fredag 26 oktober 2012

Korta kommentarer om Systembolagets ölsläpp i november 2012



Igår var det återigen dags för en skribentprovning i "bunkern" på Systembolagets huvudkontor i Stockholm. Ölen som provades var de öl som släpps i  november. Det handlade om små partier och exklusiva lanseringar som släpps 1/11 samt julölen som släpps 15/11. Sammanlagt fanns det 63 öl att prova, två cider och en julmust.

Här följer några korta kommentarer om ölen som släpps 1/11. föga förvånande smakade några av ölen som förväntat, några godare och en del riktigt usla. Precis som det skall vara med andra ord.



Flying Dog International Arms Race 7,5% (USA) 355ml, T5, 38,90 kr.
Lätt disig ljusare bärnsten. Pepprig doft med cederträ, oregano, citrus, aningen papp. Torr och lätt syrlig. En märklig öl som jag inte kommer att köpa. Varför tänkte jag på pizza?

BrewDog International Arms Race 7,5% (UK) 330ml, T5, 39,90kr
Mörkare guldaktig. Väldigt kryddig och udda. Timjan, rosmarin och citrus. Även toner av barr och kåda. Helt seriöst, vad vill de ha ut av en öl som denna? Ej köp.

Valeir Extra 6,5% (Belgien) 750ml, T6, 69kr
Lätt disig guld. På den söta sidan med en trevlig humlighet. Citrus och äpplen, även vissa inslag av hö. Fräsch och välbalanserad. Helt klart en överraskning. Köp.

Rodenbach Vintage 2010 7% (Belgien) 750ml, T5, 95kr
En öl som jag druckit flera gånger tidigare och alltid tyckt om, ja varför skulle jag annars dricka den flera gånger? Fint syrlig med en hel del körsbär och bär. Bara att köpa.

St Bernardus Abt 12 10% (Belgien) 1500ml, T7, 249kr
Denna har jag också druckit vid ett antal tidigare tillfällen, dock aldrig från en såpass stor flaska som lanseras i november. Lite opraktiskt kan tyckas. 1,5 liter på egen hand skulle jag inte klara av. Helt klart en trevlig öl att smutta på men undrar om den inte vinner på att lagras ett par år? Nu tyckte jag att innehållet var "hetare" än normalt.



Duvel Tripel Hop 2012 (Citra) 9,5% (Belgien) 750ml, T6, 149kr
Klar guldaktig. Humlig med citrus och även en del jäst. Kändes fräsch och med en torr och bitter avslutning. Fanns en ton av "medicin" som störde mig en aning. En ok öl, får så om det blir köp eller ej.



Mikkeller K:rlek Höst/Vinter 6,2% (Danmark) 330ml, T5, 33,90kr
Inte riktigt lika fräsch som varianten som fanns på fat för häromsistens men fortfarande en trevlig öl där humlen står i fokus. Rejäl beska. Någon flaska lär köpas.

Samuel Adams Harvest Pumpkin Ale 5,7% (USA) 355ml, T6, 17,90kr
Kan säga det direkt, det här med pumpaöl har aldrig varit min grej och lär aldrig blir det heller. Rejält kryddig och söt. Kommer att passa denna. Undrar förresten när det första svenska pumpaölet kommer, förhoppningsvis aldrig.

Sierra Nevada Tumbler 5,5% (USA) 355ml, T5, 26, 90kr
Ännu en bekant från tidigare år. Kändes lika höstig som då. Bröd, jord, kola och malt. Inget särskilt men ändå lite godare än vad jag mindes den. Vi får se.

Fuller's Brewers Reserve No 4 Oak Aged in Armagnac 8,5% (UK) 500ml, T5, 59kr

Upplevde denna som spritig i både doften och smaken. Inslag av fat, marmelad, kola och en gnutta vanilj. Drickbar men inget sensationellt. Hoppar över.


Sigtuna Vanilla Syndrome Imperial Brown Ale 9% (Sverige) 330ml, T6, 39,90kr
Provade denna på SBWF och tyckte inte alls om, inte nu heller. Varför inte det då? Tycker att den är för spretig och söt och där alkoholen slår igenom för mycket. Ej köp.



Boulevard Smokestack Series - Tank 7 Farmhouse Ale 8% (USA) 750ml, T7, 139kr
Lasse sa att Saison inte är en ölstil utan en livstil, inte så svårt att hålla med där inte. Denna öl gillade jag. Fräsch med tropisk frukt, lite peppar, funk och "bondgård". Beskan ganska mild. Ett par flaskor lär det bli.

Boulevard Smokestack Series - Double Wide India Pale Ale 8,5% (USA) 750ml, T7, 139kr
Osäker på hur färsk denna flaska är, bäst före är i alla fall 2013-03. Drack den i Chicago för ett år sedan och upplevde den som piggare och humligare. Fast det måste sägas att den även nu var en duglig öl men något köp blir det ändå inte. Allt går inte att köpa.

Boulevard Smokestack Series - Sixt Glass Quadrupel Ale 10,5% (USA) 750ml, T7, 139kr
Hade nog valt denna framför St Bernardus om jag ställts inför ett såpass dramatiskt val. En god rackare som säkert vinner på lagring då den nu innehöll en hel del alkohol, framförallt i smaken. Även lite körsbär, trä och malt. Kändes lite vinös och välbryggd. Bra jobbat. En flaska vill jag ha.

Innis & Gunn Winter Treacle Porter 7,4% (UK) 330ml, T5, 26,90kr
Hmmmm, att det var ett öl från Innis & Gunn rådde det inget tvivel om, jag har lite svårt för deras "hussmak". Söt och sliskig med vanilj, sirap, bröd, var detta en porter? Jahaja, utan jämförelse den ljusaste som jag sett. Ej köp.



Störtebeker Choko-Porter 5,8% (Tyskland) 500ml, T5, 27,90kr
Gillar man väldigt söta chokladdesserter och vill ersätta dem med dryck ska man utan att blinka köpa detta öl. Påminde inte så lite om en chokladläsk som fanns på 1980-talet. (minns tyvärr inte namnet på den). Märklig öl helt klart, älska eller hata? Jag ställer mig i mitten och avvaktar ett tag. Kanske köp mest för att den är så udda.



Nynäshamns Bötet Barley Wine 2011 9,1% (Sverige) 250ml, T5, 35,20kr
Bötet är ju redan nu lite av en modern klassiker, en öl som jag alltid tyckt om, så även nu. Rejält fruktig och maltig, inte alltför söt. Bara att köpa några flaskor för lagring, tror inte att det blir sämre av det. Vid det här laget har väl alla som anser sig gilla öl provat Bötet, eller?

Nynäshamns Sotholmen Extra Stout 7% (Sverige) 250ml, T5, 24,50kr
Liksom med fallet Bötet är detta en kär gammal bekantskap, men smakar den inte mer rök och tobak än tidigare? Vore spännande att prova en variant med en tyngre kropp. Värd att köpa.

Great Divide Chocolate Oak Aged Yeti 9,5% (USA) 650ml, T5, 94,90kr
Skoj att "chokladyetin" hittat tillbaka till Systembolaget. Onekligen en öl som håller väldigt hög klass. Bara att se den tjocka vätskan lämna flaskan är som den finaste poesin. Väldigt mycket mörk, bitter choklad i denna. Det kan man väl inte ogilla? Bara att köpa!



BrewDog Abstrakt AB:11 12,8% (UK) 375ml, T6, 129kr
En öl som jag bara blir förbannad på, en riktig katastrof! Doften och smaken dominerades helt av ingefära, något som jag bara inte klarar av. Svaga toner av bär lyckades jag också känna liksom lite chili i slutet. Vi fick prova flaska 1 av 9819, synd att det inte var flaska 1 av 1. Fick mig att undra när BrewDog ska börja brygga god öl igen, för det vet jag att de kan, ja ibland då. På Ratebeer belönade jag ölet med 1.4/5. 



Sammanfattningsvis ett helt ok ölsläpp den första november, några öl som kommer att köpas, några får stämpeln "kanske" och några som jag inte ens skulle bjuda min värsta fiende på.



onsdag 24 oktober 2012

En måndagsprovning

I måndags bjöd jag hem Eddan och Eirik för en "enklare" måndagsprovning, kvällens huvudtema var öl från Mikkeller men välkomstölet var en Fantôme Black Ghost. När kapsylen öppnades ville ölet ut fort som tusan, en del av det fina innehållet hamnade på bordet och golvet men det är sådant som ibland händer, inget att hetsa upp sig över. Fast det kan vara bra med sugrör. Ölet var gott, kryddig med tydligt inslag av cederträ. Påminde lite om ett "julöl". Ett stabilt bryggeri det där.



Till maten, som var en hemmagjort paj, serverades två öl från Eskilstuna Ölkultur. Jernberghska Moderna Lager och Mälarbadens Sommarale. Vet inte riktigt hur modern lagerölet var, den hade i alla fall en lätt syrlighet vilket flera andra öl från Eskilstuna haft. Inget som störde dramatiskt man knappast något som skulle ha varit där. Mälarbadens Sommarale är en helt ok öl, bra fruktighet och humlighet. Den funkar.



Sju olika öl från Mikkeller provades, ett par av dem köpta hos Brill & Co resten nere i Köpenhamn tidigare i år.  Först ut var en Black IPA, Mikkeller KØS - You’ve Never Been Køssed Like This Before. Långt namn på ett öl som var gott. Doften var mildare än smaken, bra balans mellan det rostade och humlen. En stabil öl inom stilen.



Mikkeller Black Hole Barrel Aged Edition Peat Whiskey är en härlig öl, men det är en stor fördel om man gillar whisky för ölet bjöd på en fullkomlig explosion av whisky och torv både i doft och smak. Islay eller Higlands är den stora frågan? Fin sälta och en lång fin eftersmak, ett härligt öl. Tung men ändå förvånansvärt lätt, vad nu menas med det? Ja det kan man ju fundera på.



Kan redan nu avslöja att kvällens öl från Mikkeller höll en väldigt hög klass, det var ingen som var dålig. Mikkeller Blondeaux inget undantag. Härlig öl med hallon och som legat och gottat sig i Sauternesfat. Väldigt frisk och sympatisk, mycket hallon i både smak och doft, skönt nog inte alls sött utan lite lätt syrligt. Stabil rackare som jag gärna skulle ha en back av hemma, eller två.



Mikkeller Abel var på förhand en okänd Imperial Stout som jag nästan inget hört om, men det visade sig vara en riktigt, riktigt bra öl. Stor och vinös, komplex och en härlig överraskning. Undrar om inte det var kvällens godaste öl tillsammans med Blondeaux, jo det tycker jag allt.



Kvällens "sämsta" Mikkeller om uttrycket tillåts var nästa öl, Mikkeller Monks Brew (Barrel Aged Bourbon Edition). Aningen udda med inslag av fat. Lite svår att definiera, men äpplekräm tyckte jag mig känna liksom en ton av "plast" som drog ner betyget några snäpp.



Mikkeller Spontankriek är en goding liksom alla andra in spontanserien. Skönt syrligt och en släcker törsten synnerligen väl. Inte särskilt söt den heller. Det gillas.



Sist men inte minst dracks Mikkeller Black Hole Barrel Aged Edition Cognac. Den var inte lika god om Peat Whiskey dock en bra avslutning för den relativt intensiva måndagsprovningen. Oväntat len munkänsla och ett visst inslag av konjaksfaten.



En bra måndag var över.



måndag 22 oktober 2012

Info om CBC 2013



Nyss släpptes det detaljer om nästa års Copenhagen Beer Celebration, CBC, som kommer att hållas i maj, närmare bestämt den tredje och fjärde. Platsen för evenemanget är detsamma som i år, däremot är det en hel del andra förändringar, bland annat dessa:

-Tre olika sessions, en på fredagen samt två på lördagen. Fem timmar har man på sig att prova 90 olika öl som varje session kommer att ha. Sammanlagt alltså 270 olika ölsorter fördelat på de tre passen. Min misstanke är att det säkert kan bli fler än så, vi får se.

-Maten ingår ej i priset, däremot kan man själv välja och vraka mellan sex olika matställen som kommer att drivas av sex kända danska köksmästare.

-Man betalar en klumpsumma, sedan är det bara att dricka det man vill inne på festivalen. Biljetten per pass kommer att kosta 450 DKK och de släpps 3/11.

-För den som har behov av det kommer det att finnas en garderob där man kan hänga in sin jacka eller vad man nu kan tänkas bära.

-På festivalen kommer det att finnas en ölbutik där man förstås kommer att kunna köpa exklusiva öl från de olika medverkande bryggerierna.

Ovanstående låter ju alldeles förträffligt, undrar om det blir till att besöka festivalen samtliga pass eller två? Vi får se. Hoppas också att situationen med toaletter och möjligheten till att tvätta händerna förbättras. Kommer helt klart att bli härligt med nästa års CBC, hotell är redan bokat.

Mer info här.

söndag 21 oktober 2012

Falcon Bayerskt 2,8% 3,5% 5,2%

Ibland får man lätt nördiga infall, som tex att ta en närmare titt på tre olika varianter av Falcon Bayerskt, 2,8%,  3,5% och slutligen en "vanliga" varianten på 5,2%. Är det månne någon skillnad på de olika versionerna, stora eller små?



Det visade sig vara svårare än förväntat eller så hade jag helt enkelt en dålig dagsform för inte kände jag några dramatiska skillnader mellan ölen. Godast (om nu ordet tillåts) tyckte jag aningen förvånande att 3,5% var.

Utseendemässigt var ölen väldigt lika varandra dock med en notering att 5,2% resulterade i ett färre antal bubblor på insidan av glaset.



Några få ord om de tre ölen:

Falcon Bayerskt 2,8%: söt, lite toner av metall, väldigt lätt, blir definitivt inte ett återköp.

Falcon Bayerskt 3,5%: intetsägande men av någon anledning den mest drickbara av de tre. Torr och med en mycket lätt rostad ton. Eftersmak? Nejdå.

Falcon Bayerskt 5,2%: väldigt lätt rostad, sötare än de andra två, bröd och karamell. Trist öl, vem köper?

Nä, detta lilla experiment visade sig vara lite för avancerat för mig.

torsdag 18 oktober 2012

Skebo Tjugan på Akkurat

Sådärja, efter en viloperiod på 10 dagar var det återigen dags att dricka en öl, var gör man det bättre än på Akkurat, detta fantastiska ölmecka? Inte blev det sämre av att det skedde på en ledig torsdag, runt 13-tiden då den värsta lunchrusningen var över. Inte illa att ha hela Akkurat för sig själv, ja nästan.



Som bekant gör Skebo Bruksbryggeri unika cask ale som bara saluförs på Akkurat och Oliver Twist (OT), deras senaste skapelse Skebo Tjugan dracks idag. Som namnet antyder är Tjugan specialöl nummer 20 till Akkurat/OT.

Jag blir bara mer och mer förtjust i de olika ölen som Skebo tar fram, Tjugan inget undantag. En väldigt drickbar öl, en öl som man utan problem kan dricka många av utan att tröttna. Berusad behöver man inte heller bli då alkoholhalten ligger på 4.4%.



Kanske är den vilan från allt öldrickande som gör att jag blev så förtjust i ölet, men den var verkligen härlig. Torr och mild med kryddor och bröd i aromen. Smaken var maltig med knäckebröd, hö och lite kryddor. Fin balanserad bitterhet. Finemang helt enkelt.

Betyget blir bra, 4/5.

Apropå Akkurat, för den som missat det skrev Johan/Portersteken en fin liten hyllningstext häromdagen. Jag håller med till 100%.


måndag 15 oktober 2012

Nördig egen statistik SBWF 2012

Dags för det sista inlägget om SBWF 2012. Lite nördig egen statistik:

Antalet provade nya drycker:
172 (av dessa var 153 öl)

De tre mest provade ölstilarna: 
18 Imperial Stout
13 Spice/Herb/Vegetable
 9 Imperial/Double IPA

Bryggerier/producenter som jag provade flest ifrån: 
Mjödhamnen 12
Det Lille Bryggeri 11
Struise Brouwers 8

Nationer i topp: 
Sverige 61
Danmark 39

Montern där mest tid tillbringades: 
Brill & Co

Godaste ölen: 
Struise Black Berry Albert 4.4/5
Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel (Calvados Edition) 4.3/5
Brekeriet Cassis 4.1/5
Omnipollo Nebuchadnezzar 4.1
Uinta Dubhe Imperial Black IPA 4.1 (så ska en Black IPA smaka)

Sämsta ölen: 
Ängö FrEQuency Ain’t Nuthin to F***Wit 2.2/5
Leroy Blond Mild 2.2/5
Munktell Lättöl 2.2/5

Antalet toalettbesök:
Okänt

Antalet Wokad Ren:
3

Antalet utslängda personer som jag såg:
1

Antalet roliga timmar:
Samtliga
                    










































































































/Ölnörden

lördag 13 oktober 2012

SBWF 2012, lördag 6/10



Jag tvekade länge om jag verkligen skulle besöka SBWF den sista lördagen, men då det fanns en del "jobb" kvar att göra så var det till slut ingen tvekan. Anlände till Nacka vid 13-tiden, då var kön lång. Hörde senare att som längst hade folk köat i närmare fyra timmar, det är ju helt galet! Det var 10000 besökare den sista dagen, sammanlagt besöktes festivalen av närmare 36500 personer vilket är nytt rekord. Onekligen väldigt smidigt med pressackredering, det var bara att passera den långa kön och börja dagens övningar.

Väl inne funderade jag direkt på vad tusan jag egentligen gjorde där inne? Vart man än tittade var det folk, folk och ännu lite mer folk. De bägge torsdagarna kändes som ett kärt, svunnet minne.



Hur som helst så började jag med att prova ett par FrEQuency-öl, av de var Ängö FrEQuency Ain’t Nuthin to F*** Wit en väldigt speciell öl. Gick inte att undgå att direkt börja tänka på Thailand, koriander och en massa lime kan fungera väl i mat men i öl? Nej tack, det var ingenting för mig det där. Vilken bisarr skapelse!



Nils Oscar Bordsöl kändes som en stabil öl med lägre alkoholhalt. Bra balanserad med malt, bröd och lite gräs och nötter som de främsta egenskaperna. Nils Oscar ja, snacka om att de tog storslam i SBWF 2012. 10 medaljer varav fem guld. De vann även den finaste utmärkelsen av dem alla, Beer Trophy, festivalens allra bästa bryggeri. Grattis till det!



Precis som förra året kunde man hos Brutal Brewing (Spendrups Bryggeri) prova fem olika provbrygder där man som gäst kunde rösta på sin favorit. De fem ölen var dessa: Next Stop Anatolia, Dr Greens Bitter Bullet, Glyzyrrhiza Glabra, Tangerine Dream och slutligen Balls of Steel. Min favorit var Tangerine Dream. Det var en normal lager men med en bra ton av apelsin vilket gjorde ölet fräschare och mer intressant att dricka. I övrigt kan det noteras att Next Stop Anatolia förmodligen är Sveriges första "kebaböl" då den innehöll kryddor från Anatolien. Undrar vad som kommer härnäst?



Ett par riktigt goda öl från danska Stronzo Brewing Co. passade jag på att prova i Elixir Wines förträffliga monter. Stronzo CA$H COW är en tung och skön Imperial Stout. Komplex och med en härligt lång eftersmak. Betydligt lättare var Stronzo Fruit Cake vilket är en fruktöl smaksatt med hallon och brett. Perfekt som palettrensare, stabil öl.



Struise vagn var ju omöjligt att inte besöka, jag gjorde det samtliga fyra dagar som jag var i Nacka. Struise Rosse och Struise T.H.R.E.E hör inte till de godaste ölen från Struise men dugliga båda två. I år har jag hittills hunnit med att prova för mig 37 nya öl från Struise, galet! Men samtidigt härligt då det ändå handlar om ett av världens absolut bästa bryggerier. Vem gillar inte öl från Struise, finns det någon?



Det tog tid att ta sig fram i den smockfulla salongen, det påminde om en populär pub en löningshelg. Som mest fick jag köa i 15 minuter för att få besöka en toalett. Kanske inte så konstigt att jag inte träffade på några ölbloggarkollegor, de tycks vara smartare än mig. Dock så träffade jag en hel del andra människor som det dryftades viktiga saker med, det vill säga öl.



Ett sista stopp hos Brekeriet ville jag inte vara utan. Ett par franska öl provades, La Bavaisienne Blonde och La Bavaisienne Ambrée. Bägge var intressanta öl av typen Biere de Garde en öltyp som inte tillhör till de allra mest vanliga. Vidare passade jag på att prova ett par franska cider, La Ferme d’Hotte Cidre Saveur de Pommier och La Ferme d’Hotte Cidre Rosé d’Ete. Nu är inte jag någon expert på cider men dessa två var verkligen två fullträffar. Väldigt drickvänliga och smakrika med en touch av brett. Helt klart gav de mersmak.



Ännu en sväng till Elixir Wine, denna gång var det några rackare från Det Lille Bryggeri som krävde uppmärksamhet. Det Lille Kaffe Porter var en god, i helt oväntat så var det mycket kaffe i den. Det Lille Bryggeri 300 är bryggeriets brygd nummer 300 i anläggningen i Bringstrup. Ölet är en Barley Wine, väldigt söt men njutbar. Komplex och en sköning att bara sitta och sippa på. (tänk om man hade tid med det på en ölfestival)



Stannade även till hos Monks monter. Hade gärna provat några öl från De Molen, men det gick inte att köpa smakprov utan endast hela flaskor. Jag är inte den som köper en hel flaska stark Imperial Stout på en ölfestival så det gick bort. Istället passade jag på att prova några av deras egna öl. Mest minnesvärd var Monks Porter House Red Rauk n´ Roll. En Imperial Stout på 14,5%. Tung pjäs med rök och bacon. Även en del röd currypasta. Udda kan tyckas men det fungerade ganska bra.



Vid det här laget började jag ana ljuset i horisonten, det var dags att börja avrunda. Alambics monter hade jag inte besökt överhuvudtaget så nu var det dags. Det var främst ölen från Eskilstuna Ölkultur som intresserade mig. Alambic Försäljnings AB är en som de själva skriver: "en liten importfirma med stor erfarenhet från dryckesbranschen. Vår målsättning är inte att bli störst, däremot vill vi vara bäst på det vi gör och göra det med personligt engagemang. Vi arbetar nära våra producenter och kunder!"

Det var en fröjd att stå och prova några öl och samtala med Zoi Mitakidou och hennes kollega Elisabeth, verkligen två trevliga damer. Hur var då ölen? Jag tycker personligen att många av de öl som jag provat från Eskilstuna Ölkultur har varit lite si och så, deras produktportfölj är spretig med en mängd olika ölstilar. Även på lördagen var det si och så men skönt nog var ingen av ölen infekterad, något som jag råkat ut för tidigare. Provade sex olika öl, några var dessa:

Munktell lättöl var ok som lättöl betraktat men det där med lättöl är knepigt. Jag blir alltid lite besviken då hjärnan aldrig riktigt tycks vilja förstå att lättöl är lättöl och ingenting annat.

Eskilstuna Runes Dunkel var lätt med inslag av malt, nötter, bröd, kola och lite rök. Avslutningen var torr. En ok öl.



Eskilstuna Mälarbadens Sommarale är en American Pale Ale och den godaste av ölen som provades. Stabil humlighet med kola, grape och "skog". Har en sådan hemma som jag beställt via Systembolaget, känns skönt att veta att det är en god öl.



Avslutningen på årets ölfestival fick ske hos mina favoriter Brill & Co, det kändes som ett värdig final. Som vanligt full fart med många törstiga gäster men det var inga problem att prova några öl. När jag var vid montern kunde jag inte sluta att imponeras av den goda service som vi gäster gavs. Undrar hur det känns att stå där en hel dag, särskilt den sista lördagen då det var så mycket folk? Vore intressant att prova.



Vad är det egentligen med alla dessa moderna danska ölkonstnärer, det är ytterst sällan de uppfinner trista och tråkiga öl. To Øl Goliat Imperial Coffee Stout och To Øl Reparationsbajer är bägge två riktigt bra. Härligt mycket kaffe i förstnämnda liksom andra smaker, komplex och högst njutbar. Sistnämnda har ett passande namn, en öl som man med fördel kan dricka i princip när som helst. Skön och rättfram, inga krusiduller.



Sist men inte blev det par skvättar Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel (Calvados Edition) och Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel (Cognac Edition). Bägge två riktigt, riktigt bra men måste jag välja så rankar Calvados Edition aningen högre. En potpurri av intressanta och goda dofter och smaker.

Precis som Nils Oscar vann Brill & Co en massa medaljer, bland importörer och ölhandlare vann de flest. 17 medaljer blev det, av dem var 9 guld. Som tidigare nämnt i ett annat inlägg vann de priset för festivalens bästa öl 2012, Omnipollo Nebuchadnezzar. Kan inte annat än att lyfta på hatten och gratulera Brill till ett strålande arbete.Ni håller oss ölnördar sysselsatta kan man lugnt säga.

Samtliga vinnare finns att läsa på Stockholm Beers hemsida. Glädjande med årets festival är de ytterst få fall av alldeles för berusade personer, i alla fall vad jag kunde se. Vakterna och den övriga personalen gör verkligen ett strålande jobb.

Jaha, ett knappt år till nästa års festival, tur att tiden går snabbt.











torsdag 11 oktober 2012

Mjödhamnen

Som jag nämnde i sammanfattningen om den andra torsdagen i årets SBWF passade jag på att besöka Mjödhamnens monter i hall II. Tanken var att prova ett par sorter men riktigt så blev det inte. Har länge varit nyfiken på att testa och lära mig mer om mjöd och nu när Mjödhamnen hade med sig många egna sorter fanns det ingen anledning att tveka, det var bara att slå till.



I montern fanns produktansvarige Joel Karlsson och VD Johan Pihl, bägge sympatiska herrar men det var främst Joel Karlsson som jag kom att prata med. Helt klart en entusiast som älskade att prata om de olika mjödsorterna.

Så vad är då mjöd? Det är en mycket gammal typ av dryck med en lång historia, de äldsta spåren av jäst dryck som innehåller honung är från Kina och från 7000 f.Kr. I Norden var mjöd en gudadryck, den som kan sin nordiska mytologi vet att geten Heidrun gick omkring högst uppe på världsträdet Yggdrasil, ur den rackarens spenor rann det mjöd vilken dracks av fallna kämpar i Valhall. De äldsta arkeologiska fynden i Norden är från bronsåldern. Efter 1500-talet blev drycken ovanligare, några orsaker var det importerade vinet som blev mer och mer populärt och att biodling blev mindre omfattande.

Mjöd är en alkoholhaltig dryck som är likt vin men med skillnaden att man vid tillverkning jäser honungsmust, vatten och honung istället för druvsaft.  Mjöd kan se ut och smaka på  många olika sätt beroende på vilken sorts honung som använts, hur stor andel vatten använts, om bär, kryddor med mera använts.

Det finns några regler i Sverige angående mjöd, exempelvis får inte ojäst dryck som inte är honungsbaserad till minst 50% av sitt förjäsbara socker saluföras som mjöd. Det finns många olika typer av mjöd, några är dessa:

-Traditionellt mjöd: enbart honung och vatten.
-Torrt mjöd: mjöd med låg restsötma.
-Mousserande mjöd: mjöd som efterjästs på flaska
-Mölska: förutom honung har en stor del malt använts (15-80%). Är oftast väldigt likt öl.

Mjödhamnen bildades i slutet av 2006, syftet var att importera mjöd till Sverige samt att öka kunskapsnivån om mjöd. Företagets kontor, lagerlokal och buteljeringsanläggning finns i Hällefors beläget i Örebro län.  2010 tillverkades det första egna mjödet. Något som är helt unikt med Mjödhamnen är att de åker omkring landet runt med världens förmodligen enda ambulerande jäsfordon, den rullande mjödfabriken, något som grundarna inte trodde skulle vara möjligt att få tillstånd för men där hade de som tur var fel. Fordonet, eller närmare bestämt bussen är utrustad med tre isolerade rostfria tankar som innehåller 900 liter vardera, kylsystem, värmefläktar, laboratorieutrustning med mera. Själva bryggningen tar 10 dygn och sker på plats hos biodlaren hos vilken honungen köps. Det färdiga mjödet lagras sedan i ungefär ett halvår till ett år i Hällefors innan det är klart för försäljning.

 (bilden lånad från na.se)

Idag producerar Mjödhamnen årligen mellan 7000-8000 liter. Som mest har de varit uppe i runt 35000 liter.

Tack vare det unika fordonet kan lokala småproducenter av honung besökas, varje biodlare får sitt eget mjöd som sedan säljs på Systembolaget . Företagets fokus ligger alltså på det lokala mjödet, men om allt faller på plats finns det även förhoppningar om att också få igång en central tillverkning av mjöd, mölska med mera. Framtiden får visa hur det blir med den saken.

Tillbaka till förra torsdagen. Som jag skrev i inledningen var tanken att prova ett par olika mjöd för att sedan traska vidare. Jag glömde helt bort tiden, runt 1,5 timme senare hade 11 olika mjöd och en mölska provats. Ja så kan det gå.

Nu är den stora frågan hur de olika dryckerna smakade? Tidigare i mitt liv hade jag knappt druckit någon mjöd över huvudtaget så mina smaknoteringar är högst amatörmässiga.



Jag började mitt mjödäventyr med att prova Barrskogens nektar vilket är en halvtorr traditionell mjöd. Den kommersiella beskrivningen löd såhär:

"I bladhonung har bina samlat honungsdagg, vilket är väldigt koncentrerat och sött i jämförelse med blomnektar. Honungsdaggen kommer från bladlöss, men det är inte alltid bin kommer åt den, eftersom myror aktivt försvarar bladlössen och deras värdefulla honungsdagg. Honungen till det här mjödet är insamlad från ett barrskogsområde under hösten, vilket troligtvis innebär att honungsdaggen kommer främst från gran där myror har svårare att komma fram. Det nektarbaserade inslaget i honungen domineras av ljung. Mjödet har kraftfullt blommig doft och en unik smak."

För att vara helt ärligt var det den sämsta av de 11 olika sorter som jag testade. Färgen var väldigt ljus, inget skum. Till en början tyckte jag att det mest smakade och doftade honung. Sedan dök det upp citrus och en blommig ton. Även en viss syrlighet och något som jag inte riktigt kunde placera. Skulle jag sätta betyg som jag ofta gör med öl blir betyget 2.7/5. Drickbart men inte alltför upphetsande.



Efter den starten kanske någon redan gett upp, men inte jag. Bestämde mig för att prova mjöd från de olika typerna som var listade, det vill säga från torr, traditionell mjöd till söt kryddad mjöd.

Noterbart är att många av dem var smaksatta med "kryddor"* som jag knappt vet vad de är för någonting, sådant som lindskog, älggräs och brakved. Borde kanske ha hängt med lite bättre under NO-lektionerna på tiden då det begav sig.

*Här är det läge för en rättelse: I fallen lindskog och brakved, handlar det om honungens ursprung, inte en kryddning d.v.s. där bina hämtat nektar till honungen ifrån. I fallet älggräs är det dock en kryddning." Rätt ska förstås vara rätt.

Det var inte svårt att konstatera att alla de olika sorterna innehöll smak av honung fast med ett brett spann,  från en touch av det till en tydlig karaktär. Mjödet som innehöll minst smak av honung var Mjödhamnen Vintersol, ett mjöd smaksatt med blåbär. Klar vinröd med tydliga inslag av blåbär. Lite sträv karaktär men väldigt uppfriskande och god. Det godaste som jag drack.

Mjödhamnen Lingonlunda var en annan god och intressant variant smaksatt med bland annat hallonhonung och lingon. Såg ut som rosevin. Söt och småtrevlig.

Mjödhamnen Bark och Blad var den variant med lägst alkoholhalt, 7,6%. En väldigt söt variant med honung, äpplen och lite kryddor. Lättdrucken trots sötman. Jag undrade lite över vad man kan tänka sig att äta till en söt mjöd? En söt mjöd passar utmärkt till ost blev svaret. Onekligen vore det kul att prova den kombinationen.

Den starkaste varianter hetter Mjödhamnen Havtorn i Alsnu Klöver, den hade alkoholhalten 13,7%. Kan inte direkt påstå att jag kände mer alkohol i den jämfört med de andra. Jag frågade om det finns alkoholfria mjöd, svaret var att det finns det men inga svenska sådana. Hållbarheten påverkas vilket inte gör det så intressant. Apropå hållbarhet så kan en flaska mjöd lagras länge, ibland kan innehållet vara som bäst efter 20 år, men det gäller förstås inte alla sorter. Det är bara att prova sig fram. En öppnad flaska håller sig ungefär två veckor i kylskåp.



Helt klart intressant att prova de olika sorterna, som avslutningen smakade jag även en mölska, Mjödhamnen Mölska Hörebacken. En mölska i stilen av en Imperial Porter. En fin dryck, mycket bitter mörk choklad och rostade toner. Även en touch av honung liksom ek och lite whiskey. Finns att beställa på Systembolaget för den som har lust till det. Även de olika mjödsorterna finns i beställningssortimentet, det går att köpa enstaka flaskor. Priserna varierar mellan 140-280 kronor.

Nyfiken som jag är avslutade jag med att fråga om det finns en tanke om hjortronmjöd? Kanske, ett problem/hinder är att det till 900 liter mjöd går åt 100 kg hjortron. Det skulle med andra ord bli väldigt dyrt.

Avslutningsvis tack till Joel och Johan för att de tog sig tid att berätta om sin verksamhet och om de olika dryckerna. Jag lärde mig en hel del vilket förstås alltid är högst givande.Undrar förresten hur många av de som gästade montern som undrade om det var där man kunde prova mjöd? Under den relativt korta stunden som jag stod där var det några som frågade om just det. Vackert så.