Som jag nämnde i sammanfattningen om den andra torsdagen i årets SBWF passade jag på att besöka
Mjödhamnens monter i hall II. Tanken var att prova ett par sorter men riktigt så blev det inte. Har länge varit nyfiken på att testa och lära mig mer om mjöd och nu när Mjödhamnen hade med sig många egna sorter fanns det ingen anledning att tveka, det var bara att slå till.
I montern fanns produktansvarige Joel Karlsson och VD Johan Pihl, bägge sympatiska herrar men det var främst Joel Karlsson som jag kom att prata med. Helt klart en entusiast som älskade att prata om de olika mjödsorterna.
Så vad är då mjöd? Det är en mycket gammal typ av dryck med en lång historia, de äldsta spåren av jäst dryck som innehåller honung är från Kina och från 7000 f.Kr. I Norden var mjöd en gudadryck, den som kan sin nordiska mytologi vet att geten Heidrun gick omkring högst uppe på världsträdet Yggdrasil, ur den rackarens spenor rann det mjöd vilken dracks av fallna kämpar i Valhall. De äldsta arkeologiska fynden i Norden är från bronsåldern. Efter 1500-talet blev drycken ovanligare, några orsaker var det importerade vinet som blev mer och mer populärt och att biodling blev mindre omfattande.
Mjöd är en alkoholhaltig dryck som är likt vin men med skillnaden att man vid tillverkning jäser honungsmust, vatten och honung istället för druvsaft. Mjöd kan se ut och smaka på många olika sätt beroende på vilken sorts honung som använts, hur stor andel vatten använts, om bär, kryddor med mera använts.
Det finns några regler i Sverige angående mjöd, exempelvis får inte ojäst dryck som inte är honungsbaserad till minst 50% av sitt förjäsbara socker saluföras som mjöd. Det finns många olika typer av mjöd, några är dessa:
-Traditionellt mjöd: enbart honung och vatten.
-Torrt mjöd: mjöd med låg restsötma.
-Mousserande mjöd: mjöd som efterjästs på flaska
-Mölska: förutom honung har en stor del malt använts (15-80%). Är oftast väldigt likt öl.
Mjödhamnen bildades i slutet av 2006, syftet var att importera mjöd till Sverige samt att öka kunskapsnivån om mjöd. Företagets kontor, lagerlokal och buteljeringsanläggning finns i Hällefors beläget i Örebro län. 2010 tillverkades det första egna mjödet. Något som är helt unikt med Mjödhamnen är att de åker omkring landet runt med världens förmodligen enda ambulerande jäsfordon, den rullande mjödfabriken, något som grundarna inte trodde skulle vara möjligt att få tillstånd för men där hade de som tur var fel. Fordonet, eller närmare bestämt bussen är utrustad med tre isolerade rostfria tankar som innehåller 900 liter vardera, kylsystem, värmefläktar, laboratorieutrustning med mera. Själva bryggningen tar 10 dygn och sker på plats hos biodlaren hos vilken honungen köps. Det färdiga mjödet lagras sedan i ungefär ett halvår till ett år i Hällefors innan det är klart för försäljning.
(bilden lånad från na.se)
Idag producerar Mjödhamnen årligen mellan 7000-8000 liter. Som mest har de varit uppe i runt 35000 liter.
Tack vare det unika fordonet kan lokala småproducenter av honung besökas, varje biodlare får sitt eget mjöd som sedan säljs på Systembolaget . Företagets fokus ligger alltså på det lokala mjödet, men om allt faller på plats finns det även förhoppningar om att också få igång en central tillverkning av mjöd, mölska med mera. Framtiden får visa hur det blir med den saken.
Tillbaka till förra torsdagen. Som jag skrev i inledningen var tanken att prova ett par olika mjöd för att sedan traska vidare. Jag glömde helt bort tiden, runt 1,5 timme senare hade 11 olika mjöd och en mölska provats. Ja så kan det gå.
Nu är den stora frågan hur de olika dryckerna smakade? Tidigare i mitt liv hade jag knappt druckit någon mjöd över huvudtaget så mina smaknoteringar är högst amatörmässiga.
Jag började mitt mjödäventyr med att prova Barrskogens nektar vilket är en halvtorr traditionell mjöd. Den kommersiella beskrivningen löd såhär:
"I bladhonung har bina samlat honungsdagg, vilket är väldigt koncentrerat
och sött i jämförelse med blomnektar. Honungsdaggen kommer från
bladlöss, men det är inte alltid bin kommer åt den, eftersom myror
aktivt försvarar bladlössen och deras värdefulla honungsdagg. Honungen
till det här mjödet är insamlad från ett barrskogsområde under hösten,
vilket troligtvis innebär att honungsdaggen kommer främst från gran där
myror har svårare att komma fram. Det nektarbaserade inslaget i honungen
domineras av ljung. Mjödet har kraftfullt blommig doft och en unik
smak."
För att vara helt ärligt var det den sämsta av de 11 olika sorter som jag testade. Färgen var väldigt ljus, inget skum. Till en början tyckte jag att det mest smakade och doftade honung. Sedan dök det upp citrus och en blommig ton. Även en viss syrlighet och något som jag inte riktigt kunde placera. Skulle jag sätta betyg som jag ofta gör med öl blir betyget 2.7/5. Drickbart men inte alltför upphetsande.
Efter den starten kanske någon redan gett upp, men inte jag. Bestämde mig för att prova mjöd från de olika typerna som var listade, det vill säga från torr, traditionell mjöd till söt kryddad mjöd.
Noterbart är att många av dem var smaksatta med "
kryddor"* som jag knappt vet vad de är för någonting, sådant som lindskog, älggräs och brakved. Borde kanske ha hängt med lite bättre under NO-lektionerna på tiden då det begav sig.
*Här är det läge för en rättelse:
Det var inte svårt att konstatera att alla de olika sorterna innehöll smak av honung fast med ett brett spann, från en touch av det till en tydlig karaktär. Mjödet som innehöll minst smak av honung var Mjödhamnen Vintersol, ett mjöd smaksatt med blåbär. Klar vinröd med tydliga inslag av blåbär. Lite sträv karaktär men väldigt uppfriskande och god. Det godaste som jag drack.
Mjödhamnen Lingonlunda var en annan god och intressant variant smaksatt med bland annat hallonhonung och lingon. Såg ut som rosevin. Söt och småtrevlig.
Mjödhamnen Bark och Blad var den variant med lägst alkoholhalt, 7,6%. En väldigt söt variant med honung, äpplen och lite kryddor. Lättdrucken trots sötman. Jag undrade lite över vad man kan tänka sig att äta till en söt mjöd? En söt mjöd passar utmärkt till ost blev svaret. Onekligen vore det kul att prova den kombinationen.
Den starkaste varianter hetter Mjödhamnen Havtorn i Alsnu Klöver, den hade alkoholhalten 13,7%. Kan inte direkt påstå att jag kände mer alkohol i den jämfört med de andra. Jag frågade om det finns alkoholfria mjöd, svaret var att det finns det men inga svenska sådana. Hållbarheten påverkas vilket inte gör det så intressant. Apropå hållbarhet så kan en flaska mjöd lagras länge, ibland kan innehållet vara som bäst efter 20 år, men det gäller förstås inte alla sorter. Det är bara att prova sig fram. En öppnad flaska håller sig ungefär två veckor i kylskåp.
Helt klart intressant att prova de olika sorterna, som avslutningen smakade jag även en mölska, Mjödhamnen Mölska Hörebacken. En mölska i stilen av en Imperial Porter. En fin dryck, mycket bitter mörk choklad och rostade toner. Även en touch av honung liksom ek och lite whiskey. Finns att beställa på
Systembolaget för den som har lust till det. Även de olika mjödsorterna finns i beställningssortimentet, det går att köpa enstaka flaskor. Priserna varierar mellan 140-280 kronor.
Nyfiken som jag är avslutade jag med att fråga om det finns en tanke om hjortronmjöd? Kanske, ett problem/hinder är att det till 900 liter mjöd går åt 100 kg hjortron. Det skulle med andra ord bli väldigt dyrt.
Avslutningsvis tack till Joel och Johan för att de tog sig tid att berätta om sin verksamhet och om de olika dryckerna. Jag lärde mig en hel del vilket förstås alltid är högst givande.Undrar förresten hur många av de som gästade montern som undrade om det var där man kunde prova mjöd? Under den relativt korta stunden som jag stod där var det några som frågade om just det. Vackert så.