Porskamp mellan Qvänum och Närke.

I juli beställde jag några öl från Systembolagets lokala sortiment. Bland flaskorna fanns Qvänum / Närke Pors o Tvärs liksom Närke / Qvänum Pors o Tvärs. De bägge ölen är ett kulturellt och historiskt samarbetsprojekt där respektive bryggeri bryggde ölen efter samma recept. De båda flaskorna var på 50cl och de kostade 42:90 per styck.

Utseendemässigt var ölet från Qvänum mörkare och dess skum hade även det en mörkare ton. Skummet i Närkes version var lite gräddigare.

De bägge ölen var hyfsat lika men det fanns skillnader både i doft och smak. Ölet från Qvänum doftade mera, särskilt då pors och något som jag tyckte påminde lite om "kanel". Närke var mildare.

Även i smaken var det likadant, ölet från Qvänum var mera kryddigt medan Närke var lite mera maltig. Tyckte också att Närke bjöd på en dos parfym som jag inte hittade i Qvänums variant.

Tycker att bägge ölen var klart godkända. Är inte sådär vidare van vid att stifta bekantskap med pors men det funkade bra i bägge ölen. Pors, är det bara jag som tycker att det påminner lite om mint, eller är det kanske en gnutta kanel? Har lite svårt att bestämma mig, förvirrat som vanligt med andra ord.

Ett kul samarbete mellan Qvänum Malt & Malt och Närke Kulturbryggeri, två bryggerier som jag tyckt om sedan deras respektive födsel.

På ölfestival i Malmö

Vad vore livet utan ölfestivaler? I lördags flög Eddan, Eirik och jag ner till Malmö för att besöka ölfestivalen "Stora Öl - små bryggerier", en festival arrangerad av Föreningen Sveriges Oberoende Småbryggerier, inga stora drakar här inte! Biljetten kostade 150 spänn och då ingick ett provglas. På plats kunde man köpa dryckesbiljetter, 10 stycken sådana kostade 200. En kupong berättigade till 10 cl, fast i de flesta fallen fick i alla fall jag mer än så.

Innan vi begav oss till festivalen mötte vi Kristopher och hans polare Ola och sedan traskade vi gemensamt till Malmö Brygghus/Chokladfabriken som ligger i de centrala delarna av Malmö. 

Skebo Bruksbryggeri är ett bryggeri som jag "bevakar" lite extra, deras nya öl DualHop var en logisk start för mitt ölpimplande. 

Enligt bryggare Bengt är det inte alls omöjligt att ölet kommer att finnas hos bland annat Akkurat lite senare i vår. Ölet var snällt, inte extremt humligt men behagligt drickbart, så som de flesta ölen från Skebo brukar vara. Två humlesorter, Challenger och First Gold.

Jag tänker inte nämna alla 28 nya öl som jag provade på festivalen, men några är förstås värda lite extra uppmärksamhet. En av dem är Slottskällans nya öl, Zeven, vilket är en "Black Saison", troligtvis det första av det slaget i Sverige.

Den gav mersmak, balanserad med en trevlig ton av knäck, kryddor och jäst. Även en ok syrlighet. Det är fint med bryggerier som vågar prova nya grepp.

En inte alltför vågad gissning är att Oppigårds Summer Pale Ale kommer att sälja fint då den börjar säljas på Systembolaget i juni. Jag kommer i alla fall bidra med några köp.

Två för mig helt nya bryggerier var Helsingborgs bryggeri samt Lundabryggeriet. Jag passade på att prova fyra öl från bägge.

I ärlighetens namn blev jag inte alltför begeistrad av något av de åtta ölen, schysstast var nog trots allt Helsingborgs India Pale Ale. Jag gillade tonen av jordgubbar i det ölet. I lakritslagern kände jag inte särskilt mycket lakrits. Som alltid är det intressant med nya bryggerier och jag ser förstås fram emot att i framtiden prova andra öl från de bägge bryggerierna. På en ölfestival som den i lördags finns det möjlighet att växla några ord med de olika personerna som står bakom de olika bryggerierna, något som förstås är både kul och lärorikt. Hos Lundabryggeriet fick jag höra att de brygger ungefär 900 liter i veckan, hur många liter brygger Carlsberg per sekund?

Hos Närke Kulturbryggeri drack jag tre för mig nya öl, Närke Gransus, Hej! Jag heter Hampus samt Jontes Atgeir.

De två förstnämnda var verkligen udda. Gransus smakade precis som färska granskott. Hampus var inte riktigt av samma klass. Någon expert på hampa är jag inte men visst fanns det det i smaken. Jontes Atgeir var god, ganska snäll men smakrik och med en lång efterbeska. En eloge till ett bryggeri som verkligen vågar smaksätta öl med urgamla smaksättare. För övrigt drack jag festivalens bästa öl hos Närke, en gammal favorit Anders Göranssons bästa rököl. Det är verkligen ett rököl av högsta klass! Närke rules, annat kan man inte säga.

Jag visste att de inte hade så mycket av Konjaks! Stormaktsportern så jag valde att inte dricka det ölet så att andra som inte hade druckit det ölet tidigare skulle få chansen, snacka om att vara en gentleman av den gamla smått utrotningshotade stammen. Vad gör man inte för mänsklighetens bästa?

Som sagt det här med ölfestivaler är väldigt sympatiskt. Det är så härligt att bara flumma omkring och prova öl som man normalt har svårt att hitta. Att umgås med sköna lirare och träffa både bryggare, bloggare och vanliga dödliga. Ölkuponger borde införas även på SBWF i Nacka, det är verkligen smidigt att slippa behöva hålla på med kontanter.

Jag är kanonnöjd med besöket på ölfestivalen, visst finns det detaljer att slipa på som fler sköljställen för glasen, bättre möjligheter att dricka vatten samt bättre luft i lokalen. Men å andra sidan är det alltid varmt på ölfestivaler, bra då att det finns en massa öl att dricka. Återstår att se var nästa års festival hålls, för det blir väl en fortsättning?

Galej på Man in the Moon.

Var ute på galej tillsammans med ett par kompisar igår. Som pilsnerpang valde vi att besöka Man in the Moon, ett ställe som jag senast besökte i september förra året. Man in the Moon är ett bra ställe, maten är god och de har en tämligen diger öllista. Igår var det snudd på chockerande få gäster där, vet inte om det berodde på lågkonjukturen eller bara på en ren tillfällighet.



Nåväl, till det centrala för denna lilla berättelse. Givetvis hade jag redan i förväg studerat öllistan, visste på ett ungefär hur kvällen skulle utveckla sig. Som första öl beställde jag in en Ocean IPA från Oceanbryggeriet. Ett antal gånger har jag varit nära att beställa en Ocean IPA, men det har aldrig blivit av.

Ölet får anses vara bärnstensfärgat, skummet var hyfsat stort. Då jag doftade på ölet blev jag lite förvånad då det doftade ganska mycket av rök förutom den sedvanliga fruktiga och karamellaktiga doften. Även smaken var påtagligt rökig. Skall Ocean IPA verkligen smaka så eller var det något som var knas? Beskan var trevlig utan att vara extrem på något sätt. Förväntar man sig en amerikansk IPA då man beställer in en Ocean IPA, ja då lär man bli besviken. Nä, detta öl har en mer brittisk stil. På flaskans etikett stod följande att läsa: "Eftersom begreppet India Pale Ale idag är lika konfunderande som fotbollens diamantformation, så kan man bara konstatera att varianterna är många." Ja, det kan man förstås hålla med om, och trevligt är det att det finns många olika varianter.

Gott utan att briljera, betyget blir 3,25/5




Efter öl nummer ett var det dags för mat, jag åt en klassisk Club Sandwich. Smakade bra! Till maten drack jag en Ølfabrikken Pale Ale från danska Ølfabrikken. Ölet hade en rätt trevlig humlig doft med lite vibbar av karamell och citrus. Smaken hade toner av citron lite gräs med en rätt hygglig beska och eftersmak. Fast nog hade jag hoppats på än mer humlearomer. Värt att notera är att Ølfabrikkens öl tappas på burk. Verkligen inte ofta jag dricker burköl men igår skedde det. Det mest kända mikrobryggeriet som säljer sina öl på burk är förstås amerikanska Oscar Blues.

Ølfabrikkens Pale Ale var ungefär som Ocean IPA, gott och klart drickbart men utan att lämna några gigantiska avtryck. Äh, samma betyg som för Ocean, 3,25.

När vi satt på restaurangen igår passade de på att höja priserna på många av ölen, som tur var hann de ej höja priset för Ølfabrikken Pale Ale igår. Idag såg jag på Man in the Moons hemsida att ölet kostar 99, igår betalade jag 69. Snacka om sjuk prishöjning! Inflation är inte bra för samhället!

Något som däremot är bra för samhället och mänskligheten är Närke Kulturbryggeri. Som tredje öl för dagen delade Eddan och jag på en flaska Kaggen Stormaktsporter 2007. Känns mycket bra att inom loppet av en dryg månad nu ha smakat den "vanliga" Stormaktsportern och "Kaggen Stormaktsporter". Skillnaden mellan de två ölen är att sistnämnda är lagrad 2,5 månader på ekfat.



Finns det någonting vackrare än att se hur vätskan från en tung stout eller porter hamnar i glaset? Kaggen hade en underbart svart och trögflytande vätska, skummet är minimalt. Till en början tyckte jag att varken doften eller smaken var så märkvärdiga, ölet var helt enkelt lite för kallt. När västskan blivit lite varmare, ja då började det hända saker och ting vad gäller doft och smak. Ölets doft påminner mer om vin än öl men med lite toner av vanilj, bär och rök. Smakar väldigt mycket kaffe och choklad, men för varje klunk upptäckte jag något nytt. Verkligen en helt underbar porter, mjuk och poetiskt len samtidigt som kroppen är stor. Finns ett ord som kan sammanfatta allt, weltklasse! Betyget blir 5/5. Det är förstås svårt att säga vilken öl som är den godaste man druckit, men Kaggen hamnar mycket högt på min lista. En artikel från år 2007 om just Kaggen.



Som avslutning på aftonen drack jag en flaska Leffe Vieille Cuvée. Det var väldigt länge sedan jag drack något från Leffe, deras Cuvée hade jag tidigare ej provat. Kanske var det fel att beställa in en Leffe Cuvée efter Kaggen, men gjort är gjort. Ölet var ganska sött och fylligt med fina inslag av honung och torkad frukt. Onekligen en öl som trots allt passade rätt bra på en lördag, lite lördagsgodis kan man gott kalla det. Betyget blir 3,5/5.



Utöver ovanstående fyra öl smakade jag även några klunkar av ett par andra öl, nämligen ST Bernardus ABT 12 samt Boon Oude Kriek 2004. Förstnämnda ölet hade en smått bisarr men samtidigt kul smak av en godissort som jag väl känner igen från barndomen. Tyvärr kan jag inte minnas namnet på godissorten. Boon Oude Kriek är en spontanjäst körsbärsöl, sur och smakrik. Väldigt intressant och kul typ av öl. Bägge dessa öl skall jag vill tillfälle beställa in en flaska av, de tål att analyseras närmare.

Kvällens enda besvikelse var efterrätten, Hallon- och blåbärspaj med vaniljsås. Smakade inte särskilt mycket. En hopplös gottegris som jag hade även gärna sett efterrätten betydligt sötare.

Trots denna lilla besvikelsen med efterrätten var kvällen mycket trevlig. Alltid kul att dricka öl man tidigare ej druckit.

Trevlig eftermiddag på Akkurat och Glenfiddich Warehouse.

Trots att det är fredag den 13:e var eftermiddagen mycket trevlig. Käkade lunch tillsammans med en gammal studiekamrat på Akkurat. Till maten drack jag en Nynäshamns DIPA. Alltid då man besöker Akkurat drabbas man av ångest, vad skall man beställa för öl? Var väldigt sugen på att beställa en Cantillon eller varför inte en Avery Maharaja som fanns inne tillfälligt. Nåväl, det blev alltså en Nynäs DIPA till slut. Måste säga att det är perfekt att besöka Akkurat en tidig eftermiddag då det är lugnt och tyst därinne. (Satan! jag längtar redan till nästa besök!)



Nynäshamns DIPA är inte alls som de mest "sjuka" amerikanska bröderna. Nynäs version är mer blygsam men med lite mer variation i smaken, inte bara en miljon ton humle. Verkligen god men fina toner av grape och citrus. Skön beska. Förstås ganska stark vad gäller alkohol, nämligen 8,1%. Perfekt kompis till en fredagslunch kan man säga.

Mitt betyg blir 4/5. Föredrar helt klart en Hercules framför denna, men båda är mycket goda.

Efter att kompisen och jag sagt adjö till varandra vandrade jag vidare till Glenfiddich Warehouse i Gamla Stan. Till min stora glädje hade de ännu en nyhet från Nynäshamns Ångbryggeri som jag tidigare ej provat, nämligen Extra Special Nynäs (ESB). Givetvis var jag tvungen att prova. Dagens övningar avslutades i all enkelhet med en flaska Närke Stormaktsporter.



Nynäshamns ESB var intressant, inte alls som jag hade förväntat. Initialt fick jag lite vibbar av en Barley Wine men sedan blev det mer smaker av jäst och något sött, ungefär som honung. Inte helt olikt en IPA i avslutningen, beskan kittlade skönt. Alkoholhalten låg på 7,2 %. Synd att Nynäshamns Ångbryggeri har en så usel hemsida, skulle så gärna vilja läsa mer om deras öl. De två jag drack idag nämns överhuvudtaget inte på hemsidan.

Stabilt öl, betyg 3,75.



Det är alltid intressant att iakta och lyssna på folk då man hänger på krogen. Glenfiddich är onekligen ett seriöst ställe vad gäller öl, ändå ramlar det alltid in folk som svingar bägaren med större fermitet än vad en annan någonsin kommer att klara av. En gubbe ville ha fyra stora stark, (Landsort Lager på Glenfiddich) men han orkade inte vänta på ölen så det fick bli fyra Staropramen istället då det gick snabbare att hälla upp, fort som fan skulle det alltså gå. Verkar som att smaken inte var det mest intressanta.

Som avslutning blev det alltså en flaska Närke Stormaktsporter anno 2007. Kände mig lite som en hungrig lejonet Grymklo då jag såg vad som fanns inne. En Stormaktsporter dricker man sannerligen inte varje dag, så det var bara att slå till. Vad ska jag säga? Stormaktsportern har en alldeles utomordentligt underbar doft. Doftar vinöst, med rostade toner samt bär. Skummet är mycket litet och vätskan underbart svart och tjockflytande, ja jävlar!



Smaken då? Kraftig med härliga mängder rostat malt och sötma. Kaffe och choklad finns där också. Fantastisk Imperial Stout, ok att ölet är hypat som bara den, men jag tycker faktiskt det. Beskan kryper fram och är väldigt trevlig att ha att göra med. Det vore förstås fel att påstå att Stormaktsportern är billig, men å andra sidan är det inget öl man dricker varje dag. Dessutom kan man ju bli träffad av en Boeing 747 imorgon så det gäller att passa på. Imperial Stout är min favoritstil, ja så är det nog. Vilken dröm det vore att ha ett gäng Stormaktsporter hemma för lagring. Var kan man köpa dem utanför krogen, någon som vet?

Betyg: 5

Det är förstås mycket svårt att rangordna de öl man gett allra högsta betyget åt, kanske att Goose Island Bourbon Country Stout var aningen, aningen godare än Stormaksportern, men skillnaden är hårfin.

Avslutningsvis en skymningsbild från Stockholm:



Öl är konst!

Anders Göranssons Bästa Rököl.

Till lunchen idag blev det ett glas Anders Göranssons Bästa Rököl från Närke Kulturbryggeri. Rököl är en underskattad öltyp tycker jag, finns inte många svenska varianter. De som jag på rak arm kan komma på är dessa:

Närke Häklefjäll (japp, Närke Kulturbryggeri)
Helsinge Rököl (Helsinge Ångbryggeri)
Nils Oscar Rökporter

Vilka andra finns det?

Nå, hur upplevde jag då dagens rököl?

Ölet har verkligen en otrolig doft av rök, Islaywhisky samt salt. Smakar inte lika mycket rök som det doftar, dock finns där hela tiden en härlig röksmak. Hittar även smak av lakrits, malt och lite nötter. Ölet känns väldigt välbalanserat. Eftersmaken är lång och ganska torr. Gillar man rökig whisky borde man verkligen prova detta rököl. Verkligen inget blask!

Betyg: 4,25/5

Drack detta öl på Bishops Arms, Vasagatan i Stockholm. 68 kronor för 30 cl.