Fredagskväll på Taproom Malmö och Beer Ditch.

I fredags flögs det ner till Malmö för sista gången i år. Fyra törstiga själar var vi som för en tid sedan bestämde oss för att ta en kväll i nämnda stad. Jag har skrivit det förr och kan skriva det igen, Malmö är en stad som jag alltid gillat. Jämfört med Stockholm är det rena lugnet, att det även finns många bra ölställen gör förstås inte saken sämre.

Mitt favoritställe i Sverige, Malmö Brygghus Taproom öppnar 16:00 på fredagar. 16:01 klev vi in, ja det gäller att passa tider då man är lite smått preussisk av sig. Innan Taproom blev det en patenterad gyros på Gyros Pita som ligger ett par hundra meter bort.

Bor man i Stockholm är det rätt sällan man ser öl från Malmö Brygghus på Stockholmskrogarna. Akkurat och Man in the Moon brukar vara de säkraste korten. Att kliva in på Bergsgatan 33 är som att komma till himmelriket. Skillnaden är dock att detta är på riktigt, vem behöver andlig hjälp då det finns 42 tappar att välja och vraka mellan? Räcker inte kranarna till så finns det även ett noga utvalt antal flaskor.

Runt ett dussin öl från Malmö Brygghus fanns det som jag inte hade provat. Började med en Canned Wheat & Lychee Habanero. Precis som den vanliga varianten rör det sig om en alldeles förträfflig öl. Väldigt läskande och fruktig. Ananas, citrus och en lätt sötma från litchifrukten. Endast en gnutta habanero tyckte jag mig ana på slutet.

En öl som inte riktigt tilltalade mig var Malmö Viola Lee. En udda skapelse med mycket lavendel och en del såpa. En som däremot var riktigt bra var Malmö Matanic Stout. Fint fyllig med mycket rostad malt, mörkare choklad och lakrits. Fanns även en gnutta frukt.

Något som är bra på Taproom är att det går alldeles utmärkt att beställa halva glas. Under besöket nämndes också att de förmodligen snart ska börja med "beer flights". Har man 42 kranar så låter det som en klok idé.

Brekeriet EKG Sour hade jag tidigare inte sett, inte så konstigt kanske då den är helt ny. Visade sig vara en riktigt god öl som var härligt syrlig. Påminde mycket om en äkta lambik.

Vår tanke var att äta en bit mat då Taproom även brukar briljera på den fronten. Innan vi skulle göra det tog vi en liten avstickare till Beer Ditch. Dit är det ungefär 10 minuter till fots.

På Beer Ditch var det mycket folk men efter en kort stund lyckades vi få ett bord. Till min stora glädje hade de fått in några flaskor av Nøgne Ø:s senaste variant av Dark Horizon, Nøgne Ø Dark Horizon 4.5. En väldigt potent öl på 20% men samtidigt riktigt njutbar med mycket whisky. Gissar att den blir ännu lite bättre med några års lagring.

Boon/Mikkeller Boon Oude Geuze, Bone Dry Mikkeller Selection gick inte heller av för hackor. Skönt uppfriskande och fint syrlig. Utöver de två flaskölen hanns det även med några fatöl. Beer Ditch är verkligen lika gemytligt varje gång som jag besöker det, även på en fullsatt fredagskväll.

Tillbaka till Taproom för en bit välbehövlig mat. Jag kunde inte motstå frestelserna utan det fick bli en utsökt hamburgare. Snålvattnet börjar rinna då jag bara tänker på den saftiga hamburgaren.

Glädjande nog fick vi även möjlighet att prova ett nytt öl från Malmö Brygghus som ska börja säljas imorgon, onsdag 16/12. Malmö Cut in Half heter ölet och har en alkoholhalt på 2,7%. Jaha, vad är det för märkvärdigt med det kanske folk undrar? Den stora grejen är att ölet även kommer att säljas i growlers. Hur häftigt är inte det! En överraskande god öl, fina mängder frukt och riktigt läskande. (bilden från Malmö Brewings facebooksida)

I olika grad började vi alla känna att det varit en rätt lång dag i ölets tecken. Det som är så fiffigt med Malmö är att det knappt spelar någon roll var man bor i staden då det aldrig är särskilt långt till boendet. Denna gången bodde vi på Scandic St Jörgen, ett hotell som ligger nära det mesta.

Ett sista stopp blev det för "lillebror" och mig på Bishops Arms Gustav Adolfs Torg som ligger väldigt nära nämnda hotell. Ett populärt ställe är det, inte undra på det då de nästan alltid brukar ha intressanta öl på fat.

Poppels Projekt 007 Imperial Saison Svarta Vinbär lyckades jag inte få tag på via Systembolaget så ett litet glas av den fick det bli. En härlig öl som verkligen smakade en hel del bär. Tämligen söt men med en bra syrlighet. En värdig sängfösare en intensv dag som förra fredagen i Malmö.

En helg i Malmö, lördag

Inledningen på lördagen blev väldigt lugn, vissa av oss var mer slitna än andra. För egen del kände jag mig pigg även om det inte infann sig något direkt ölsug alltför tidigt på dagen.

Nä, det dröjde enda till klockan fem på eftermiddagen innan första ölet för dagen dracks, det blev en Sahtipaja Pilot Series Apelsin Mango Berliner Weisse på Beer Ditch. Ölet var fint syrligt med citrus, mango, bröd och lite apelsin.

Beer Ditch var som vanligt stabilt, under vårt besök var det lugnt även om det började fyllas på med mera folk då vi skulle lämna lokalen. Nästa gång får det allt bli en längre besök.

Vår nästa anhalt var nämligen återigen Taproom Malmö, på lördagen körde de ett litet event där Ballast Point tog över sex av tapparna. Ballast Point Grapefruit Sculpin var bättre på fat än på flaska. Noterbart är också att Habanero Sculpin inte kändes lika stark som första gången som jag drack den på Nackamässan förra hösten. Den var förstås stark, men det var inte direkt så att smaklökarna blev förstörda.

Precis som kvällen innan var det mycket folk på Taproom även om det inte var helt fullsatt, det fanns alltså goda chanser att hitta lediga sittplatser. Jämfört med gamla Malmö Brygghus pub har 150 nya sittplatser tillkommit, ett nytt kök och en större meny.

Mitt middagsval för lördagen blev Coconut Cod Tacos. De var väldigt goda och fräscha, verkligen något helt annorlunda än de småtråkiga tacos som annars brukar ätas i hemmet. Tyvärr var jag lite för mätt för att orka någon efterrätt, det vår vänta tills nästa besök. Som jag skrev i mitt förra inlägg har maten verkligen fått sig ett lyft, jag ser redan fram emot nästa gång då det ska ätas godsaker.

Malmö Hefner American Wheat - Apricot var ett av de egna ölen från Malmö Brygghus som jag blev förtjust i. En riktigt fin sommaröl, frisk och med mycket aprikos både i doft och smak. Som boende i Stockholm är det inte alltid så lätt att hänga med i alla nya öl som Malmö Brygghus spottar ur sig. Noterbart är dock att lägsta nivån är hög och att det är en fin spridning på ölstilarna. Vilken resa det har varit sedan jag drack mitt första öl från Malmö Brygghys, Malmö Beerssons IPA på våren 2012. Den var så smörfylld att man kunde tro att det var ett smörpaket i glaset.

Under helgen så fick jag äntligen prova några öl från Sahtipaja. En intressant och speciell öl som dracks på Taproom var Sahtipaja Pilot Series Äpple Kanel Berliner Weisse. Det var nästan som att dricka flytande äppelkaka. Både smaken och doften dominerades av äpplen och kanel. Det som lyfte ölet lite extra var dess syrlighet.

Vad ska man säga? Malmö är verkligen en riktigt trevlig stad vad gäller öl, ja annars också för den delen. Förut bar det alltid iväg till Köpenhamn i jakt på schysst öl och trevliga ställen, numera kan man med fördel göra en kombinationsresa. En helg i enbart Malmö behöver inte heller skämmas för sig.

Det senaste året har vi alltså tillskott av familjära och avslappnade Beer Ditch och sedan i mars i år Taproom Malmö. Förutom de ställena finns det förstås en hel del andra att besöka.

Något som är slående på de olika ställena är att stämningen alltid är så avslappnad och trevlig. Det gäller både gäster och personal. Ja, att åka ner till Malmö och dricka öl lär jag aldrig tröttna på, fattas bara annat.

Sist men inte minst måste jag nämna att grissvål är perfekt som barsnacks.

En härlig lördag i Malmö

Förra lördagen blev snudd på perfekt i Malmö. Sammanlagt var vi åtta personer från Stockholm/Uppsala som flög ner till härliga Malmö för att bland annat vara med på Malmö Brygghus fyraårsfest. Halva truppen började med att besöka Köpenhamn för att senare på kvällen ansluta vid Malmö Brygghus. (kombinationen Malmö/Köpenhamn är verkligen något som kan rekommenderas då ingen av städerna behöver skämmas över utbudet av öl och roliga ölställen)

Mitt sällskap började vistelsen i Malmö väldigt traditionellt med att äta Sveriges godaste gyros på Gyros Pita. (beläget på samma gata som Malmö Brygghus, Bergsgatan) Vet inte hur många gånger jag nämnt att det är det bästa gyrosstället i Sverige, har tappat räkningen. Vissa saker tål i alla fall att upprepas år efter år.

Mätta och belåtna knallade vi mot Radisson, ett hotell som jag stiftat bekantskap med rätt många gånger nu, första gången var redan 2003. Innan vi checkade in passade vi på att ta dagens första lilla påfyllning av vätska på Bishops Arms Gustav Adolfs Torg, ett stycke Bishops Arms som jag tycker tillhör en av kedjans bästa.

Hade noterat att de några dagar tidigare kopplat på öl från det nya skånska bryggeriet, Remmarlöv Gårdsbryggeri beläget i Eslöv. (det är dags för Sveriges bryggerier att uppdatera sin karta över aktiva svenska bryggerier) Remmarlöv The Crimson Red Ale var ölet som fanns på fat. Ölet var mjukt och fint drickbart. Balanserad med kola, torkad frukt, lite citrus och förstås en del malt. Lite lustigt var det att då jag satt med glaset klev Hampus Olofsson in genom dörren, bryggare på just Remmarlöv Gårdsbryggeri. Ibland är världen bra liten. En stabil början vill jag hävda, ja det ska bli kul att följa bryggeriet och se vad de kan tänkas hitta på i fortsättningen. Värt att lägga på minnet att deras basutbud, nämnda The Crimson Red Ale tillsammans med The Holley Blonde Ale och The Jeenius IPA kommer att kunna beställas till landets samtliga Systembolag från och med 2:a januari 2015 via Systembolagets hemsida. Ölen kommer även att finnas på hyllorna i några butiker i Skåne, bland annat Hansa i Malmö.

Innan Biskopen lämnades provades även Brekeriet d'Agge. Det är en suris där de finurliga pågarna hos Brekeriet tillsatt krusbär i ölet. Ölet var speciellt, även för att komma från Brekeriet. Syrligheten ökade ju varmare vätskan blev, krusbär kunde anas liksom funk, hö, en touch citrus och något som påminde en aning om grön paprika. Udda och rätt lattjo.

Klockan 15 skulle festligheterna på Malmö Brygghus börja så det fanns inget annat att göra än att gå till hotellet och checka in. En kortare vilostund hanns med innan vi ivrigt knallade iväg till Malmö brygghus, en bensträckare som tog ungefär 23 minuter från hotellet.

Väl framme vid brygghuset gick vi upp för trapporna till maltsalen där festligheterna hade startat. Åtta öl på fat erbjöds liksom några på flaska. Fem av fatölen var nya för mig, Malmö Alpha Beach var den av de nya som jag tyckte mest om.

Den var färsk och frisk med mycket humle, citrustoner och ananas. Bitterheten var påtaglig men inte överdriven, helt enkelt en skön öl att sitta och njuta av. Jubileumsportern Malmö 4 fanns redan på ölmässan i Nacka i september men tyckte att den nu var aningen godare, kanske blir den ännu bättre med ytterligare lagring? Det är alltid lika intressant att följa hur en öl utvecklas.

Något som gav festligheterna en extra dimension var den sköna stämningen, inte blev det sämre av att jag kände ganska många av de andra gästerna. Som alltid så hinns det inte med att prata med alla, ja det är som det är med den saken. Plockmat bars också in så det gick verkligen ingen nöd på oss gäster.

När stämningen var hög och vi alla var nöjda och glada rullades nästa överraskning in, ett fat med körsbärsöl, Malmö Bischo. Vet inte om det var munterheten som gjorde det men spontant sa jag till grabbarna att det är det godaste ölet som Malmö Brygghus hittills skapat. En synnerligen sympatisk öl som var rejält syrlig och hade massor av körsbär. Väldigt, väldigt uppfriskande och bara så bra! En viss pappa Balder var först framme och fick det första glaset, undrar vad oddset var på det?

Klockan 18 fick allmänheten tillträde till festligheterna och det fylldes på med mera folk. Det lokala bandet Alabama Moonshine Co började spela. Vi kände att vi även ville besöka ett par andra ställen när vi ändå var i stan men några öl till från Malmö Brygghus ville vi prova.

En av dessa var Malmö Fruit Break, en öl med tillsatt durianfrukt. Vem kommer ens på en sådan idé? Vilka lirare! Durianfrukten har som många säkert vet en mycket speciell lukt. Detsamma kan sägas om ölet, särskilt då vätskan rördes runt. Det luktade faktiskt lite "äggmök". Smaken var betydligt bättre än lukten, frisk med citrus, funk och hö. En mycket speciell öl som kändes som natt och dag.

Tänk om alla fyraårskalas kunde vara som Malmö Brygghus? Jag kan inte nog tacka för generositeten och det väl utförda arrangemanget. Ett kalas som jag kommer att minnas länge.

Kvällen var ännu inte över, från Malmö Brygghus är det inte långt att gå till Beer Ditch, ett ställe som öppnade i somras. Besökte stället för första gången i juli i år och blev då direkt förtjust. Då kunde man sitta utomhus nu var det av förklarliga skäl inomhus som gällde. Måste säga att jag gillar Beer Ditch, det bästa med stället förutom alla goda ölen som hela tiden ändras är den härliga sköna familjära stämningen. Ett ställe som tidigare fanns i Köpenhamn, Plan B, är ett av få andra ställen som haft samma känsla även om jag rankar Beer Ditch högre. Publiken på Beer Ditch kändes relativt ung, en del satt till och med och virkade. Har aldrig sett någon göra det på Akkurat i Stockholm.

På fat fanns en Raasted Inkognito Stout anno 2011, självklart provades en sådan. Ölet var sött och lent med lätta rostade toner, vanilj, lakrits och kola. En trevlig sak att sitta och smutta på samtidigt som det lyssnades på livebandet Urban Ninjas som spelade kvällen till ära. Beer Ditch är ett relativt litet ställe, under vårt besök var det mer eller mindre fullsatt. Det är kul att se att folk hittar dit och att det rullar på. Skulle väldigt gärna kunna besöka ett liknande ställe i Stockholm, så synd att inget finns.

Vid det här laget började vi känna och nöjda och belåtna, det var dags att vandra tillbaka mot hotellet och se om kvällen kunde bjuda på ytterligare något kul. Ett snabbstopp på en stor amerikansk hamburgerkedja blev det (ja det är lika pinsamt varje gång det sker). Några i sällskapet var nöjda så de valde att ta kväll, själv var jag inte riktigt där ännu så jag valde att gå till Hamnmästaren där några andra stockholmare satt och filosoferade. Hamnmästaren är även det ett bra ställe, lite spännande är det att se vilka som kan tänkas ta över det nu när stället är till salu.

Som vanligt hade de en hel del intressant på både fat och flaska. Malmö Veneta liksom Brekeriet Sorbré var bägge två behagliga och med en hel del karaktär även om jag personligen inte tycker att de är de godaste ölen som de respektive bryggerierna har producerat.

En flaska Mission Dark Seas Imperial Stout satt som ett smäck, det var tur att jag fick hjälp med att dricka den. Vill minnas att den hade trevliga toner av värmande alkohol.

Innan hotellet äntrades stannades det till vid grillen utanför Malmö Centralstation, även det är lite av en tradition. En sista sängfösare blev det på rummet innan det var hög tid att släcka lampan vid halvfyratiden på morgonen.

En härlig lördag det var det verkligen. Malmö blir bara bättre och bättre som öldestination, saken blir inte sämre av att det är lugnare och framförallt billigare än i Stockholm. Med den allra största säkerheten kommer jag att återkomma många gånger till.

Fredag i Malmö, Beer Ditch och lite annat smått och gott

Efter att vi checkat ut från hotellet begav vi oss till Teknikens och Sjöfartens hus som jag helt missat att besöka under samtliga tidigare besök i Malmö. För en ubåtsnörd som mig var det förstås riktigt kul och intressant att få gå ombord på U3 som ligger permanent vid museet. Min första ubåt besökte jag redan 1988 i Kiel, lumpen gjordes på Ubåtsskyddskompaniet. Ja det här med ubåtar har alltid varit högst fascinerande. En favorit är att titta på den förlängda versionen av Das Boot samtidigt som tysk husmanskost och öl konsumeras.

Efter det trevliga besöket hämtades väskan på Radisson och slöa som vi är tog vi tåget mellan Malmö C och Triangeln där vi checkade in på Scandic. Det hotellet är inte lika fint som Radisson men är ändå helt ok, ligger dessutom strategiskt till om man är ute efter att besöka några olika ölställen.

Innan vi började prova öl intog vi en som vanligt sjukt god gyros på enligt mig Sveriges bästa gyrosställe, Gyros Pita som ligger ett stenkast eller två från Möllevångstorget. Första gången jag besökte det stället var 2002, är fortfarande lika häpen nu som då. Hur kan det vara så gott?

Mätta och belåtna knallade vi till det nyöppnade Beer Ditch, ett ställe som drivs av makarna Ekne med familj. Jag tycker att det är så underbart kul att man i 50-årsåldern byter karriär och startar en pub. Det har varit riktigt intressant att följa vandringen från att de tog över lokalen och senare öppnade Beer Ditch.

Det första jag kunde konstatera var att lokalen var mysig och lagom stor. Då vädret var mer än varmt satt alla gäster utomhus. Sju olika öl på fat fanns det liksom ett gäng väl utvalda flaskor. Som första ställe i Sverige serverade Beer Ditch Ritterguts Gose på fat. På flaska är det en trevlig öl men på fat ännu godare. Riktigt läskande och skönt drickbar.

Ett par öl till hanns med innan Kristopher från Kornmalt & Humlekottar anslöt. Att träffa KP är alltid lika trevligt, av någon anledning blir det alltid en massa snack om öl och resor, så även nu. Måste erkänna att jag blev lite avundsjuk på hans reseplaner inför de kommande två månaderna. Lite senare anslöt även hans fru.

Beer Ditch hade fått in några flaskor från italienska LoverBeer som förövrigt importeras av Constant Companion. En flaska LoverBeer Saison De L'Ouvrier och LoverBeer Nebiulin-a köptes. Bägge ölen var riktigt goda även om min favorit var den sistnämnda som var skönt "funkig" och vinös utan att bli för extrem. En god hamburgare blev det också. (tyvärr missade jag att fota den)

Ett besök på Beer Ditch känns som ett givet inslag på framtida besök till Malmö. Stället kändes familjärt och vänligt. Priserna var bra och utbudet i högsta grad stabilt. Önskar verkligen familjen Ekne all lycka med sin satsning.

När man ska på ölrunda är det alltid bra att ha en guide som vet var de olika ställena ligger även om vi nog hittat till På Besök som låg typ på andra sidan gatan från Beer Ditch. Det blev bara en bägare på På Besök men det är ett ställe som jag gärna kikar förbi igen. Verkade avslappnat och med ett helt ok utbud av öl.

Vår nästa anhalt blev Söder om Småland som även det var ett nytt ställe för mig. Sannerligen inte illa att på en och samma kväll besöka tre nya ställen som dessutom låg i närheten av varandra. Söder om Småland var lite mer "seriöst" jämfört med På Besök. Maten såg riktigt intressant ut, ja det kanske är läge att äta där vid tillfälle? Ett par flaskor blev det, Omnipollo Magic #3,14 - Wildflower Honey Saison och Omnipollo Magic #7 - Pineapple/fresh spearmint Wit. Av dessa har jag tidigare druckit den sistnämnda vilket också är den godaste av de två.

Kvällens sista stopp tillsammans med KP och Caroline blev Malmö Brygghus. Att sitta på deras uteservering drickandes en öl eller två är verkligen inte fy skam.

Efter att vi fått skjuts till Bishops Arms Gustav Adolfs Torg där vänner från Uppsala skulle mötas sa vi farväl till KP och Caroline. En trevlig eftermiddag/kväll var det vill jag lova med de två sköna profilerna. Ännu var dock inte törsten helt släckt.

På Bishops Arms var det rätt stimmigt, många semesterfirare av blandad sort. En lirare glömde helt bort sin fru och valde att tränga sig in vid vårt bord, vad som än sades så tyckte han att det var det bästa han hört. En riktig profil som man bara gott kunde garva tillsammans med.

Ölmässigt tycker jag att Bishops Arms vid Gustav Adolfs Torg är en av de bättre i kedjan. Under besöket dracks bland annat en Stronzo South Hill Stout som var krämig och bjöd på en hel det gott som mörk choklad, aska och lakrits. Bryggeriet har tyvärr lagt ner verksamheten så alltför många fler öl lär det inte drickas från Stronzo. Det är sannerligen inte ofta jag ser öl från Dogfish Head i Sverige så det kändes givet att ta ett glas My Antonia vilket är en Imperial Pilsner. En stabil sådan med mycket humle, citrus och bröd. Avslutningen var bitter. Av den hyfsat starka alkoholhalten på 7.5% märktes inte mycket. Det blev även ett smakprov av BrewDog Hello My Name is Päivi vilket är en DIPA smaksatt med havtorn från den finska kusten. Som med de flesta andra ölen i "Hello My Name is-serien" lyckades jag knappt känna något av bäret i fråga. En fullt drickbar öl men något saknades trots allt.

En riktigt härlig fredag var det men i ärlighetens namn kändes det rätt skönt att rätt sent på aftonen krypa till kojs. En dag till återstod, mer om den dagens äventyr i nästa inlägg.