Blindprovning med tema "gissa ölstil"

Helgen innan jul bjöd Silenzi in på en bit god mat och dryck. Efter att vi hade ätit färdigt var vi (Eddan, Eirik och jag) redo för en smärre nervpärs i form av en blindprovning där vi skulle försöka gissa ölstil på de sex olika ölen som serverades. Ölen kunde vara både sådana som vi provat tidigare eller helt nya.

Det kan låta enkelt men är långtifrån det. Vi har blivit utsatta för liknande prövningar vid några tidigare tillfällen med inte alltför beundransvärda resultat. Läget var alltså lite "spänt" samtidigt som det är väldigt kul och lärorikt att försöka gissa vad det är i glaset.

Första ölet var den ingen som lyckades pricka in ölstilen på. Jag var inne på en Saison men det visade sig vara en Kölsch, nämligen Sundbyberg Halvlager, en öl som jag druckit några gånger tidigare.

På nästa öl gissade jag att det var en Belgian ale men det var en Saison, Ugly Duck/Kolding Brygglaug Hojsaison, en öl som jag tidigare inte druckit.

Tredje ölet trodde jag var en lättöl, var inne på rätt linje då det visade sig vara en lätt session IPA på 3.4%, i min värld är det en lättöl. Ölet i fråga var Monks Café Not For Sale Ale. Tyckte inte att det var en bra öl då den var blaskig och allmänt småtråkig.

Kvällens fjärde öl trodde jag var en IPA men det var en APA. Gissade inte rätt men var i alla fall i närheten. Ölet var De Molen Pale Ale Citra.

Att nästa öl var en "suröl" rådde det ingen tvekan om. Jag gissade helt enkelt på en Sour ale men det var inte riktigt rätt då ölet var en Siren Calypso Berliner Weisse - Calypso, alltså en Berliner Weisse. Ingen av oss kom att tänka på Berliner Weisse då vi drack ölet, i efterhand var det alldeles självklart att det var en sådan men då man sitter där och försöker gissa tycks hjärnan leka sina egna lekar.

Det sista ölet som var med på blindprovningen hade jag också svårt att placera, rostad med ganska mycket lakrits. Fanns även humle och ananas, men att det var en Black IPA lyckades jag aldrig sätta fingret på. Då Eddan sa att det var en sådan så fick jag allt skämmas lite.

Blindprovningen gick lite bättre än de tidigare gångerna men det är fortfarande svårt men som tidigare nämnt väldigt lärorikt och roligt. En sak är säker, det lär dröja innan jag vågar kalla mig för "ölkunnig" om det ens någonsin kommer att inträffa.

Blindprovning i lördags

I lördags var Eddan, Eirik och jag hemma hos Silenzi för en blindprovning av fem olika öl. Som vanligt lärorikt och inte alldeles enkelt. Huvudgrejen var att gissa ölstil, bonus var om man kunde sätta exakt vilket öl det rörde sig om, det sistnämnda fick jag noll rätt på. Däremot lyckades jag sätta tre stilar rätt, även det där med ölstil kan ju alltid diskuteras, skillnaderna är ju hårfina. På De Molen Man & Macht gissade jag porter fast det är en stout. För övrigt en udda stout på enbart 3,9%. Doften var svag liksom smaken, inte alltför imponerande. De fem ölen som provades var dessa:

Efter blindprovningen var det dags att äta tre olika sorters hemgjorda korvar vilka alla var väldigt goda men allra godast var den som var smaksatt med bland annat parmesanost, verkligen en njutning. Till maten dracks några svenska öl som jag beställt via Systembolagets e-beställning av lokala produkter, Helsingborgs Witbier, Charlis Ipalla och Kallholmen Levande Lager. Alla tre upplevde jag som helt ok, Helsingborgs Witbier var den godaste av de tre. Fint törstsläckande och med de typiska inslagen av citrus och koriander. Det hittills godaste ölet från Helsingborgs Bryggeri som jag haft äran att få inmundiga.

Ett par italienare blev det också, tidigare hade jag druckit Amiata Contessa från Birra Amiata. Nu klippte vi Amiata Bastarda Rossa och Amiata Caronte. Tyvärr höll ingen av de två samma klass som Contessa, särskilt Caronte var oväntat svag, ja snudd på blaskig. Tur att flaskorna var delningsobjekt och inget som jag köpte ensam.

En annan besvikelse som köptes på Systembolaget i maj var Amager POP!. Tung och jobbig att dricka, ingen elegans och balans alls. Tydlig karaktär av fatlagring, torra nötter och vinös. Nja, de senaste fatlagrade ölen från annars stabila Amager Bryghus har inte riktigt imponerat på mig.

Från den senaste resan till USA hade jag med mig ett par öl, Flying Dog Imperial IPA - El Dorado Single Hop. Vad jag vet var det första gången som jag smakade ett öl med El Dorado-humle. Doften var ganska försiktig, inte så humlig som förväntat. (flaskan var väldigt färsk). Smaken var åt det örtiga hållet med malt och spår av jord. Inte direkt fruktig. Rejäl beska och en lång eftersmak. Nja, inte det godaste från Flying Dog men helt klart duglig.

Berliner Weisse drickes verkligen inte ofta, alltså var det roligt att presentera en Full Sailers Brewers Share Berliner Weisse från Hood River i Oregon. Tyckte att ölet hade drag av "Pommac" i doften. Inte så mycket "simbassäng" varken i doften eller smaken som jag brukar förknippa med en Berliner Weisse. Syrlig men inget extremt. Dock en helt ok öl som kändes uppfriskande.

Eirik var nyligen i Bulgarien, självklart hade han med sig några öl därifrån som vi andra med stor förtjusning och iver såg fram emot att på prova. Zagorka Special var en ordinär och trist Pale Lager utan mycket karaktär, ja ölet smakade faktiskt nästan ingenting. Inga obehagligheter men synnerligen intetsägande. Öl för folk som normalt inte gillar smaken av öl, vad vet jag?

Kvällens sista öl visade sig vara ytterst spektakulär, Zagorka Fusion with grapes. En blaskig lager med lite vita vindruvor, vad kan gå fel? Ölet doftade inte utan det luktade "gamla strumpor". Färgen var förmodligen det ljusaste jag någonsin sätt. Smaken söt och tunn med en viss känsla av Radler med Sprite, fast inte alls lika stabil som tyskarna. Vad säger man, en härlig upplevelse helt klart.

Kvällens bästa kommentar kom från Eddan angående att Eirik inte har någon musiksmak. Detta sades då vi andra till fullo njöt av Touch Me med Samantha Fox samtidigt som vi drömde om svunna dekolletage.

Blindprovning och lördagsprovning med fokus på udda tyska öl

I lördags var Eddan, Eirik och jag inbjudna till Silenzi för en bit mat och en blindprovning av fem ölsorter där vi skulle försöka gissa ölstil. Efter blindprovningen passade vi på att dricka några udda tyska öl som köptes i Hamburg för en par veckor sedan.

Innan maten drack vi en Häffner Bräu Hopfenstopfer Citra Ale, det är en American Pale Ale.



Doften och smaken var frisk med framförallt persika. Rätt torr och fint uppfriskande. Kul med en tysk American Pale, sannerligen inget jag dricker dagligen.

Till den goda maten som var potatisgratäng med kött drack vi La Rulles Estivale. Det kändes som en väldigt bra sommaröl då ölet var lätt med en hel del hö och citrus. Gissar att ölet säkerligen hade passat bättre till fisk.

Nå, därefter var det dags för blindprovningen, Silenzi hade köpt fem olika öl som vi skulle försöka gissa stil på. Måste direkt säga att det inte gick särskilt bra, det var bara ett av ölen, en brown ale som jag lyckades pricka rätt ölstil på.

De fem ölen var dessa:



Emelisse Double IPA 9%
Oppigårds Single Hop
De Ranke Saison De Dottignies
Nøgne Ø Brown Ale
Vakka-Suomen Prykmestar Wehnäbock

Öl nummer ett, Emelisse Double IPA gissade jag var en Belgian strong ale, tyckte att ölet kändes rätt starkt men helt saknade humle. Kan i ärlighetens namn fortfarande inte förstå att det är dubbel-ipa. Rätt svaga 2.6/5 fick ölet av mig i betyg på Ratebeer.

Helt klart var det intressant och lärorikt att försöka gissa ölstilar, sannerligen inte enkelt måste jag säga. Måste göras om vid tillfälle. Ok, nu var det dags att prova fler ovanliga öl från Tyskland samt en dansk och en från Chile.



Brewbaker Berlin IPA är mitt livs första IPA från Tyskland. Som synes fick jag en hel del sediment i mitt glas. Ölet hade en väldigt speciell doft, lätt syrlig men en massa rå grape. Tycker nästan att ölet påminde om en Berliner Weisse men med mer humle. Inte tokig.



Freigeist Caulfield - Not Just Plain Vanilla var mitt livs första tyska Imperial Stout, sedär vilken kväll! En del rök, skinka, trä, lakrits och brända toner av malt. Då vätskan blev varmare kom det även fram smak av vanilj. Inte supertung men med en behaglig kropp och munkänsla. Skulle gärna dricka igen.



Freigeist R. Woodhouse vs. M Castevet klassas som en öl av typen Spice/Herb/Vegetable, smaksatt med bland annat rosmarin. Rosmarin fanns det både i doften och smaken, verkligen udda men jag tyckte om ölet. Det fanns även enbär, lite "mynta", citrus, trä och en liten syrlighet. Uppfriskande öl på något sätt, även den skulle jag gärna dricka igen om tillfället gives.



Kvällens sista öl från Freigeist Bierkultur var Freigeist Hoppeditz vilket är en Altbier. Det var ingen typisk Altbier enligt min mening men däremot en schysst öl. Skönt drickbar med en fin fruktighet. Bra balanserad. Helt klart känns Freigeist Bierkultur som ett bryggeri vars öl det kan vara värt att prova även i framtiden.

Efter detta var det dags för kvällens Mikkeller, vad vore en seriösare ölprovning utan åtminstone en öl från Mikeller. Eirik hade med sig en Mikkeller Sur Munk.



Mycket brett i doften men inte lika mycket i smaken. Rejält söt men massor av kola. Även frukt och inslag av trä. Tyckte att den påminde lite om Rodenbach men inte lika elegant.



En flaska Kross Golden Ale köpte jag i Hamburg bara för att kunna säga att jag druckit ett öl från Chile, nu är även det avklarat. Inte alls märkvärdig och simpel men ändå drickbar. Överraskande smakrik tycker jag allt.

Nästa öl var kvällens mest udda tysk, ölet hade inte ens en etikett. Zeugenbräu Sommertraum Amarillo Edition är en Golden Ale/Blond Ale.



Tydliga vibbar av Amarillo-humlen i både doften och smaken. Frisk och fräsch, väldigt uppfriskande. Zeugenbräu är för mig ett helt okänt bryggeri.

Kvällens sista öl var inget mindre än världens starkaste veteöl, eller vetebock för att vara korrekt. Alkoholhalt på 16%, bryggeriet inte det helt okända Kleinbrauerei Schorschbräu som ju håller på och tävlar om att ha världens starkaste öl.



Måste direkt skriva att jag inte drack upp min del av Schorschbräu Schorschweizen 16% ty ölet var sannerligen inte gott. Spritig med smak av aska, gummi, söt malt och rök. Extremt obalanserad och jobbig att dricka. Frågan är varför man egentligen tar sig tid att ta fram öl som denna?

En kul kväll var det som vanligt då vi träffas för att dricka några öl, kul också att det numera finns god Imperial Stout, IPA med mera att hitta i Tyskland. Liket lever kanske man kan säga?