Några öl i Nordnorge och ombord på Hurtigruten.

Årets sommarsemester började på allvar torsdag 8/8 då det äntligen var dags att flyga till Kirkenes och tillbringa en natt där. I Kirkenes hade jag tidigare inte varit, nu blev det ett kort besök då vi anlände på kvällen och dagen efter skulle vi vid lunchtid stiga ombord på Hurtigrutens M/S Polarlys. Det var min äldsta barndomskamrat Tomas och jag som äntligen kom iväg på en resa med Hurtigruten, något som vi pratat om att göra de senaste 15 åren. Nu stod stjärnorna rätt så det blev av, mycket skoj för två gamla båtnördar.

Uppfriskande 5 grader varmt var det på kvällen då vi var framme. Vi bodde en natt på Thon Hotel Kirkenes som var ett trevligt och fräscht hotell med en stabil frukost. Vid frukosten fanns det något som jag tidigare inte sett, lingonsmör.

Jag gick visst händelserna i förväg för innan det är dags för frukost ska ju kvällen innan klaras av. En kvällsöl blev det i hotellets bar, nämligen en stout som hette Bådin Mørkved. Väldigt mild men ändå helt ok.

På förmiddagen blev ett besök på närbelägna Vinmonopolet innan vi så smått knallade iväg till vårt väntande fartyg som skulle bli vårt hem i 54 timmar. Utbudet på Vinmonopolet var helt ok, givetvis köpte jag bara norska öl vilket jag alltid gör då jag besöker Vinmonopolet. Mest nöjd var jag över att hitta en burk Ego Tåke vilket jag hade fått tips om att hålla utkik efter.

Att resa med Hurtigruten i några dygn var verkligen en härlig upplevelse, det var så lugnt och skönt ombord och vyerna var verkligen vackra. Mellan Kirkenes och Svolvaer där vi skulle av hade vi 16 stopp i världsmetropoler som Berlevåg, Mehamn, Hammerfest med flera. Vissa av stoppen varade bara i 15 minuter medan den längsta var på två timmar. (Hammerfest)

Det ölmässigt mest intressanta stoppet var den i Tromsö, dit anlände vi 23:45 på lördagen och avfärden var 01:30 på söndagen. Ett tips är att inte missa avgångstiden ty fartyget väntar ej på folk som inte kan använda en klocka.

I nämnda Tromsö ligger klassiska Ølhallen som jag besökt en gång tidigare, nämligen i juli 2015. Stället ägs av Mack och utbudet på fat är minst sagt digert då de har 72 olika öl, samtliga från Norge.

Ett par öl blev det, dels en stabil dipa med namnet Graff Danktastic och en ok Mack Mikrobryggeri Belgium Dubbel Celibacy. (Graff Brygghus är förresten från Tromsö för den som inte visste det)

Det var kul att se att min polare från besöket 2015 fortfarande tycks vara en flitig gäst på denna anrika ölhall. Är man törstig så är man, svårare än så är det inte.

Tillbaka till M/S Polarlys tog det runt 10 minuter att gå, det var aldrig någon fara att vi skulle missa avgången. Ombord på fartyget var ölutbudet ganska svagt, fanns några öl från Mack plus några andra. Vi handlade som sagt med oss några flaskor till hytten, officiellt får man inte göra det men några kontroller tycks ej finnas.

Detta var ingen traditionell ölresa men givetvis slank det ner några under resans gång ändå. Öl i all ära men denna gången var det vyerna som och det stillsamma tempot ombord som fick nästan all uppmärksamhet. 3500 betalade vi per person, då ingick hytt med ventil samt frukost. Något som är ganska kostsamt är de olika utflykter som Hurtigruten frestar med, vi köpte inga sådana. Ett par damer som också var ombord var med på flera olika utflykter som de tycktes vara nöjda med. Jag har varit mycket i norra Europa så de allra flesta utflykterna var inte så intressanta, fast är det första gången man är långt över Polcirkeln så är saken förstås en annan, särskilt exotiskt blir det för de stackare som inte bor i Norden.

Innan vi ankom vår slutdestination Svolvaer tog vi en avstickare in i magiska Trollfjorden, t o m några havsörnar fick vi se fast på foto behagade de ej att fastna.

Svolvaer var en trevlig liten stad som kändes modernare än väntat, en hel del turister flanerade omkring, särskilt då italienare. I Svolvaer knallade vi mest omkring och tittade på vyerna, Lofoten Krigsminnemuseum besöktes förstås också. Ett museum helt i min smak. Som vanligt vågar jag ej skriva om vilka av de stridande parterna som jag tycker hade de finaste uniformerna.

Fanns det några ölställen i Svolvaer? Givetvis kollade jag på Ratebeers guide om Svolvaer, enligt deras lista på de få ställen som fanns så skulle Styrhuset Pub vara det bästa stället, förövrigt ligger det bredvid nämnda museum.

Styrhuset Pub kändes som ett ganska insuttet ställe, utbudet på fat var inte alls skoj. Jag frågade om deras flaskutbud och blev då hänvisad upp till Thon Hotel Lofotens bar. Tydligen är puben en del av hotellet vilket jag inte riktigt hajade först.

Istället för att sitta i en rätt mörk pub med lågt i tak så blev vi sittandes en stund i en rymlig och fräsch hotellbar. Det fanns inget annat att göra än att köpa en flaska Lofotpils Fjell Stout, bryggeriet låg runt 100 meter bort men p g a alkoholregler gick det inte att besöka det hur som helst. Stabil och mild öl som var trevlig att sitta och inmundiga. Lokalare öl är svårt att hitta om man nu inte sitter på själva bryggeripuben.

Det godaste ölet som jag drack i Svolvaer var tidigare nämnda Ego Tåke som jag köpte på Vinmonopolet i Kirkenes. Det finns även ett Vinmonopol i Svolvaer men det glömde jag visst bort att besöka, som sagt öl var inte i fokus på denna resa.

Ego Tåke var som sagt en riktigt god lite starkare Neipa, lite skämtsamt skulle jag vilja påstå att jag lätt skulle kunna hamna i alla fall i en lättare dimma efter att ha druckit några sådana. Det enda trista  var väl utsikten från rummet på Scandic då ölet avnjöts. Parkeringsplats istället för havsutsikt, ja så kan det gå.

Några fler intressanta ölställen såg jag ej i Svolvaer, ett ställe som hade väldigt god sjömat var Børsen Spiseri, bland annat ingick det lite valkött i förrätten, något som jag inte hade ätit sedan 2007 då Longyearbyen besöktes. Deras ölutbud var dock skralt, fanns några öl från Mack men inte så mycket mer än så.

En riktigt kul resa var det där naturen var i fokus, skulle gärna göra om det, gärna på hösten och vintern för att få annorlunda intryck. Fast en till resa på sommaren skulle jag förstås inte tacka nej till.

Innan jag avslutar denna lilla reseberättelse måste jag bara passa på att nämna att då Hurtigrutens olika fartyg möter varandra till havs så tutar de på varandra, populärt bland passagerarna och säkert ett sant nöje för de på respektive kommandobrygga som får äran att tuta. (tänk att höra en sådan signal då det är dags för sista beställningen på puben)  Nedanstående filmsnutt illustrerar det hela:

En kort resa med Hurtigruten

För en gammal båtfantast som mig innebar fredagen (1/6) en höjdare, för första gången i mitt liv skulle jag äntligen få åka med Hurtigruten, om än kort sträcka på fyra timmar mellan Kristiansund och Molde.

De allra flesta säger då Hurtigruten nämns, "är det inte dyrt?" Visst kan det bli kostsamt om man ska åka i den finaste hytten, äta den bästa maten eller åka på någon av rederiets expeditionskryssningar som går till magnifika ställen som Grönland, Svalbard eller Antarktis. (sistnämnda kan kosta över 200.000 om man väljer att bo i sviten och deltar i flera av de intressanta utflykterna som går att köpa till)

Min biljett mellan Kristiansund och Molde kostade 536 NOK (578 SEK), sammanlagt blev det närmare fem timmar ombord då avgången blev lite försenad på grund av sjukdomsfall ombord.

Helt rimligt pris enligt mig, kollade aldrig vad en busstur hade kostat mellan de två städerna då det inte var något alternativ enligt mig. Havet är alltid havet.

Bokar man en längre resa längs den norska kusten ingår det hytt/frukost i priset, lunch/middag går att köpa till för den som vill göra. Som enkel däckpassagerare ingick det förstås ingen mat utan man kan själv välja om man ville betala för mat/dryck eller inte under vistelsen ombord.

Det var precis det jag gjorde, ungefär halvvägs kurrade det i magen så det blev till att äta en god räksallad. Till det dracks en Mack Hefe Weissbier. Salladen kostade 139 och ölet 105 så totalt 244 NOK för det hela.

Ölet visade sig vara habilt och dess pris var normalt för att vara i Norge, inget direkt "Hurtigruten-tillägg" med andra ord.

Utbudet av öl var inte särskilt stort, i alla fall inte i kafeterian där anrättningen intogs. Såg några andra öl från Mack, bland annat en porter och en ipa. Hur utbudet såg ut i de bägge restaurangerna kan jag tyvärr inte uttala mig om men misstänker är att det var liknande som i kafeterian. (vin av hög klass finns det ombord för den som råkar gilla att läppja på sådant)

För den orolige kan jag meddela att det går fint att ta med sig öl ombord, det var inga kontroller alls av innehållet i väskan. Har man hytt med kyl så är det inga problem att under resans gång dricka den öl som man själv köpt på landbacken.

Trots den korta resan fick jag verkligen mersmak för Hurtigruten. Den norska kusten är det ståtligaste som man kan vila ögonen på, ja det är svårt att inte bli hänförd. Stämningen var mycket lugn och behaglig ombord, inga fjanterier med underhållning, skränande personer eller för den delen vattenrutschkanor som vissa av de mastodondiskt stora kryssningsfartygen har.

Helt fantastiskt var det att sitta ute på däck och bara njuta av vyerna. Under cirka 30 minuter av turen hamnade vi ett område med rätt rejäl tjocka, magiskt även de. Pensionärerna flydde inomhus själv satt jag ensam kvar ute och njöt av den härliga fuktiga dimman som var ren balsam för kroppen till skillnad mot värmeböljan och det alldeles för torra vädret som varit i Stockholm.

Inseglingen till Molde var fin, det var kul att passera Scandic Sailet där några nätter skulle tillbringas. Hann till och med checka in och fota M/S Richard With då hon så ståtligt passerade rummet mitt.