Öl i Berlin, Samstag 11/6 2022.

Lördagen i Berlin inleddes i ett makligt tempo innan det var läge att bege sig ut på stan. En rätt lång promenad fick inleda utomhusövningarna. Turisterna de var tillbaka vid Brandenburger Tor. Utanför den sovjetiska, förlåt ryska ambassaden var det avspärrat. 

 

Efter den svettiga promenaden var det läge för lunch. Hade tidigare inte besökt Georgbräu Brauhaus som ligger i närheten av Alexanderplatz och runt 25 minuter från Brandenburger Tor.

Fick lite "turistvarnings-vibbar" över det stället men väl på plats så var jag förstås tvungen att hitta en stol. De allra flesta platser på uteserveringen var upptagna men det fanns plats för en stackars krake från Sverige, även om snubben som serverade mig först trodde att jag var från Nederländerna. 

Två egna öl stoltserade de med, dunkel och hell. Tyskland är Tyskland, ja så är det. Servicen var bättre än förväntat, maten var dock lite av en besvikelse. Kändes verkligen som en ordinär lunchschnitzel. (den var så ordinär att jag glömde bort att ta bild)

 

Georgbräu Brauhaus är verkligen inte det bästa stället i Berlin men har man aldrig varit där så kan det ändå vara värt ett besök, precis vad jag tänkte. 

Efter en stunds intressanta diskussioner med Friedrich Engels och Karl Marx var det dags att börja fokusera på nästa hak, Manifest Taproom som jag lyckades gå förbi på fredagen. 

 

Som bekant blev Stones äventyr i Berlin kort, Manifest Taproom huserar i det som tidigare hette Stone Brewing Tap Room Prenzlauer Berg. 

 

Ett besök på Stone Taproom hann det bli med grabbarna men nu är det alltså Manifest Taproom som gäller på samma plats. (samma ägare driver även Protokoll Taproom)

Ett schysst ställe med 27 kranar. Skönt nog fanns det plats på uteserveringen. Jag har läst att vissa fått lite svajig service på detta ställe men det var inget som jag märkte under besöket, tvärtom allt flöt på galant. Som ölintresserad är det svårt att inte tycka om Manfiest.

 

Några goda öl blev men det som framförallt var dagens stjärna var den goda mackan. Jag som är glupsk av mig tänkte att en bit bröd och lite makaroner inte ska vara svårt att skyffla i sig men i ärlighetens namn orkade jag inte allt. (ok att jag åt en schnitzel någon timme tidigare men ändå)

 

Rejält mätt och tillfreds var det läge att knalla runt lite innan ett kort besök på Brauhaus Lemke am Alex. Ni som har koll på Berlin vet att Lemke har några ett par andra ställen i Berlin, detta är deras senaste. (Brauhaus Mitte låg på denna plats tidigare)

 

På Lemke var det mycket folk, de serverar BBQ men denna dagen hade de en tillställning med specialare hela dagen lång. För min del var det inte tal om att äta även om det doftade ljuvligt. Istället nöjde jag mig med en Lemke Maibock som slank ner utan några större krusiduller. 

 

Till nästa ställe var det inte långt att gå, Kaschk by BRLO. Senast jag besökte Berlin var inte BRLO inblandat vad jag kan minnas. 

 

Var lagom med folk på Kaschk, ölutbudet var stabilt och det som dracks var gott utan att nå några enastående toppar. Kan fortfarande inte riktigt begripa varför Vagabund är så högt rankat? Vagabund Lua DIPA var väldigt söt och med vibbar av jordgubbssylt. Inte mer än ok i min bok. 

 

Några fler öl orkade jag inte denna dag dock var det inte över matmässigt utan några bitar pizza på en bänk på Alexanderplatz fick avrunda lördagens frosseri. 

 

På söndagen åkte jag ut till flygbolaget i god tid, något som visade sig vara onödigt då det flöt på bra på BER. Som tur är kunde jag slå ihjäl lite tid i Lufthansas lounge (saknar den gamla på Tegel-flygplatsen, större och med bättre utbud av framförallt mat. Dock förstår jag att det tar tid för flygbolagen att erbjuda samma standard som före pandemin, om de ens kommer att göra det)

Blev även något att dricka "ute på golvet" innan den försenade SAS-maskinen flög hem till Arlanda. 

Helt klart var det fint att besöka Berlin igen. Direkt vacker är inte staden men det finns mycket att äta, dricka och göra, dessutom skadar det inte att kostnadsläget fortfarande känns humant. 

Fast som vanligt då jag är ute och reser inser jag att inget slår en hemtrevlig kalsarikänni. 

Öl i Berlin, Freitag 10/6 2022.

För ett par veckor sedan var det dags att för första gången sedan februari 2020 besöka ett annat land än Finland och Sverige.

Hade en hotellbokning i april 2020 men de planerna ändrades av någon anledning som jag typ glömt bort. Hotellet gick inte att boka av, däremot var det inga problem att ändra på datumen vilket skedde flera gånger.

Flyget till Berlin gick via CPH, på den första flighten var det en lirare som köpte 13 Carlsberg, nu drack han inte dom på egen hand utan delade med sig till sina kamrater som skulle på svensexa. Det var minst sagt glad stämning, "reseledaren" fick till och med låna micken och hålla ett kort tal som hela kabinen fick höra. Han som skulle gifta sig var Stanley Cup-mästare med Washington Capitals anno 2018. 

Väl framme på Flughafen Berlin Brandenburg köpte jag en tågbiljett för 9 EUR, en biljett som var giltig i en månad och gällde på all lokaltrafik och regionala tåg i hela Tyskland. Snacka om sympatiskt, det tyska folket har onekligen drabbats av de höga energipriserna med mera så fint av Deutsche Bahn att erbjuda en biljett som nästan är gratis. 

Incheckningen på Park Inn Alexanderplatz gick smidigt, rummet hade fin utsikt mot nämnda torg. Noterade att rummet var varmt och att det inte gick att få ner värmen nämnvärt, rätt typiskt för många tyska hotell. 

 

Den första ölanhalten på fredagen blev ett för mig nytt ställe, Bräugier Brewpub. (de har två ställen i Berlin men jag besökte originalet) Dit gick det smidigt att åka med spårvagnen och sedan en kort promenad. 

 

Det visade sig vara ett modernt ställe på en lugn gata i ett bostadsområde. 12 egna öl på fat, ölen såldes i storlekar om 0,3 och 0,5 liter. Inget för fingerborgsdrickaren med andra ord. 

 

Servicen var uppmärksam och bra. Av de fyra öl som dracks tyckte jag bäst om den första, Bräugier Supernova Hop Explosion. Fräsch med mango, citrus och lite apelsin. 

 

Efter Bräugier var tanken att besöka närbelägna Manifest Taproom men jag måste ha gått förbi det, i alla fall så lyckades jag inte lokalisera stället. Min telefon strejkade så hade inte tillgång till Googlemaps, inte hade jag heller en klassisk turistkarta som man hade på den gamla goda tiden. 

Istället hamnade jag på Braugasthaus Pfefferberg som tyvärr visade sig vara abonnerat kvällen till ära. Jaha, bara att göra ett nytt försök på lördagen. 

Bor man kring Alexanderplatz så är det inga problem att hitta hem i Berlin ty det är omöjligt att missa tv-tornet. På vägen låg ett bekant stället, att slinka in på Mikkeller är aldrig fel, denna kväll var det full fart där. 

 

De hade en stabil fatöllista så jag passade på att prova några, bland annat en Gruit, en ölstil som jag sannerligen inte dricker ofta. Kemker Venn var både god och intressant, lätt syrlig med ek, malt, lite frukt och örter. 

 

Från Mikkeller tog det 10 minuter att gå till Marcus Bräu, ett ställe som jag inte besökt tidigare. Lite märkligt kan tyckas med tanke på det fina namnet. 

 

Marcus Bräu visade sig vara hyfsat stort men denna kväll var det inte särskilt många gäster. Två egna öl stoltserade de med, ett stycke pilsner och dunkel, Willkommen in Deutschland säger jag bara.

 

Pilsnern var inte den roligaste som jag druckit under mina dagar men helt usel var den förstås inte. Kanske var dunkeln godare? Av det vet jag dock föga ty den var slut, istället blev det en veteöl från ett annat bryggeri. Hade tänkt låna med mig ett glas men det projektet misslyckades då veteölet inte serverades i ett Marcus-glas.

 

Värt att notera är att på Marcus Bräu tar de bara kontanter, ja är man i Tyskland är det alltid bra att ha kontanter i fickan. Bra att det finns olika betalningsalternativ även om just kortbetalning inte var ett alternativ på detta ställe.  

 

Från Marcus Bräu var det bara tre minuter att lulla hem till hotellet, inte alltid jag bor så nära ett bryggeri. 

Kvällsmåltiden blev enkel, shawarma och en öl till det. Stället där maten intogs hette Luxa, tänk om liknande ställen i Sverige också kunde stoltsera med runt 25 olika öl, inte så pjåkigt. 7 Euro kostade maten och biran, i Tyskland är det också inflationen men priserna är betydligt behagligare jämfört med dyra Sverige. Ibland brukar jag faktiskt undra hur svenskar har råd att bo i Sverige?

 

Fredagen kändes lugn och behaglig, det var trevligt att besöka Tyskland och Berlin igen, tror att detta var mitt sjunde besök i nämnda stad. Senast är så länge sedan som 2018. 

Måndag 6/8 i Berlin. DDR-museum, Löwenbräu och hemresa

Tänkte först inte skriva några rader om måndagen i Berlin då den inte innehöll särskilt mycket rent ölmässigt. Vår flight till Arlanda avgick först efter 21 på kvällen så vi hade en hel dag att spendera i Berlin. Då Eddan skulle köra hem oss från flygplatsen så var både Eirik och jag solidariska med öldrickandet, inte kul om två hinkar bira och den tredje mest får nöja sig med att titta på.

Så mycket sightseeing hade det inte blivit under de tidigare dagarna förutom muren och flygplatsen Tempelhof. Då jag har rätt bra koll på Berlin tog jag med grabbarna på en ganska rejäl promenad, vädret var ändå ok då det bara var 28 grader på måndagen.

DDR-museum har jag besökt några gånger tidigare och alltid tyckt att det är intressant. Denna gången var det trångt med en massa turister vilket förtog lite av upplevelsen men det var ändå kul att gå där igen och kika på gammal DDR-historia. En hel del grejer som man kände igen från sin uppväxt.

Jag gick i högstadiet då Berlinmuren föll, och minns än idag den klassiska rubriken i en av de tyska dagstidningarna: "Die Mauer is weg. Berlin ist wieder Berlin!" Det är utan tvekan den största politiska händelsen under min livstid, att den förhatliga muren och järnridån äntligen föll.

Vi knallade på rätt rejält och tittade på olika sevärdheter. Vi kom även på att vi inte ätit någon schnitzel under vårt besök i Berlin, vore ju synd och skam att lämna staden utan att ha gjort det.

Några av de bättre ställena öppnade senare på dagen så vi nöjde oss mer eller mindre med första bästa ställe vilket blev Löwenbräu am Gendarmenmarkt.

Ett stort ställe som i ärlighetens namn påminde lite om en turistfälla även om det var mycket lugnt under vårt besök. Schnitzeln var god men inte den bästa som jag ätit i Tyskland. Dyrare än normalt var den också då den kostade runt 17 EUR.

Ölutbudet var inte strålande och ölen var inte imponerande. Godast tycker jag att Franziskaner Kellerbier var som dessutom serverades i ett krus.

Det var skönt att ha late check out på rummet, till klockan 18 fick vi behålla det. Relax på rummet blev det tillsammans med några öl innan det vad dags ett bege sig till flygplatsen.

SAS flyger från Tegel-flygplatsen, en flygplats som sedan länge uppnått maxkapaciteten. Det var dock lugnt då vi var där med tanke på att det inte var så många avgångar efter oss. Fiaskot med den nya flygplatsen Brandenburg som skulle öppnat för flera år sedan är sannerligen häpnadsväckande och kostnaderna bara tickar på.

I Lufthansas Senatorlounge hittade jag en öl som jag inte druckit tidigare, Beck's Gold. Sannerligen inte resans godaste öl men en ny tick är en tick som man brukar säga.

Roliga dagar var det som alltid i Berlin, en stad som jag gärna återkommer till. Skriver som jag gjorde 2016, inte nästa år men 2020 vore det inte dumt med ett återbesök. Den som lever får se.

Söndag 5/8 i Berlin, ölfestival och Stone

På söndagen var det dags för ölfestival igen, vi orkade inte vara där då de öppnade klockan 10:00 men kring 11 var vi på plats. Ganska otroligt är det egentligen med en ölfestival mellan 10:00-22:00 på en söndag men Tyskland är Tyskland. Ett land där många affärer är stängda på söndagar så då är det ju inte helt fel med en ölfestival istället.

Vi tog det väldigt soft, fanns förstås en massa nytt att prova då det ändå fanns över 2000 olika öl på festivalen. På fredagspasset blev det drygt 40 provade öl och på söndagen blev det exakt 27 stycken. Lugn och ro med andra ord, ja man måste ju hedra veckans vilodag.

Öl från ett nytt land bjöd söndagen också på, denna gången från Nigeria. 2/5 i betyg, inte odrickbart men samtidigt inte heller något att hurra över. Har inga planer på att åka till Nigeria men tänkte ett tag att ölet säkert skulle vara mer läskande där än i Berlin med tanke på värmen i det afrikanska landet. Men sedan kom jag på att det var varmare i Berlin så den tanken kunde jag skrota.

I övrigt bjöd söndagspasset inte på några direkta ölmässiga toppar. Det var kul att se många söndagsflanörer som strosade omkring, flera av dem drack inte ens öl utan tycktes mest vara ute för att titta på folk. Tänk om en äldre man med rullator likt han på bilden nedanför skulle komma glidandes på ölmässan i Nacka. Vilken härlig syn vore inte det.

Det var fler människor än vad jag hade trott att det skulle vara rätt tidigt på en söndag men några köer uppstod det aldrig, varken till de olika utställarna eller bekvämlighetsinrättningarna. Allt flöt verkligen på enligt regelboken.

Att tyskar gillar allsång och tjo och tjim i öltält är inget nytt, det var hos de stora drakarna från Bayern som det var mest folk. Gick inte ens att komma in i några av tälten då det var så mycket folk.

Poliser fanns det på plats, en del av dem gick omkring med tunga vapen men som tur är behövde de aldrig användas. (har inte dunderkoll på det säkerhetspolitiska läget i Tyskland just nu men man vet ju aldrig när det smäller till nästa gång)

Internationales Berliner Bierfestival är något jag verkligen kan rekommendera för den som inte varit där. Folkligt och trevligt är det, i år fanns det som tidigare nämnt lite fler moderna öltyper, inte bara klassiska tyska även om det inte något fel med det heller. De flesta ölen fanns på fat men flaskor fanns det också ganska gott om, då främst från andra länder än Tyskland.

Jag är väldigt förtjust i den tyska matkulturen, inga större krusiduller utan stora rejäla portioner som man blir mätt av. På festivalen var det omöjligt att gå omkring hungrig.

När klockan var eftermiddag tackade vi för denna gången. Ett kortare stopp på rummet och sedan åkte Eddan, Eirik och jag till Stone Brewing Berlin.

Stone ligger i Marienpark som ligger utanför citykärnan. För oss tog det drygt en timme att ta oss, vi fick byta linje på U-bahn en gång.

När jag var där 2016 var allt långt ifrån öppet utan det var bara en liten del som hade öppnats upp för besökare. Nu var allt klart och det är verkligen en smått imponerande anläggning. Stor med många platser både inne och ute.

I år har jag varit på Stone Liberty Station, Escondido och nu även i Berlin. Likheterna är stora men undrar om inte stället i Berlin rent designmässigt tilltalar mig mest. Möjligtvis att så är fallet, har ännu inte riktigt bestämt mig.

Inomhus var det nästan tomt så vi valde att göra övriga gäster sällskap på den stora uteserveringen. Sällskap av många getingar hade vi också så har man getingskräck är det nog lämpligare att sitta inomhus. Buddist är jag inte även om jag finner en hel sympatiska drag i den religionen så varken getingar eller flugor stör mig nämnvärt.

Ölutbudet var förstås stabilt, tyckte mig notera att det fanns 50 öl på fat plus förstås en del burkar och flaskor. Maten var lite åt det lyxigare pubmatshållet, min rätt var jag belåten med. (BBQ Brisket)

När vi ätit klart bestämde vi oss för att titta omkring lite mera inomhus, kollade bland annat in shoppen innan vi satte oss i baren för några avslutande öl.

Jag gillar öl från Stone men av någon anledning tyckte jag att de var godare förut. Godast under besöket var inte en Stone utan Evil Twin I Always Felt Closer to IPAs Than I Did To People. (vad är det med bryggerier och namn på öl?)

Av någon anledning gick hemresan snabbare, går tiden snabbare om har lite alkohol i blodet? Finns säkert tunga vetenskapliga undersökningar även om det.

Kände mig ganska trött men några balkongöl blev det även på söndagen, vår sista kväll i Berlin för denna gången.