Öl i Berlin, Samstag 11/6 2022.

Lördagen i Berlin inleddes i ett makligt tempo innan det var läge att bege sig ut på stan. En rätt lång promenad fick inleda utomhusövningarna. Turisterna de var tillbaka vid Brandenburger Tor. Utanför den sovjetiska, förlåt ryska ambassaden var det avspärrat. 

 

Efter den svettiga promenaden var det läge för lunch. Hade tidigare inte besökt Georgbräu Brauhaus som ligger i närheten av Alexanderplatz och runt 25 minuter från Brandenburger Tor.

Fick lite "turistvarnings-vibbar" över det stället men väl på plats så var jag förstås tvungen att hitta en stol. De allra flesta platser på uteserveringen var upptagna men det fanns plats för en stackars krake från Sverige, även om snubben som serverade mig först trodde att jag var från Nederländerna. 

Två egna öl stoltserade de med, dunkel och hell. Tyskland är Tyskland, ja så är det. Servicen var bättre än förväntat, maten var dock lite av en besvikelse. Kändes verkligen som en ordinär lunchschnitzel. (den var så ordinär att jag glömde bort att ta bild)

 

Georgbräu Brauhaus är verkligen inte det bästa stället i Berlin men har man aldrig varit där så kan det ändå vara värt ett besök, precis vad jag tänkte. 

Efter en stunds intressanta diskussioner med Friedrich Engels och Karl Marx var det dags att börja fokusera på nästa hak, Manifest Taproom som jag lyckades gå förbi på fredagen. 

 

Som bekant blev Stones äventyr i Berlin kort, Manifest Taproom huserar i det som tidigare hette Stone Brewing Tap Room Prenzlauer Berg. 

 

Ett besök på Stone Taproom hann det bli med grabbarna men nu är det alltså Manifest Taproom som gäller på samma plats. (samma ägare driver även Protokoll Taproom)

Ett schysst ställe med 27 kranar. Skönt nog fanns det plats på uteserveringen. Jag har läst att vissa fått lite svajig service på detta ställe men det var inget som jag märkte under besöket, tvärtom allt flöt på galant. Som ölintresserad är det svårt att inte tycka om Manfiest.

 

Några goda öl blev men det som framförallt var dagens stjärna var den goda mackan. Jag som är glupsk av mig tänkte att en bit bröd och lite makaroner inte ska vara svårt att skyffla i sig men i ärlighetens namn orkade jag inte allt. (ok att jag åt en schnitzel någon timme tidigare men ändå)

 

Rejält mätt och tillfreds var det läge att knalla runt lite innan ett kort besök på Brauhaus Lemke am Alex. Ni som har koll på Berlin vet att Lemke har några ett par andra ställen i Berlin, detta är deras senaste. (Brauhaus Mitte låg på denna plats tidigare)

 

På Lemke var det mycket folk, de serverar BBQ men denna dagen hade de en tillställning med specialare hela dagen lång. För min del var det inte tal om att äta även om det doftade ljuvligt. Istället nöjde jag mig med en Lemke Maibock som slank ner utan några större krusiduller. 

 

Till nästa ställe var det inte långt att gå, Kaschk by BRLO. Senast jag besökte Berlin var inte BRLO inblandat vad jag kan minnas. 

 

Var lagom med folk på Kaschk, ölutbudet var stabilt och det som dracks var gott utan att nå några enastående toppar. Kan fortfarande inte riktigt begripa varför Vagabund är så högt rankat? Vagabund Lua DIPA var väldigt söt och med vibbar av jordgubbssylt. Inte mer än ok i min bok. 

 

Några fler öl orkade jag inte denna dag dock var det inte över matmässigt utan några bitar pizza på en bänk på Alexanderplatz fick avrunda lördagens frosseri. 

 

På söndagen åkte jag ut till flygbolaget i god tid, något som visade sig vara onödigt då det flöt på bra på BER. Som tur är kunde jag slå ihjäl lite tid i Lufthansas lounge (saknar den gamla på Tegel-flygplatsen, större och med bättre utbud av framförallt mat. Dock förstår jag att det tar tid för flygbolagen att erbjuda samma standard som före pandemin, om de ens kommer att göra det)

Blev även något att dricka "ute på golvet" innan den försenade SAS-maskinen flög hem till Arlanda. 

Helt klart var det fint att besöka Berlin igen. Direkt vacker är inte staden men det finns mycket att äta, dricka och göra, dessutom skadar det inte att kostnadsläget fortfarande känns humant. 

Fast som vanligt då jag är ute och reser inser jag att inget slår en hemtrevlig kalsarikänni. 

Öl i Berlin, Freitag 10/6 2022.

För ett par veckor sedan var det dags att för första gången sedan februari 2020 besöka ett annat land än Finland och Sverige.

Hade en hotellbokning i april 2020 men de planerna ändrades av någon anledning som jag typ glömt bort. Hotellet gick inte att boka av, däremot var det inga problem att ändra på datumen vilket skedde flera gånger.

Flyget till Berlin gick via CPH, på den första flighten var det en lirare som köpte 13 Carlsberg, nu drack han inte dom på egen hand utan delade med sig till sina kamrater som skulle på svensexa. Det var minst sagt glad stämning, "reseledaren" fick till och med låna micken och hålla ett kort tal som hela kabinen fick höra. Han som skulle gifta sig var Stanley Cup-mästare med Washington Capitals anno 2018. 

Väl framme på Flughafen Berlin Brandenburg köpte jag en tågbiljett för 9 EUR, en biljett som var giltig i en månad och gällde på all lokaltrafik och regionala tåg i hela Tyskland. Snacka om sympatiskt, det tyska folket har onekligen drabbats av de höga energipriserna med mera så fint av Deutsche Bahn att erbjuda en biljett som nästan är gratis. 

Incheckningen på Park Inn Alexanderplatz gick smidigt, rummet hade fin utsikt mot nämnda torg. Noterade att rummet var varmt och att det inte gick att få ner värmen nämnvärt, rätt typiskt för många tyska hotell. 

 

Den första ölanhalten på fredagen blev ett för mig nytt ställe, Bräugier Brewpub. (de har två ställen i Berlin men jag besökte originalet) Dit gick det smidigt att åka med spårvagnen och sedan en kort promenad. 

 

Det visade sig vara ett modernt ställe på en lugn gata i ett bostadsområde. 12 egna öl på fat, ölen såldes i storlekar om 0,3 och 0,5 liter. Inget för fingerborgsdrickaren med andra ord. 

 

Servicen var uppmärksam och bra. Av de fyra öl som dracks tyckte jag bäst om den första, Bräugier Supernova Hop Explosion. Fräsch med mango, citrus och lite apelsin. 

 

Efter Bräugier var tanken att besöka närbelägna Manifest Taproom men jag måste ha gått förbi det, i alla fall så lyckades jag inte lokalisera stället. Min telefon strejkade så hade inte tillgång till Googlemaps, inte hade jag heller en klassisk turistkarta som man hade på den gamla goda tiden. 

Istället hamnade jag på Braugasthaus Pfefferberg som tyvärr visade sig vara abonnerat kvällen till ära. Jaha, bara att göra ett nytt försök på lördagen. 

Bor man kring Alexanderplatz så är det inga problem att hitta hem i Berlin ty det är omöjligt att missa tv-tornet. På vägen låg ett bekant stället, att slinka in på Mikkeller är aldrig fel, denna kväll var det full fart där. 

 

De hade en stabil fatöllista så jag passade på att prova några, bland annat en Gruit, en ölstil som jag sannerligen inte dricker ofta. Kemker Venn var både god och intressant, lätt syrlig med ek, malt, lite frukt och örter. 

 

Från Mikkeller tog det 10 minuter att gå till Marcus Bräu, ett ställe som jag inte besökt tidigare. Lite märkligt kan tyckas med tanke på det fina namnet. 

 

Marcus Bräu visade sig vara hyfsat stort men denna kväll var det inte särskilt många gäster. Två egna öl stoltserade de med, ett stycke pilsner och dunkel, Willkommen in Deutschland säger jag bara.

 

Pilsnern var inte den roligaste som jag druckit under mina dagar men helt usel var den förstås inte. Kanske var dunkeln godare? Av det vet jag dock föga ty den var slut, istället blev det en veteöl från ett annat bryggeri. Hade tänkt låna med mig ett glas men det projektet misslyckades då veteölet inte serverades i ett Marcus-glas.

 

Värt att notera är att på Marcus Bräu tar de bara kontanter, ja är man i Tyskland är det alltid bra att ha kontanter i fickan. Bra att det finns olika betalningsalternativ även om just kortbetalning inte var ett alternativ på detta ställe.  

 

Från Marcus Bräu var det bara tre minuter att lulla hem till hotellet, inte alltid jag bor så nära ett bryggeri. 

Kvällsmåltiden blev enkel, shawarma och en öl till det. Stället där maten intogs hette Luxa, tänk om liknande ställen i Sverige också kunde stoltsera med runt 25 olika öl, inte så pjåkigt. 7 Euro kostade maten och biran, i Tyskland är det också inflationen men priserna är betydligt behagligare jämfört med dyra Sverige. Ibland brukar jag faktiskt undra hur svenskar har råd att bo i Sverige?

 

Fredagen kändes lugn och behaglig, det var trevligt att besöka Tyskland och Berlin igen, tror att detta var mitt sjunde besök i nämnda stad. Senast är så länge sedan som 2018. 

En natt i München

Hade en del Eurobonuspoäng som skulle förfalla i slutet av mars. Det fanns inget annat att göra än att hitta en resa till en destination i Europa, givetvis var det en stor fördel om det fanns några schyssta ölställen på destinationen. Var ledig måndag och tisdag 1-2/4 så det blev ett lämpligt datum för resan.

Tog inte många minuter att hitta tillgänglighet till München, så det var bara att boka. Inne i München hade jag inte varit sedan midsommardagen 2004 då jag anlände från Montreal så det var typ läge att ta sig en titt på nämnda stad igen.

Flyget ner gick förstås på rutin, vad annat var att vänta? En dryg hundralapp kostar det (i svenska kronor) att tåget från Münchens härliga flygplats till city. Den resan tar runt 40 minuter.

Då jag inte hade något bagage med mig började jag med att äta lunch, valet föll på Ayinger am Platzl som verkligen ligger centralt. Klockan var närmare 14 så en eventuell lunchrusning var över, det satt bara några äldre gentlemän i den rätt gemytliga salongen och månne spekulerade om Hindenburgs förlisning 1937 eller om något annat spännande samtalsämne.

Jag högg in på en klassisk wienerschnitzel med kokt potatis. Föredrar förstås stekt potatis eller potatissallad till min schnitzel men ibland är det skoj med omväxling.

Ett par öl inmundigades, Ayinger Lager Hell och Ayinger Altbairisch Dunkel. Bägge två gjorde sitt jobb men sistnämnda var strået vassare.

Om det var lugnt på Ayinger så var det lite mera folk på Hofbräuhaus som låg på andra sidan gatan. En mycket stor anläggning är det, 1300 platser och mer därtill om de öppnar ytterligare utrymmen. (om jag nu förstod saken rätt)

Nu var det långt ifrån fullsatt men ändå en del folk, de flesta gäster var turister, många av dem gick omkring med sina kameror. Livemusik bjöds det på då några äldre män spelade klassiska sydtyska låtar. In München steht ein Hofbräuhaus.

Vet inte riktigt vad jag ska säga om Hofbräuhaus? Denna gången var servicen ok, men har hört att det kan vara si och så, särskilt då det är stimmigt. Stället känns som ett enormt turisthak.

Ölubudet var begränsat, givetvis slog jag till och beställde en Maß då jag ändå var på plats. Det tog sin lilla tid att skruva ner biran. Dunkeln var drickbar men inte särskilt spännande, söt och med smak av karamell, bröd och hö.

Mitt nästa ställe låg även det i närheten ty inte var det långt att gå till Schneider Bräuhaus. Schneider tillhör mina favoriter bland tyskarna så det var kul att titta in på deras restaurang i centrala München.

Utbudet var trevligt men då min tanke var att besöka ytterligare några ställen under eftermiddagen och kvällen så blev det bara en öl, Schneider Weisse Leicht vilket är en veteöl på moderata 3.3%.

En ganska god öl var det, men nästa gång ska jag sikta in mig på att dricka några andra av deras brygder.

Det var läge att knalla i runt 10 minuter till hotellet för att checka in men på vägen råkade jag passera Augustiner Bierhalle så det var bara att slinka in. Från resan 2004 minns jag just Augustiner, då på midsommardagen bjöd de på gratis öl till de törstiga satarna. Det var en häst som kom dragandes med ett stort ölfat och ur det serverades det sejdel efter sejdel. (fick t o m med mig en sådan sejdel hem)

Augustiner var ett stort ställe även det, inredningen var klassisk med mörk träd. Ett stycke öl blev det även här, Augustiner Maximator. En söt och trevligt maltig dubbelbock som jag inte skulle ha något emot att dricka igen.

Konstaterade då jag satt och mumsade på Maximator att Mikkeller, Omnipollo med flera har några år att ta igen.

Hotellet var prisvärt och låg bra till. Som en bonus hade de även ett bryggeri, första gången som jag bott på ett hotell med ett eget bryggeri. Rätt ballt att checka in och sedan förflytta sig runt 10 meter och dricka en öl som är brygd på plats. Schiller Bräu hette bryggeriet och deras dunkel kändes tämligen standard. Ölet kostade 3,90 EUR för 0.5 liter.

Noterbart är också att i baren satt Rudi Völler, bara en sådan sak. Vem minns inte VM-90 med ett varmt hjärta?

Tog en paus på rummet innan kvällspasset som skulle innehålla betydligt modernare ställen jämfört med ölhallarna.

Valde att åka med U-bahn till Tap House även om det var fullt möjligt att promenera dit men då det rådde lite tidsbrist fick det bli att åka på räls.

Kan redan nu avslöja att Tap House är min favorit i München. Ölhallarna i all ära men Tap House kändes modernt på ett bra sätt. 42 fatöl och ett gäng burkar/flaskor så det fanns att dricka för den törstige.

Kvällen till ära var det lugnt, servicen var vänlig och snabb. Det var gott att dricka lite humligare öl jämfört med vad jag druckit tidigare under dagen. FrauGruber Yeast is King IPA var det godaste av de tre öl som jag mäktade med.

Tap House kan verkligen anbefallas för den som befinner sig i München. Kvällens nästa stopp låg på tillbakavägen mot boendet så jag valde att gå dit.

Ambar Bistro drivs av en entusiastisk lirare, stället var litet och med störst trängsel denna måndag. Några fatöl hade de ej men däremot en hel del flaskor från mindre tyska bryggerier.

Började känna mig seg men något ville jag ändå få i mig så det fick bli en IPA från Yankee & Kraut, ett bryggeri som jag inte druckit något ifrån tidigare. Yankee & Kraut Dry Humor var mera åt det gräsiga hållet än åt det fruktiga. Helt ok men ingen öl som jag kommer att minnas till den dagen då träfracken ska på.

En sista öl blev det på Giesinger Bräu som höll på att stänga men jag fick ändå beställa, tyskarna är verkligen snälla att ha att göra med. Deras veteöl fick runda av kvällen. Den var ok men lite tunn tyckte jag allt.

På tisdagen var ölsuget noll så några timmar ägnades på Deutsches Museum. Gillar man teknik, båtar och flygplan (det gör väl alla?) så har man verkligen kommit rätt. Flanerade också en stund på stan då det var väldigt behagligt väder med 21 värmegrader.

Åkte ut i god tid till flygplatsen och slappade i totalt tre av Lufthansas 12 lounger på Münchens flygplats. Åkte hem via Kastrup och där blev det en öl på Mikkeller Bar CPH Airport. Var fortfarande inte direkt ölsugen men då baren låg så nära gaten kunde jag inte låta bli.

En kul "en-nattare" var det. I Tyskland märks det inte lika illa som i många andra länder att vi svenskar fått rejäla lönesänkningar de senaste åren då vår krona är så svag mot de flesta andra valutor. München är en fräsch stad, lätt att ta sig runt är det. Gillar att det förutom de gamla hederliga ölhallarna även finns moderna barer med annan typ av öl, det finns något för alla och man slipper tröttna på det ena eller det andra. Förhoppningsvis dröjer det inte 15 år till nästa besök.