Visar inlägg med etikett Sorbon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sorbon. Visa alla inlägg

tisdag 19 juni 2012

Lördag på Sorbon

Trögt det går det med skrivandet för tillfället men här följer i alla fall ett inlägg om ett lördagsbesök som Eddan, Eirik och jag gjorde på Sorbon den 9/6. Det var blott mitt andra besök på Sorbon, första gången var i juni 2009 då som nu hade Sorbon Amerikadagar med en drös intressanta öl från USA samt förstås mat med stora influenser från det stora landet på andra sidan pölen.

Jag började med ett fatöl, Pizza Port Spitting Cobra IPA. Ölet var sött och fint humligt med mycket ananas. Bra balanserad och med en fin eftersmak. Jag gillade det! En till rackare från Pizza Port hanns med, nämligen Shark Bite Red Ale. Inte lika bra som förstnämnda men helt klart ett stabilt hantverke. Lite jordig med örter och maltig.

Maten ja, det var inte helt enkelt att bestämma sig för vad äta, hamburgare är alltid gott, det fanns möjlighet att beställa ett slagskepp på hela 1kg, lockande det var det men till slut föll jag för "Fall Creek steak" vilket var en Angusryggbiff på 300 gr med diverse tillbehör. Till det dracks en Diel du Ciel Route des Epices. Det ölet har ganska mycket smak av peppar vilket jag tyckte passade bra till den goda maten.

När vi satt och smälte maten och njöt av tillvaron sa det pang och så var det fyra olika öl från Stillwater på bordet, tre av dem hade jag inte druckit tidigare, Cellar Door, Stateside Saison samt Autumnal. Av dem föll jag mest för Cellar Door, skönt drickbar witbier vill jag lova.

Det blev rätt många öl under vår sittning, tänker inte nämna alla men en var Southern Tier Mokah som dracks till den smått bisarra men väldigt goda friterade Mars med glass. Första gången jag såg den efterrätten i Sverige. Friterad pizza är väl nästa grej att prova i den genren. Ölet ersatte kaffet till efterrätten.

Kvällens godaste öl var Port Brewing Older Viscosity. Verkligen en härlig pjäs som var fin att smutta på. En flaska räckte ett tag för tre personer.

Diel du Ciel Corne de Diable fanns på fat, varför inte prova den också? En solid IPA från Montreal även om den inte riktigt höll högsta klass.

Sista ölet blev en Weyerbacher Heresy, från ett för mig nytt bryggeri. Sådant är ju alltid kul. Typiska dofter och smaker som man brukar hitta i en Imperial Stout om än något "tunn".

En trevlig lördag det var det, Sorbon är verkligen ett ställe som det är värt att besöka, jag kan garantera att det inte kommer att dröja några år till mitt nästa besök. Har nog aldrig pratat så mycket öl med  krogpersonal tidigare. Maten var bra, ölen höll god klass med några riktigt unika, då syftar jag på ölen från Pizza Port som aldrig tidigare funnits i Sverige. Bara en sådan sak.

lördag 6 juni 2009

Hop-15 och lite annat skoj på Sorbon.

Tillbringade gårdagskvällen tillsammans med de bägge slitvargarna Eddan och Silenzi på restaurang Sorbon vid Brommaplan. Det var första gången vi besökte etablissemanget. Som bekant kör de amerikadagar i juni, det lockade förstås plus att jag läst många positiva kommentarer om restaurangen.



Vid 18-tiden var vi framme, som första öl beställde jag in en Flying Dog Woody Creek White, en veteöl i belgisk stil. Veteöl och jag är polare, så den tyckte jag om. Färgen var grumlig och ljusgul, ganska stort vitt skum. Doftade främst apelsin, koriander samt lite belgisk jäst. I bakgrunden även lite toner av diskmedel. Smaken, ja den var uppfriskande och med inslag av kryddor samt smak av apelsin och citrus. Lätt kropp, ingen beska. Helt klart en småtrevlig öl, även om det inte var sommartemperaturer igår så kunde man låtsas. Veteöl är fint på sommaren. Betyg: 3,5/5.



Kvällens i försnacket mest hausade öl beställdes in efter den lite lättsamma inledningen med veteöl, nu pratar vi om tung DIPA från Port Brewing, en Hop-15. Bärnstensfärg med ett smutsigt skum, alkoholhalt på 10%. Doften, ja den var alldeles fantastisk! Ja verkligen helt underbar, bland det trevligaste jag någonsin doftat på vad gäller öl. Ananas och citrus, ja en massa tropisk frukt! Skulle någon ta fram en parfym med en liknande doft, ja då skulle jag inte ha någonting emot att gå omkring varje dag och dofta tropisk humlebomb. Frågan är bara vad damerna skulle säga?

Smaken var inte riktigt lika otrolig som doften dock väldigt god och trevlig. Mycket grape, citrus, tallbarr, malt, ananas och sötma, ja en härlig blandning. Det mest påtagliga var den intensiva bitterheten, Hop-15 är verkligen mycket besk. Eftersmaken var lång och skönt bitter, kroppen ganska fyllig. Balanserad och extrem på samma gång, mycket hög klass!

Som namnet avslöjar har bryggeriet använt 15 humlesorter i ölet, exakt vilka är dock en hemlighet. Helt klart en mycket sympatisk öl, gillar man humlebomber så bara måste den provas. Flaskans etikett var inte direkt vacker men med en kul idé, ett flygplan som bombar humlekottar. 4,5/5



De stackars utmattade smaklökarna skrek efter något lite mer enkelt efter den intensiva upplevelsen med Hop-15. Varför inte en porter till den goda efterrätten? (Fudge med en topp av pecannötter samt cola). St. Bridgets Porter från Great Divide blev det, en porter jag inte druckit tidigare. Ölet har fått sitt namn efter ett legendariskt irländsk helgon som lyckades med konststycket att omvandla sitt badvatten till öl. Man kan lugnt konstatera att vissa har talang, andra har det inte.

En svartfärgad vätska rann ur flaskan, skummet var till en början mycket stort. Angenäm doft av rostad malt med inslag av kaffe och rök. Smaken, ja den var lite småmysig, en del kaffe och choklad men även lite rök. Kanske en aningen tunn men helt ok dricka ändå. Kan man kalla en porter för "bordsporter"? Isåfall skulle kanske St. Bridgets Porter vara en god kandidat, inte för avancerad och inte för mesig. Ja vi säger väl så. 3,5/5



Som en liten nätt avslutning på kvällen blev det en Eugene 100 Meter India Red. Eugene City Brewery var ett nytt bryggeri för mig, de tycks samarbeta med Rogue. Exakt hur det ser ut vet jag inte, googla kan man alltid göra men det får bli en annan gång.

Fin kopparfärgad vätska, med ett tjockt skum. Fina citrusdofter som fick sällskap av malt. Även en viss blommighet samt brödighet.

Mycket humle i smaken, en viss gräsighet. En del sötma. Stor bitterhet som blev ännu större då vätskan blev lite varmare. Medelfyllig kropp och en lång torr eftersmak. På något sätt låg ölet fint i munnen, vätskan kittlade sådär lagom. 3,75/5

Helt klart var besöket på Sorbon en succé, stället är verkligen bra. Trevlig personal, bra priser jämfört med innerstaden. Stort utbud av öl, god mat. Vi kommer på återbesök, det är en sak som är säker. Även skoj att se vilka öl de andra gästerna beställde, det var den ena läckerheten efter den andra, sällan man ser något liknande på andra krogar. Tyvärr förstördes det hela lite senare på aftonen då några glada studenter kom in och beställde Bud, men de har förstås tid på sig att förkovra sig i ölets fantastiska värld.



Avslutningsvis ett skönt citat som stod att läsa inne på restaurangen:

"Visste du att öl innehåller kvinnliga könshormoner? Efter ett par kan du varken köra bil eller hålla käften."