Det höll på att bli en väldigt dyr öl.

Viking Lines nyaste fartyg, M/S Viking Glory sattes i trafik i mars. Det var alltså hög tid att spana in nybygget. Söndag 1/5 åkte min gamle båtkompis Tomas och jag på en dagstur till Mariehamn. 

 

Avgångstiden var 07:45, fartygsbyte i Mariehamn och åter i Stockholm 18:55, sämre söndagar kan man ha. Det var nya Viking Glory som tog oss till Mariehamn. En väldigt fin skuta visade det sig vara, ja i alla fall för att vara en passagerarfärja på Östersjön. 

 

Fina stora fönster, varierat utbud av matställen (jag åt en räkmacka till frukost). Noterade även att heltäckningsmattorna ombord var härligt mjuka. 

Timmarna till Mariehamn flöt på snabbt, väl där bytte vi till M/S Viking Grace som levererades 2013. Hon kändes också modern men inte av samma klass som nya Viking Glory som vi vinkade farväl till. 

På Viking Grace åt vi buffén, det var gott utan att vara fantastiskt. "Smörgåsbordet" var helt klart bättre förr, vem minns inte det glada 1980-talet då det rentav fanns renkött bland läckerheterna. 

 

När magen hade fått sitt besöktes taxfree, jag nöjde mig med att köpa finsk lakrits samt en finsk whisky från Kyrö. (tidigare har jag bara druckit deras gin så det ska bli ett nöje att prova whiskyn vid tillfälle)

Många förknippar Finlandsbåtarna/Sverigebåtarna med alkohol. I buffén ingick det vin och öl (Lapin Kulta) men jag föredrog att dricka vanligt hederligt vatten. 

Dock så blev det en öl i en av barerna ombord på Viking Grace, en Kimito IPA. Bryggeriet ligger i Kimito, i landskapet Egentliga Finland. Enligt prislistan skulle flaskan kosta sju Euro, så inget att bråka om. 

 

Då jag blippade mitt Visakort mot kortläsaren så ville maskinen att jag skulle ange pinkod, något som normalt inte behöver göra då det handlar om låga belopp.

Det var bra att jag tittade på displayen samt var spiknykter för där stod det 164 Euro, snacka om att det hade kunnat bli en väldigt dyr standardöl. Bartendern sa: "det var tur att du såg priset för här blev det fel". Jag svarade något om att inte ens i Japan är det så dyrt med öl, dock kan vissa frukter kosta mer än så men det är som det heter en annan historia.

Ölet i sig var ganska gott, men runt 1700 svenska riksdaler hade det sannerligen inte varit värt. 

M/S Amorella till Åbo, tisdag 10/8.

Efter 530 nätter i rad i hemmets lugna vrå var det äntligen dags att sova i en annan säng. (senast jag gjorde det var i Tokyo i februari 2020, räknar dock inte med sängen på SAS-flighten hem)

Sängen som skulle få den äran kan inte kallas världens skönaste, men ett par timmars sömn lyckades jag i alla fall fixa i min lilla isoleringscell på Viking Lines gamla trotjänare M/S Amorella. Sängen var hård, smal och med en för liten kudde. 

Amorella avgår klockan 20:00 från Stockholm till Åbo, först var tanken att äta ombord men tyckte att det skulle bli lite sent så passade istället på att ta en bit mat på Akkurat samt några bägare därtill. Från Akkurat tar det runt 25 minuter att knalla till Viking Lines Terminal i Stadsgården. 

 

Var nog första gången i mitt liv som jag var helt ensam på Akkurat, ja i typ 10 minuter. (de öppnade 16). Ett par öl på cask slank ner, Kent KGB och Kent Quiet American, habila bägge två. Trevlig service och en trivsam stund innan det var dags att vandra mot båten. 

Under pågående pandemi är det inte full kapacitet som gäller på Viking Lines avgångar, något som bekräftades då jag klev ombord. Visst fanns det andra resenärer men den allmänna känslan var att det var lugnt. Noterbart är att utbudet och öppettiderna är begränsade under rådande läge. 

Som brukligt då jag åker med Finlandsbåt får inte en avgång missas, alltså ut till akterdäck. Där var sommarbaren öppen så det blev en Olvi Summer Ale. En inte alltför upphetsande öl. 

 

Resan till Åbo tar 10,5 timmar, framme är Amorella 07:30 lokal tid. Alltså en relativt kort överfart som går via Åland. 

Pub Victory stängde 23, där var det väldigt lugnt. Jag vet att det är många som pendlar med just Amorella och känslan ombord var verkligen behaglig. Jag räknade inte antalet ölsorter men på Viking Lines hemsida anges 45 stycken. 

 

En inte alltför upphetsande flaska Stallhagen IPA Original och en lika småtråkig Hartwall Lahden Erikois Vehnä dracks på fat. 

En stund tillbringades ute på däck, ja det är alltid lika härligt att andas havsluft. Sedan fanns det inte så mycket annat att göra än att försöka sova, även om det gick lite sisådär med den biten som jag skrev i början av detta inlägg. 

Några öl ombord på M/S Mariella till Helsingfors

Under semestern i augusti blev det en tämligen spontan resa till Helsingfors då det hela bokades ett par dagar innan avfärd. I min ungdom var jag en båtnörd och älskade att ta båten till Finland.

Märkligt nog hade jag aldrig åkt med Viking Lines M/S Mariella som trots allt seglat på Östersjön sedan 1985.

Det som slog mig var hur liten hytten var, kan verkligen inte begripa hur fyra personer kan få plats i en liten hytt, särskilt om alla har med sig bagage. Nå, nog om det.

Sjöresan mellan Stockholm och Helsingfors via Mariehamn bjuder verkligen på fina vyer. Hungrig det blir man också då man är till sjöss.

Kvällsmåltiden intogs i Ala Carte-matsalen som bjöd på en lugn atmosfär med en vänlig och rutinerad service. Ölutbudet var inte särskilt stort men ett par öl från Malmgårdin Panimo dracks, Malmgård Emmer IPA var en ny bekantskap.

Ölet var ok, mild med humle, citrus och lite bröd. Piggvaren som jag åt var riktigt god även om den var chanslös i en jämförelse med min absoluta favorit som serveras på Wedholms Fisk i Stockholm. (noterbart är att piggvaren på Wedholms nästan kostar dubbelt så mycket så inte så konstigt att den är godare)

Efter den trevliga måltiden besöktes Taxfree-butiken. Utbudet av hantverksöl var inte särskilt stort men ändå mycket bättre jämfört med hur det såg ut förr.

Vädret var varmt så stora delar av aftonen tillbringades ute på däck. Öltutbudet var inte bra varken i utebaren eller inomhus men som tur är var utsikten desto finare. Tröttnar verkligen aldrig på att glo på skärgården och de fina husen som finns längs farleden.

En GT fick avsluta en riktigt lugn och behaglig dag. Det här med att åka båt en vacker sommardag är verkligen inte fy skam.

Åländsk IPA på Ålands hav

Vad kan vara mer passande än att dricka en IPA från Åland ute på Ålands hav? Stallhagen IPA närmare bestämt. Igår var Eddan, Fettisov och jag på en traditionell dagstur till Åland. Föregående års fiskekung får alltid en bjudresa av de andra två. Vem fångade då förra årets största fisk? Måste det ens sägas? Gratis är gott!

Utbudet av öl på Viking Lines Isabella och Amorella är tämligen svagt för en ölfanatiker men glädjande nog fanns det fyra öl från lilla åländska Stallhagen ombord på Amorella, orkade dock bara dricka en av dem nämligen deras nya IPA. Synd att inga öl från Stallhagen fanns att köpa i taxfreen, utan som vanligt fanns där bara öl som jag aldrig köper, såsom Mariestads, Koff och liknande.



Helt klart en IPA som var mer brittisk än amerikansk. Snäll, inte så besk med en viss fruktighet men även en viss brödighet. Munkänslan var medel liksom halten kolsyra. Lättdrucken och helt ok men ingen öl som jag lägger på minnet och vill dricka om och om igen. Enligt bartendern skulle ölet eventuellt komma till Systembolaget senare i år, ja vi får se hur det blir med den saken. Kul i alla fall att ha druckit en finsk IPA, något som görs synnerligen sällan.

Åker man till Åland på en måndag så innebär det lugn och ro, mest pensionärer ombord samt några yngre hockeyfans. Därmed inte sagt att det saknas möjlighet till en tango eller två, men som sagt inget lammkött. Republiken Finlands vackra flagga vajade nog stoltare än på mycket länge dagen efter att det finska ishockeylandslaget krossat storebror Sverige i VM-finalen.



Till alla mina norska läsare (vet att jag har i alla fall har en) vill jag såhär på självaste syttende mai säga gratulerer med dagen!

Äventyr på de sju haven.

Tillbringade tisdagen i Stockholms vackra skärgård samt på Ålands hav. Avfärden var 07.45 imorse från Stadsgårdskajen ombord på Viking Lines färja M/S Isabella. Något större äventyr på de sju haven handlade det kanske inte om, däremot om en trevlig och lugn dagstur med två goda vänner. Åker man på en 12-timmars är det förstås en stor fördel om vädret är bra, att stå ute på däck och spana är alltid lika härligt.




I Mariehamn hinner man tyvärr inte gå i land, utan det blir ett snabbt fartygsbyte. Från Isabella till Amorella i vårt fall. De bägge systrarna är bra att åka med, inte så spektakulära men allmänt trevliga. Ombord på Amorella var det dags att äta smörgåsbord.



Till första förrättstallriken drack jag en Lapin Kulta, en öl som inte tillhör mina favoriter. Inte mycket till smak, men passar väl hyfsat till just mat och till varma bastubad. Till resten av måltiden drack jag läsk och vatten, det fanns även vin men det vill jag ej ha. Späd som jag är slog jag till med två tallrikar efterrätter, ja vad gör man inte för att öka vikten?



Smörgåsbordet var ymnigt vad gäller antal rätter, smakade inte så tokigt heller. Bäst var som alltid förrätterna. Enligt min mening har Silja Line lite bättre mat än Viking Line, men skillnaden är inte så stor. Känslan är att det här med smörgåsbord var en större "grej" på 1980-talet.

Efter maten var det dags att lyssna på finsk tango samt vila lite i aktersalongen. Väl där gjorde jag något ovanligt, beställde nämligen en drink.



"Finlandia Easy Breeze" hette den. 4 cl Finlandia Grapefruit Fusion, Cranberry Juice och Lemon. Smakade mest grape, riktigt läskande och svalkande efter den långa orgien vid smörgåsbordet. Skrev jag att magen stod rakt ut likt bogspröt på en gammal hederlig skuta?

Innan ankomsten till Stockholm besöktes taxfreebutiken. Tyvärr var utbudet av öl väldigt trist, köpte ingenting. Däremot fanns det en hel del intressant whisky bla sju olika sorter från Japan. Även några riktigt fina och exklusiva sorter. Dagens bästa köp var det åländska svartbrödet, kanske världens godaste bröd? Vill ni prova att baka ta då en titt på detta recept.




I taxfreebutiken showade ett gäng finska pensionärer, ja de såg verkligen ut att ha trevligt. Dansade gjorde de mest hela tiden. Tyvärr kunde jag ej bjuda upp denna gång pga en besvärande rygg, men vänta bara till nästa tur.



Tyvärr är det bara att konstatera att utbudet av öl var mycket blekt, i synnerhet i taxfreebutiken. Det handlade mer om kvantitet än kvalitet, inget som direkt chockerade mig. Men det spelar ingen större roll, en skön dag till havs var det hursomhelst. Nu skiner nosen så vackert rött, ja kan det egentligen bli bättre?