Visar inlägg med etikett Best Damn Beer Shop. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Best Damn Beer Shop. Visa alla inlägg

söndag 11 mars 2018

Onsdag 21/2 i San Marcos och Escondido. Stone, Mike's BBQ, Churchill's Pub och Rip Current.

De sex nätterna i San Diego gick verkligen fort men som tur är vad det tre nätter kvar av resan men de skulle vi tillbringa i San Marcos med omnejd. Innan vi stack iväg kollade vi väderprognosen och åt lite enkel frukost på rummet. (undrar förresten om det finns någon kanal som visar bättre väder än någon annan? Jag menar, vad gör man inte för att hålla folk nöjda och belåtna?)



Runt 45 minuter tog det att åka bil mellan hotellet i San Diego och vårt hotell i San Marcos som hette Residence Inn by Marriot.



I restiden räknade jag inte in vårt sista ölstopp i San Diego, nämligen på ölshoppen Best Damn Beer Shop. En riktigt bra butik är det, förra året blev det ett par besök eftersom jag då bodde de två första nätterna en kort promenad från stället.



Vi hade kunnat stannat länge i butiken då utbudet är stort och intressant. Det är mycket man vill handla men det går förstås bara att handla en bråkdel av det man skulle vilja. Jag är dålig på att shoppa så det är lätt hänt att det blir lite handlingsförlamning.



Bilresan till San Marcos gick alltså smidigt. Hotellet var ganska nytt och ett stort rum fick vi med separat sovrum och vardagsrum, dock bara ett badrum för tre personer vilket kan tyckas lite snålt. En gasdriven öppen spis fanns det dock, inte haft det på ett hotellrum tidigare. (nej, vi grillade inte några marshmallows)





Ska man anmärka på något annat på rummet så var det kylen. Den var så stor för att vara på ett hotellrum att det inte gick att fylla den helt med delikatesser.






Vår första Lyft för dagen tog oss till Escondido, där började vi på Mike's BBQ som jag hört en hel del gott om. Från utsidan såg det inte alls märkvärdigt ut vilket det så många gånger gör men väl inne lovade det gott då dofterna av grillat kött gjorde att snålvattnet började rinna lite extra.



Till mat beställde jag en Mesquite Grilled BBQ Combo (nummer 4) där det ingick Baby Back Pork Ribs och en Beef Rib. (ibland är det så skönt att inte vara vegetarian) Till det hela potatissallad och mac & cheese. Maten smakade alldeles utsökt, ja det var verkligen gott. Mätt det blev jag även om jag inte har något emot rejäla portioner.



Det fina med Mike's är förutom den kalasgoda maten så har de även 55 olika fatöl. Några av dessa mäktade vi med att dricka, den allra mäktigaste var The Bruery So Happens It's Tuesday, en Imperial Stout på blygsamma 14,7%. En god skapelse med mörk choklad, kaffe, sojasås. Avslutningen hade värmande alkohol så lite röd om kinderna blev vi nog allihopa.



Mike's BBQ gillade jag verkligen, skulle inte ha något emot att besöka dem igen. Som vanligt är det så frustrerande att inte ett sådant ställe finns i Stockholm.

Dagens andra Lyft tog oss en ganska kort tur till ett annat ställe i Escondido, nämligen Stone Brewing World Bistro & Gardens, givetvis ville vi besöka det då vi ändå var i närheten.



Summan av kardemumman blev att det var bra men inte fantastiskt. Alla tyckte vi att Stone Liberty Station inne i San Diego är ett bättre ställe, dels hade de fler fatöl att reta smaklökarna med och så låg stället granne med andra ölställen. (sistnämnda är ju aldrig fel)



Vädret var inte så varmt att det var skönt att sitta utomhus en längre stund, sådant påverkar också intrycket särskilt då Stone har en stor och fin "park" med ett flertal olika platser där man kunde sitta.



Ölmässigt var det bra det vi drack men tyvärr är det rätt sällan som Stone numera överraskar med nya öl som är riktigt goda. Stabilt hantverk över lag men sällan några direkta överraskningar enligt mitt sätt att se på saken. 3.5 var det högsta betyg som jag gav något av de fyra öl från Stone som jag provade.

Tillbaka till San Marcos och för att besöka Churchill's Pub & Grille. En kort tur med bil men det var lite väl långt att gå.



Någon mat var vi inte sugna på då vi fortfarande var mätta efter lunchen på Mike's BBQ. Ett stycke bira skulle vi nog ändå kunna få i oss.



Churchill's hade ganska lågt i takt, det kändes lite som en "Dive bar" med mycket karaktär och många stammisar. Några av dessa satt i närheten av oss längst bardisken, en av gubbarna hade en röst och utseende som avslöjade att han tappert fått i sig många, många glas under åren.



Ölutbudet var riktigt bra liksom servicen. Ibland då man är i USA förundras man över antalet anställda och att de inte springer på varandra då de samtidigt rör sig på en liten yta.



IPA brukar för det mesta vara gott så några sådana satsade vi på. Kern River Chuurch! vann priset som den godaste av de tre som jag drack på Churchill's. Färsk och fin med mycket tropisk frukt. Det enda som störde pyttelite var tonerna av lök. Avslutningen var rejält bitter.

Churchill's var ännu ett schysst ställe som jag gärna hade sett att det låg lite närmare hemmet i Sverige. Från Churchill var det ungefär 20 minuters promenad till hotellet, på vägen passerade vi Rip Current Brewing. De stängde tidigt på onsdagen, redan klockan 20:00 men trots det hann vi prova några öl.



Pigga och goda öl överlag förutom Rip Current Cocoa Blonde som jag inte blev kompis med. Godast var Rip Current Mocha Storm vilket är en Imperial Porter. Fin blandning av kaffe, choklad, malt och med en lång avslutning.



Rip Current har även en lokal inne i San Diego men den hoppade vi över då vi bodde så nära stället i San Marcos.

Vi hade inga fler planer för kvällen så det fick allt bli en liten provning på rummet. Det överlägset godaste av rumsölen var Beachwood Blendery Careful With That Apricot, Eugene. En härligt uppfriskande aprikosöl som var fint balanserad och med en fin syrlighet. Tack till Eirik som bjöd på flaskan.



Tre öl från Omnipollo som jag än så länge bara sett i USA dracks också, stabila alla tre utan att vara av högsta klass.



Sämst av rumsölen var Prairie No Chill som jag tyckte smakade och doftade för mycket av gammalt, kallt kaffe. Inte Prairies stoltaste stund.


En kul dag var det där allt flöt på bra. Nu återstod det bara två riktiga dagar av resan, ja tiden går verkligen så fort då man är ute på en trevlig tur.

tisdag 7 februari 2017

Söndag i San Diego, Best Damn Beer Shop och Karl Strauss.

Som jag skrev i mitt förra inlägg var planen att åka till San Diego redan 2016 men då byttes det ut mot Portland. (något som också går att överleva)

Glädjen var stor då jag på söndagsmorgonen 29/1 fick skjuts av gamle farsan till Arlanda för att därifrån vid 10-tiden flyga med SAS till LAX och sedan vidare till San Diego. Ni som har tagit den långa turen till Västkusten vet att dagen blir väldigt lång med tanke på den långa flighten över Atlanten och tidsskillnaden på minus nio timmar.



Resan gick smidigt och hyfsat pigg anlände jag till hotellet i San Diego omkring 17 lokal tid. (då är klockan 02 hemma i Sverige) Som lite kuriosa var det demonstrationer utanför ankomsthallen på både LAX och SAN, ett tag trodde jag att de var där för att välkomna mig till USA men det handlade visst om demonstrationer mot "Washington Orangeskin" eller vad nu bossen i Vita huset heter.

Då jag skulle spendera de två första nätterna på egen hand valde jag att bo i Downtown, närmare bestämt Holiday Inn Express Downtown. Holiday Inn brukar vara helt ok men det här hotellet var slitet, renoveringar pågick. Rummet var mörkt och med jordens sämsta utsikt.



Det tog även evigheter för vattnet att rinna av både i handfatet och badkaret. Tur dock att bägge nätterna var gratis då jag löste in två frinätter. Nåväl, nog om detta.

Från hotellet var det 6-7 minuters promenad rakt nedåt på samma gata till den högst rankade ölbutiken i hela San Diego, Best Damn Beer Shop, en butik med suveräna öppettider, 07-00.



Nog fanns det öl på hyllorna, många av flaskorna var dessutom drickfärdiga då de var kylda. Förutom öl fanns det vin, sprit, snacks, mat och t o m pizzaslicar att köpa med sig. Butiker som denna är kanske ändå ett tecken på att det finns en högre makt. Tänk att ha något liknande utanför ens egna skal här hemma.



Efter att ha gjort ett inledande köp så gick jag tillbaka till hotellet och lämnade flaskorna för att därefter omedelbart bege mig ut igen.

En söndagskväll i downtown var det lugnt på både folk och trafik. Vissa kanske tycker att det är lite läskigt men bara man glider fram likt en pansarkryssare så klarar man sig alltid, vem vågar attackera en sådan? Efter en kvarts promenad eller så var jag framme på Karl Strauss. Karl Strauss är det äldst bevarade craft beer bryggeriet i San Diego County.



De grundades 1989 och har idag 11 olika pubar, den i down town är den äldsta av dessa. Bryggeriet var 2014 det 45:e största craft beer bryggeriet i USA. (baserat på försäljning i volym)




I Sverige var klockan omkring 04 men det var ändå med stor förtjusning jag beställde in en beer flight och en hamburgare, vad annat kan man göra som första grej i USA? Vet inte om det var den långa dagen men redan efter några klunkar började kinderna bli röda och kännas lite varma.



De sju olika ölen som jag provade fick alla godkänt i min bok, varken några direkta toppar eller dalar. Godast var Karl Strauss Mosaic Session IPA och Karl Strauss Queen of Tarts.



Det var rätt lugnt på stället, servicen var som vanligt i USA riktigt bra. (ja det blir som det blir med deras drickssystem). Hon som serverade förstod vad jag sa då jag bara ville ha ett halvt glas av Coffee Stout men tjejen i baren hällde upp ett fullt glas dock behövde jag bara betala för ett halvt glas. Fast å andra sidan gav jag lite extra i dricks så det hela slutade väl ändå oavgjort eller något. Jag gillade Karl Strauss, ölen var som sagt inte de allra bästa men inte heller dåliga på något sätt. Maten var god och stämningen var precis vad jag önskade efter en mycket lång dag, lugnt och stilla.



Tanken inför resan var att även hinna med ett ställe till på söndagen men det kände jag att jag inte orkade. Istället fick det bli en rumsöl innan det var läge för lite nattvila.