Reserapport Köln.

I fredags satte sig Herr Silenzi och jag ombord på Germanwings nya Airbus A319 (levererad i januari i år) med destination Köln. Lyckades med konststycket att fånga Arlanda på bild.



Visst är det rätt vackert med det vita landskapet betraktat ovanifrån men nu får det vara nog tycker jag. Gröna träd och gula fält är en syn för ögat det. Flygresan var ren rutin, inga incidenter som vanligt. När vi väl landat togs vi S-Bahn med destination Köln. Den 12-minuter långa tågresan kostade 2,40 eur. Arlanda Express kan ta och slänga sig i väggen! Jag kommer aldrig att förstå varför det skall vara så dyrt i Sverige! Vi blir verkligen lurade precis varje dag. I Köln var det lätt att åka kommunalt, som vanligt inga spärrar vid stationerna. Vi var lite busiga och tjuvåkte några gånger, något man förstås får göra med egen risk. Det kändes lite löjligt att pröjsa 2 eur för en tur på tre minuter. Eller löjligt och löjligt, ingenting är förstås gratis om man tänker efter.

Helt säkra var vi inte var vi skulle kliva av men strax före en station fick jag syn på vårt hotell, Radisson Blu. Alltså var det bara att kliva och knalla i runt fem minuter till hotellet som förövrigt låg bredvid den gigantiska mäss-området, Koelnmesse. Hotellet var inte många år gammalt, stabila rum som alltid då man bor på Radisson.



Då jag ska iväg på en resa brukar alltid folk fråga vad jag skall göra på destinationen. Enligt mitt sätt att se på saken åker man inte alltid till ett ställe för att göra en massa saker, nä det handlar lika mycket om att bara ta dagen som den kommer. God mat och dryck är förstås alltid ett plus då jag väljer ett resmål. Den tyska matkulturen har jag alltid gillat, lämnar man en restaurang hungrig i Tyskland har man allvarliga problem.



Fredagens schnitzel var resan bästa måltid, en underbar historia med en massa stekt lök. Som förrätt ingick en tallrik soppa liksom en tallrik sallad till schnitzeln. Hela kalaset kostade 27,20 eur, då var det två rejäla portioner mat. I det priset ingick sex glas kölsch. Undrar förresten vad det är för fett de steker maten med i Tyskland? Det smakar alltid så gott! Mina vänner, det är skillnad på fett och fett, glöm aldrig det!

Åh, jag måste nämna den äldre farbrodern som satt bredvid vårt bord och beställde in en "Haxe", dvs en stor jäkla klump kött med en massa tillbehör. Han lyfte inte minen från maten under minst 20 minuter, snacka om koncentration. Jag mådde nästan illa då jag såg berget på hans tallrik med det är en annan historia det. När gubben ätit färdigt beställde han in ett glas eldvatten, därefter stapplade han ut med nöjda och lätt vingliga steg. Dagens viktigaste händelse var avklarad.



Ok, det är det där med sevärdheter. Är man i Köln är det svårt att undgå, såvida man inte är blind förstås, att inte se magnifika Kölnerdomen. Onekligen ett bastant byggverk. Från vårt hotellrum såg vi det hela, otroligt nog då jag nästan alltid brukar få ett rum med utsikt mot ett soprum eller något liknande spektakulärt.



Som gammal sjöbuse (nåja) tycker jag alltid om städer med vatten, genom Köln flyter floden Rhein. Ganska livlig trafik, tyvärr inte badsäsong i början av mars. Om man nu ens badar i Rhein.



Någon kanske blir nervös av ovanstående text då inget skrivs om öl. Vad har hänt, har Gyllenbock blivit nykterist? Nä, var lugna gott folk. Ett separat inlägg eller två kommer om ölen i Köln.



Sammanfattningsvis kan jag rekommendera Köln, en trevlig stad för några dagars äventyr. Tröttnar man på Köln finns Düsseldorf och en rad andra städer i närheten. Tyskarna var modernare klädda än vad jag minns från tidigare besök, antalet klassiska hockeyfrillor var alarmerande lågt. Vad är det som händer egentligen? Ska vi skylla det på globaliseringen?

Snabbt besök på Akkurat

Det vattnades rejält i munnen efter att ha läst Akkurats senaste nyhetsbrev samt Hirigalzkars inlägg i tisdags. Jag ville också smaka Beck Bräu Affumicator, en rököl på 9,6%. Sagt och gjort, igår kväll efter jobbet blev det ett hastigt besök som varade i runt 20 minuter, så kort tid har jag aldrig tidigare tillbringat på Akkurat.

För ovanlighetens skulle var det väldigt lugnt där inne, kanske var det kylan som skrämde bort folk? Nåväl, några kommentarer om ölet.



Någon bild på glaset tog jag inte då min mobilkamera har så usel kamera. Vätskan var iallafall mörk bärnstenfärgad. Skummet var stort, tjockt och vitt. Ungefär som en stabil ölmage med andra ord.

Doften var givetvis rökig men jag kände även en viss fruktighet. Smaken var alldeles underbar, utan tvekan den godaste rökölen jag druckit. Rökt bacon, salt, kryddor och en viss sötma. Avslutningen var torr med en viss bitterhet. Otroligt fin balans och väldigt lättdrucken. Inte tokrökig utan mjuk och fin.

Jag är glad att jag tog en sväng förbi Akkurat, enligt nyhetsbrevet var det sista fatet som kopplades på i tisdags så skynda er om ni vill smaka en rököl i absoluta världsklass.

4,1/5

Det är så härligt att det finns så många olika fantastiska typer av öl.

Löwenbräu Oktoberfestbier.

Egentligen är det förstås alldeles för tidigt att redan andra september dricka en oktoberfestbier, men vad gör man inte då man är sugen på något läskande?

Vanliga Löwenbräu var det bra länge sedan jag drack men deras Oktoberfestbier var rätt trevlig då jag drack den förra året. Då är den givna frågan hur årets version smakar?



Klar ljus guldaktig färg, skummet var stort och satt länge kvar i glaset.

Doften var ganska svag, lite malt och citrus kände jag. Något sött fanns där också.

Smaken innehöll en trevlig maltighet, beskan helt ok och den balanserade maltigheten rätt väl tycker jag. Lite bröd fanns där också liksom en viss fruktighet av främst citrus.

Långt ifrån något avancerat öl men ändå rätt småtrevligt sådär, bra "vardagsöl" kanske man kan säga. Det är nog inga större problem att dricka ett antal om man är törstig.

3,25/5

Apropå Oktoberfest, är det någon som besökt spektaklet?



Jag har inte gjort det, skulle förstås inte tacka nej till en resa men lite grisigt verkar det allt vara, iallafall vad jag hört. Fast det är klart, Umpah-orkestrar och tokiga tyskar är förstås aldrig fel. Under de två festveckorna är omsättningen runt 9 miljarder så det är inte någon liten lördagsfest vi pratar om.

Schneider Hopfen Weisse

Som de flesta av er vet är Schneider Hopfen Weisse framtagen genom ett transatlantiskt samarbete mellan Hans-Peter Drexler vid Private Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn och Garrett Oliver vid Brooklyn Brewery. Det är inte det första samarbetet mellan olika kontinenter, absolut inte det sista heller.

Undrar om vi får se några spektakulära samarbeten mellan svenska mikrobryggerier? Eller kan det rentav bli såpass intressant att ett litet mikrobryggeri visar en stor drake vad det här med mycket råvaror verkligen innebär? Det sista är nog en utopi men helt säkert kan man förstås aldrig vara.

Hopfen Weisse visar upp en grumlig, orange färg. Doften är ganska spännande, det doftar inte riktigt som ett traditionellt veteöl med den klassiska skumbananen. Nä här är det mer andra frukter som dominerar, främst aprikos. Fast visst kände jag även kryddor och jäst, en inte helt oangenäm doft. Fanns även en diskret doft av tvål någonstans i bakgrunden.

Smaken bjuder på citrus, humle, deg och jäst. Lite skumbanan men inte så mycket, beskan är betydligt högre jämfört med "vanlig" veteöl. Även fylligheten är av en annan kaliber än vanligt, helt klart ett intressant och kul öl. En sak stör mig lite dock, nämligen den ganska påtagliga smaken av diskmedel. Ibland kändes det lite väl mycket.

Sammanfattningsvis tycker jag att det var en kul öl att prova, skulle inte tacka nej till en flaska till, eller varför inte två? Det är väl ett helt ok betyg? Betyg i siffor blir en 4.

Franziskaner Dunkel Hefe-Weissbier

Mörka veteöl är vi inte bortskämda med i vårt avlånga land, därför var det förstås skoj att Franziskaner Dunkel Hefe-Wessbier damp ner hos vårt kära bolag i april. Såhär på våren är det läskande med veteöl, ännu mer läskande är det under sommaren. Veteöl har alltid haft en plats i mitt hjärta. Inte så spektakulärt, inte alls "brutalt" och som många av värstingarna från andra sidan pölen, nä bara skön öl i största allmänhet. Äh, nu ska jag inte bli sentimental.

Den dunkla Franziskanern har en småmysig färg, disigt brun. Doftar kryddor, kola samt lite syrligt. En ganska ok doft tycker jag.

Smaken är lätt syrlig, men tydliga inslag av kola, malt och jäst. Avslutningen innehåller lite peppar och kanske lite kanel. Den klassiska skumbananen som är så vanlig i veteöl finner jag inte i detta öl. Tycker att den dunkla varianten är lite mer fyllig än den ljusa, inte för att det säger sådär jätte mycket då veteöl inte kan beskyllas för att vara världens fylligaste öltyp.

Åh tänk om man skulle ha några Weißwurst som sällskap till ölet, ja hur fint vore inte det? Eller varför inte en fruktdessert? Ölet skulle nog passa alldeles utmärkt till det tror jag.

3,5/5

Warsteiner och Cisk Lager.

Imorse åkte farsan och jag till Malta. På flighten mellan Frankfurt och Malta drack vi en varsin Warsteiner. Det är tyska Lufthansas standardöl ombord. Ölet hade en typisk pilsnerkaraktär. Ljusgul färg och en ganska svag doft av malt med lite jäst i bakgrunden. Lättdrucken med en typisk brödig smak. Hygglig beska även om det kunde ha varit mer. Egentligen inget speciellt öl, men ombord på kärran var det ok att dricka. Betyg: 2,75/5



På Malta har det idag blivit en öl, nämligen Cisk Lager. Där snackar vi om en klassisk trist eurolager. Förmodligen är ölet bättre då det är +30, nu när det är runt 16-17 grader smakade det inget vidare om jag skall vara ärlig. Snudd på obefintlig eftersmak. Farsan höll med trots att han ej kan beskyllas för att vara världens största konnässör vad gäller öl. Ölet kostade 2,50 eur på en uteservering. Betyg: 1,5/5

Imorgon tar vi nya tag och försöker hitta något roligare att dricka. (dvs mjölk)

Aventinus

Ett lite lätt misslyckat försök att hälla upp en Aventinus på det klassiska sättet:



Hade helt enkelt lite för lite vätska kvar i flaskan, mitt veteölsglas är endast på 0,4 liter. Kalkylerade lite fel. (matematik har aldrig varit mitt favoritämne)

Nåväl, det intressanta är förstås hur Aventinus smakade.

Till att börja med har ölet en fin mörkbrun grumlig färg. Doftar mycket jäst och kryddor.

Smaken är ganska fyllig och tjock. Den klassiska skumbananen finns där, fast inte lika påtagligt som hos andra veteöl. Kryddor, en skön sötma. Lite toner av russin, plommon och svarta vinbär. Lättdrucken trots sina 8,2%. Måste säga att alkoholhalten är lite lurig, ja nästan farlig då ölet är såpass lättdrucket.

En härlig öl på alla sätt, välbalanserad. Eftersmaken är behaglig med tydliga inslag av jäst och svarta vinbär.

En underbar weisenbock! Skön "hybrid" mellan veteöl och bocköl. Blir spännande att lagra några buteljer och i framtiden se hur ölet utvecklat sig.

4,5/5

Senast jag drack en Aventinus var 2004, kommer inte att dröja flera år innan jag gör det igen.

Nu har det gått ungefär en halvtimma sedan jag drack ölet, jästsmaken sitter fortfarande kvar i munnen. Onekligen en skön känsla. (osökt kommer jag att tänka på min barndom då jag med stor glädje käkade smet och bulldeg)

Jag vet inte, men är det för magstarkt att kalla Aventinus för Rolls-Royce bland världens veteöl?

Paulaner Weißbier Kristallklar.

Veteöl är en typ av öl jag verkligen tycker om, speciellt på sommaren då det är väldigt läskande. Vill ni lära er hur man häller upp en veteöl ta då en titt på denna sida.

Såhär dagarna innan jul kan det vara kul att dricka ett riktigt sommaröl, nämligen en Paulaner Weißbier Kristallklar. Med kristallklar menas att jästfällningen filtrerats bort. Det grumliga veteölet (Hefe) har jästfällningen kvar i flaskan.

Paulanern har en ganska klar guldgul färg med ett luftigt vitt skum som försvinner ganska fort.

Doften är klassisk vad gäller veteöl, deg, lite syrlig och med toner av skumbanan.

Smaken känns tämligen mild och lite syrlig. Vete, skumbanan, kryddor, jäst går att hitta.

Ett ok veteöl, men det finns bättre. Föredrar helt klart de grumliga veteölen framför de kristallklara.

3/5

Kulmbacher Eisbock

Första gången jag dricker en Eisbock. Enligt uppgift är det tio år sedan detta öl senast fanns att köpa på Systembolaget.

Vill ni veta mer om vad en Eisbock är för något kan jag tipsa om denna sida.

Hur är då Kulmbacher Eisbock?

Färgen är mörk, åt det brunröda hållet. Skummet är fint men lägger sig snabbt. Doftar mycket av russin, torkad frukt, sött.

Ölet är fylligt med en behagligt värmande känsla. Ölet är starkt men alkoholen känns knappt i smaken, kvalitet! Smakar mycket, russin, torkad frukt, lite kaffe och farinsocker. Sött är det men på ett bra sätt.

Eftersmaken är lång och trevlig.

Gott och komplext öl! 4,25/5

Givetvis handlar detta om något helt annat än vissa amerikanska "Ice-beer".