Brekeriet Bar with Friends 2016

För en vecka sedan var det återigen dags för Brekeriet Bar with Friends. Precis som förra året hölls det hela på Malmö Brewings Hamnmästaren, ett ställe dit även vi med dåligt lokalsinne enkelt hittar.

Förutom Brekeriet var följande bryggerier/importörer representerade: Alefarm Brewing, Beerbliotek, BrewDog, Brewski, Charlis Brygghus, Constant Companion, Dry & Bitter Brewing, Hyllie Bryggeri, Malmö Brewing, Remmarlöv Gårdsbryggeri och sist men inte minst Stockholm Brewing.

Vid entrén till Hamnmästaren köptes polletter, fem stycken för 100 sek. Ett glas fick man också. En pollett var det samma som ett smakprov.

Brekeriet Bar with Friends är en rätt liten men väldigt trevlig föreställning med många bekanta ansikten.Vi var där strax efter öppning klockan 13:00, då var det tämligen lugnt. Det hela hålls utomhus, i lördags regnade det lite då och då men de allra flesta fick plats under tak så det var ingen fara. Dessutom är huden vattentät så varför frukta lite regn?

Ett av ölen som jag tyckte lite extra mycket om var Brekeriet Sur Kaskad. Ännu en i raden av stabila öl från bröderna Ek. Riktigt uppfriskande och med en trevlig syrlighet.

Hyllie Bryggeri är ett bryggeri som jag tyvärr aldrig sett i Stockholm, väl på plats i Skåne måste deras öl provas. (de var även med på CBC i år) Av lördagens alla öl var nog Hyllie #doublenitrostout No2 Rum/Vanilla den godaste av de som jag provade. Riktigt mumsig med en fin fyllighet och en len munkänsla. Grabbarna bakom Hyllie Bryggeri vet verkligen vad de håller på med. Har aldrig blivit besviken på någon av deras öl.

Glädjande nog var det bra nivå på alla ölen, det var nog bara Beerbliotek/Beavertown/Brekeriet Lovechild som jag inte riktigt blev kompis med. Tyckte att den hade en bismak av "medicin" som inte riktigt tilltalade mig.

När vi kände oss nöjda traskade vi iväg och tog en klassisk paus på hotellrummet. Ett par intressanta objekt evaluerades under vilan. Hoppin Frog Killa Vanilla Extraordinary IPA som både doftade och smakade mycket vanilj. Klart drickbar men i längden blev det lite tjatigt med all vanilj.

Desto bättre var en flaska som jag köpte på Vinmonopolet i Haugesund i juli, Nøgne Ø Dragonwort Stout 2nd Edition. Tjock och fyllig med framförallt mörk choklad, aska och rostad malt. Eftersmaken var lång. 

När gonggongen ljöd var det dags att skutta iväg igen. Taproom blev nästa anhalt. Där var det riktigt lugnt då de flesta andra fortfarande höll hus på Hamnmästaren och Brekeriet Bar. Malmö Half Tempo är en av de bättre folkölen som jag druckit. Lättdrucken är tämligen smakrik. En bra öl att ha tillhands då man inte är ute efter yrsel. Bear Republic Big Bear Black Stout var förstås betydligt mer potent men ändå relativt snäll för att vara en Imperial Stout. En hel del chokladsås i den rackaren. 

På Taproom kan man bli sittandes hela kvällen men vi kände att vi ville besöka ett ställe till innan det var dags att bomma igen för. Grabbarna hade inte varit på BrewDog i Malmö så det fick det bli. 

Tidigare hade jag bara besökt BrewDog Malmö vid ett tillfälle, i maj. Det var mycket folk en lördagkväll men vi lyckades hitta ett ledigt bord utomhus. Utbudet på fat var stabilt men det som jag blev mest förtjust i var korven som var mättande och god. 

Har förstått att en del tycker att priserna på BrewDog är höga men för mig som bor i Stockholmsområdet var det inget speciellt med dem, billigare än hemma kändes det som. 

Några ytterligare rumsöl blev det innan det var dags att säga godnatt. Ett av rumsölen var förresten Mikkeller Spontancarrot som faktiskt doftade lite morötter, i smaken var det inte lika tydligt. Morotsöl, ja det tycks aldrig ta slut.

Långhelgen i Malmö/Köpenhamn var riktigt bra. Vi var civiliserade och drack öl i rimliga mängder. Fast lite saknade jag förra årets Benny Hill på rummet. Antar att det krävs lite mera berusning för att köra det spektaklet. Kanske nästa gång? För visst tusan blir det Brekeriet Bar även nästa sommar.

En helg i Malmö, fredag.

Om ett halvår är en lång tid eller inte varierar säkert från person till person men för mig är det i alla fall en lång tid då det handlar om tiden mellan två besök till Malmö. Ja inte sedan i november förra året besökte jag senast Malmö, som tur är korrigerades det under helgen som var.

Malmö är en stad som jag gillat från första stund, minns jag rätt var jag där för första gången på "riktigt" år 2000. Precis som brukligt är började jag med en sen lunch på Gyros Pita, deras grekiska tallrik är verkligen bäst. Vissa traditioner är verkligen viktigare än andra.

Mitt resesällskap flög till Köpenhamn och härjade där i några timmar innan vi skulle ses på Hamnmästaren i Malmö. Aldrig fel att lalla omkring på egen hand, förutom nämnda lunchen besöktes Systembolaget Hansa där några öl från det lokala sortimentet inhandlades. Passade även på att titta runt i stan, som vanligt var känslan att det är ett betydligt lugnare tempo i Malmö jämfört med Stockholm, det spelar ingen roll om det är semestertider eller vanlig serielunk.

Det återstod en timma eller två innan Hamnmästaren så det fick allt bli ett besök på mitt tycke Sveriges näst bästa Bishops Arms, nämligen Bishops Arms Gustav Adolfs Torg (den bästa är den på Folkungagatan i Stockholm). Lämpligt nog var mitt hotell, Scandic St Jörgen belägen mellan Systembolaget och Bishops Arms. Till bägge var det max fem minuters långsam promenad.

Som alltid hade de några för mig okända lokala öl på fat liksom några mer kända sådana. En som jag kände till men inte provat tidigare var Brekeriet Rye Whisky Sour. En intressant öl där man tydligt kände röken och tjäran i både doft och smak. Till den en skön syrlighet och en del citrus. Återigen en stabil och kul öl från Brekeriet. Ja det är att bra tag sedan jag drack en öl från Brekeriet som jag inte skulle vilja dricka igen.

Nerdbrewing var en ny bekantskap för mig. Bryggeriet är från Malmö och ölnördarna bakom det heter Hannes och Karin. Deras Nerdbrewing Public Static Lemongrass IPA är bryggd hos South Plains Brewing och fermenterad hos Lilla Ölfabriken. Visst är det härligt att bryggerier hjälper varandra.

Ölet var friskt och kändes balanserat men citrus, lite lima och citrongräs. Lätt beska och en med en eftersmak där det dök upp spår av jäst. Klart duglig öl, ja Nerdbrewing måste jag definitivt hålla ögonen på. Perfekt nog gick att ölen att beställa som smakprov, då kostade de 25 spänn för omkring 10cl.

Efter det två ölen var det dags att gå till Hamnmästaren, efter runt 10 minuter var jag framme. Då det var fredag och fin kväll var det mycket folk på Hamnmästaren, faktiskt fler än jag sett vid något tidigare besök. Det är kul att konstatera att folk gillar att dricka öl i Malmö, särskilt då med betoning på god öl.

Efter att ha stått i kön för att få beställda dök plötsligt Balder upp, i vimlet syntes även KP, M2 och andra ölprofiler. Mitt i allt anlände även mina kompisar från Köpenhamn, på vissa av dem var det minst sagt drag under galoscherna, ja det är lite förrädiskt med alla dessa goda och i många fall rätt starka öl som går att finna i Köpenhamn.

Utbudet på Hamnmästaren var i vanlig ordning riktigt bra, en öl som jag verkligen fattade tyckte för var Malmö/Flying Couch 1000 Liters of Wit. Väldigt uppfriskande och frisk med humle, citrus, gräs och lite "blommor".

Kunde också konstatera att Canned Wheat var lika underbar som alltid men att dess storebror Canned Wheat XL var god men inte lika härlig som lillebror. Tycker att den föga förvånande kändes "råare" och inte lika balanserad.

Det var ett skönt ståhej men då man dricker öl och har trevligt blir man till slut hungrig. Köket på Hamnmästaren hade stängt så vi tog en droska (tack till Li för den skjutsen) till Taproom Malmö som ligger i samma hus som gamla Malmö Brygghus bar men med ombyggda lokaler och med den trevliga skillnaden att det fanns 42 tappar jämfört med 10 på det gamla. Tanken är att 10-20 av kranarna ska ha öl från Malmö Brygghus, 1 cider, 1 mjöd och sedan öl från andra lokala bryggerier liksom övriga världen.

Glädjande nog gick ölen att beställa i antingen hela eller halva glas, gissa om vi ölnördar uppskattar den möjligheten? Nu glömde jag att ta en bild på hamburgaren men jag kan säga att den var suveränt god, allt hemmagjort förutom brödet. Det egen rökta baconet satt som ett smäck. Även pommesen var så långt ifrån McDonalds som man bara kan komma. Helt klart kan den amerikanska kocken Matan sina grejer. Maten på gamla Malmö Brygghus var inte dålig men nu ligger den helt klart på en annan nivå. God mat och god öl på samma ställe, behöver man så mycket mera än så? Blev så exalterad att jag helt glömde bort att ta ett foto på hamburgaren, sorry för det.

En mycket trevlig fredag var det, härligt också att veta att en dag till i ölets tecken väntade.

En härlig lördag i Malmö

Förra lördagen blev snudd på perfekt i Malmö. Sammanlagt var vi åtta personer från Stockholm/Uppsala som flög ner till härliga Malmö för att bland annat vara med på Malmö Brygghus fyraårsfest. Halva truppen började med att besöka Köpenhamn för att senare på kvällen ansluta vid Malmö Brygghus. (kombinationen Malmö/Köpenhamn är verkligen något som kan rekommenderas då ingen av städerna behöver skämmas över utbudet av öl och roliga ölställen)

Mitt sällskap började vistelsen i Malmö väldigt traditionellt med att äta Sveriges godaste gyros på Gyros Pita. (beläget på samma gata som Malmö Brygghus, Bergsgatan) Vet inte hur många gånger jag nämnt att det är det bästa gyrosstället i Sverige, har tappat räkningen. Vissa saker tål i alla fall att upprepas år efter år.

Mätta och belåtna knallade vi mot Radisson, ett hotell som jag stiftat bekantskap med rätt många gånger nu, första gången var redan 2003. Innan vi checkade in passade vi på att ta dagens första lilla påfyllning av vätska på Bishops Arms Gustav Adolfs Torg, ett stycke Bishops Arms som jag tycker tillhör en av kedjans bästa.

Hade noterat att de några dagar tidigare kopplat på öl från det nya skånska bryggeriet, Remmarlöv Gårdsbryggeri beläget i Eslöv. (det är dags för Sveriges bryggerier att uppdatera sin karta över aktiva svenska bryggerier) Remmarlöv The Crimson Red Ale var ölet som fanns på fat. Ölet var mjukt och fint drickbart. Balanserad med kola, torkad frukt, lite citrus och förstås en del malt. Lite lustigt var det att då jag satt med glaset klev Hampus Olofsson in genom dörren, bryggare på just Remmarlöv Gårdsbryggeri. Ibland är världen bra liten. En stabil början vill jag hävda, ja det ska bli kul att följa bryggeriet och se vad de kan tänkas hitta på i fortsättningen. Värt att lägga på minnet att deras basutbud, nämnda The Crimson Red Ale tillsammans med The Holley Blonde Ale och The Jeenius IPA kommer att kunna beställas till landets samtliga Systembolag från och med 2:a januari 2015 via Systembolagets hemsida. Ölen kommer även att finnas på hyllorna i några butiker i Skåne, bland annat Hansa i Malmö.

Innan Biskopen lämnades provades även Brekeriet d'Agge. Det är en suris där de finurliga pågarna hos Brekeriet tillsatt krusbär i ölet. Ölet var speciellt, även för att komma från Brekeriet. Syrligheten ökade ju varmare vätskan blev, krusbär kunde anas liksom funk, hö, en touch citrus och något som påminde en aning om grön paprika. Udda och rätt lattjo.

Klockan 15 skulle festligheterna på Malmö Brygghus börja så det fanns inget annat att göra än att gå till hotellet och checka in. En kortare vilostund hanns med innan vi ivrigt knallade iväg till Malmö brygghus, en bensträckare som tog ungefär 23 minuter från hotellet.

Väl framme vid brygghuset gick vi upp för trapporna till maltsalen där festligheterna hade startat. Åtta öl på fat erbjöds liksom några på flaska. Fem av fatölen var nya för mig, Malmö Alpha Beach var den av de nya som jag tyckte mest om.

Den var färsk och frisk med mycket humle, citrustoner och ananas. Bitterheten var påtaglig men inte överdriven, helt enkelt en skön öl att sitta och njuta av. Jubileumsportern Malmö 4 fanns redan på ölmässan i Nacka i september men tyckte att den nu var aningen godare, kanske blir den ännu bättre med ytterligare lagring? Det är alltid lika intressant att följa hur en öl utvecklas.

Något som gav festligheterna en extra dimension var den sköna stämningen, inte blev det sämre av att jag kände ganska många av de andra gästerna. Som alltid så hinns det inte med att prata med alla, ja det är som det är med den saken. Plockmat bars också in så det gick verkligen ingen nöd på oss gäster.

När stämningen var hög och vi alla var nöjda och glada rullades nästa överraskning in, ett fat med körsbärsöl, Malmö Bischo. Vet inte om det var munterheten som gjorde det men spontant sa jag till grabbarna att det är det godaste ölet som Malmö Brygghus hittills skapat. En synnerligen sympatisk öl som var rejält syrlig och hade massor av körsbär. Väldigt, väldigt uppfriskande och bara så bra! En viss pappa Balder var först framme och fick det första glaset, undrar vad oddset var på det?

Klockan 18 fick allmänheten tillträde till festligheterna och det fylldes på med mera folk. Det lokala bandet Alabama Moonshine Co började spela. Vi kände att vi även ville besöka ett par andra ställen när vi ändå var i stan men några öl till från Malmö Brygghus ville vi prova.

En av dessa var Malmö Fruit Break, en öl med tillsatt durianfrukt. Vem kommer ens på en sådan idé? Vilka lirare! Durianfrukten har som många säkert vet en mycket speciell lukt. Detsamma kan sägas om ölet, särskilt då vätskan rördes runt. Det luktade faktiskt lite "äggmök". Smaken var betydligt bättre än lukten, frisk med citrus, funk och hö. En mycket speciell öl som kändes som natt och dag.

Tänk om alla fyraårskalas kunde vara som Malmö Brygghus? Jag kan inte nog tacka för generositeten och det väl utförda arrangemanget. Ett kalas som jag kommer att minnas länge.

Kvällen var ännu inte över, från Malmö Brygghus är det inte långt att gå till Beer Ditch, ett ställe som öppnade i somras. Besökte stället för första gången i juli i år och blev då direkt förtjust. Då kunde man sitta utomhus nu var det av förklarliga skäl inomhus som gällde. Måste säga att jag gillar Beer Ditch, det bästa med stället förutom alla goda ölen som hela tiden ändras är den härliga sköna familjära stämningen. Ett ställe som tidigare fanns i Köpenhamn, Plan B, är ett av få andra ställen som haft samma känsla även om jag rankar Beer Ditch högre. Publiken på Beer Ditch kändes relativt ung, en del satt till och med och virkade. Har aldrig sett någon göra det på Akkurat i Stockholm.

På fat fanns en Raasted Inkognito Stout anno 2011, självklart provades en sådan. Ölet var sött och lent med lätta rostade toner, vanilj, lakrits och kola. En trevlig sak att sitta och smutta på samtidigt som det lyssnades på livebandet Urban Ninjas som spelade kvällen till ära. Beer Ditch är ett relativt litet ställe, under vårt besök var det mer eller mindre fullsatt. Det är kul att se att folk hittar dit och att det rullar på. Skulle väldigt gärna kunna besöka ett liknande ställe i Stockholm, så synd att inget finns.

Vid det här laget började vi känna och nöjda och belåtna, det var dags att vandra tillbaka mot hotellet och se om kvällen kunde bjuda på ytterligare något kul. Ett snabbstopp på en stor amerikansk hamburgerkedja blev det (ja det är lika pinsamt varje gång det sker). Några i sällskapet var nöjda så de valde att ta kväll, själv var jag inte riktigt där ännu så jag valde att gå till Hamnmästaren där några andra stockholmare satt och filosoferade. Hamnmästaren är även det ett bra ställe, lite spännande är det att se vilka som kan tänkas ta över det nu när stället är till salu.

Som vanligt hade de en hel del intressant på både fat och flaska. Malmö Veneta liksom Brekeriet Sorbré var bägge två behagliga och med en hel del karaktär även om jag personligen inte tycker att de är de godaste ölen som de respektive bryggerierna har producerat.

En flaska Mission Dark Seas Imperial Stout satt som ett smäck, det var tur att jag fick hjälp med att dricka den. Vill minnas att den hade trevliga toner av värmande alkohol.

Innan hotellet äntrades stannades det till vid grillen utanför Malmö Centralstation, även det är lite av en tradition. En sista sängfösare blev det på rummet innan det var hög tid att släcka lampan vid halvfyratiden på morgonen.

En härlig lördag det var det verkligen. Malmö blir bara bättre och bättre som öldestination, saken blir inte sämre av att det är lugnare och framförallt billigare än i Stockholm. Med den allra största säkerheten kommer jag att återkomma många gånger till.

Torsdag i Malmö, Hamnmästaren och Bishops Arms Savoy.

För en dryg månad sedan bestämde jag mig för att åka till Malmö den sista helgen i juli. Det är en stad som jag alltid gillar att besöka och då inte bara för ölets skull. Min första tanke var att åka ensam med sedan insåg jag att det trots allt är trevligare med sällskap, hörde med Eddan om han möjligtvis ville följa med, det ville han!

Det blev en lättare korrigering av resplanen, istället för att flyga ner på fredagen blev det en eftermiddagsflight på torsdagen. Fredag till söndag skulle det sovas på Scandic Triangeln men den första natten i Malmö tillbringades på Radisson Blu. Det visade sig vara ett bra upplägg eftersom nämnda torsdag då kunde ägnas åt ett par ställen som ligger i närheten av Radisson.

Innan något ölställe besöktes blev det ett besök på Systembolaget Hansa, mat och en ganska lång kvällspromenad mot Västra Hamnen, den nya fina stadsdelen i Malmö. Ja det är förstås särskilt fint på sommaren då det bjuds på paradväder. Tyvärr var inte badbyxorna med, snacka om nybörjarmiss!

Hade kunnat sitta kvar i en timma till och tittat på havet och folklivet men törsten började visa rejäla tendenser till att vinna övertaget. Sagt och gjort, det var bara att knalla iväg till Hamnmästaren. Under mina tidigare besök på Hamnmästaren har det varit lugnt, nu var det ganska mycket folk. Tror att alla satt utomhus, ja något annat hade känts fel i den ljumma kvällen.

Började med en Hamnmästaren, hade utan problem kunnat svepa ölet men då jag försöker vara en gentleman gjorde jag inte det. Ölet var förstås väldigt läskande och satt som ett smäck.

Därefter var det läge att prova de två nya ölen som fanns bland tapparna, först ut Malmö Brygghus Keykikane vilket är en "kokosporter". Det var en behaglig porter med en hel del choklad samt en dos kokos. Inte alls tung men med en munkänsla som var åt det krämiga hållet. En stabil öl helt klart.

Nästa nya öl var Malmö Janets Brown Ale som var en brown ale med mer humle än vad jag normalt förknippar med stilen. Frisk och lättdrucken med en bitter avslutning som hade en del karamell men även spår av ananas.

Vid det här laget började klockan närma sig 23, det vill säga stängningsdags så vi bestämde oss för att knalla i runt fem minuter till The Bishops Arms Savoy, ett ställe som jag bara besökt en gång tidigare (2012). Där var det ganska lugnt, utbudet på fat var inte så märkvärdigt så det fick bli ett par flaskor.

Det är sällan jag stöter på något nytt från isländska Ölvisholt Brugghus men i ena kylen fanns Ölvisholt Vatnajökull Frozen in Time. Det är en söt Belgian Ale med torkad frukt, honung, jordgubbar och en viss maltighet. Drickbar men långtifrån den godaste ölen jag druckit i år.

En flaska till hanns med, nämligen en från Schweiz. Trois Dames la Fraicheur du Soir au Basilic var det enkla namnet på ölet. En uppfriskande witbier där basilikan verkligen kändes både i doft och smak.

En sista öl blev det på rummet, en öl från lokala South Plains Brewing Company med namnet Hoptimus Erectus. Tycker att doften var helt ok med humle och en touch av tropiska frukter. Smaken var fyllig och riktigt bitter. Tyvärr fanns det en touch av något som påminde om smör som var lite störande för att ett ge ölet ett högre betyg.

Mer än så blev det inte på torsdagen men ett par till dagar väntade så panikkänslan var skönt nog inte alltför stor.

På festival i Malmö, del 2

Dags för den avslutande delen om Malmö Öl & Whiskyfestival som jag besökte lördagen den 20:e april. Del ett avslutades hos Två Bryggare och deras nya öl Bryggarn´s Honey Ale. Nu var det dags att återvända till festivalen bästa område där Brekeriet, South Plains, Malmö Brygghus och Elixir Wine var belägna, de två sistnämnda fick nu all min uppmärksamhet.

Jag började med Malmö Brygghus, i montern fanns Hampus och som vanligt blev den en hel del ölsnack. Hampus jobbar hos Malmö Brygghus, han är även i högsta grad delaktig i Sveriges Bryggradio. Det fanns två öl som jag inte hade provat tidigare, Malmö Canned Wheat och Malmö Hop-Man IPA, bägge två riktigt bra men bäst tyckte jag om Canned Wheat. Vilken frisk och god öl, fint humlig, ja en perfekt törstsläckare. Pappa Balder liknade ölet vid Three Floyds Gumballhead. något som jag håller med om. Det är verkligen skönt att kunna notera Malmö Brygghus utveckling och nya öl sedan de bytte bryggmästare härom året. Numera framstår de som ett av Sveriges mest intressanta bryggerier, jag följer utvecklingen med stort intresse.

Förra hösten på SBWF i Nacka hade den skånska lambicen Malmö Grand Crew premiär, nu fick jag möjligheten att prova den igen. Helt klart hade den utvecklats, lite syrligare och lite mer förfinad nu. Vore kul att ha en flaska eller två hemma för att se hur det hela utvecklar sig. En back Canned Wheat hemma skulle inte heller sitta fel, inte alls.

Nu i veckan öppnar förresten Hamnmästaren, Malmö brygghus Biergarden/ölträdgård. (ölträdgård, vilket härligt ord, tänk att ha en sådan) På fredag är det premiär. Läget är väldigt bra vid Malmö C, det går inte att missa i alla fall om man inte är alltför rund om fötterna. Glädjande nog kommer Hamnmästaren ha öppet veckans alla dagar, redan 11:00 öppnar de. 20 fatöl utlovas liksom hundratals flaskor. Det är bara att säga grattis till alla skåningar och oss andra, det är väldigt vad det sker grejer numera.

Mitt sista och längsta stopp för dagen blev hos Elixir Wine och deras fina utbud av danska öl, både i det lokala sortimentet och tillfälliga sortimentet på Systemboalget. Min guide hos Elixir var den gode Thorsten Ekne, tack för trevligt snack om många goda öl, ja det blev en hel del intressanta öl. Ett stycke öl som var rejält uppmärksammat var förstås Amager The Sinners Series Lust och dess etikett som Systembolaget inte klarade av utan istället blir det censur då ölet släpps nu på torsdag, 2/5.

Jag lämnade den söta fröken i fred och ägnade mig åt andra raringar. En bland kompott blev det, öl värda uppmärksamhet var de flesta men lite extra för Hornbeer Viking Chili Stout vilken jag fann riktigt god. Det hela handlade om en stabil Imperial Stout med en balancerad chili, varken för lite eller för mycket, gott så. Hornbeer är ett bryggeri som jag alltid tyckt om, ser jag nya öl från dem hugger jag likt en gammelgädda.

Det Lille Bryggeri har på senare år spottat ur sig så många nya öl att det är svårt att hålla koll, deras nya Imperial Stout Black Elixir är väl värd att prova om man råkar se den. Överhuvudtaget har de flesta öl som jag provat från deras sida varit helt ok eller bättre än så. Det kan inte vara helt fel att vara dansk med tanke på all öl som det landet årligen översvämmas med.

Ett bryggeri som är på gång rejält är Stronzo Brewing Co, på klassiskt danskt manér har även de tagit fram många, många olika ölsorter på kort tid. Till Malmö hade tagit med sig en drös, sex av dessa hann jag med att prova. Jag blev väldigt förtjust i Stronzo Crude Oil Ravnsort, det måste vara det öl med mest smak av kaffe som jag hittills druckit, högst förtjusande. Fattade även tycke för Stronzo 1000 EBC, Stronzo Honey Badger....ja ni fattar.

Vid det här laget hade klockan hunnit bli 23:00, det var dags för festivalen att stänga. De närmare åtta timmarna gick verkligen snabbt. Då biljetten till festivalen köptes kände jag mig tämligen neutral, ju mer tiden gick desto mer fundersam blev jag då ingen verkade prata om Malmö Öl & Whiskyfestival 2013 men nu när det hela kan sammanfattas kan jag inget annat säga än att det var en riktigt bra festival. Inte för stor utan jag hann med det jag ville, aldrig några köer varken till faciliteterna eller vid entrén. Väldigt mycket schysst ölsnack med trevliga personer, inte ett enda fyllo såg jag, nyfikna personer som vågade prova "udda" ölsorter, ja kan det bli så mycket bättre? Glädjande nog kommer festivalen att återkomma, nästa års datum är 28-29/3, väl mött då hoppas jag.