Tisdag 25/2 i Tokyo, minibryggeri och pubrunda.

För blott tredje gången i mitt liv landade jag på japansk mark, precis som på de två tidigare besöken var den en härlig känsla att göra det. Japan är helt unikt, i mitt tycke finns det inget land i världen som är lika spännande och fascinerande att besöka. Ölmässigt blir det också bara bättre och bättre så det fanns ingen risk att strupen skulle behöva vara torr under besöket. Tokyo kan inte beskyllas för att vara den vackraste av städer men ack så skoj att vara där. Det går inte annat är förundras över vilket effektivt maskineri staden visar upp, japaner är dessutom fantastiskt artiga och trevliga att ha att göra med även om man i de flesta fallen inte rent språkligt förstår varandra.

Flygbussen från Narita till centrala Tokyo tog runt 90 minuter. Perfekt nog stannade bussen typ 5 meter från hotellets entré. Någon charmör är jag sannerligen inte men lyckades få rummet trots att klockan bara var kring 11 på förmiddagen, alltid lika trevligt då det händer. Utsikten från rummet påminde som vanligt om den som finns där hemma, eller kanske inte riktigt om jag ska vara ärlig.

Hotellets läge var riktigt bra för mina intentioner i Tokyo, mellan nöjesdistriktet Roppongi och Ginza som är känt för sin shopping. Fanns flera metro-stationer i närområdet men precis som vanligt föredrog jag att använda fötterna.

Det finns inte så många bryggeripubar i gigantiska Tokyo men en låg 10 minuter från hotellet, nämligen den lilla restaurangen/bryggeripuben Inazuma Beer.

Som alltid då man kliver in på en restaurang i Japan så hälsar personalen glatt, i detta fall rörde det sig om två anställda. Inazuma är verkligen ett litet ställe, runt 15 platser. De bägge herrarna kunde knappt ett ord engelska och min japanska är minst sagt undermålig men det var ändå inga problem att beställa både mat och dryck.

1000 yen kostade lunchen, det motsvarar runt 95 sek. Ett litet glas lunchöl kostade 300 yen. Annars fanns ölen i två storlekar 280/473 ml. Priset varierade från 750 yen till 1200 yen för ett glas. Notan var det inga problem att förstå, kontanter och noll dricks var det som gällde i vanlig ordning. Fantastiskt att det finns länder där man inte förväntas ge dricks, snacka om föredömligt system.

Gillade verkligen stämningen på detta gemytliga ställe. Maten var godare än de två öl som jag drack även om sistnämnda utan problem slank ner.

På tillbakavägen till hotellet stannade jag till vid en matbutik som hade ett bra utbud av öl för att vara en matbutik. Några öl till rummet kan ju aldrig skada, eller hur?

Då rummet var så stort, särskilt för att vara i Tokyo så var det inte fel att dricka en öl samtidigt som eftermiddagens/kvällens planer gjordes upp.

BrewDog Roppongi blev kvällens första stopp, dit tog det 15 minuter att promenera.

Bakom baren stod en amerikan så det blev lite ölsnack, bland annat pratade vi om de olika BrewDog-barer som vi besökt runt om i världen. Han hade varit på bägge barerna i Stockholm.

Fick höra att baren i Roppongi förmodligen skulle behöva flytta till en annan lokal inom några år då det aktuella området skulle göras om rejält.

Baren i sig var ganska stor och glest befolkat under mitt besök, 17:00 öppnade de på en tisdag.Två öl dracks, bägge två japanska Ise Kadoya 8 Reindeers IPA och Uchu #62 Arcturus. En belgisk IPA och en Neipa. Båda två var ganska goda men sistnämnda strået vassare.

Bara ett par minuter från BrewDog ligger Ant' Bee, en bar som även besöktes i augusti 2013. Stället såg ut precis likadant nu som då, intimt och med bara japanska öl på fat, 20 stycken för att vara exakt. Vad kan vara bättre än att besöka en bar som bara har inhemska öl då man befinner sig så långt hemifrån?

Två stycken var det som jobbade denna kväll, minns att det var rökning tillåtet 2013 men inte nu längre vilket förstås var härligt. Några få ord på engelska kunde en av de anställda men det var inga problem att beställa då de hade en lista på kvällens utbud. Då jag suttit där ett tag ville en av de två anställda skåla med mig och han undrade hur man säger skål på svenska. Lärde honom hur man säger skål på både svenska, finska, estniska och tyska. Hur man säger skål på japanska, kinesiska och koreanska visste jag sedan tidigare men det kunde jag förstås inte säga till honom då han så glatt "lärde" mig de orden. Inte varje dag det blir en språkkurs i en bar men skoj det var det.

Ant' Bee är ett ställe som jag verkligen tycker om, några andra västerlänningar hittade inte till stället under mitt besök dock trillade det in en del japaner. Noterbart är att de inte ville ha stort skum på ölen de serverade utan de slog bort det med en "spade", hällde upp mer, slog bort det mesta av skummet igen innan de var nöjda. Det är sällan man ser det förfarandet även om jag vet att det förekommer.

Fem öl i olika stilar dracks, valde det minsta glaset som de hade så det var inte snack om något sjöslag. Lite lustigt nog var kvällens godaste Kyoto Brewing Kyutaro, en tripel på 10%. Jag är normalt sätt ingen fantast av tripel men denna var inte så "jobbig" som de flesta brukar vara i nämnda stil.

Värt att notera är att Ant'n Bee ligger i källaren, så det gäller att inte snubbla då man ska gå ner för trapporna.

Apropå trappor, på nästa ställe som endast låg några minuter bort var det trappor upp som gällde. Two Dogs Taproom kändes västerländskt, var glest med gäster och de bägge anställda tycktes vara från Europa. Servicen var slö och inte alls så engagerad som den japanska. Jag fick känslan av att de båda ville hem för kvällen, det kan jag verkligen förstå men i serviceyrket gäller att hålla masken.

Tog tid att få beställda glas nummer två efter att den första var avklarad trots att det som sagt var lugnt i salongen. De hade både inhemskt öl, en "egen" öl som jag inte riktigt blir klok på var den är bryggd samt öl från utlandet. (främst då från USA)

Knee Deep Oopsie Dhazy var fruktig och fräsch, deras "egna" Two Dogs Roppongi Pale Ale var duglig. Det bästa med stället var pizzan som jag åt. Hoppas att folk inte får en stroke då jag skriver att jag åt pizza i Japan men så är det. Pizzan är helt klart den godaste som jag ätit i år, fast å andra sidan har jag inte ätit många så det kanske inte säger så mycket?

Om jag är i krokarna skulle jag ändå inte ha något emot att besöka Two Dogs igen, om inte annat för att se hur känslan är då det är med några andra anställda bakom baren. Nu ger man ju inte dricks i Japan som jag redan skrivit i denna text men hade man gjort det så hade det blivit skralt denna kväll från min sida.

På väg mot hotellet som alltså inte låg långt borta slank jag in på ett ställe som heter Hobgloblin Roppongi, något som visade sig vara en riktig amatörmiss. Stort ställe och med trevlig personal men avd hjälpte det då utbudet var mediokert, de få andra gästerna var västerlänningar plus att det av någon anledning var tillåtet med rökning på detta ställe. Man kan tycka att jag borde ha känt det redan då jag klev in men det var inget jag direkt reagerade på.

Hann beställa en bira innan en av de andra gästerna tände en cigg. Kan säga att jag sällan dricker en öl så snabbt, längtade helt enkelt ut. Abashiri White Ale var tunn och trist men som tur är var den lätt att bara hälla i sig. Hobgloblin är ett ställe som jag inte skulle vilja rekommendera för den som besöker Tokyo och älskar öl.

Sammanfattningsvis så bjöd den första dagen i Tokyo på både bra ölmässiga upplevelser och mindre bra sådana, helhetsintrycket var dock klart stabilt.

Ant n Bee, Tokyo

Tidsomställning och värme gör underverk, klockan ringde nio på morgonen men först vid 12-tiden orkades det upp. Då det inte ingick frukost i boendet införskaffades en enkel sådan på ett närbeläget Family Mart, passade även på att köpa ett par burkar öl som kostade ungefär 15 kronor styck. Det handlade inte om några exotiska saker, Sapporo Classic och Sapporo Yebisu, ja det var lika bra att ticka av de ölen också då de ändå fanns i butiken. Utöver dessa fanns det ett tiotal andra ljusa lager, inget upphetsande med andra ord.

Tyvärr hann jag inte besöka någon seriösare ölbutik under denna resa, tittar man på Ratebeer tycks Tanakaya Liquor Store vara den bästa butiken i Tokyo, nåväl nästa gång kanske.

Dagen ägnades åt sedvanlig sightseeing i den makalösa staden, bland annat åts det sushi av absolut högsta klass på Pintokona, ett ställe som verkligen kan rekommenderas. Det var så gott att jag lyckades mumsa i mig 18 bitar, varianten med grillad tonfisk var godast, varför finns inte det i Sverige? Riktigt prisvärt också, under 200 kronor.

Innan jag for iväg till Tokyo blev jag tipsad om ett ställe i Roppongi som skulle ha 20 japanska öl på fat, sagt och gjort, ett besök fick det bli, särskilt då det bara låg runt 5 minuter till fots från Pintokona.

Ant n Bee visade sig vara ett litet och välbesökt ställe i källaren på ett hus inte långt från Roppongi Metro Station. Till en början fick vi väldigt trånga platser längs ena väggen men det dröjde inte alltför länge innan ett par platser vid bardisken blev lediga. Något jag noterade innan resan var att de flesta barer i Tokyo öppnar först på eftermiddagen, Ant n Bee inget undantag, dock var deras stängningstid synnerligen annorlunda, 8 på morgonen står det på skylten men numera är det 06 som gäller. Jordens undergång nästa? 

20 olika öl hade de på fat, de flesta hade jag aldrig hört talas om vilket alltid är lika förtjusande. Kvällen första öl blev Hideji Mango Lager vilken var lätt men ganska så uppfriskande, en lätt ton av mango kunde anas. Ölen kunde väljas i fyra storlekar, jag nöjde med att dricka små vilka var på ungefär 2,5 deciliter. Värt att notera är att samtliga öl kostade lika mycket, de små glasen gick på 700 yen vilket motsvarar 46 kronor, aningen dyrare än på Bakushu Club Popeye men ändå helt ok. Under kvällens lopp hann det provas 10 olika öl, samtliga godkända men godast var Onidensetsu Chocolate Stout. Tyckte att den var behagligt rostad med sköna toner av choklad.

Ant n Bee är ett ställe som verkligen kan rekommenderas, personalen kunde lite engelska vilket förstås kan underlätta, mat fanns det också även om jag inte åt något denna gången. Skulle inte ha något emot att besöka stället igen, det är väl ett gott betyg?

I övrigt kan jag inte nog hylla fantastiska Tokyo, världens vackraste stad är det sannerligen inte men så otroligt rent och effektivt att man bara häpnar. Dessutom respekterar japaner varandra något som alltför många barbarer i västvärlden sedan länge slutat göra.