Nördig egen statistik SBWF 2012

Dags för det sista inlägget om SBWF 2012. Lite nördig egen statistik:

Antalet provade nya drycker:
172 (av dessa var 153 öl)

De tre mest provade ölstilarna: 
18 Imperial Stout
13 Spice/Herb/Vegetable
 9 Imperial/Double IPA

Bryggerier/producenter som jag provade flest ifrån: 
Mjödhamnen 12
Det Lille Bryggeri 11
Struise Brouwers 8

Nationer i topp: 
Sverige 61
Danmark 39

Montern där mest tid tillbringades: 
Brill & Co

Godaste ölen: 
Struise Black Berry Albert 4.4/5
Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel (Calvados Edition) 4.3/5
Brekeriet Cassis 4.1/5
Omnipollo Nebuchadnezzar 4.1
Uinta Dubhe Imperial Black IPA 4.1 (så ska en Black IPA smaka)

Sämsta ölen: 
Ängö FrEQuency Ain’t Nuthin to F***Wit 2.2/5
Leroy Blond Mild 2.2/5
Munktell Lättöl 2.2/5

Antalet toalettbesök:
Okänt

Antalet Wokad Ren:
3

Antalet utslängda personer som jag såg:
1

Antalet roliga timmar:
Samtliga

/Ölnörden

SBWF 2012, lördag 6/10

Jag tvekade länge om jag verkligen skulle besöka SBWF den sista lördagen, men då det fanns en del "jobb" kvar att göra så var det till slut ingen tvekan. Anlände till Nacka vid 13-tiden, då var kön lång. Hörde senare att som längst hade folk köat i närmare fyra timmar, det är ju helt galet! Det var 10000 besökare den sista dagen, sammanlagt besöktes festivalen av närmare 36500 personer vilket är nytt rekord. Onekligen väldigt smidigt med pressackredering, det var bara att passera den långa kön och börja dagens övningar.

Väl inne funderade jag direkt på vad tusan jag egentligen gjorde där inne? Vart man än tittade var det folk, folk och ännu lite mer folk. De bägge torsdagarna kändes som ett kärt, svunnet minne.

Hur som helst så började jag med att prova ett par FrEQuency-öl, av de var Ängö FrEQuency Ain’t Nuthin to F*** Wit en väldigt speciell öl. Gick inte att undgå att direkt börja tänka på Thailand, koriander och en massa lime kan fungera väl i mat men i öl? Nej tack, det var ingenting för mig det där. Vilken bisarr skapelse!

Nils Oscar Bordsöl kändes som en stabil öl med lägre alkoholhalt. Bra balanserad med malt, bröd och lite gräs och nötter som de främsta egenskaperna. Nils Oscar ja, snacka om att de tog storslam i SBWF 2012. 10 medaljer varav fem guld. De vann även den finaste utmärkelsen av dem alla, Beer Trophy, festivalens allra bästa bryggeri. Grattis till det!

Precis som förra året kunde man hos Brutal Brewing (Spendrups Bryggeri) prova fem olika provbrygder där man som gäst kunde rösta på sin favorit. De fem ölen var dessa: Next Stop Anatolia, Dr Greens Bitter Bullet, Glyzyrrhiza Glabra, Tangerine Dream och slutligen Balls of Steel. Min favorit var Tangerine Dream. Det var en normal lager men med en bra ton av apelsin vilket gjorde ölet fräschare och mer intressant att dricka. I övrigt kan det noteras att Next Stop Anatolia förmodligen är Sveriges första "kebaböl" då den innehöll kryddor från Anatolien. Undrar vad som kommer härnäst?

Ett par riktigt goda öl från danska Stronzo Brewing Co. passade jag på att prova i Elixir Wines förträffliga monter. Stronzo CA$H COW är en tung och skön Imperial Stout. Komplex och med en härligt lång eftersmak. Betydligt lättare var Stronzo Fruit Cake vilket är en fruktöl smaksatt med hallon och brett. Perfekt som palettrensare, stabil öl.

Struise vagn var ju omöjligt att inte besöka, jag gjorde det samtliga fyra dagar som jag var i Nacka. Struise Rosse och Struise T.H.R.E.E hör inte till de godaste ölen från Struise men dugliga båda två. I år har jag hittills hunnit med att prova för mig 37 nya öl från Struise, galet! Men samtidigt härligt då det ändå handlar om ett av världens absolut bästa bryggerier. Vem gillar inte öl från Struise, finns det någon?

Det tog tid att ta sig fram i den smockfulla salongen, det påminde om en populär pub en löningshelg. Som mest fick jag köa i 15 minuter för att få besöka en toalett. Kanske inte så konstigt att jag inte träffade på några ölbloggarkollegor, de tycks vara smartare än mig. Dock så träffade jag en hel del andra människor som det dryftades viktiga saker med, det vill säga öl.

Ett sista stopp hos Brekeriet ville jag inte vara utan. Ett par franska öl provades, La Bavaisienne Blonde och La Bavaisienne Ambrée. Bägge var intressanta öl av typen Biere de Garde en öltyp som inte tillhör till de allra mest vanliga. Vidare passade jag på att prova ett par franska cider, La Ferme d’Hotte Cidre Saveur de Pommier och La Ferme d’Hotte Cidre Rosé d’Ete. Nu är inte jag någon expert på cider men dessa två var verkligen två fullträffar. Väldigt drickvänliga och smakrika med en touch av brett. Helt klart gav de mersmak.

Ännu en sväng till Elixir Wine, denna gång var det några rackare från Det Lille Bryggeri som krävde uppmärksamhet. Det Lille Kaffe Porter var en god, i helt oväntat så var det mycket kaffe i den. Det Lille Bryggeri 300 är bryggeriets brygd nummer 300 i anläggningen i Bringstrup. Ölet är en Barley Wine, väldigt söt men njutbar. Komplex och en sköning att bara sitta och sippa på. (tänk om man hade tid med det på en ölfestival)

Stannade även till hos Monks monter. Hade gärna provat några öl från De Molen, men det gick inte att köpa smakprov utan endast hela flaskor. Jag är inte den som köper en hel flaska stark Imperial Stout på en ölfestival så det gick bort. Istället passade jag på att prova några av deras egna öl. Mest minnesvärd var Monks Porter House Red Rauk n´ Roll. En Imperial Stout på 14,5%. Tung pjäs med rök och bacon. Även en del röd currypasta. Udda kan tyckas men det fungerade ganska bra.

Vid det här laget började jag ana ljuset i horisonten, det var dags att börja avrunda. Alambics monter hade jag inte besökt överhuvudtaget så nu var det dags. Det var främst ölen från Eskilstuna Ölkultur som intresserade mig. Alambic Försäljnings AB är en som de själva skriver: "en liten importfirma med stor erfarenhet från dryckesbranschen. Vår målsättning är inte att bli störst, däremot vill vi vara bäst på det vi gör och göra det med personligt engagemang. Vi arbetar nära våra producenter och kunder!"

Det var en fröjd att stå och prova några öl och samtala med Zoi Mitakidou och hennes kollega Elisabeth, verkligen två trevliga damer. Hur var då ölen? Jag tycker personligen att många av de öl som jag provat från Eskilstuna Ölkultur har varit lite si och så, deras produktportfölj är spretig med en mängd olika ölstilar. Även på lördagen var det si och så men skönt nog var ingen av ölen infekterad, något som jag råkat ut för tidigare. Provade sex olika öl, några var dessa:

Munktell lättöl var ok som lättöl betraktat men det där med lättöl är knepigt. Jag blir alltid lite besviken då hjärnan aldrig riktigt tycks vilja förstå att lättöl är lättöl och ingenting annat.

Eskilstuna Runes Dunkel var lätt med inslag av malt, nötter, bröd, kola och lite rök. Avslutningen var torr. En ok öl.

Eskilstuna Mälarbadens Sommarale är en American Pale Ale och den godaste av ölen som provades. Stabil humlighet med kola, grape och "skog". Har en sådan hemma som jag beställt via Systembolaget, känns skönt att veta att det är en god öl.

Avslutningen på årets ölfestival fick ske hos mina favoriter Brill & Co, det kändes som ett värdig final. Som vanligt full fart med många törstiga gäster men det var inga problem att prova några öl. När jag var vid montern kunde jag inte sluta att imponeras av den goda service som vi gäster gavs. Undrar hur det känns att stå där en hel dag, särskilt den sista lördagen då det var så mycket folk? Vore intressant att prova.

Vad är det egentligen med alla dessa moderna danska ölkonstnärer, det är ytterst sällan de uppfinner trista och tråkiga öl. To Øl Goliat Imperial Coffee Stout och To Øl Reparationsbajer är bägge två riktigt bra. Härligt mycket kaffe i förstnämnda liksom andra smaker, komplex och högst njutbar. Sistnämnda har ett passande namn, en öl som man med fördel kan dricka i princip när som helst. Skön och rättfram, inga krusiduller.

Sist men inte blev det par skvättar Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel (Calvados Edition) och Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel (Cognac Edition). Bägge två riktigt, riktigt bra men måste jag välja så rankar Calvados Edition aningen högre. En potpurri av intressanta och goda dofter och smaker.

Precis som Nils Oscar vann Brill & Co en massa medaljer, bland importörer och ölhandlare vann de flest. 17 medaljer blev det, av dem var 9 guld. Som tidigare nämnt i ett annat inlägg vann de priset för festivalens bästa öl 2012, Omnipollo Nebuchadnezzar. Kan inte annat än att lyfta på hatten och gratulera Brill till ett strålande arbete.Ni håller oss ölnördar sysselsatta kan man lugnt säga.

Samtliga vinnare finns att läsa på Stockholm Beers hemsida. Glädjande med årets festival är de ytterst få fall av alldeles för berusade personer, i alla fall vad jag kunde se. Vakterna och den övriga personalen gör verkligen ett strålande jobb.

Jaha, ett knappt år till nästa års festival, tur att tiden går snabbt.

SBWF 2012, torsdag 4/10

Dags att sätta igång att skriva de sista inläggen om årets SBWF. Ni som inte gillar att läsa om ölfestivaler får ge er till tåls för det finns en hel del att rapportera om, torsdag 4/10 är ett exempel.

Precis som premiärtorsdagen anlände Eirik och jag till Nacka kring 12:00, denna gången var det bara att passera kön. (högst förtjusande det där med pressackredering)

Kändes som favorit i repris men även denna gång började vi med att besöka Brills eminenta monter, ja vi blev hängandes där i närmare två timmar. Ett dussin olika öl provades, godast av dem var Omnipollo Nebuchadnezzar, ett öl som förövrigt vann pris som festivalens allra bästa öl, oavsett kategori. Jag kan förstås förstå varför för det är verkligen en härligt färsk, välhumlad och krispig DIPA. En sådan där öl som man inte kan tröttna på. Mycket välförtjänt pris, grattis!

Nøgne Ø är ett bryggeri som jag följer extra alltså var det mycket glädjande att få prova ett par nya öl från dem Python Pilsner och Pumpkin Ale. Python Pilsner hade en etikett som inte tilltalar den som är rädd för ormar, tur att jag inte är det. Spindlar är det lite värre med. Smaken var inte pyton men klart udda. Väldigt söt och påminde inte alls om en traditionell pilsner. Vet inte riktigt vad jag ska tro om det ölet. Nøgne Ø Pumpkin Ale är en öl främst för den amerikanska marknaden. Udda smak med inslag pumpa. Nja, inget av de ölen var fantastiska måste jag villigt erkänna.

Mikkeller Spontankoppi, lambic med kaffe, var en bra öl att rensa munnen med. Dugges nya Duggish  DIPA var väldigt god, passande nog provades ölet då personal från Dugges Ale & Porterbryggeri anlände till montern. Evil Twin Been Smoking Too Long var en sympatisk rököl som borde provas av den som får chansen.

Hade kunnat stå kvar hos Brill hela dagen lång, deras utbud var ju så otroligt stort och intressant med så många toppenöl. Dessutom väldigt trevliga att samtala med. Hade ett särskilt intressant samtal med Pierre Brill som berättade om sin syn på företaget. En väldigt sympatisk gentleman den gode Pierre. 

Nå, det var läge att vandra vidare i lokalen. Jag gav mig iväg till Mjödhamnens monter för att prova ett antal mjöd, det var såpass intressant att det är värt ett eget inlägg. Lyckades glömma bort tiden totalt så helt plötsligt hade det blivit sen eftermiddag. Efter lite tilltugg i form av korv var det dags att botanisera vidare bland alla de otaliga ölen.

Exilir Wines härliga utbud lockade, Lervig Hoppy Joe provades liksom några öl från Det Lille Bryggeri. Särskilt mycket gillade jag Det Lille Bryggeri Celebration Ale # 8 Hot Imperial Stout. Som namnet avslöjar är det en Imperial Stout med tillsatt chili, en lyckad variant där chilin inte tog över för mycket enligt min mening. Det Lille Bryggeri hade även med sig sin nya Barley Wine 300, inte alls en tokig öl det heller. Flaskan hade inte ens någon etikett så direkt från fabrik skulle man kunna säga. Den kommersiella beskrivningen lyder enligt följande:

"300 er en fusions øl mellem flere stilarter som bl.a. Barley Wine og Belgisk Klosterbryg. Øllen er vores bryg nummer 300 på anlægget i Bringstrup. En bryg hvor tallet 3 går igen. 3 malttyper (pilsnermalt, Münich Malt og mørk caramel malt) 3 humletyper (Warrior, Bramling Cross, Mt. Hood) 3 gærtyper (2 primær, 1 sekundær) 3 gange indmæskning. 300/3 IBU, også er den tilsat lækker fignepuré. Brygget på malt, vand, gær, humle og tilsat fignepuré. Alkohol 10,2% vol. Indhold 33cl. Øllen er ufiltreret og upasteuriseret. Brygget den 26. august i meget begrænset mængde. Kan nydes nu, eller gemmes mange år frem i tiden."

Helt klart är Det Lille Bryggeri ett intressant bryggeri, fast det är inte direkt lätt att hålla reda på alla deras olika öl då de har så många. Ett par öl från Södra Maltfabriken provades också, Södra Hop Lager tyckte jag var ok medan Brown Ale hade en lätt touch av klor vilket jag inte uppskattar.

Hos Brewers Association/OT:s monter hade jag knappt varit under de två första besökta dagarna men nu blev det en stunds samkväm. Oskar Blues Deviant Dale’s India Pale Ale är ju onekligen en trevlig öl, ska bli fint att kunna köpa en burk eller två då ölet anländer till Systembolaget nästa år. Deschutes Black Butte Porter var en mild och stabil porter, inga krusiduller men fint drickbar. Det provades några öl, meningslöst att nämna alla men Odell Myrcenary Double India Pale Ale tyckte jag mycket om. Rejält humlig med en skön munkänsla. Odell Brewing Company tycks kunna sina grejer.

Precis som den första torsdagen var det lagom med folk även den andra, vissa profiler saknades, ja de två galna skåningarna men det fanns förstås en rad andra ölprofiler som det växlades ord med. Som längst var kön till toaletten ett par minuter, förstås perfekt att inte behöva planera de välbehövliga besöken.

Dags att besöka Wicked Wine, även de hade som brukligt med sig en massa öl. Denna gång tittade jag lite närmare på öl från brittiska Camden Town. Av de fem ölen som provades tyckte jag mest om Camden Town Byron Pale Ale. Kul med en "modern" brittisk American Pale Ale. Vidare passade jag på att prova Mohawk Respirator Doublebock, ett öl som normalt återfinns på diverse krogar. Söt med mycket malt, kola och lite choklad, duglig.

Den med god allmänbildning minns att det för något år sedan gick att köpa några riktigt dyra flaskor från Sierra Nevada på Systembolaget, ett par sådana fanns hos Wicked Wine. Sierra Nevada 30th Anniversary Charlie, Fred & Kens Bock och Sierra Nevada 30th Anniversary Our Brewers Reserve - Grand Cru. Av de två var sistnämnda godast, men skulle varit besviken om jag betalat de närmare 400 kronor som en flaska kostade. Förra året då jag var i Chicago såg jag att en flaska gick på 12 USD, men det finns de som blir uppretade då prisjämförelser görs så inget mer om det.

Vet inte om man ska bli uppretad över Två Bryggare i Ystad, ett bryggeri som i alla fall för lite skämtsamt brukade kallas för Sveriges enda lambicbryggeri. Nu blev jag lite besviken då både Ysta Färsköl Ljus och Ysta Färsköl Mörk inte visade mycket spår av infektion, ok att de var småtråkiga men ändå helt drickbara.

Samtidigt som jag var hos Två Bryggare pågick prisutdelningen för fullt, onekligen drös priset som delades ut. Värt att notera är att Nils Oscar är det bryggeri som vann flesta priset i årets festival. Tyvärr kom jag sent till prisutdelningen så några bra foton blev ej tagna.

Stockeboda Gårdsbryggeri var med i Nacka för första gången förra året, i ärlighetens namn höll deras öl en ganska blandad kvalitet då. Nu var det glädjande att notera att ölen blivit stabilare mycket tack vare den nya, unga bryggmästaren. Några nya öl provades, bland annat den omtalade honungsale som är baserad på president Obamas "recept". Maltig och söt, kunde inte hitta någon direkt smak av honung i ölet. Godare var Stockeboda Jaktporter. Lätt rostad med malt och karamell. Ska enligt uppgift komma till Systembolaget i december. En kort pratstund blev det med Stockebodas trevliga ungdomar. Fint att konstatera att det rullade på stabilt för dem.

Även Gotlands Bryggeri hade med sig några nya öl, av dem passade jag på att prova Wisby V Jubileum, förövigt ett öl som lanserades tillfälligt på Systembolaget i september i år. Tyckte att den var ok men inte riktigt såpass god som förväntat. Har inte köpt något flaska ännu, tveksamt om jag kommer att göra det men man kan förstås alltid ändra sig. Wisby Salmbic är ett veteöl som är smaksatt med det gotländska salmbär (blåhallon). Lätt med jäst, vete och en touch av bär.

Vid det här laget var det dags att börja tänka på refrängen, en refräng som skulle sjungas hos Brill. Kan man få ett värdigare avslut?

Återigen blev det några öl, av dem stod helt klart Southern Tier Choklat ut med. Förmodligen ett öl som man antingen älskar eller hatar, som en tvättäkta gottegris som utan problem kan äta choklad dygnet runt var ölet oerhört gott. Smakade söt choklad, choklad och ännu mera choklad, ungefär som chokladpudding. Förstås bisarrt men ack så härligt. Verkligen ett udda bryggeri.

Kvällens absolut sista öl blev Mikkeller Spontangrape. Verkligen en uppfriskande öl som inte var för extrem. Fint syrlig med mycket gröna äpplen, grape och funk.

Ännu en lång och lyckad dag på det finaste av verkstadsgolv var över. Ytterligare ett besök blev det vilket jag kommer att skriva om i ett senare inlägg liksom det utlovade inlägget om mjöd hos Mjödhamnen. 

SBWF i några ord

Nu är SBWF 2012 över, länge leve SBWF 2013. Några ord som sammanfattar det hela:

Öldomare, Mikkeller, Omnipollo Nebuchadnezzar, Wokad ren, vimmel, Master Class, Marianne Wallberg, sake, Brill & Co, Brekeriet, Kjetil Jikiun, ölbloggare, vänner, cassis, Uintha Dubhe, whisky, Struise Black Damnation V, volontärer, ölskola, entusiaster, provningar, Elixir, baltic stout, utställare, Malmö Grand Crew, Thurbo Stout, Nacka, galna skåningar, Sort Gul, Janko, toalettkö, Björkens tårar, mingel, Eddan, hamburgare, vinnare, Monks, silver, kunskap, Camden Town, guld, Salmbic, danskar, ölskribenter, bordsöl, ölprovning, buss 443, champagne, Stockeboda, brons, trängsel, La Ferme, bryggmästare, förvirring, Herrr Nilsson, Stronzo, livsnjutare, cider, tre bröder, koriander, bekanta, glädje, full fart, Pierre, chili, kaffeporter, ingen Cantillon.....

Listan kan fortsätta i det oändliga, inlägg om andra veckan följer.

SBWF 2012, fredag 28/9

Tyvärr skulle jag upp och köra mycket tidigt på lördagen men kunde ändå inte hålla mig ifrån ett kort besök i Nacka. Var på mässan mellan 13 och 16, vad hinner man då på tre timmar kan man fråga sig?

Jo, man hinner inse att det var väldigt lugnt på golvet, ett tag var Tom (Fajanen) och jag ensamma vid Brewers Association/OT:s monter. Där passade jag på att prova en Black IPA från Uinta Brewing Company, ett bryggeri som jag har stor respekt för. Ölet hette Uinta Dubhe Black IPA, en väldigt trevlig öl som ännu en gång bevisade att jänkarna är så mycket bättre på ämnet Black IPA än vad våra svenska bryggerier är. Ännu har jag inte blivit motbevisad, vore kul att bli det.

Innan besöket hos Brewers Association provades det ett par öl hos S:t Eriks, nämligen Mattias Dahlgren #2 Pors, vilket verkligen var en speciell öl med mycket kryddor och känsla av skog. Funderade på vilken mat ett sådant öl skulle kunna passa till, rostad potatis i ugn med rosmarin kanske? Sedan kött till det? Ja, kanske. Helt klart en intressant öl på det sättet att den var så speciell, men en hel flaska skulle jag nog aldrig kunna dricka upp på egen hand.

S:t Eriks Black IPA uppfattade jag som spretig och utan en röd linje. Lätt humlad men mörkt bröd, gräs, choklad och lakrits. Drickbar men vek, nja chanslös mot tex Dubhe Black IPA.

Hos danskarna är det alltid en fröjd att härja omkring. Hann med att prova ett par rackare från Xbeeriment, Madraz IPA och Copper Snow. Madraz IPA upplevde jag som lite konstig, inte det förväntade humligheten utan istället "jord", jäst, bröd och citrus. Lite åt det syrliga hållet. Fullt drickbar men udda. Copper Snow var en Barley Wine som jag gillade. Söt med malt, torkad frukt och med en lätt humlighet. Även en del värmande alkohol. Perfekt öl att bara smutta på även om jag inte hade tid för det.

Passade även på att prova Amager Exhop (Hultgren Edition HBC 517) vilken är bryggd med en experimentell humlesort som ännu inte är kommersiell. Tyvärr var ölet en besvikelse. Obalanserad och mer brödig än humlig. Munkänslan var sträv.

Hos Struise/Monks bjöds det på bättre munkänsla. Struise Woody Albert var en stabil rackare lagrad på fat från Lagavulin. Mycket whiskykänsla i den men ännu godare, ja rejält godare var Struise Black Berry Albert som legat och filosoferat i portvinsfat. En makalöst vacker öl, riktigt god och vinös. Härlig krämig munkänsla och förvånansvärt lättdrucken trots 13%. Helt klart en öl värd att prova för den som ännu inte gjort det. Monks sålde smakprov till allmänheten för 70 sek, oklart hur mycket man fick då, gissar 5cl. 15 cl, ja då sjunger nog de flesta glatt redan efter ett glas av den förnämliga drycken.

En annan dryck som är väl värd att prova är Struise Bompon vilken klassas som en cider men det är en blandning av äpplen, öl och bourbonfat. Spännande värre och en mycket uppfriskande dryck. Inte mig emot att ha en back eller två hemma.

Hann även med att prova Sigtuna Vanilla Syndrome Brown Ale 2012 vilken jag inte imponerades av. Söt med alkohol, frukt och lite vanilj. Intetsägande och spretig. Smakprov på 15 cl, öl på över 9%, nejdu. Mer än 10 cl vaskades.

Nils Oscars nya Barley Wine, Karl-David 70 Celebration Ale blev det sista ölet som jag hann med. Som många andra öl från Nils Oscar, stabilt men det är sällan man blir hänförd. Ändå kommer jag alltid att ha ett speciellt förhållande till Nils Oscar, bryggeriet som visade vägen för mig till en bättre ölvärld.

Ölprovning med Brekeriet

Förutom att springa omkring på mässgolvet, sakeprovningen med Kjetil Jikiun så var det klockan 18:00 dags för en ölprovning med Brekeriet för oss medlemmar i Skandinaviska Ölskribenters Förening. Torsdagen i Nacka var med andra ord intensiv men samtidigt väldigt härlig. Hellre ölfestival än att sitta på en krog/bar har jag alltid tyckt och tycker det fortfarande.

Vi var ett tiotal medlemmar närvarande, från Brekeriet var det en av bröderna Ek, nämligen Christian som som berättade om deras verksamhet och visioner innan vi skulle få prova fyra av deras öl, tre egna och samarbetsöl med bayerska Pickener. Brekeriet hade jag tidigare hört talas om, men visste inte så mycket om dem så det var med en stor nyfikenhet jag satte mig i pressrummet.

Brekeriet grundades 2010 av de tre bröderna Ek, André, Christian och Fredrik. Brekeriet började som en skånsk ölimportör men det fanns hela tiden en dröm om ett eget bryggeri, ett bryggeri som startades i år i gamla Djurlövs bryggeri. 500 liter är den aktuella kapaciteten per vecka. Nästa öl från bryggeriet lär bli en julöl. Snacka om att grabbarna lever en modern pojkdröm, finns det någon som innerst inne inte skulle vilja jobba med öl? Jag menar, vem tusan vill bli fotbollsproffs?

När man lyssnade på Christian Ek förstod man direkt att det är en person med en stor passion för öl, öl med lantlig karaktär och producerat hantverksmässigt. Brekeriets första egna öl var en Saison, bara en sådan sak. Hur många svenska bryggerier börjar sin karriär med en Saison? Det som gör det ännu lite mer intressant är att i samtliga öl används den intressanta jäststammen Brettanomyces, eller "brett" som det heter i folkmun.

Som tidigare nämnt provades alltså fyra olika öl, Brekeriet Saison var den första. Kanske inte helt typriktig, utan en "skånsk saison" som Christian sa, men väldigt ren och fräsch. Äpplen, kryddor och hö. Helt klart blev det en extra karaktär i ölet av brett. Lättdrucken.

Pickener/Brekeriet Farmhouse ale hade en doft av lätt funk, parfym, grape och hö. Smaken var lätt med inslag av frukt, kryddor och malt.

Brekeriet Cassis var nästa öl, och vilken öl sedan! Bland de absolut främsta som jag drack på torsdagen. Otroligt mycket svarta vinbär i ölet, verkligen gott och uppfriskande. Inte alls söt utan bara härlig. Väldigt sympatisk syrlighet. Snacka om positiv överraskning.

Brekeriet Roken var en tuffing till öl. Doften var oerhört rökig med mycket brett. Rökigheten var så stor att jag nästan trodde att det var whisky i glaset. Smaken var inte riktigt lika "tung" men ändå bra. Helt klart en spännande öl.

Lite senare nere på mässgolvet passade jag på att prova Brekeriet fjärde egna öl, Brekeriet Brillant. Mycket gräs och hö i aromen, även i smaken. Uppfriskande smak med hö, kryddor och lite vete.

Väldigt intressanta öl att prova. Så himla kul med ett nytt bryggeri som drivs av passion och respekt för den fantastiska drycken öl. Ett bryggeri som lyssnar på hjärtat och har själ i sina produkter.Stort tack till Brekeriet för denna provning. Det kommer att bli spännande att följa Brekeriets fortsatta resa, det är en sak som är säker.