Lördag 13/2 kommer jag komma ihåg som en riktigt lyckad och rolig dag. Började med att möta upp Richard och Tom på pendeltåget in till stan. Strax efter 12:00 var vi på Man in the Moon där några nykopplade öl från Chicago dracks. Illinois Beer Weeks håller som bekant fortfarande på. (för den som undrar håller det på till 20/2)
Fem nya öl provades denna gången, tyvärr var ett par av dom inte särskilt goda. Begyle Blonde och Marz People Power. Förstnämnda lite udda med bröd, örter och honung. Sistnämnda bjöd på citrus, lite lime men även på toner av brett.
God var dock Maplewood Pulaski Pils. Det är inte alltid amerikansk pilsner är direkt intressant men denna var trevlig. Uppfriskande och rätt läskande. Pipeworks Speed of Sound var inte fel den heller. Av de olika bryggerierna som är med på Illinois Beer Weeks håller jag Pipeworks som det bästa.
Då vi var klara på Månen åkte vi till Zumen vid Skeppsbron, först tänkte vi åka med tunnelbanan men vi bestämde oss för att boka en Bolt. Lustigt nog blev det billigare att åka bil än att ta tuben, dessutom mycket snabbare. Bilresan tog runt fem minuter, så det är inte någon lång sträcka att åka men ändå. Att ta en promenad hade vi inte tid till.
På Zum Franziskaner mötte vi upp Kapitänleutnant Thomsen, förlåt jag menar förstås Jonas. Var ett tag sedan jag träffade honom så det var förstås skoj att göra det igen.
Det var mycket folk på Zumen då vi kom dit vid halvtvåtiden men då Jonas var där lite före oss så hade han fixat ett bord för fyra. Då vi lämnade vid 18-tiden fanns det inga lediga platser.
Ett par tyskar slank ner lekande lätt, Ebensfelder Brauhaus Fränkisches Landbier var en ny bekantskap. God och läskande med bröd, malt, gräs och lite citrustoner.
Förutom tyskar blev det även några belgare, inte vilka som helst heller. Vi passade på att dela på några flaskor. Vi började med en Cantillon Brabantiae som hade toner av portvin, torkad frukt och mild funk. En lite annorlunda Cantillon som inte är det godaste de gjort men jag skulle inte ha något emot att dricka den igen, verkligen inte. Vid sidan av blev det även ett glas Cantillon FouFoune anno 2020. Lysande öl som vanligt.
Ännu godare var Bokke Framboos Puur 2019. Lördagens mest lysande stjärna. Verkligen god med fina hallontoner. Lambik med hallon är min favorit, nästan alltid supergott.
En skvätt Bokke Winterkriek Kaneel smakades också, körsbär och inte så farligt mycket kanel. God även den utan att vara lika briljant som Karl Kalkyls uppfinningar.
Lite mat blev det också under vår sittning på Zumen. Om jag någon gång skulle hamna i finkan så hoppas jag få sitta av mitt straff på Zumen, ett ställe som man inte kan annat än att verkligen tycka om. Lördagen på Zumen var mycket bra, kul stämning, fin service, god mat och några väldigt goda öl.
Det återstod ungefär två timmar innan försäljningsstoppet klockan 20:00. Vi knallade uppför backen till Akkurat där jag inte hade varit på ett halvår. Kändes lite rörigt inne på Akkurat, några platser för fyra fanns det inte så vi fick börja med att sitta/stå utomhus.
Dock hade vi lite flyt då det ganska omgående blev ett ledigt bord för fyra. Även om uteplatsen har filtar och infravärme så är det förstås betydligt skönare att sitta inomhus.
Lambikfesten den fortsatte, först en Lambiek Fabriek Kriekenlambiek som fanns på fat. Den kändes relativt "soft" och läskande. Tydlig smak av körsbär. God men inte absoluta toppklass.
En flaska 3 Fonteinen Speling van het Lot VII.vi: Trosbes + Kriek - Blended & Alive satt verkligen som ett smäck. Mycket god med körsbär, röda vinbär, ek och lite mineraltoner. Gratis var inte buteljen men ett perfekt delningsobjekt.
Lördagen var verkligen bra, var ett bra tag sedan som jag upplevde en sådan rolig dag. Det hör verkligen inte till vanligheten att jag på en och samma dag dricker fem nya lambik samt en ny årgång av en som jag druckit förut. "Lambikfest" är ett ord som man borde höra oftare. Tack till grabbarna för en riktigt schysst runda.