Howells & Hood, Chicago

Det är nästan lite synd att det alldeles för ofta säljs väldigt prisvärda flygbiljetter. I november hade SAS en kampanj med bland annat biljetter till Chicago för 2990 t/r. Ett sådant lågt pris gick inte att motstå. Tidigare hade jag besökt Chicago 2008 och 2011 så det kändes fint att åka dit igen. En kollega till mig hängde med liksom Jonas från Öl i Stockholm och Tom från Fajan o Jöns.

Jag passade på att uppgradera med poäng till Business Class. En Atlantflygning på närmare nio timmar går verkligen lekande lätt då man sitter i en bekväm stol som dessutom går att göra om till en säng.

I vanlig ordning dracks det några Mikkeller ombord, som bekant har Mikkeller och SAS ett samarbete sedan något år tillbaka. En välsmakande Porter (RAS No. 4, där RAS står för Rare Air Series) ur storflaska är verkligen inget dåligt sällskap då man ska titta på film efter maten.

Den trevliga flygvärdinnan visste inte mycket om porter. Det blev en stunds snack om Mikkeller, om hur ölet smakade med mera.

Väl framme på O'hare gick det smidigt att passera immigrationen och hämta ut väskan. Tyvärr blev vi rejält blåsta då vi tog taxi in till stan. Av någon anledning blev det en "friåkare". Mer än dubbelt upp mot normal taxa fick vi betala, som tur var vi fyra i "taxin" så på så sätt blev det lindrigare.

Tidsmässigt ligger Chicago sju timmar efter Sverige, kring 20:00 lokal tid var vi installerade på våra respektive hotell. Vi började med att bunkra lite på ett närbeläget Whole Foods på Streeterville. Det är en kedja av matbutiker som erbjuder mycket ekologiska varor. En hel del öl har de också. Priserna brukar vara lite högre jämfört med vanliga butiker men utbudet är alltid fräscht. Three Floyds ligger söder om Chicago så de hade några flaskor från dem på hyllan.

Några öl köptes liksom annat nästan lika livsavgörande som chips och vanligt vatten. Dricksvattnet i USA går att dricka, särskilt om man gillar en smak av klor. Jag är inte så förtjust i det så köper alltid vatten på flaska. Dessutom är det onödigt att riskera magen, särskilt under en weekendresa.

Efter att vi handlat klart var det hög tid för några öl. Smidigt nog låg Howells & Hood ungefär en minut från Intercontinental där min kollega Jonas och jag övernattade. Howells & Hood visade sig vara ett stort ställe. Inte den mysigaste av inredningar men öl det hade de, nämligen 114 olika på fat. En salig blandning av välkända och mindre kända sådana.

Det känns alltid lite udda att äta middag kring 03:00 svensk tid men det är så det kan bli då man är ute och reser. Jag valde Steak Tacos vilka smakade riktigt bra. Ölmässigt kunde jag inte annat göra än att börja med en IPA. Solemn Oath Snaggletooth Bandana hade jag aldrig hört talas om så en sådan fick det bli. Ett glas av den kostade 7 USD. Gick även ett köpa mindre glas till en egenkomponerad flight om man så önskade.

Ölet var klart dugligt. Kändes fräsch med en hel del mango, ananas och lite såpa. Bryggeriet Solemn Oath ligger förövrigt i Naperville, Illinois. Försöker alltid testa några nya tämligen lokala bryggerier då jag är i USA. Den första kvällen på Howells & Hood blev det fem sådana.

Beer flights gick det alltså att komponera ihop som man själv behagade. Det är något som alltid uppskattas, särskilt på ett ställe som har så stort fatutbud.

På torsdagar stänger stället klockan 23:00. Vi satt inte kvar helt till stängning. Kände att jag inte orkade så mycket mera än Howells & Hood så det kändes skönt att retirera till hotellet.

Ungtupparna Jonas och Tom fortsatte kvällen/natten men mina äventyr i Chicago fick allt vänta till nästa dag. God natt/morgon!

Första kvällen i Washington DC

Jag lyckades lura med Eddan på en kortare tur till USA, vår första destination är Washington DC. Hit kom vi igår, lite senare än beräknat då SAS-maskinen mellan Köpenhamn och Washington DC var inställd så istället blev vi ombokade till maskinen mellan Arlanda-New York och sedan tåg till Washington DC. Framme var vi ungefär tre timmar senare än beräknat så ingen större skada skedd.

Väl framme i Washington var det bara att kasta in väskorna på vårt hotell, The Westin Washington, D.C. City Center för att sedan omedelbart bege oss till närbelägna Whole Foods Market för att handla lite tilltugg till rummet. Whole Foods hade ett väldigt fint utbud av öl, det är bara att titta på dessa bilder.






För en svensk var priserna sensationellt låga, eller vad sägs om fyrpack med Dogfish Head 90 Minute IPA för 10.99 USD, Firestone Double Jack för 7.99 USD och så vidare. Då är det värt att notera att Whole Foods är en fin matkedja så det går att hitta ovanstående öl ännu billigare. Ett par från Dugges hade de också:



En nackdel var att det pga lokala lagar inte gick att ta enskilda flaskor ur fyr- eller sexpacken. Men men det var ändå en fröjd att handla några öl till rummet:



Innan vi drack något på rummet besökte vi kanske Washingtons bästa pub, Birch & Barley / ChurchKey, som låg ungefär 250 meter från hotellet, kan det bli bättre? De hade ett mycket stort utbud av öl, eller vad sägs om 500 olika flaskor och 55 på fat, varav fem var cask ales. Det var en högljud stämning då Eddan och jag klev in kring 20:30, först fick vi stå vid den långa bardisken men efter en halvtimme eller så kunde vi sätta oss.



Jag började med en Mild ale, ett samarbetsöl mellan japanska Tamamura-Honten och Nøgne Ø.



Sällan har väl en öl suttit så bra, den var verkligen underbart uppfriskande. Fatölslistan var som sagt imponerande så det var inte lätt bestämma vad som skulle drickas. En "pumpaöl" i form av Jolly Pumpkin La Parcela No. 1 Pumpkin Ale fick det bli, det är ju trots allt pumpasäsong i USA. Ölet är inte det godaste jag druckit i mitt liv men ändå ok.



Bartendern förstod snabbt att vi inte var från USA så han frågade varifrån vi kom, då han hörde ordet Sverige plockade han fram ett par olika flaskor från Nils Oscar, mycket dyra enligt honom. Nog var de rätt dyra också, 15 dollar styck för en flaska.



Eftersom vi var gäster i Washington DC var de nästa två ölen gratis, i mitt fall en New River Pale Ale som fanns som cask ale. Verkligen en schysst gest att bjuda på ett par glas, sådant gör att man gärna återkommer som gäst, fast det hade jag förstås gjort ändå. Den var verkligen skönt fruktig och väldigt behagligt lättdrucken. Ölet är bryggt av Lost Rhino Brewing Company som ligger i granndelstaten Virginia.

En öl som jag länge velat prova är Tröegs Troegenator Doublebock. Måste säga att jag inte blev besviken. Ölet var rejält maltigt med mycket karamell. Påminde lite om en likör, verkligen perfekt "sipparöl".



Den långa dagen började verkligen göra sig påmind så det var dags för en sista öl för kvällen på Birch & Barley / ChurchKey. Är man i utlandet är det förstås kul att testa inhemsk öl, om landet så råkar vara USA så finns det förstås en ocean av olika öl att välja mellan. Old Schoolhouse Brewery hade jag inte hört talas om tidigare så deras Imperial Stout blev kvällens sista. Ack, ack vilken härlig Imperial Stout. Mycket smakrik och fyllig men ändå fint "lättdrucken".



De olika ölen kostade mellan 2 USD till 5 USD för småglas på 4 OZ, vilket motsvarar 1,2 dl. Samtliga öl som jag fick var säkert på 1,5 dl och närmare 2 dl i ett par fall så personalen var verkligen schysst. Priset på de olika flaskorna varierade förstås kraftigt.



En rackare orkade vi med på hotellrummet, då var klockan 04:30 hemma i Sverige, en timme till så hade jag varit uppe i ett dygn i sträck. Som bekant ligger Washington DC tidsmässigt sex timmar efter Sverige. Det är inte ofta man är det numera.

Firestone Walker Double Jack DIPA är verkligen en underbar öl. Välfylld med tropiska frukter och humle i stora mängder och med en magnifik bitterhet. En positiv käftsmäll kan man lugnt säga. Både Eddan och jag undrade lite lätt varför inte liknande öl kan göras i Sverige, vad är problemet?



Ögonen måste ha blinkat som brandlarm vid det här laget så det var verkligen läge att säga god natt! Men vilken lycka att besöka en bar i absoluta världsklass!