Öläventyr i USA, dag 12, LAX och flyg hem.

Måndag 14/3 innebar hemresedag. Någon öl blev det inte på rummet innan avfärd utan vi tog det rätt lugnt i största allmänhet då vi hade gott om tid då flighten hem hade avgångstiden 15:15.

Vi ville dock vara ute på LAX i god tid då jag gärna ville hinna med att besöka den fina loungen som Star Alliance har på flygplatsen. Det har sina fördelar med att ha guldkort på SAS, med ett sådant kommer man alltid in i Star-lounger så länge som man har ett boardingkort för det aktuella dagen.

I loungen fanns det en hel del ätbart liksom en massa olika drycker. (bland annat champagne och olika spritsorter) Ölutbudet var dock inte imponerande, nä ännu har jag inte besökt någon lounge som imponerat med sitt ölutbud. Tyvärr är det fortfarande alldeles för många som anser att viiiiiiin är det fina att dricka i lounger och då man flyger. Om någon känner till en lounge med ett bra ölutbud så hojta gärna till, vore kul att veta.

Jag nöjde mig med att dricka vatten, juice samt en skvätt Baileys som jag inte hade druckit på många år. Snacka om söt dryck, ja det är nog lika bra att hålla sig ifrån sådana drycker.

Flygresan den var historisk, det handlade nämligen om SAS första flyg någonsin från Los Angeles till Arlanda. Innan boarding höll SAS koncernchef, Sveriges USA-ambassadör liksom ett par direktörer för flygplatsen, LAX, tal. Alla passagerare blev bjudna på tilltugg, tårta och dricka innan avresan.

Det var en riktigt kul upplevelse. Även ombord i luften pratade pursern längre än normalt då hon berättade om det historiska ögonblicket.

Sitta 10 timmar i ekonomiklass är inte det roligaste i livet men med Wifi och några tupplurar gick det i alla fall ok. Resans sista öl dracks, Mikkeller The Cloud Hopper som är speciellt framtagen för SAS. Ölet är en APA och den smakade småtrevligt. 70 kronor kostade en burk, en Carlsberg kostar 50 så i min värld är det ingen tvekan om vilken som är mest prisvärd.

Det här var det sista "dagboksinlägget" från resan. Var länge sedan jag upplevde en skrivlust som jag haft efter resan. Riktigt kul har det varit att med färskt minne skriva några rader om varje enskild resedag. En väldigt härlig resa var det, allt gick precis som planerat. I början kändes det som en väldigt lång resa men dagarna de går fort då man är helt ledig och kan göra som man vill.

Tanken är att leverera ett sista inlägg med några avslutande meningar och lite nördig ölstatistik, det måste ju vara något som älskas av alla.

Öläventyr i USA, dag 10, Santa Monica.

09:45 var avgångstiden med Alaska Airlines från Portland till Los Angeles. Vi tänkte vara ute i god tid så en taxi beställdes omkring 07:15. Den kom nästan omgående och resan tog knappt 20 minuter till PDX, vi var alltså ute i riktigt god tid. Noterbart är att taxichaffisen var nyfiken och han tyckte om att prata öl. Lite trött på alla dessa starka IPA och DIPA var han. Även han tipsade oss om att komma tillbaka på sommaren då det knappt regnar alls.

Flygplatsen i Portland är inte så stor så incheckningen och säkerhetsproceduren klarades av på 15 minuter eller så. PÅ flygplatsen hade Rogue en liten bar och det fanns några butiker som sålde flaskor.

Vi hoppade över allt som har med öl att göra, istället var färskpressad apelsinjuice det starkaste som dracks på flygplatsen ty kaffet i USA kan sällan klassas som starkt. (det är märkligt då många amerikanare gillar stark mat, de använder bland annat Tabasco till mycket)

Flighten tog ungefär två timmar och från luften kunde man verkligen se hur stort Los Angeles är. Jag har varit där en gång tidigare och fick då aldrig någon känsla för staden. Denna gången skulle vi bo i staden Santa Monica som är en del av Los Angeles storstadsområde.

Santa Monicas läge vid havet och relativt nära flygplatsen (ungefär 10 km) lockade. Två nätter skulle vi bo på Cal Mar Hotel. Boendet hade ett bra läge men det kändes gammalt och med inte alltför upphetsande rum, dock var det stort.

Var övertygad om att jag skulle drabbas av bedbugs (vägglus) men som tur är blev det inte så. Kanske hade jag för mycket humle i blodet så de stackarna inte vågade gå på attack.

När vi installerat oss gick vi iväg till ett närbeläget Whole Foods. Inte var det som i Portland inte men det fanns öl och annat för oss så att vi skulle överleva ett par nätter.

Då vi var klara med inköpen knallade vi iväg till Library Alehouse, det högst rankade ölstället i Santa Monica. På vägen dit var det härligt att se havet. Inte konstigt att jag började nynna på Harry Brandelius gamla slagdänga "Gamla Nordsjön". Nu var detta förstås långt från Nordsjön men det är tanken som räknas. Det var hög tid för en sen lunch, hamburgare hade de så en sådan fick det bli.

På Library kände jag mig hemma igen. Hamburgaren var stor och smaskig, orkade inte ens äta upp hela. Trots att det var eftermiddag och lördag var det inte alltför stimmigt. Det viktigaste av allt var att ölutbudet på fat var riktigt stabilt, dessutom fanns det en del flaskor.

Beachwood Hop Vader satt som ett smäck efter en lång resdag. (nåja) En bra balanserad Black IPA handlar det om. Välhumlad med ananas, lite bacon och rostade toner. Beachwood borta i Long Beach är nästan alltid bra.

Det var överlag bra klass på ölen som dracks på fat. Två andra som var riktigt trevliga var Smog City Hoptonic IPA och Firestone Walker Luponic. Bägge två välhumlade, fruktiga och färska.

Godast av alla var dock en flasköl, en Sour Red/Brown nämligen Allagash James and Julie. En elegant och uppfriskande "suris" med bär, fat och funk.

Det blev en bra sittning på Library Alehouse. Servicen från vår mexikanska vän var riktigt bra. Något som är tydligt i Los Angeles-området är hur många med mexikanska rötter det är som jobbar inom olika serviceyrken. På hotellet var det några av städerskorna som knappt behärskade engelska. Man kan undra vad de har för lön?

Några fler ställen mäktade vi inte med utan i vanlig ordning blev det några buteljer på hotellrummet. Till ölen tittade vi på en i mitt tycke rätt obegriplig sport, baseball. Snacka om att det inte händer mycket under en match.

El Segundo Steve Austins Broken Skull IPA var betydligt intressantare än matchen. Förstås färsk och god men onekligen börjar IPA smaka IPA särskilt efter att man under relativt kort tid druckit många olika sådana.

Det märktes lite att vi började bli lite öltrötta även om ingen av oss riktigt vågade erkänna det. En dag återstod i Santa Monica innan det var dags att flyga hem.