Humle-Hilda

Tror att jag för många år sedan drack en flaska Humle-Hilda Altbier från Sigtuna Brygghus. Hade inga direkta minnen av smaken så lite spännande var det allt att återigen ha en flaska hemma.

Altbier är förresten en tysk ale som ursprungligen kommer från Düsseldorf och andra städer i nordvästra Tyskland. Man behöver inte vara ett språkgeni för att förstå att ordet "alt" betyder gammal. Det är alltså en gammal typ av öl, en ölstil som var vanlig innan bryggning av lager började spridas från städer som München och Pilsen.



Utseendet var inte dumt, lätt grumlig brunröd färg med ett stabilt lätt smutsigt skum som lämnade rester i glaset.

Doften innehöll malt, bröd, deg, karamell och något som jag upplevde som en ytterst lätt doft av parfym. Vissa rostade toner fanns också liksom nötter.

Det var ingen smakexplosion, karamell, malt, gräs och en del frukt. Kroppen var runt medel, även halten kolsyra var medel. Vätskan kändes torr i munnen, avslutningen bjöd på en hygglig bitterhet.

Vet inte riktigt vad jag ska säga. Klart drickbar öl men långtifrån spektakulär. Nu har jag väldigt dålig koll på altbier så kan inte jämföra denna med de tyska.

2,9/5

Oppigårds Amarillo Spring och så Pistonhead

Först ut av måndagens nyhetssläpp var Oppigårds Amarillo Spring.



Färgen var mörk, guldaktig och skummet stort och vitt. En trevlig syn.

Doften var fruktig med i synnerhet passionsfrukt och persika. Även en del karamell, parfym och gräs. Inte så tokigt.

Smaken innehöll mycket av det som återfanns i doften, kroppen var medel och halten kolsyra hög. Trevlig och lättdrucken. Humlig och bitter avslutning.

En stabil öl men inte yppersta klass enligt mig, dock mer än godkänd.

3,8/5

Nästa öl visste jag inte riktigt vad jag skulle tro om. En hel del snack har det varit men frågan är om Spendrups Pistonhead var något att läska sig med?

Tyvärr var så inte fallet.



Någon direkt humle hittade jag varken i doften eller i smaken. Istället var det en öl som var svag vad gäller doft och smak. Bröd, grönsaker och metall fanns där. Avslutningen innehöll en skarp smak av något som jag hade svårt för. Eftersmaken var mycket kort, ja ölet var ingen höjdare. Tur att den inte kostade 100 spänn.

2/5

Frågan är varför ett stort bryggeri inte vågar ta ut svängarna? Tänker de bara med plånboken?

Nynäshamns IPA Specialbrygd # 4

Häromkvällen var jag i Gamla Stan och fotade lite. Det är verkligen spännande att helt ensam stå i en mörk, lite lätt mystiskt gränd och börja fantisera om hur verkligheten såg ut för hundratals år sedan. Det kan vara lätt hänt att man tappar bort sig.



Total kontakt med verkligheten tappade jag inte då jag visste att Glenfiddich Warehouse 68 hade Nynäshamns senaste skapelse, Nynäshamns IPA Specialbrygd # 4 på fat. Den provades förstås.



Det tog ett antal minuter att hälla upp ölet, precis som det skall vara alltså. Tålamod är en bra egenskap att ha.

Färgen var en hyfsat ljus bärnsten, skummet vitt och stort. Skumkronan var vacker.

Doften var fruktig med en hel del malt, citrus och blommor. Detsamma i smaken men även en del spår av jäst. En väldigt uppfriskande och söt och trevlig IPA med en fin balans. Bitter men inte alls brutal utan lättdrucken. En öl utan krusiduller, en öl som var schysst.

3,6/5

Specialbrygd # 4 var öl nummer 20 från Nynäshamns Ångbryggeri som jag betygsatt. Akkurat kommer att servera den också liksom MacKinley’s Inn, ja de sistnämnda gör det redan nu. Så passa på att dricka en trevlig färsk svensk IPA.

För ordningens skulle kan det vara läge att skriva vilka de tidigare specialbrygderna var:

Specialbrygd # 1 ESN, Extra Special Nynäs
Specialbrygd # 2 Nynäshamns DIPA
Specialbrygd # 3 Rakau Singelhumlad Ale

Återstår att se vad nummer fem kan tänkas bli.

Usch och fy, klarade bara några klunkar.

För ovanlighetens skulle köpte jag en burköl vid senaste besöket på Systemet. Har ganska länge varit nyfiken på att smaka den ökända, mytomspunna och legendariska Arboga 10,2%. Måste direkt erkänna att jag hade mina fördomar.



Det var en ljus vätska som ut ur burken, skummet var vitt och mycket stort. Inte världens roligaste utseende men ändå ok.

Doften var mycket spritig och söt med tydliga inslag av diacetyl (dvs smörkola). Även en del frukt. Verkligen ingen angenäm doft, eller lukt rättare sagt. Doft det är ett alldeles för mjukt och fint ord i detta sammanhang.

Smaken? Nä, det går bara inte! Är det lirarna på parkbänken som är målgruppen? Nä inte ens de kan väl dricka en öl som denna? Chansen måste ju då vara stor att de blir nykterister på heltid.

Ölet var odrickbart och vedervärdigt, bland det värsta jag utsatt mina smaklökar för. Väldigt mycket otäck alkohol, diacetyl samt en metallisk bitterhet. Trots styrkan vattnig. Kan inte fatta hur det på burken kan stå "stor fyllighet i färg och arom". Bryggeriet rekommenderar Arboga 10,2 till smakrik husmankost. Min undran är varför förstöra trevlig husmanskost?

Kanske blir det godare med en massa isbitar? Jag tänker inte prova. Nä mina damer och herrar, detta var en våldtäkt på smaklökarna, stackars dem.

Efter några klunkar hälldes resten ut, tror att det räcker som betyg.

Wisby och Snowblind.

Ytterligare ett par julöl har avklarats, några till lär det säkert bli men inte alltför många. Jag längtar efter våren och sommaren.

Wisby Julbrygd hade en fin mörkröd färg med mycket stort, lätt smutsigt skum. Lämnade tydliga "rader" av skumrester.

Doften var inte extrem på något sätt, en del rostade toner förstås liksom fruktiga inslag. Apelsin kanske?

Smaken innehöll mer än doften, framförallt malt och knäck. En del bröd och marsipan samt peppar tyckte jag mig också uppfatta. Eftersmaken var lätt syrlig. Överraskande trevlig måste jag erkänna.

3/5



Snowblind strong ale från samarbetet mellan Sigtuna Brygghus samt Wicked Wine kändes som en öl som var given att prova nu i december.

Färgen var mörkbrun med inslag av rött. Skummet var ett par centimeter högt, kompakt.

Mycket humle och citrus i doften liksom papp och kakor. Inte så tokigt.

Smaken var inte heller fy skam, mörk choklad, grape, lakrits, gräs. Även Snowblind hade en svag syrlighet. Det som störde en del var den på något sätt "råa" bitterheten som fanns i avslutningen.

3,25/5

Anchor och Nisse

Det går lite trögt med julölsdrickandet men några till har det blivit. Anchor Brewing får onekligen sägas vara ett klassiskt bryggeri, har druckit några av deras öl tidigare men det är länge sedan. Anchor Christmas Ale är en sådan öl.


Ett vackert utseende på ölet, mycket mörk dock inte helt kolsvart. Stort ljusbrunt skum.

Doften innehöll spår av kaffe och choklad men framförallt tallbarr, eller något "träigt". En del kryddor uppfattade jag också sedan inbillade jag mig också att jag kände något som påminde om päron, men det var nog som sagt inbillning.

Smaken hade nästan lite syrliga inslag, frisk och drickbar. Halten kolsyra var bra. Smaken av trä fanns där liksom kryddor, rökiga toner och aska. En annorlunda och torr "julöl", god men inte supergod. Något som drar ner betyget lite är att jag upplevde eftersmaken som aningen vattning samt att kroppen var något svag. Trots det en stabil öl.

3,5/5


Är osäker på om jag tidigare druckit Nisse Julöl från Slottskällans. Tror att jag gjort det men kan inte minnas något om smaken. Minns man inget borde det innebära att ölet inte var en sensation.

Färgen var bärnsten, skummet ganska stort och aningen smutsigt.

Mycket malt i aromen liksom nötter, sirap och frukt.

Torr vätska, en väldig massa nötter i smaken. En del juliga kryddor tyckte jag mig uppfatta, bland annat kanel tror jag. Smaken av bröd var också påtaglig. Ölet slank ner men det var ingen höjdare, kolsyran kändes stickig. Eftersmaken var kort och ölet för tunnt för min smak.

2,75/5

Kaffe och porter.

Ett par öl slank ner igår. Först en öl som jag länge velat prova, nämligen Péché Mortel från Montrealbaserade bryggeriet Dieu du ciel.


Péché Mortel visade sig vara precis så god som jag hade hoppats. Den absolut mest dominerande doften och smaken var kaffe, inte så konstigt då det var en Imperial Coffee Stout. I normala fall dricker jag knappt kaffe, det blir väl en 7-8 koppar per år. Kaffechoklad har jag alltid gillat liksom på senare år "ölkaffe".

Färgen var totalt svart, skummet var brunt och såg väldigt gräddigt och fint ut. Doften dominerades som sagt av kaffe, vidare fanns där en del choklad, rostade malttoner liksom även en gnutta vanilj.

Även smaken innehöll en väldig dos kaffe men även en del choklad och rostad malt precis som i doften. Den höga halten alkohol kändes knappt alls, ölet var verkligen fint balanserat. Fyllig, en lite oljig känsla på vätskan och en lång och trevlig eftersmak. Helt klart en höjdaröl!

4,25/5

Andra ölet som dracks igår var Black Rocket Porter, öl som bryggts på Gamla Slottskällans Bryggeri i Uppsala i samarbete med Wicked Wine.


Väldigt mörk färg, nästan kolsvart. Det bruna skummet var mycket stort men lade sig ganska snabbt. Då jag hade ett par centimeter vätska kvar fanns inget spår av skum kvar.

Doften var lätt rostad malt med choklad och något som påminde om gräs.

Smaken innehöll torkad frukt, lite citrus, svaga kaffetoner, choklad och en del nötter, särskilt i eftersmaken. En trevlig porter med en skön munkänsla, lite krämig sådär. Vidare kan sägas att vätskan var torr, bitterheten stabil. Ett lyckat samarbete men etiketten går inte till historien som den vackraste som skådats.

3,75/5

Grebbestad Lunator

Ack ack, tänk om man kunde minnas smaker. Jag tycker att det är otroligt svårt att minnas hur en öl smakade som man senast drack för några år sedan. En sådan öl är Grebbestad Lunator, en av nyheterna nu i november. Jag minns att den var god men i övrigt är det inte mycket jag kommer ihåg. Kul att prova den igen med andra ord.



Till att börja med är det bara att konstatera att färgen var mörk brunröd. Skummet var litet men ganska tjockt. Såg inte helt tokigt ut, ja rentav riktigt vackert öl.

Doften bjöd på mycket malt och vinösa toner. Russin och frukt kände jag också liksom en hel del sirapslimpa. Helt klart en skön doft som det var trevligt att sniffa på.

Mycket torkade frukter i smaken liksom malt. Smaken av russin var tydlig plus de söta tonerna av kola. Något annat som hela tiden fanns på tungan var sirapslimpan. Eftersmaken var lång och innehöll en viss bitterhet. Alkoholen värmde en del tycker jag. Helt klart en trevlig dubbelbock som är väl värd att prova, om inte annat för att fräscha upp minnet. Någon direkt smörchock som Andersand tyckte jag mig inte känna.

Men visst var den äldre designen på flaskan vackrare?

3,75/5

Black October från Sigtuna.

En tisdagsöl är aldrig fel så jag tog chansen och provade Sigtunas Black October igår, en öl som släpptes bland oktoberölen. Sigtuna October är en schwartsbier, en ölstil som jag inte druckit eller dricker särskilt ofta.



Som synes var vätskan mycket mörk, ja svart kan man kalla den. Skummet var inte särskilt stort och lade sig till ro rätt snabbt.

Tydliga rostade toner i doften, en del kaffe, choklad liksom svaga röktoner.

Smaken var ganska stabil, choklad och kaffe men även soja och en hel del rostad malt. En viss syrlighet fanns där också. Tyckte mig känna något sött i eftersmaken samt smak av nötter. Lättdrucket öl som var medelfylligt.

På det hela en trevlig öl som var klart godkänd. Det lilla jag störde mig på var att jag bitvis tyckte att vätskan var lite väl tunn och vattnig.

3,5/5

Nu lär det inte bli några fler öl före lördagens besök i Nacka.

Hantverksbryggeriet Narren.

Efter att tidigare i veckan ha provat Bödeln tänkte jag igår att det är lika bra att även prova Narren från Hantverksbryggeriet i Västerås.



Narren hade ett sympatiskt utseende med den ganska grumliga kopparliknande färgen. Skummet var ganska tjockt och stort.

Doften innehöll citrus, karamell, lite gräsiga toner samt lite skog. Ingen doft som tog över rummet men hyfsat stabilt.

Smaken innehöll malt, karamell och lite citrus. Beskan kom lite släpandes och ölet kändes hyfsat fylligt. En udda smak som jag tyckte mig känna i eftersmaken var smaken av smet, ja då syftar jag på sockerkakssmet. En viss dos choklad tyckte jag mig också finna.

På det hela en ok ESB, Extra Special Bitter, inte alltför spektakulär super-duper men tillräckligt god för att jag skulle kunna tänka mig ytterligare en flaska vid tillfälle. Vilken tur då att det i förrådet står en flaska till.

3,25/5

Bödeln IPA

Tänkte att det kunde vara gott att dricka en öl en vacker söndagafton som det var idag. Lilla Hantverksbryggeriet i Västerås grundades 2003, jag har tidigare druckit de flesta av deras öl men aldrig seriöst gett poäng och så.

Häromdagen köpte jag ett par av deras öl på Regeringsgatan, ja jag pratar förstås om Systembolaget. Bödeln hette ölet som dracks ikväll.



Bödeln såg trevlig ut i glaset med det stora skummet, rödbrun vätska som var lite grumlig.

Bryggeriet skriver själva att det krävs mod för att dricka Bödeln då den är extremt besk. Det vill jag inte riktigt hålla med om, tyckte att beskan var rätt snäll. Visst fanns den där hela tiden men det var inte alls som på en tuff jänkare från andra sidan pölen.

Ölet doftade inte sådär jättemycket citrus som man kanske kan tro, nä det var mer karamell tyckte jag. Vet inte om det var något fel på min näsa men tyckte även att det fanns en svag rökig ton någonstans.

Smaken var inte vansinnig besk som redan nämnt, en del citrustoner fanns där liksom karamell. Tyckte mig även känna en viss nötighet liksom en svag smak av äpplen. Kroppen var medium och eftersmaken satt inte kvar alltför länge.

Helt klart en småtrevlig öl som inte var extrem på något sätt. Lättdrucken kan man gott kalla ölet.

3,5/5

Aptitretare

Givetvis måste dagens paket firas med en liten aptitretare före lunch.

Smörpundet lagrad årgångsporter 2007, stark italiensk salami, parmesanost samt svartbröd från Åland. Möjligtvis en smått makaber uppställning, men vad tusan. Jag kör på!

Som de flesta känner till återfanns den lagrade Smörpundet bland Systembolagets nyheter i maj.

Ölets utseende håller högsta internationella klass, verkligen en fröjd att se på det fina, chokladbruna skummet. Doften, ja den innehåller föga oväntat en hel del choklad, kaffe, rostade toner samt en svag kryddighet. Trevligt är det.

Smaken? Kaffe och choklad men även en del lakrits samt russin. I bakgrunden finns något som kan kallas för Nynäshamns "hussmak", vattnet kanske? Behaglig eftersmak. Ganska fylligt. En trevlig porter på alla sätt. Vilka tider det var förr då det producerades makalösa mängder porter i vårt avlånga land. Jag gillar verkligen porter, det är inte för mycket och inte för lite av saker och ting.

Senast jag drack en vanlig Smörpundet var i december, skulle nog vilja påstå att den lagrade är snäppet godare. Lite elegantare, lite mjukare. Enligt information från bryggeriet tål portern ytterligare lagring, det måste förstås göras.

Ölet passar fint till svartbrödet, även till den hyfsat starka salamin.

Betyg? Hmmm, en stabil fyra, låter det bra?

Åh vad härligt det är att vara kompledig en dag som denna.

Påskölsprovning samt Vertical Epic 070707.

Provade några påsköl samt Stone Vertical Epic 070707 tillsammans med ett par filurer igår, ja kompisar alltså.



Påsköl är inte världens mest spännande öl, men några måste man förstås prova. Vi provade dessa:

Slottskällans Blåkulla Påsköl
Oppigårds Easter Ale
Nils Oscar Kalaspåsköl
Sigtuna Påsk Alt
Grebbestad Påsköl
Nynäshamns Pumpviken Påsköl

Först ut var Blåkulla. Jag tyckte att den doftade lite konstigt, bla en del parfym. Smakade lite kola och nötter. Tunnt på något sätt, ingen direkt höjdare och smaken försvann snabbt. Eddan tyckte att den doftade lite persika och att eftersmaken var mycket blek. Enligt Silenzi saknade ölet djup, men var ändå ganska ok.

Våra poäng: G: 2,5 E: 2,75 S: 2,75. (Helt klart en besvikelse)

Efter Blåkullan delade vi på en Oppigårds Easter Ale. Genast då jag doftade och smakade på ölet slog de bekanta tonerna från Oppigårds igenom, klart bättre öl än Blåkulla. Rostad doft med inslag av kaffe, lakrits och nötter. Trevlig beska och rätt fina grapetoner. "Helt annorlunda doft, luktar lite hö" var Eddans kommentar. Silenzi reagerade främst på beskan, ja ölet smakade inte alls dumt.

Poängen blev: G: 3,25 E: 3,25 S: 3,25 (Nästan så att man kan tro att vi var rädda för Stasiagenter med tanke på att ingen vågade bryta mönstret)

Tredje provade ölet blev Nils Oscars Kalaspåsköl. Bröd var det första jag tänkte på då jag sniffade på vätskan. Eddan tyckte att det doftade aska. Finns inte så mycket att säga om årets Kalaspåsköl, stabil men lite tråkig. Eftersmaken var ganska lång dock. Det var inte så att vi genast ville ha en till.

G: 3,0 E: 3,0 S: 3,5 (Typ medel sådär, varken bu eller bä)



Den fjärde provade rackaren blev Påsk Alt från Sigtuna Brygghus. Kola och rostad malt var det första doftintrycket, även lakrits, kaffe och choklad fanns i doften. Helt klart en inbjudande doft. Smaken var inte olik doften, det jag främst reagerade på var den tydliga smaken av kaffe i eftersmaken. Eddan gillade den sköna beskan i ölet samt att smaken satt kvar länge. Silenzi tyckte också om Påsk Alt.

G: 3,75 E: 3,25 S: 3,25 (helt ok tyckte grabbarna, riktigt ok enligt mig)

Grebbestad Påsköl stod näst på tur. Min första känsla då jag doftade på ölet var att jag lite smått började tröttna på påskölen, för i ärlighetens namn är det inte särskilt spännande. Inga våldsamma skillnader mellan de olika ölen. Nå, lite torkad frukt och kola kände jag, eftersmaken var kort. "Klen doft", enligt Eddan samt "lite sur och besk på ett dåligt sätt". "Lite avslagen", enligt Silenzi.

G: 2,75 E: 2,5 S: 2,75 (nja, ingen höjdare)



Sist ut av påskölen blev Pumpviken Påsköl från Nynäshamns Ångbryggeri. Klassisk kryddig nynäsdoft i bakgrunden var min initiala känsla. "Överlägsen doft", ropade Eddan nästan lika högt som Arkimedes då han för länge sedan skrek "Heureka". Trevlig beska samt lite fruktiga, kryddiga smaker med inblandning av kola.

G: 3,5 E: 3,5 S: 3,25 (bäst tillsammans med Påsk Alt)

Nja, som redan tidigare sagt är påsköl inte alltför intressant. Visst är de kul att prova men sex stycken var nästan för mycket. Inga våldsamma skillnader i doft och smak. Blåkulla var en riktig besvikelse, kanske det sämsta ölet jag druckit från Slottskällans.



Som avslutning på aftonen bjöd Eddan på Stone Vertical Epic 070707 från Stone Brewing Co. De öl jag druckit från Stone har varit mycket, mycket goda. Vertical Epic bryggdes för första gången 2002, tanken är att man 121212 skall vertikalprova de 11 olika årgångarna. Då de tidigare årgångarna inte lanserats på Systembolaget är det där med vertikalprovning väldigt långsökt, ja iallafall om man bor i Konungariket Sverige. Vertical Epic 070707 är stilmässigt en belgisk hybrid, en blandning av saison och tripel. Det låter väl rätt spännande?

Tyvärr var det inte särskilt gott. Nästan så att jag inte klarade att dricka upp ett glas. Den kryddiga doften var väl ok, men tyvärr var smaken för kryddig. Koriander är lite knepigt, blir det för mycket ja då blir det för mycket. Det var inte bara koriander utan även kardemumma, apelsinskal och en del annat i kryddningen. Eddan sade att "Vertical Epic var en riktig besvikelse, absolut inte prisvärt".

Mitt betyg: 2/5

Oppigårds gånger två.

Väldigt få öl har druckits den senaste tiden så det kändes rätt att idag prova två öl från Oppigårds Bryggeri.



Först ut var Oppigårds Spring Ale, en öl som landade som en tillfälligt nyhet på Systembolaget i mars. Ölet är en blandning mellan en brittisk bitter och en amerikansk pale ale.



Färgen är vackert bärnsten, inte så mycket skum.

Doften är frisk och inbjudande och tämligen söt, anar en hel del grapefrukt. Verkligen en trevlig öl att dofta på. Det som utmärker ölet är den fina humlebeskan, ja beskan är verkligen påtaglig. Jag gillar det! Eftersmaken är ganska lång och innehåller en hel del citrus.

Gott öl tycker jag, betyg 3,75/5.



Dagens andra och sista öl blev Oppigårds Single Hop Ale, en öl som lanserades första april. Ölet har en gyllene gul färg, skummet är inte stort och lägger sig snabbt.

Doftar helt annorlunda jämfört med Spring Ale, här är det mer honung och torkad frukt.

Smaken är humlig, men ganska mild. Beskan är inte alltför hög. I eftersmaken känner jag lite gräs och en viss sötma.

Kanske är lite vågat att kalla Single Hop för Oppigårds tolkning av gräsklipparöl, men lite åt det hållet kändes det då jag drack ölet, uppfriskande och lättdrucket. Lite småmysigt öl sådär.

Betyg: 3,5/5

Uppsala efter en lång arbetsvecka.

Efter en lång arbetsvecka är det inte helt fel att unna sig en öl. Alldeles nyss drack jag en Slottskällans Uppsala 3,5%, inköpt i en mataffär i Björklinge i mars. Är nog närmare tre år sedan jag senast drack en mellanöl.



"Gott, smakrikt och tämligen okomplicerat", skriver bryggeriet om ölet. Om det sista håller jag med, däremot inte riktigt om de två förstnämnda orden ty särskilt gott och smakrikt var inte ölet enligt mig.

Doften innehöll klassiska lager-humletoner, bröd och citrus. Smaken innehåller en del humle och smak av bröd, rätt tunnt. Eftersmaken är inte lång. Känslan av vätskan känns ganska ointressant i munnen, ölet är inte alltför fylligt. Beskan är ganska trevlig, men i det hela är ölet ganska tråkigt. Lär väl funka som en törstsläckare men det var inte riktigt min grej.

Betyg: 2/5

Finns det något mellanöl som är riktigt gott? Jag brukar väldigt sällan dricka mellanöl, lättöl dricker jag aldrig.

Galej på Man in the Moon.

Var ute på galej tillsammans med ett par kompisar igår. Som pilsnerpang valde vi att besöka Man in the Moon, ett ställe som jag senast besökte i september förra året. Man in the Moon är ett bra ställe, maten är god och de har en tämligen diger öllista. Igår var det snudd på chockerande få gäster där, vet inte om det berodde på lågkonjukturen eller bara på en ren tillfällighet.



Nåväl, till det centrala för denna lilla berättelse. Givetvis hade jag redan i förväg studerat öllistan, visste på ett ungefär hur kvällen skulle utveckla sig. Som första öl beställde jag in en Ocean IPA från Oceanbryggeriet. Ett antal gånger har jag varit nära att beställa en Ocean IPA, men det har aldrig blivit av.

Ölet får anses vara bärnstensfärgat, skummet var hyfsat stort. Då jag doftade på ölet blev jag lite förvånad då det doftade ganska mycket av rök förutom den sedvanliga fruktiga och karamellaktiga doften. Även smaken var påtagligt rökig. Skall Ocean IPA verkligen smaka så eller var det något som var knas? Beskan var trevlig utan att vara extrem på något sätt. Förväntar man sig en amerikansk IPA då man beställer in en Ocean IPA, ja då lär man bli besviken. Nä, detta öl har en mer brittisk stil. På flaskans etikett stod följande att läsa: "Eftersom begreppet India Pale Ale idag är lika konfunderande som fotbollens diamantformation, så kan man bara konstatera att varianterna är många." Ja, det kan man förstås hålla med om, och trevligt är det att det finns många olika varianter.

Gott utan att briljera, betyget blir 3,25/5




Efter öl nummer ett var det dags för mat, jag åt en klassisk Club Sandwich. Smakade bra! Till maten drack jag en Ølfabrikken Pale Ale från danska Ølfabrikken. Ölet hade en rätt trevlig humlig doft med lite vibbar av karamell och citrus. Smaken hade toner av citron lite gräs med en rätt hygglig beska och eftersmak. Fast nog hade jag hoppats på än mer humlearomer. Värt att notera är att Ølfabrikkens öl tappas på burk. Verkligen inte ofta jag dricker burköl men igår skedde det. Det mest kända mikrobryggeriet som säljer sina öl på burk är förstås amerikanska Oscar Blues.

Ølfabrikkens Pale Ale var ungefär som Ocean IPA, gott och klart drickbart men utan att lämna några gigantiska avtryck. Äh, samma betyg som för Ocean, 3,25.

När vi satt på restaurangen igår passade de på att höja priserna på många av ölen, som tur var hann de ej höja priset för Ølfabrikken Pale Ale igår. Idag såg jag på Man in the Moons hemsida att ölet kostar 99, igår betalade jag 69. Snacka om sjuk prishöjning! Inflation är inte bra för samhället!

Något som däremot är bra för samhället och mänskligheten är Närke Kulturbryggeri. Som tredje öl för dagen delade Eddan och jag på en flaska Kaggen Stormaktsporter 2007. Känns mycket bra att inom loppet av en dryg månad nu ha smakat den "vanliga" Stormaktsportern och "Kaggen Stormaktsporter". Skillnaden mellan de två ölen är att sistnämnda är lagrad 2,5 månader på ekfat.



Finns det någonting vackrare än att se hur vätskan från en tung stout eller porter hamnar i glaset? Kaggen hade en underbart svart och trögflytande vätska, skummet är minimalt. Till en början tyckte jag att varken doften eller smaken var så märkvärdiga, ölet var helt enkelt lite för kallt. När västskan blivit lite varmare, ja då började det hända saker och ting vad gäller doft och smak. Ölets doft påminner mer om vin än öl men med lite toner av vanilj, bär och rök. Smakar väldigt mycket kaffe och choklad, men för varje klunk upptäckte jag något nytt. Verkligen en helt underbar porter, mjuk och poetiskt len samtidigt som kroppen är stor. Finns ett ord som kan sammanfatta allt, weltklasse! Betyget blir 5/5. Det är förstås svårt att säga vilken öl som är den godaste man druckit, men Kaggen hamnar mycket högt på min lista. En artikel från år 2007 om just Kaggen.



Som avslutning på aftonen drack jag en flaska Leffe Vieille Cuvée. Det var väldigt länge sedan jag drack något från Leffe, deras Cuvée hade jag tidigare ej provat. Kanske var det fel att beställa in en Leffe Cuvée efter Kaggen, men gjort är gjort. Ölet var ganska sött och fylligt med fina inslag av honung och torkad frukt. Onekligen en öl som trots allt passade rätt bra på en lördag, lite lördagsgodis kan man gott kalla det. Betyget blir 3,5/5.



Utöver ovanstående fyra öl smakade jag även några klunkar av ett par andra öl, nämligen ST Bernardus ABT 12 samt Boon Oude Kriek 2004. Förstnämnda ölet hade en smått bisarr men samtidigt kul smak av en godissort som jag väl känner igen från barndomen. Tyvärr kan jag inte minnas namnet på godissorten. Boon Oude Kriek är en spontanjäst körsbärsöl, sur och smakrik. Väldigt intressant och kul typ av öl. Bägge dessa öl skall jag vill tillfälle beställa in en flaska av, de tål att analyseras närmare.

Kvällens enda besvikelse var efterrätten, Hallon- och blåbärspaj med vaniljsås. Smakade inte särskilt mycket. En hopplös gottegris som jag hade även gärna sett efterrätten betydligt sötare.

Trots denna lilla besvikelsen med efterrätten var kvällen mycket trevlig. Alltid kul att dricka öl man tidigare ej druckit.

Yttre Gaarden

Häromdagen slank det ner en Yttre Gaarden från Nynäshamns Ångbryggeri. Ölet är en överjäst witbeer, dvs en belgisk veteöl. Jag har förstått att rätt många har problem med de kryddiga belgiska veteölen, speciellt koriandern brukar nämnas som en bov i dramat. Mina egna smaklökar uppskattar både en wit samt de klassiska veteölen från Bayern.



Av någon anledning dricker jag alltid ett smakprov Yttre Gaarden då Stockholm Beer Festival i Nacka besökes varje höst. En trevlig liten personlig tradition, fast egentligen vet jag inte riktigt varför jag gör det. Vissa saker bara sker utan förklaring. Fast en förklaring kan vara att veteöl var min absoluta favoritstil iallafall för 4-5 år sedan.

Givetvis finns det många öl som är passar bra under den varma årstiden, men just veteöl och witbeer tycker jag är perfekta sommaröl, läskande, lättdrucka på ett positivt sätt samt intressanta med en hel del spännande smaker.

Ölets färg är grumligt bärnstensaktig. Anar lite doft av apelsin då jag sniffar på ölet. Smaken är frisk och kryddig med tydliga inslag av tidigare nämnda koriander samt citrus. Stabil produkt, men visst kunde bryggeriet ha öst på ännu lite till.

3,5/5

Slottskällans Decennium Bocköl

Igår kväll blev jag lite lätt sugen på en öl, i kylskåpet fanns det en Slottskällans Decennium Bocköl, alltså var det ganska givet vad för öl jag skulle inmundiga.

Ölet har en trevlig rödaktig färg. Skummet är stort men försvinner ganska snabbt.

Doften är söt med inslag av russin och kola. Helt klart en ganska inbjudande doft, iallafall på en onsdagkväll då man känner sig sådär lagom på hugget.

Smaken då? Till en början tyckte jag att smaken mer påminde om en klassisk tysk pils, torr med inslag av rostad malt. Efter ett tag blev det mer likt ett bocköl då söta toner klev fram. Eftersmaken var ganska lång med ett trevligt inslag av beska.

En del tycker att detta öl smakar för mycket sprit, det vill jag inte riktigt hålla med om. Fast onekligen finns där något som gör att man förknippar ölet med Slottskällans Bryggeri.

Helt ok öl utan att briljera.

3,25/5

Imorgon bär det av till Istanbul. Har tittat på nätet och tyvärr verkar det som att Istanbul inte tillhör världens elit vad gäller god öl, inte helt oväntat förstås. Resan lär bli trevlig ändå då det finns makalöst mycket att se och uppleva i Istanbul.

Indianviken Pale Ale

Tisdagkväll, då är man värd en belöning. Varför inte en Indianviken Pale från Nynäshamns Ångbryggeri?



Ölet har en intressant doft, fruktig och maltig med inslag av diskmedel. (dock inte negativt menat). Skummet är stort och skumresterna lägger sig fint på glasets insida. Färgen på ölet är guldaktig och ganska grumlig. Ser helt klart inbjudande ut.

Smaken då? Ölet har en tämligen stor kropp och vätskan är torr. Sött med inslag av nötter, rök, kola och kardemumma? Eller nja, jag vet inte om det är just kardemumma men någon krydda är det helt klart. Förstås rejält med humle. Lite grape hittar jag också, men inte alls på samma sätt som igår då jag drack en Sierra Nevada Celebration. När jag svalt vätskan kommer där en härlig efterbeska, lite av en kick. Eftersmaken är lång med ett tydligt inslag av något sött. Jag blir väldigt sugen på något sött efter att ha druckit Indianviken.

Helt klart ett gott öl, ett av de bättre från Nynäshamn. Borde finnas i det ordinarie sortimentet på Systembolaget.

Betyg: 4

Himmelriket

Alldeles nyss avslutades en härlig "fulölsprovning" hos min kompis Silenzi, det var han som stod som värd för aftonens övningar. Veiron, Eddan och jag provade ölen blint. Betygskalan var 0-5. Betygen som står efter varje öl är det adderade betyget från var och en av oss. Givetvis kan man alltid diskutera vad som menas med "fulöl", vi körde på billiga burköl som vi i normala fall ej köper. Vi provade åtta olika öl, nämligen dessa:



Norrlands Guld 5,2:

"Svag doft, lite brödiga toner", "ingen beska, smakar burk". "Funkar ej som bastuöl men som hockeyöl i typ Allettan". "Smakar ungdomsfylla med jäst". "Apelsin?".

Betyg: 3,75

Sofiero 5,2:

"Smakar friskare än ettan", "Smakar nästan ingenting", "Avslagen", "Diskmedel", "Doftar absolut ingenting", "Blev torr i munnen efteråt". "Inte mycket till eftersmak".

Betyg: 3,25



Blågul 5,2:

"Fin färg, smakar som ett klassöl i början", "Dålig eftersmak", "Inte mycket till beska". "Smakar surt, luktar ingenting". "Tunnt skum". "Smakar ganska positivt till en början, sedan blir det lite konstigt".

Betyg: 4,75

Mariestad Export 5,3%:

"Smakar lite brödigt", "Jag börjar bli less på dessa öl nu", "Bra bastuöl". "Mjuk och rund, fin färg". "Bröd". "Lite toner av kola". "Ok". "Inte mycket till eftersmak".

Betyg: 4,5



Pripps blå 5,2%:

"Inte skoj detta", "Unken doft", "Billigt sommaröl". "Blek färg, brödig smak". "Explosion av obestämt äckel". "Vattnig eftersmak".

Betyg: 3,0

Stockholm Festival 5,3%:

"Inte ens gott på sommaren", "Obehaglig smak", "Doft och smak av citrus och rostat bröd", "Smakar schysst fast utspätt".

Betyg: 5,0

Pilsner Urquell 4,4%:

"Detta börjar bli en parodi", "Svag smak, svag eftersmak", "Brödigaste hittills", "Lite sträv med bröd och knäck".

Pilsner Urquell är inget direkt "fulöl", överraskande låga betyg gav vi den. Men, men smaklökarna var väl trötta.

Betyg: 3,75

Åbro Original 5,2%:

"Luktar ingenting, usch!", "Sisådär smak", "Inte direkt angenämt". "Obefintlig doft". "Nu får det vara nog, jag klarar inte av fler".

Betyg: 2,25

De tre bästa enligt oss:



Stockholm Festival
Blågul
Mariestad Export

Ölet som fick mitt högsta betyg ikväll var Sofiero med sina 1,5 poäng. Vet inte riktigt om jag skall skratta eller gråta över det faktumet. Lägst enskilda betyg gav jag till Stockholm Festival samt Åbro Original, bägge fick 0,75. Sofiero är alltså dubbelt så "bra", fascinerande.



Jag gav ingen av ölen godkänt, inga större skillnader vad gäller smak och doft. Efter 3-4 öl var man rätt less, särskilt spännande öl handlar det ej om. Ganska intressant att Pilsner Urquell fick så lågt betyg, smaklökarna hade nog gått på lunch. Det är mycket sällan jag dricker öl som dessa, inte ens Pilsner Urquell brukar jag dricka ofta. Helt nya för mig var Blågul samt Åbro Original. Norrlands har jag druckit tidigare men osäker på vilken version. Sofiero har jag druckit vid ett tillfälle tidigare. Kul provning, skönt att ha det gjort. Nästagång blir det garanterat något roligare.

Slutställningen:

Stockholm Festival 5,0
Blågul 4,75
Mariestad Export 4,5
Norrlands Guld 3,75
Pilsner Urquell 3,75
Sofiero 3,25
Pripps blå 3,0
Åbro Original 2,25

Vinnaren fick alltså 5,0, summan av fyra personers individuella betyg. Inte direkt smickrande. Då vi var tre personer som provade och betygsatte öl från Nynäshamns Ångbryggeri fick vinnaren, Ålö Ale, 12,0 poäng. Snacka om förkrossande skillnad. Givetvis är det vanskligt att betygsätta öl, men det säger en hel del om vår syn på öl.

Det är väldigt kul att köra lite ölprovningar, men också mycket svårt att bedöma och sätta betyg. Många faktorer som påverkar. Dagsformen är viktigare än vad man tror.

Ärligt talat förstår jag inte att folk vecka efter vecka köper öl som dessa. Ledsamt det är det. Hur många äter tex spaghetti med köttfärssås utan köttfärssås? Snacka om trist och intetsägande. Ärligt talat avstår jag nog helst att dricka öl om många av ovanstående är de enda som bjuds. Vatten är billigare.