torsdag 30 november 2017

En torsdag i Bryssel, Cantillon, BBP, Nuetnigenough, Moeder Lambic

Förra torsdagen åkte grabbarna och jag till Bryssel, det var vår tredje gemensamma resa dit. För egen del var det fjärde raka hösten som jag besökte Bryssel så det går att säga att vi har en viss rutin vad gäller nämnda stad.

Flyget från Arlanda avseglade tidigt så vårt familjerum på Novotel Brussels Centre Midi Station var inte klart utan vi skulle återkomma några timmar senare. Även hotellet är en gammal bekantskap, det är smidigt att ta sig dit med tåget från flygplatsen. I närheten av hotellet ligger även flera ölställen som vi ämnade att besöka.


Vår tanke var att börja med ett traditionellt besök på Cantillon, men innan vi gjorde det passade vi på att äta lite lättare lunch. Stället som vi åt en liten "lunchmacka" på heter Pistolet Original, ett verkligt sammanträffande var att de har förärats en alldeles egen Cantillon. Tänk vilken tur man kan ha ibland...



Cantillon Chouke heter ölet och det är en blandning av exakt 33,3% 1-årig, 2-årig och 3-årig lambic. En behaglig öl visade det sig vara, typ len och lättdrucken. Inte det suraste ölet från Cantillon som jag smakat. 9 EUR kostade en flaska på 37,5cl så det var inte läge att klaga.

Från lunchen gick vi raka vägen till Cantillon. De har öppet mellan 10:00 och 17:00 alla dagar utom onsdag och söndag liksom förstås helgdagar. Runt 20 minuter tog det att gå från Pistolet till Cantillon.



Klockan var lite efter 12:30 då vi klev in. Antalet sittplatser är inte så många så vi fick nöja oss med att stå. Något som direkt noterades var att utbudet av öl i baren var annorlunda jämfört med de senaste åren. Inga öl med namnet Zwanze så långt ögat kunde nå. Lite synd att missa årets Zwanze, men men livet det går vidare ändå.



Tröstölen som vi drack var verkligen inte dåliga, Cantillon Nath och Cantillon Lou Pepe Framboise 2014. Förstnämnda är det samma som Zwanze 2008. Inte alls dum med tydligare toner av rabarber jämfört med då den dracks i Bryssel 2012.



Dock var Lou Pepe Framboise godare, riktigt härlig med fina toner av hallon. Hade inte druckit den på flera år så det var verkligen skoj att göra det. Den avnjöts sittandes då vi lyckades få tag på några sittplatser efter en stund.

I shoppen var utbudet glesare än vanligt, t e x fanns inte Cantillon Rose de Gambrinus att köpa och Krieken fanns bara i småflaskor. Rose de Gambrinus har alltid funnits men inte nu.



Som tur är fanns i alla fall Cantillon Fou Foune att köpa, tre stycken per person var vad som gällde. Var sugen på att köpa en Magnumflaska Bruocsella men den hade varit omöjlig att få med sig i kabinväskan.



Detta var det "sämsta" besöket som jag upplevt på Cantillon. Som vanligt satt det några högljudda jänkare där med typ 800 glas och flaskor framför sig och sörplade lambic. Undrar om de vet vad det är de dricker? Får se hur länge hypen varar men jag får smått nostalgiska minnen från det första besöket år 2009 då allt kändes mera familjärt och inte var så "kommersiellt". (eller så är det bara jag som blivit en surgubbe på äldre dagar?)



När vi var färdiga på Cantillon gick vi i runt 10 minuter till hotellet för att checka in. Efter att vi installerat oss på rummet var det dags att knalla iväg till ett ställe som ingen av oss tidigare hade besökt, nämligen Brussels Beer Project.



25 minuter tog det, under promenaden kunde jag inte låta bli att tänka på hur skräpigt och bitvis slitet Bryssel är då man lämnat turistområdena. (vilka nu det är, jag förknippar inte Bryssel med så kallade turistattraktioner)



Brussels Beer Project kändes inte belgiskt då det var modernt och med en massa olika öltyper som inte tillhör de vanligaste bland belgiska bryggerier.



14 kranar var påkopplade under vårt besök, dessutom fanns det en ett antal flaskor och burkar att köpa. (både att dricka på plats eller ta med)



Gick man förbi bardelen så fanns det olika typer av sittplatser, främst bänkar. Från dessa kunde man spana ut över bryggeriet där en av de anställda höll på med rengöring. Det doftade riktigt trevligt av bryggeri.



Annars kan man inte säga att lokalen var världens mysigaste men det var ändå skoj att vara där. I baren satt det ett par från Japan. Japanska besökare är inte ovanliga då Brussels Beer Project även har en bar i Shinjuku i Tokyo.

Fem olika egna öl provades liksom ett samarbetsöl med De Molen. Inget av ölen var dåligt men inget var heller supergott. Tre av ölen gav jag samma betyg men var jag tvungen att välja en så var det ändå samarbetsölet med De Molen som var den godaste. De Molen / Brussels Beer Project Cheer & Choco hette den. Gillade ölets värmande egenskaper.

Innan vi gick köpte vi med oss några flaskor. Det var läge för kvällsmat så passande nog var vårt nästa stopp restaurangen Nuetnigenough, ett ställe som också det var nytt för oss.



Hade hört att det är ett populärt ställe så det var bra att vara där vid öppning. Det var vi då var de första som klev in. En liten restaurang var det med en bardel med typ 4-5 stolar.



Vi hade inte behövt ha så bråttom dit då vi nästan hade ätit färdigt när lokalen började bli full. Fläsksidan som jag åt var god men inte enastående. Grabbarna tyckte detsamma om sin mat. Lite mera kryddor gör så mycket för matupplevelsen.



Fatölen var få men antalet flaskor var stort. Tyvärr var den första som jag beställde småtrist, No Science Noisy Pale Ale. Tyckte att den hade en udda biton av medicin.



Godaste ölet var Alvinne Ne Doorn En Kriek. Den var fint syrlig med fina toner av körsbär. Värt att notera är att toaletten inte var handikappvänlig, inte heller fyllevänlig då den låg i källaren. (kan upplysa läsarna om att det inte blev några benbrott, vi klarade oss med den äran)



Kvällens sista ställe fick bli en gammal favorit, Chez Moeder Lambic Fontainas. Tyvärr kan man inte längre se på deras hemsida vilka de aktuella fatölen är.



Under vårt besök var det ganska välbesökt men inte fullsatt. Kvällen till ära fanns det en del fatöl från italienska Ca del Brado, ett bryggeri som jag inte hade hört talas om tidigare. (det är mycket jag inte hört talas om tidigare, ibland känner jag mig som den amatör jag är)



Servitrisen presenterade de olika ölen i ett rasande tempo men jag uppfattade det som att Ca Del Brado endast gör suröl. Det är ju inte fy skam och de tre provade ölen från dem var bra men inte så mycket mera än så.



Ytterligare några fatöl blev det, av dessa utmärkte sig Dupont Biere de Miel som överraskande dålig. Söt med örter och honung, nja inte riktigt vad jag gillar.

Precis som på Cantillon tidigare på dagen upplevde jag utbudet på Moeder Lambic som svagare än tidigare, särskilt flasklistan kändes ihåligare. Även här kan man säga att det var bättre förr.

Att avrunda dagen med några rumsöl är aldrig fel. En av dessa hade jag fått av en kollega som nyligen var i USA och drack öl. (tack Wolff om du läser detta)



Lawson's Finest Sip of Sunshine IPA satt verkligen fint efter alla belgiska öl som dagen bjudit på. Den knäppte samtliga på fingrarna förutom ölen från Cantillon. Riktigt fräsch med snygg humle och fina frukter.

Känner mig i ärlighetens namn lite mätt på Bryssel nu, varit där åtta gånger varav fyra år i rad. Ölställen finns det en massa av men jag är inte den största belgofilen på denna jord. Just nu känns det tveksamt om det blir någon resa dit kommande år, fast sådant kan förstås ändras. Den som lever får se.

torsdag 23 november 2017

Öl i Hong Kong, måndag

En ledig måndag i Hong Kong, ja det är sannerligen inte illa. Det var min sista dag i nämnda stad för denna gången. Började som så många gånger tidigare med att bara spatsera omkring i lugn och ro.

Dagens första ställe låg på andra sidan sundet så det var bara att ännu en gång ta båten över. Kowloon Taproom öppnade 2015. I november samma år besöktes stället och den gången var det ett riktigt trevligt besök där det pratades en hel del öl.



Nu var det inte lika mycket snack då damen som serverade mig inte var alltför pratglad. Ölutbudet var stabilt, 12 på fat och ett antal flaskor. Samtliga öl, både på fat och flaska var från Hong Kong. Under besöket 2015 fanns det även några flaskor från USA men inte denna gången. Fint nog gick ölen att köpa som en flight om fyra öl. (gick även att köpa en "megaflight" med alla 12 fatöl men det hoppas jag gladeligen över)



Kowloon Taproom är en typ av ställe som jag gillar. Ligger bra till, skoj med idel lokala öl och stämningen har alltid varit mycket lugn då jag varit där. På måndagen var jag ensam gäst i en 30 minuter eller så. (ibland är det kul med en stimmig stämning men generellt sett så föredrar jag då det är lugnt)



Då jag kände mig nöjd tog jag god tid på mig att ta mig tillbaka till ön. Lite vila på rummet innan ett kortare kvällspass skulle inledas. SAS-flighten hem till Arlanda avgår tidigt, redan vid niotiden så det var inte tal om något längre nattsudd. Då jag flyger långt vill jag vara pigg och fräsch.

Ett ställe som var nytt för mig är 65 Peel som ligger på nämnda adress. Det visade sig vara ett hyfsat stort ställe för att ligga i Hong Kong. Fatölen var enbart från lokala bryggerier men bland flaskorna märktes även utländska sådana.



De erbjöd beerflight med fyra glas gånger 20cl för 140 HKD. (lite drygt 150 SEK) Nappade förstås på det likt en hungrig mört.



Ölen var som så många gånger tidigare stabila utan att briljera. Av de drygt 60 olika öl som jag numera druckit från Hong Kong har få varit fantastiska. Glädjande nog har även få varit direkt dåliga.



65 Peel kändes som ett ganska trendigt ställe, det var en del andra gäster på en måndagkväll. Käkade lite snacks vilka smakade riktigt bra. Ett bra ställe som ligger i närheten av flera andra på ön. Tillbaka till hotellet var det inte alltför långt.


Innan hotellet passade jag dock på att titta in på The Globe, ett av de ölställen som hängt med längst i Hong Kong. På helgerna brukar det vara mycket folk, var det även denna måndag dock inte fullsatt. Nöjde mig med en öl, en lokal Scotch Ale som var helt ok.



På den 11-timmar långa flighten hem upplevde jag en service och en Purser som var den bästa någonsin. Efter måltidsserveringen gick jag i vanlig ordning till galley för att be om en öl. SAS har som alla numera borde veta öl från Mikkeller. På min flight fanns det två nya att avnjuta. (flaskölet erbjuds exklusivt på SAS interkontinentala linjer i Business Class)



Började med surölet med rödbetor. Verkligen ballt att kunna dricka en sådan öl då man sitter uppe i luften och slappar. Bara att bocka och buga för det fina samarbetet mellan Mikkeller och SAS.



Lite senare blev det en Mikkeller Northern Trails vilket är en helt ok IPA. En stund efter att jag druckit upp ölet hörde jag helt plötsligt mitt förnamn nämnas, det var nämnda Purser som stod bredvid stolen min och undrade om jag ville ha en till samtidigt som han höll en burk i ena handen. Snacka om personlig och härlig service, tillfällen som detta gör att jag åter får hopp om mänskligheten.


Har nu varit i Hong Kong tre gånger på två år och kan konstatera att antalet bryggier i år ökat med nio stycken, totalt finns det nu 28 aktiva bryggerier. Nya, bra ölställen dyker upp hela tiden så det finns ställen att besöka för den som planerar en resa. Prismässigt kostar de inhemska ölen lite mindre än motsvarande öl i Sverige, importerade öl upplever jag som lite dyrare.

Bai bai!

onsdag 15 november 2017

Öl i Hong Kong, söndag

Söndagen började verkligen i ett skönt söndagstempo. Flanerade på stan och njöt av tillvaron i största allmänhet. 26-27 grader och ingen fuktighet är helt perfekt enligt mig. Råkade möta en massa barn och ungdomar som sjöng och spelade blåsinstrument, det var skoj att se och lyssna på även om min kantonesiska har enorma brister.



När jag lyssnat färdigt gick jag till City Super IFC Mall beläget omkring 15 minuter från hotellet. En massa olika modebutiker men mitt sikte var inställt på matbutiken som även skulle ha en del dryck, i synnerhet då öl. Ölutbudet var inte gigantiskt men det fanns ändå en del intressanta inhemska sådana. Någon flaska konjak för närmare 42.000 SEK blev det dock inte. (undrar förresten hur god den blir om man blandar den med julmust?)



Efter att det var avklarat var det dags att ta det stora språnget och bege sig till andra sidan sundet, det vill säga Kowloon. Dit åkte jag förstås med Star Ferry, denna institution i Hong Kong som grundades redan på 1800-talet.



För bara två-tre kronor får man en kort liten tur över vattnet. Kom på mig själv att sitta och nynna på Till Havs med den store Jussi, ja det är sådant som händer. Jussi är och förblir den störste.



Väl på landbacken igen så gick jag i runt 45 minuter till dagens första pub, The Ale Project. Orkar man inte gå så kan man givetvis färdas med den utsökta metron, cykla, åka skateboard eller vad man nu föredrar att ta sig fram med.



The Ale Project öppnar 12 om söndagarna, minns inte exakt då jag var där men kring 15 skulle jag tro. Ett ganska litet ställe som var hyfsat populärt relativt tidigt på en söndag. Kände att det var läge att få i sig något i matväg, beställde en enklare rätt som lät god. Friterad kyckling fick jag plus en slags kaka med vaniljsmör. En udda skapelse som dock var helt ok. Åt upp allt vilket jag inte gör om det är något som smakar för svårt.



16 fatöl fanns det att välja mellan, de flesta från Hong Kong. Fanns även några flaskor men de fångade inte mitt intresse. Trevligt nog såldes ölen i olika storlekar, från 20cl till 2 liter.



Nöjde mig med tre öl iden minsta storleken. Inget av ölen var något som fastnade på näthinnan däremot gillade jag stället. Servicen var oklanderlig och stämningen trevlig.



Var lite orolig om jag skulle hitta till nästa ställe, Cheers The Tap Room men det visade sig att den nervositeten var onödigt. Ett par steg till höger från ytterdörren på The Ale Project så var jag framme.



Cheers öppnar 16:30 alla dagar så det var ett perfekt nästa stopp. Lokalen var större jämfört med The Ale Project, rent och snyggt var det men jag var den enda gästen under mitt besök som varade så länge som det tog att beställa och dricka en öl. Noterbart är att de 12 kranarna enbart innehöll produkter från Hong Kong.



Ölet var Lion Rock Expendables, en DIPA från Hong Kong med ganska bra tryck. Inte så fruktig utan mera åt det "råa" hållet med en massa humle. Alkoholen värmde. 86 HKD kostade en pint. (92 SEK motsvarar det)

När jag var klar med de två ovanstående ställena gick jag samma väg tillbaka ner till båten för att åka tillbaka till ön. Hade läst om ett ställe som låg vid kajen som skulle vara rätt bra, Beer Bay, men jag blev inte så imponerad. Utbudet var inte alltför intressant och stället tycktes vara en favorit bland skränande och berusade engelsmän. En snabb öl blev det innan jag flydde stället. Dessutom är jag inte van vid att dricka öl direkt ur flaskan.



Ett betydligt trevligare ställe är The Roundhouse Taproom som jag besökt under tidigare resor till Hong Kong. Riktigt lugnt var det en söndagskväll så servicen var riktigt bra, ja nästan lite väl personlig.



Fyra inhemska öl dracks, skönt nog gick de att köpa som halva glas. Ingen av dessa tillhör eliten i ölvärlden men det är ändå fint att kunna dricka helt ok lokal öl då man är ute på en liten helgutflykt.



Efter Roundhouse kände jag mig nöjd och belåten med dagen, en heldag återstod vilket jag lär skriva några rader om vid senare tillfälle.