Tiden den rullar på snabbt då man har trevligt men jag kan inte annat än tacka Eirik för en lyckad och välplanerad ölprovning. Skoj med fler öl från de brittiska öarna än vad vi är vana vid då vi dricker öl gemensamt. 

Brooklyn tap takeover på Akkurat

I fredags var det alltså dags för Brooklyn tap takeover på Akkurat. Jag var lite velig om jag skulle dit eller inte men insåg snabbt att ett såpass unikt tillfälle får inte missas som ölnörd. 18:00 började spektaklet, jag var där 10 minuter innan och redan då var salongen mer välfylld. Boka bord hade förstås inte varit en dålig idé.

Jag hann knappt innanför dörren innan det var dags att skaka hand med folk som jag kände igen, en av dem var Tom (Fajan o Jöns) som jag slog följe med för resten av kvällen.

En snabb titt på tavlan avslöjade kvällens öl från Brooklyn Brewery.Av de 10 ölen var de sex första nya för mig.

Prick klockan 18:00 ringde det i klockan och det blev knäpptyst, Garrett Oliver hölls ett kort välkomsttal, sedan var det bara att påbörja showen.

Av de olika faten fanns det endast ett av varje med 20 liter. trängseln var stor vid bardisken så både Tom och jag beställde in två öl åt gången, vi började med Brooklyn Blast vilket är en DIPA samt Radius vilket är en saison. Noterbart är att just de två ölen tog slut först, redan efter 40 minuter så det var ju bra att börja med just de, ibland har man flyt.

Sämre öl än Brooklyn Blast kan man helt klart dricka, fast den var inte extrem på något sätt. Förstås fint med humle, liksom spår av parfym och en gnutta malt för att till slut presentera ett öl som var balanserat, ja i alla fall för ölstilen. Kvällens bästa av ölen från Brooklyn som jag drack.

Radius var jästig med kryddor, särskilt då ingefära. Torr munkänsla. Helt ok men långtifrån den bästa Saison som jag druckit.

Efter de två inledande ölen var det dags att använda armbågarna och beställa The Companion och Marys Maple Porter. Förstnämnda är en Barley Wine enligt Ratebeer, på tavlan på Akkurat stod det Wheat Wine. Både lite ledsamt och frustrerande att liraren bredvid beställde tre Eriksberg, men men så är livet.

The Companion var helt klart en säregen öl som till en början mest bjöd på alkohol men sedan blev det bättre. Kände jag en del banan i den? Väldigt torr, påminde faktiskt om vitt vin. 25 cl var i överkant, men men ibland är det bara att gilla läget eller vad det nu är folk brukar säga. Marys Maple Porter hade en tydlig sötma, sirap? Inte alls tung men rätt trivsam. Fast lite mer krut hade jag nog trott på.

Äh, lika bra att prova de andra två som tidigare inte provats, The Concoction samt Dry Irish Stout. The Concoction är en öl vars like jag inte provat tidigare. Den ska efterlikna en populär drink som finns på en bar i New York, en drink baserad på whisky, ingefära och citrus. Både doften och smaken dominerades totalt av lime och ingefära. Fanns även spår av rök. Undrar hur det hade fungerat med några isbitar till?

Om Dry Irish Stout finns det inte så mycket att säga, den var som väntat lätt men ändå en helt ok session beer på 3.9%.

Sådärja, det var de nya ölen från Brooklyn. En Carnegie 175 dracks också, tyckte att den doftade väldigt mycket julmust denna gång. Inte så dumt. Helt klara var vi inte för vi kände att det vore rätt att rensa munnen med något syrligt, en Eylenbosch Gueuze från 1984 fick det bli.

Precis lika god som jag mindes den, härligt syrlig och ytterst elegant. En av de bättre jag druckit. Det tog närmare 10 minuter för servitrisen att få loss den mögliga korken som ville bli till smulor. Fast otroligt nog hamnade inget i glaset, bra jobbat där!

Som sagt, jag visst inte ens om jag skulle till Akkurat men det slutade med en helafton, de spontana sådana är det bästa. Man vet aldrig vad som väntar. Kvällens avslutning blev i alla fall en Närke Kaggen Stormaktsporter anno 2008, tre flaskor kvar av den årgången. Jo tack, det funkar även om Eylenbosch var kvällens vinnare.

Helt klart en lyckad kväll där det snackades väldigt mycket öl, främst då med Tom men även andra bloggare, ölnissar och annat löst folk. Kul också att få säga hej till Garrett Oliver, onekligen en kultfigur inom ölvärlden. Tack till Akkurat och Brooklyn Brewery för denna unika kväll.

Galej på Man in the Moon.

Var ute på galej tillsammans med ett par kompisar igår. Som pilsnerpang valde vi att besöka Man in the Moon, ett ställe som jag senast besökte i september förra året. Man in the Moon är ett bra ställe, maten är god och de har en tämligen diger öllista. Igår var det snudd på chockerande få gäster där, vet inte om det berodde på lågkonjukturen eller bara på en ren tillfällighet.



Nåväl, till det centrala för denna lilla berättelse. Givetvis hade jag redan i förväg studerat öllistan, visste på ett ungefär hur kvällen skulle utveckla sig. Som första öl beställde jag in en Ocean IPA från Oceanbryggeriet. Ett antal gånger har jag varit nära att beställa en Ocean IPA, men det har aldrig blivit av.

Ölet får anses vara bärnstensfärgat, skummet var hyfsat stort. Då jag doftade på ölet blev jag lite förvånad då det doftade ganska mycket av rök förutom den sedvanliga fruktiga och karamellaktiga doften. Även smaken var påtagligt rökig. Skall Ocean IPA verkligen smaka så eller var det något som var knas? Beskan var trevlig utan att vara extrem på något sätt. Förväntar man sig en amerikansk IPA då man beställer in en Ocean IPA, ja då lär man bli besviken. Nä, detta öl har en mer brittisk stil. På flaskans etikett stod följande att läsa: "Eftersom begreppet India Pale Ale idag är lika konfunderande som fotbollens diamantformation, så kan man bara konstatera att varianterna är många." Ja, det kan man förstås hålla med om, och trevligt är det att det finns många olika varianter.

Gott utan att briljera, betyget blir 3,25/5




Efter öl nummer ett var det dags för mat, jag åt en klassisk Club Sandwich. Smakade bra! Till maten drack jag en Ølfabrikken Pale Ale från danska Ølfabrikken. Ölet hade en rätt trevlig humlig doft med lite vibbar av karamell och citrus. Smaken hade toner av citron lite gräs med en rätt hygglig beska och eftersmak. Fast nog hade jag hoppats på än mer humlearomer. Värt att notera är att Ølfabrikkens öl tappas på burk. Verkligen inte ofta jag dricker burköl men igår skedde det. Det mest kända mikrobryggeriet som säljer sina öl på burk är förstås amerikanska Oscar Blues.

Ølfabrikkens Pale Ale var ungefär som Ocean IPA, gott och klart drickbart men utan att lämna några gigantiska avtryck. Äh, samma betyg som för Ocean, 3,25.

När vi satt på restaurangen igår passade de på att höja priserna på många av ölen, som tur var hann de ej höja priset för Ølfabrikken Pale Ale igår. Idag såg jag på Man in the Moons hemsida att ölet kostar 99, igår betalade jag 69. Snacka om sjuk prishöjning! Inflation är inte bra för samhället!

Något som däremot är bra för samhället och mänskligheten är Närke Kulturbryggeri. Som tredje öl för dagen delade Eddan och jag på en flaska Kaggen Stormaktsporter 2007. Känns mycket bra att inom loppet av en dryg månad nu ha smakat den "vanliga" Stormaktsportern och "Kaggen Stormaktsporter". Skillnaden mellan de två ölen är att sistnämnda är lagrad 2,5 månader på ekfat.



Finns det någonting vackrare än att se hur vätskan från en tung stout eller porter hamnar i glaset? Kaggen hade en underbart svart och trögflytande vätska, skummet är minimalt. Till en början tyckte jag att varken doften eller smaken var så märkvärdiga, ölet var helt enkelt lite för kallt. När västskan blivit lite varmare, ja då började det hända saker och ting vad gäller doft och smak. Ölets doft påminner mer om vin än öl men med lite toner av vanilj, bär och rök. Smakar väldigt mycket kaffe och choklad, men för varje klunk upptäckte jag något nytt. Verkligen en helt underbar porter, mjuk och poetiskt len samtidigt som kroppen är stor. Finns ett ord som kan sammanfatta allt, weltklasse! Betyget blir 5/5. Det är förstås svårt att säga vilken öl som är den godaste man druckit, men Kaggen hamnar mycket högt på min lista. En artikel från år 2007 om just Kaggen.



Som avslutning på aftonen drack jag en flaska Leffe Vieille Cuvée. Det var väldigt länge sedan jag drack något från Leffe, deras Cuvée hade jag tidigare ej provat. Kanske var det fel att beställa in en Leffe Cuvée efter Kaggen, men gjort är gjort. Ölet var ganska sött och fylligt med fina inslag av honung och torkad frukt. Onekligen en öl som trots allt passade rätt bra på en lördag, lite lördagsgodis kan man gott kalla det. Betyget blir 3,5/5.



Utöver ovanstående fyra öl smakade jag även några klunkar av ett par andra öl, nämligen ST Bernardus ABT 12 samt Boon Oude Kriek 2004. Förstnämnda ölet hade en smått bisarr men samtidigt kul smak av en godissort som jag väl känner igen från barndomen. Tyvärr kan jag inte minnas namnet på godissorten. Boon Oude Kriek är en spontanjäst körsbärsöl, sur och smakrik. Väldigt intressant och kul typ av öl. Bägge dessa öl skall jag vill tillfälle beställa in en flaska av, de tål att analyseras närmare.

Kvällens enda besvikelse var efterrätten, Hallon- och blåbärspaj med vaniljsås. Smakade inte särskilt mycket. En hopplös gottegris som jag hade även gärna sett efterrätten betydligt sötare.

Trots denna lilla besvikelsen med efterrätten var kvällen mycket trevlig. Alltid kul att dricka öl man tidigare ej druckit.