Geysir, Gullfoss, haj och några goda isländska öl

Vår andra dag på Island började med en stabil hotellfrukost (de hade en inhemsk variant av Nutella, det du Eddan). Därefter var det dags att ta hyrbilen och köra i ungefär 120 km till det mäktiga vattenfallet Gullfoss samt ett område med flera gejsrar som fiffigt nog låg ungefär 10 km från Gullfoss.



Verkligen en imponerande syn, men nästa gång vill jag beskåda det hela sommartid.



En kompis på vägen var det, annars var trafiken lugn så fort Reykjavik lämnades, även om den inte var alltför intensiv där heller. Lätt att hitta på Island så jag rekommenderar verkligen en hyrbil.



Gejserns Strokkur hade vänligheten att eruptera väldigt regelbundet, mellan 3-5 minuter tog det mellan de olika utblåsen. Det var verkligen en imponerande upplevelse att se Strokkur så nära, slutsatsen kan inte bli annan än Strokkur-Sergels Torg 1-0.



Väl tillbaka på hotellrummet var det läge att avsmaka en öl. En Viking Organic Pils blev det.



Bättre än de öl som dracks i onsdags, ja en på det hela helt drickbar öl av pilsnerkaraktär. Lite citrus och gräs och en hel del malt. Fast det är inte ett öl som jag känner att jag måste köpa igen.

Lite senare på dagen besöktes Íslenski barinn, förmodligen den bästa baren i Reykjavik, ja i alla fall om man är ölintresserad.




De hade ett trettiotal öl på flaska och runt 10 öl på fat, samtliga öl inhemska. Mat hade de också, jag valde en korg med aptitretade. Fick in följande: rågbröd med lammterrin, jäst haj, rågbröd med marinerad sill, bröd med lax, rökt lamm samt traditionell torkad isländsk fisk. Även en skvätt inhemsk brännvin ingick, det skulle man dricka tillsammans med hajen. Bilden är dålig med hajen och den torkade fisken finns inuti burkarna.



Hajen hade en väldigt skarp lukt men smakade typ ok, förstås varför de serverade brännvin till det. Öl hade varit chanslöst i en kombination misstänker jag då hajen var så stark och speciell. Den övriga maten var god, speciellt förtjust blev jag i den torkade fisken. Perfekt "vuxensnacks". Sköljdes ner med Bruggsmidjan Kaldi Lager, Islenski Barinn är visst det enda stället i världen som har det ölet på fat. Hur var då priserna? Korgen kostade 1990 ISK, dvs 116 SEK. Fatölet kostade 64, och flaskan med Ölvisholt Móri som jag beställde in efter maten gick på 55 SEK enligt kvittot, däremot 72 enligt prislistan så någon tycks ha gjort fel men lite sent att göra något åt det nu.



Då jag drack Ölvisholt Móri blev jag nöjd igen ty ölet var inte alls dumt. Fint utseende, trevlig fruktig doft och smak, rejält med humle jämfört i alla fall med de tidigare "fulölen" som "avnjutits" på Island.

Väl tillbaka på rummet väntade en till öl från Ölvisholt, nämligen Fósturlandsins Freyja.



God veteöl, uppfriskande. Främst citrus, vete och koriander men även lite banan samt citrongräs. Lättdrucken på ett skönt sätt. Vågar nog påstå att Ölvisholt Brugghús är det bästa isländska bryggeriet.

Det fanns några öl kvar i hotellrummets minibar, ambitionen var att inte ta med dem hem så jag var tvungen att smaka på dem. Ingen hets där inte!

Både Egils Premium från Ölgerðin Egill Skallagrímsson och Föroya Bjór Classic var två bekantskaper som jag redan glömt bort, sorry! Fast båda lyckades fastna på bild.




Sista ölet på Island dracks till den utsökta räkmackan på Keflaviks flygplats. Ännu en i raden lageröl som man snabbt glömmer bort. Viking Thule hette ölet, sedär jag mindes ju!



Sedan var det bara att invänta den något försenade flighten från Oslo, orsaken till förseningen var stark motvind. Flighten från Oslo till Reykjavik tog strax över tre timmar medan flighten till Oslo gick på två timmar och femton minuter. Jag försöker alltid att hålla koll på flygtider, vill att min flygstatistik ska vara så korrekt som möjligt. Mina flighter på 2000-talet. Herregud vilken nörd jag är men ack så kul det är. Ett tips då man flyger är att välja en stol långt bakom då de flesta människor vill sitta så långt fram som möjligt. Jag satt på näst sista raden och fick jag tre säten för mig medan folk längre fram trängdes, den sista idioten är ännu inte född som någon smart sade. (skämtade bara.....kanske) En annan fördel med att sitta långt bak är att flygkänslan ökar.

Utomhusbad och några dåliga öl

Tidigare idag flög farsan och jag via Oslo med SAS till Reykjavik, Island. Island fick den stora äran att bli land nummer 50 som jag besökt. Undrar om det någonsin blir 100 besökta? Tillåt mig att tveka fast man vet förstås aldrig. Länder är som öl, det är alltid kul att besöka nya liksom det är kul att prova nya öl.

Island är ett land som jag länge velat besöka och hittills har jag inte blivit besviken. Efter att vi landat på Keflavik tog vi vår hyrbil och åkte raka vägen till Blå Lagunen, det är ett ställe som man bara måste besöka om man åker till Island. En stor fördel med att ha en egen bil är man kan göra saker och ting i egen takt och slipper kleti och pleti. Det var runt 0 grader i luften men vattnet höll behagliga 37-39 grader. Verkligen en upplevelse att plaska omkring där, lagom med folk var det också så att jag slapp skämmas alltför mycket över min bulbstäv till mage.



Efter Blå lagunen åkte vi mot Reykjavik som låg ungefär 40 kilometer bort. Självklart hade jag läst min läxa och visste att Vinbudin (Islands motsvarighet till Systembolaget)i köpcentret i Kringlan hade det bästa utbudet av inhemska öl. Ren och "snygg" butik.



Eftersom jag inte besökt någon annan butik vet jag ej om så är fallet men nog fanns det en hel del isländska öl, priserna var inte heller vansinniga. 100 isländska kronor är ungefär 5,80 SEK. Servicen var väldigt bra, den unge mannen vid kassan pratade i bortåt fem minuter om den isländska ölscenen, ja han var så inne i sitt att han inte märkte att det var några i kön bakom.




Som synes var Ölvisholt Lava dagens dyraste öl med sina 589 vilket motsvarar ungefär 34 SEK. Samtliga öl som inhandlades på bilden nedan, de flesta ska följa med hem då jag gärna delar med mig av inköpen. Det är ju inte så enkelt att få tag på öl från Island och Färöarna hemma i Sverige.



Efter kvällsmat ute på stan utan öl blev det några öl på rummet. Jag anade att de inte skulle vara några godingar utan samtliga tre skulle gå under benämningen "tickaröl". Två öl från Island och en från Färöarna handlar det om.

Först ut var Bruggsmidjan Stinnings Kaldi, har ni hört talas om Bruggsmidjans bryggeri? Jag hade inte gjort det tidigare.



Enligt Ratebeer en av typen Spice/Herb/Vegetable. Långtifrån spektakulär men gick att dricka. Tämligen söt med malt, karamell och en del örter. Åt det tunnare hållet, definitivt och med en eftersmak som påminde om kokos (!).

Dagens andra öl var sämre än den första, Föroya Bjór Gull från Färöarna. Öl nummer två från Färöarna som jag druckit. Första dracks i Köpenhamn förra året.



Jätteljus med nästan inget skum. Tunn lager med inte mycket till karaktär, jättetrist. Nä, nästa tack!



Fast i detta fallet hade nästa kunnat hoppas över. Ty Víking Gylltur passar fint i avdelningen "a-lagaröl". Riktigt usel och trist. Typ 5 cl räckte för min del. Ölet var extremt ljust även om det inte riktigt går att se på bilden.

Hoppas att det dricks något godare imorgon, den som lever får se. Det finns förstås utländska öl men är jag på Island vill jag i första hand passa på att dricka inhemska eftersom de trots allt är rätt unika.