Öl i Hamburg, del 2. Ich liebe Deutschland.

Prost! Dags för den sista delen om öl i Hamburg, en stad som besöktes för en vecka sedan. Efter en välbehövlig och god natts sömn var det återigen dags att fånga dagen, på programmet stod bland annat en hamnrundtur, något som kan rekommenderas även för den som inte råkar vara lika intresserad av sjöfart som jag.




Visste ni att världens största containerfartyg är dansk och heter Emma Mærsk, hon är närmare 400 meter lång och tar över 14000 containers (20-fots). Undrar vad det kostar att hyra henne mellan USA och Europa, tänk att lasta henne full med amerikansk bira.

Nå, efter hamnturen var det tid för lunch och kanske en öl. Lunchen intogs på Restaurant Franziskaner, schnitzel med varm potatissallad och en Löwenbräu Dunkel.




Maten smakade förstås förträffligt, ölet var gott men långtifrån suveränt. Mycket malt och en del torkade frukter liksom en sötma som påminde om honung. Även rågbröd i eftersmaken. Misstänker att det var lite av en turistfälla som vi gick in på, tex kostade ölet 4.20 EUR för en halvliter vilket var det dyraste som jag betalade för en öl ute på krogen i Hamburg. Jämfört med Sverige är det förstås väldigt prisvärt.

Efter lunchen blev det ännu mer flanerade på stan innan det var dags att bege sig till det tillfälliga nästet, dvs hotellrummet för lite vila. Att knalla omkring med jeans är inte direkt optimalt då det är 26 grader varmt vilket det var.

På hotellrummet dracks något så unikt som en tysk IPA, Fritz Ale India Pale Ale. Jättetrevlig med mycket humle och smak av bland annat ananas. Balanserad och inte alltför bitter.



En pilsner i form av Pyraser Hopfenpflücker Pils dracks också. En stabil pilsner med de klassiska inslagen av bröd, citrus och gräs. Bra beska.



När jag kikade ut såg jag en märklig farkost nere på gatan, tyvärr var avståndet långt men man ser i alla fall att det är en slags bar på hjul. Bara i Tyskland har jag sett något liknande.



När jag väl vaknade efter att ha slumrat i en kvart eller så (ok, lika bra att erkänna att det blev en timma eller så) var det dags att börja sukta efter en bit kvällsmat. Det var dags för ett besök på Gröninger Braukeller, ett ställe som öppnade 17:00 på lördagar. Stället var gigantiskt, över 600 platser enligt kyparen. Inte helt oväntat var stämningen hög en lördagkväll. Menyn var tämligen begränsad för att vara en krog i Tyskland.



Det var ingen tvekan om vad jag skulle beställa att äta, Schweinshaxe fick det bli! Det var inte den största haxen som jag ätit men ändå såpass stor att det inte fanns plats för någon efterrätt. Schweinshaxe är verkligen stabil tysk husmanskost.



På Gröninger började jag med att beställa in resans andra Radler (eller Alsterwasser som drycken kallas i Hamburg). Gröninger Orange smakade äpple, eller vänta nu jag skojar bara.



Gröninger Festbier är en Oktoberfestbier, söt och mild. Inte så mycket karaktär på den.



Slutligen en Gröninger Hanseaten Weisse vilket visade sig vara en ok veteöl men lite tunnare än de allra godaste.



Precis som på Brauhaus Joh. Albrecht som besöktes dagen innan var ölen inte några märkvärdiga historier, drickbara javisst men inga öl som jag kommer att drömma länge om.

Slutligen blev det en sista öl på rummet innan det var dags för nattvilan. En veteöl med namnet Kaufbeuren Fendt Vario-Weizen, tyvärr en småtrist veteöl som var tunn och smakade inte mycket.



På söndagen var det dags att flyga hem men innan det hanns det med en lunch samt ett par sista öl under resan. Det hela intogs på Hofbräu an der Alster. Vi knallade in strax efter 12:00, stämningen var som synes på topp redan då. Jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande i Sverige kring lunch på en söndag. Verkligen en magnifik stämning. Hade gärna suttit kvar några timmar till om tid funnits till det.



Folk sjöng, drack öl ur enliters sejdlar och hade väldigt trevligt. Publiken var blandad, både unga och gamla, precis såsom det skall vara för att skapa ett äkta gemyt. Tyskar är verkligen ett underbart folk. En av de anställda verkade ha en roll som en gammaldags hovnarr eller något liknande då han gick omkring och skojade med folk samt drack öl, bara en sådan sak.




På Hofbräu åts resans sista schnitzel samt ett par veteöl dracks, Hofbräu München Schwarze Weisse och Hofbräu München Kristall Weisse. Bägge ölen var goda men trevligaste var ändå Schwarze Weisse. Maten var i vanlig ordning riktigt god. Ölen kostade 3.80 EUR för en halvliter.





Under resan kom jag på en smart affärsidé, nämligen att bli grisuppfödare i Tyskland. Det måste ju vara det säkraste jobbet som finns med tanke på hur mycket gris som avnjuts varje dag i Tyskland.

Helt klart är Hamburg en väldigt trevlig stad att besöka, även för den mer än normalt ölintresserade finns det en hel del, särskilt då ölbutiken Bierland som man bara måste besöka om man har vägarna förbi.

Ich liebe Deutschland!

Öl i Hamburg, del 1

Det var kanske inte helt optimalt att åka mot Arlanda kring klockan sju på morgonen dagen efter den härliga torsdagen i Nacka. Många timmars sömn blev det inte men vila kan man gott göra senare. Incheckningen gick på ett par minuter, sedan var det bara att invänta Lufthansas/Eurowings lilla fina sportmodell till flygplan, CRJ-900 som skulle ta Silenzi och mig till Hamburg. En trevlig kärra att flyga med, sitter man framför vingarna är det tyst fast mest flygkänsla är det längre bak i planet.

Flyget till Hamburg tog 1 timma och 25 minuter, Hamburg välkomnade oss med ett strålande väder. Under helt helgen var det kring 25 grader och inte ett moln på himmelen. Jag ångrade verkligen att inga shorts togs med. Jag gillar Tyskland på många sätt, ett av dem är det faktum att i de flesta städer kan man åka kommunalt till/från flygplatserna, så även i Hamburg. Det kostade mindre än 30 kronor att åka i ungefär 20 minuter till centralstationen, Hauptbahnhof. Så jäkla bra, blir bara förbannad på Arlanda Express som är löjligt dyrt, ok ok att det är ett privat företag men ändå.

Från centralstationen gick vi i ungefär 15 minuter till vårt hotell, Radisson Blu Hotel. Det gick även att åka en station med S-Bahn men att promenera ger starka ben tror jag. Det visade sig vara Radisson nummer 40 som jag nu bott på, inte illa. I vanlig ordning var rummet fräsch och hotellet trevligt ur alla aspekter. Rum på våning 20 fick vi med en strålande utsikt.




Efter installationen på rummet var det bara att bege sig ut då det började kurra rejält i magen. Innan avfärd hade jag förstås läst på om öl i Hamburg utan att bli direkt imponerad, men ett av ställena som fanns med på Ratebeer, Brauhaus Joh. Albrecht fick bli den första anhalten. Bra, centralt läge mer eller mindre mitt i smeten.




Fyra olika öl hade på fat, av någon anledning lyckades jag prova samtliga. Trodde inte att ölsuget skulle vara stort efter kvällen innan på SBWF, men ibland blir man lite överraskad av sina egna gärningar. Hjärnan säger en sak och kroppen en annan, fast riktigt så illa var det icke. Första ölet blev deras veteöl, Joh. Albrecht (Hamburg) Hefeweizen.



Det var en ok veteöl, de klassiska inslagen av banan och jäst fanns där liksom en viss syrlighet men det var åt det tunnare hållet. Godare veteöl har jag definitivt druckit. Säsongsölet, Festbier, fanns också. Det är Oktoberfest/Märzen, drickbar men inte särskilt intressant.



Vidare dracks Messing (en Dortmunder/Helles) och Kupfer (Dunkel). Båda var sämre än de två förstnämnda, Messing hade en touch av knäckebröd. Kupfer hade något konstigt i smaken som jag inte riktigt blev klok på.

Nä, de fyra ölen höll inte högsta klass, långtifrån. Annars var stället helt ok, inredningen finns det inte mycket att säga om, ganska klassisk sådan trots att stället inte är sådär lastgammalt. Maten var en stabil lunchschnitzel för runt 60 spänn. Ölen kostade 2.90 EUR för 0,3 liter, 0,4 liter betingade ett pris på 3.60 EUR.

Efter lunchen flanerade vi omkring och kikade på staden. Hamburg är Tysklands näst största stad med närmare 2 miljoner invånare. Rent och snyggt är det i centrum, väldigt många broar och kanaler, faktiskt fler broar än i någon annan stad i Europa. Sedär, där lärde ni er något nytt, jag måste erkänna att jag inte heller visste att det låg till så.




Ölbutiken Bierland hade jag läst positiva kommentarer om, det är bara att bekräfta att de positiva kommentarerna stämde och mer än så. Till butiken åkte vi i knappa 10 minuter med S-Bahn (förövrigt samma linje som man tar till flygplatsen), stiger av gör man vid en station som heter Wandsbeker Chaussee, sedan är det en kort promenad på ungefär 5 minuter innan man är framme.



Bierland var inte så stort, fast vilken ölbutik är egentligen det? På hyllorna fanns det en hel del standardöl, främst tyska sådana även om det fanns en del utländsk öl också. Det mest intressanta var de unika tyska öl från riktigt små bryggerier som jag tidigare inte satt mina fingrar på.





Det bästa med butiken och en av de absoluta trevligaste ölrelaterade mötena jag varit med om var den kvinnlige expediten/ägarinnan som det var utomordentligt trevlig att prata med. Jag frågade om det var ok att ta några bilder inne i butiken, inga som helst problem svarade hon. Hon gick även med och pratade om de olika ölen, nämnde en del som inte var köpvärda (snacka om ärlighet). Vidare hann vi diskutera svenska småbryggerier liksom Systembolaget. Känns som att jag hade kunnat tillbringat lång tid inne i den härliga butiken, men tiden är knapp då man är ute på resande fot, det är mycket som skall hinnas med. En sak är säker, nästa gång jag besöker Hamburg ska jag ha med mig några svenska öl som gåva.

Hade gärna köpt fler öl men bagagetekniska skäl gjorde att det inte blev så många, men dessa köptes i alla fall:



Ölen kostade typ 63 EUR, men vi fick dem för 60 EUR, vielen Dank! De mest udda av de inköpta ölen var dessa:



Tysk IPA, Imperial Stout, "kryddöl", ja det blir spännande värre att prova dem. Någon som hört talas om Zeugenbräu? Som sagt det var verkligen en trevlig butik att besöka, särskilt då mötet med den härliga damen. Hon fick min mailadress och länken till bloggen eftersom hon var så nyfiken på öl. Hmmm, undrar om jag ska börja skriva på tyska?

Nu började det bli sen eftermiddag, dags för en paus på hotellrummet, väl där dracks en av de nyinköpta ölen, Schneider Weisse Kristall, ett öl som jag tidigare inte hade druckit. Notera det riktiga veteölsglaset som fanns på hotellrummet, Tyskland är Tyskland, vilket land!



Stabil veteöl med de klassiska inslagen, Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn är mitt favoritbryggeri bland de stora tyska veteölsbryggerierna.

Nu var det hög tid att bege sig ut för en bit mat. I närheten av hotellet fanns det många krogar att välja mellan, vårt val för kvällen blev Hamburger Stadtkrug. Menyn såg typiskt tysk ut:



Jag beställde in en Schweinerückensteak som var begravd under en bädd av ost och champinjoner. Till det stekt potatis med baconbitar, ack ack vad gott! Jag är mycket förtjust i den bastanta tyska matkulturen, mätt det blir man alltid precis som det skall vara enligt mig. Det var säkert mat för två, självklart åt jag upp allt, jag är ju en ärans man.



Innan maten drack jag en Astra Alsterwasser, vilket klassas som en fruktöl men egentligen är den en Radler, dvs en blandning av öl och läsk. Jag gillar det, sött det är det men läskande, särskilt då sommartid.



Till maten beställdes en Duckstein, vilket är en Altbier. Maltig och tätt rostad med spår av rök.



Det var inte drycken som stod i centrum på stadskrogen utan maten. Efterrätt var inte att tänka på denna gång, utan det var bara vackert att rulla ut med full last i kistan. Priserna var förstås humana, vilka de alltid är i Tyskland. Maten kostade 12.50 EUR, Radlern gick på 2.80 EUR för 0,33, ölet 3 EUR för 0,33.

Vid det här laget var jag mycket trött så något med orkades inte med dag ett i Hamburg, fortsättning följer.