Öl i Rumänien.

Dags för den sista delen om sommarresan, denna gång om det rumänska ölet.



På flighten till Bukarest provade jag en Ottakringer Helles, Austrian Airlines standardöl. Väldigt tråkig och smaklös. Doftade nästan ingenting med en lite lätt brödig smak, tyckte även att det smakade lite "burk". Betyget kan inte bli annat än lågt. 1,25/5. Sedan är det förstås aldrig kul att dricka öl ur ett platsglas, plus dock för att ölet var kallt.

Framme i Brasov besökte vi en matbutik, där fanns det en hel del öl samt sprit på hyllorna.



Bland annat stora tvåliters-flaskor som kostade ca. 15 kronor, billigt med andra ord.



Först ut av de rumänska ölen blev en Timisoreana. Tyvärr en besvikelse, smakade inte mycket och den lilla smaken som fanns påminde lite om papp. Gick väl att dricka kanske men nja, ett glas räcker. 1/5



Därefter provade jag en Brasov Ciucas. Ännu en meningslös standardlager utan någon som helst karaktär förutom den vattniga smaken. Redan efter två provade rumänska öl började jag ana att till Rumänien åker man inte för att dricka god öl. Måste jag ge betyg så blir det 1/5.



Efter hemkomsten från Bran Castle landade vi på en uteservering i Brasov. Där dracks en ljus Ursus. Den smakade hyggligt, ja har man svettats en halv dag så smakar det mesta rätt ok. Tyckte helt klart att det var lite mer karaktär i den jämfört med två tidigare nämnda rumänska ölen. Egentligen är det rätt meningslöst att sätta betyg då recensionerna blir så kortfattiga men jag gör det ändå, 2,25/5.



Senare på kvällen drack jag en öl som skulle visa sig vara den godaste rumänska jag drack under resan, nämligen en Ursus Black. Skön svart färg med ett stort inbjudande skum. Doft av kaffe, bränd malt och choklad. Smaken innehöll samma som doften plus en hyfsad beska. Inte världens bästa "stout" men iallafall klart godkänd. En riktig smaksensation jämfört med de ljusa blaskölen. Verkligen skoj att dricka något gott rumänsk öl! 3,25/5



Ännu lite senare dracks en Azuga, då var vi tillbaka till den rätt smaklösa ljusa eurolagern. Antecknade inget om ölet vilket borde innebära att jag inte direkt älskade ölet. Nä, det var tråkigt och trist, sedär lite tautologi.



I Bukarest blev det inte så många öl, dock drack jag ytterligare några inhemska. Silwa strong dark beer var inte så dum. Fin färg och en rätt skön doft av karamell och lite bränd malt. Smaken var ganska söt med en del karamell. Tyckte även att där fanns en viss fruktighet. Rätt ok eftersmak och beska. Helt klart en god öl jämfört med många av de andra rumänska ölen. 3/5



Nästa inhemska öl som dracks var den mycket bleka ljusa Bergenbier. Otroligt egentligen att jag fortsatte envisas med att dricka de tråkiga ölen. Men, men vad gör man inte för konsumentupplysningen.



Inser nu att jag ej tog någon bild på det sista inhemska ölet jag provade, nämligen en Stejar. Tur var väl det då även den var mycket tråkig. Vad är det för människor som uppskattar smaklös, standardlager? För mig tillför de iallafall ingenting.



Sista ölet som dracks på rumänsk mark var en tysk veteöl jag tidigare ej druckit. Den var "dyr" jämfört med de rumänska ölen, drygt 13 kronor i matbutiken. En trevlig veteöl av traditionellt snitt, grumlig och med mycket skumbanan i både doft och smak. Även en hel del jäst. God! 3,5/5

Sammanlagt drack jag aderton öl under denna lilla resa, 17 av dem hade jag tidigare ej druckit. Som ni redan förstått var de rumänska ölen ingen hit.

Intressanta dagar i Brasov och Bukarest.

Från Wien flög vi till Bukarest i Rumänien. Flyget bokades redan i december, 1000 spänn för t/r mellan Wien och Bukarest med Austrian Airlines, dyrt kan man inte kalla det. Tanken var att ta tåget till Brasov, då hade vi varit framme 21.45. Kvällen före avfärd bestämde vi oss för att boka en biltransport till Brasov, kostade 60 eur för tre personer jämfört med drygt 300 sek för tåget för tre personer. Det var det värt med tanke på att vi var framme i Brasov nästan tre timmar tidigare jämfört med tåget. De dryga 14 milen milen från flygplatsen utanför Bukarest tog 2.20h.

På sidan där vi bokade biltransporten stod det att chaufförerna var noga utvalda med tanke på personlig hygien m.m. Ni som varit i Östeuropa vet att det inte är helt ovanligt att man ibland får den stora äran att känna rejäla doser av gammalt svett.

Bilfärden kändes ganska segt, AC:n fungerade inget vidare så det var varmt. Kändes skönt att komma fram till vårt boende i Brasov, Ambient Guesthouse. 103 euro betalade vi för ett trippelrum. Helt ok boende. Givetvis tog jag den klassiska bilden på utsikten från rummet, det missar jag aldrig att göra. För det mesta känns det som att man har ustikt på en bakgård eller något liknande upphetsande men här var det ganska ok.



I ärlighetens namn visste jag inte mycket om Brasov, ja inte heller nu vet jag så mycket om Brasov. Vi åkte dit mest för att se något annat i Rumänien förutom huvudstaden. Sedan är det kanske lite kult att säga att man varit i Transsylvanien, trots att det hela var helt odramatiskt med tanke på bitmärken.



Lite käk är aldrig fel, något enkelt var vi sugna på kväll nummer ett. Kebab fungerar ju alltid men tyvärr gick det inte så bra för oss att beställa. Silenzi öppnade dörren till kylen för att ta ut dricka åt oss, då brast det för liraren som höll på att göra kebab åt ett par andra kunder före oss. Han skrek något på rumänska innan följande skreks på engelska:

-Go out! Out! Oooouuuuuutttt!

-Why?

-Because I want!

Ja Jesus vilken underhållning! 10 meter från hans hak fanns ett annat, där fick vi köpa även om inte heller de visade någon entusiasm. Vad gäller servicenivån är Rumänien fortfarande lite öst, tragiskt eller kul får man välja själv. Rätt intressant är det att tacka och höra ett väldigt robotlikt "welcome" tillbaka.



Efter att vi mumsat på vår stora kebab som kostade 24 sek orkade vi inte göra så mycket mer än att bege oss tillbaka till vårt boende för lite "party" på rummet. Lite snacks och öl blev det.

Nästa dag bommade frukosten, sova ut är härligt att göra ibland. När vi väl orkade bege oss ut knallade vi iväg till busstationen för att ta en buss till Bran Castle, någon buss till Bran lyckades vi ej hitta så vi tog en taxi istället. Lyckas man få taxichauffören att använda taxametern är taxi billigt i Rumänien, drygt 3 sek för en kilometer. Vår chaufför var mycket glad och pratsam, någon engelska kunde han ej och vår rumänska var synnerligen svag men pratade det gjorde vi iallafall. Rumänska påminner lite om italienska så några ord lyckades vi förstå.



Bran Castle ligger drygt 2 mil från Brasov och marknadsförs som ett Dracula-slott. Vlad III Dracula bodde aldrig på slottet men det var ändå värt ett besök. Många turister och en hel del kommers men själva slottet var ganska vackert. Onekligen perfekta salar för ölförvaring.



En enkel lunch intogs i Bran innan vi tog en taxi tillbaka till Brasov. Varför är nästan alltid taxichaufförer riktiga profiler? Denna hade musiken på en mycket hög volym och diggade till precis alla låtar. Vid ett övergångsställe gjorde han korstecknet då han inte var alltför långtifrån att köra på en stackars gående. Under bilfärden såg vi en snubbe iförd enorma farfarskallingar som stod inte många meter från vägen och tvättade sig, från topp till tå helt täckt av tvål. Något liknande ser man inte varje dag här hemma.

Väl framme i Brasov knallade vi runt lite innan vi tog sikte på en uteservering. Satt fint med en öl, medan vi satt där brakade himmelen lös, ett härligt åskväder drog in.



Alltför mycket mer hände ej i Brasov. Det är en ganska vacker stad som ligger fint vid bergen men det kändes fint att nästa dag åka till Bukarest, en stad som jag väldigt länge velat besöka. Man ville ju veta om ens fördomar var korrekta eller helt åt skogen.




Till Bukarest åkte vi tåg, en resa som tog ungefär tre timmar. Givetvis var tåget försenat, när går ett tåg på tid till skillnad mot flyget? Dålig luft ombord samt ganska tråkig utsikt från tåget då det för det mesta var buskar och träd längs rälsen. Det var alltså skönt att anlända till Bukarest. Från tågstationen tog vi en taxi till vårt hotell, 50 Lei kostade resan på tre kilometer, ett jäkla pris men ibland blir det så. I svenska kronor motsvarar det ungefär 125. Som jämförelse kostade den nästan två mil långa resan till flygplatsen från hotellet 31 Lei, men då med taxameter. Taxi är taxi, något annat kan man inte säga.

I Bukarest bodde vi på Radisson, ett hotell som öppnade 2007. Ett av de absolut finaste hotellen jag bott på, väldigt bra på alla sätt. Vi hade våra rum högst upp. Tog t o m en filmsnutt på rummet.






Vädret i Bukarest var grått och fuktigt. Givetvis visade prognosen på +33 och sol, men dagen efter att vi lämnat staden. Sommarregn dör man inte av oss så vi begav oss iväg för att titta lite närmare på Bukarest. Av någon anledning lyckades vi hamna på gator där det bara fanns sexshops och annat skumt men inga restauranger men till slut hittade vi ett MC Donalds, givetvis ett tråkigt alternativ men det fick det bli. Runt 40 kronor för ett mål, inte sådär vidare billigt alltså.





Regnet gjorde att vi återvände till hotellet väl där provade vi inomhusbassängen samt utomhusbassängen samt jacuzzin. Väldigt trevligt att ligga i en jacuzzi då det regnar.



Efter en riktig brakfrukost var nästa dags stora mål att knalla iväg till Palatul Parlamentului, världens nästa största byggnad efter Pentagon. En byggnad med 1100 rum som började byggas under den galne Ceaucescus tid 1983. Att folket svalt brydde han sig inte om, här skulle det byggas.




Verkligen ett vansinnesbygge! Tyvärr fick vi inte möjlighet att gå in då alla guidade turer var fullbokade.





Bukarest är en grå stad, precis som förväntat. Bilparken är väldigt blandad, från de värsta rishögarna till bilar som man knappt ser i Sverige. På kvällarna kändes staden väldigt mörk, men då är det inte i närheten av hur det var på den onda kommunisttiden då det rådde elransonering. Det är billigare jämfört med Sverige särskilt om man går på inhemska restauranger. En mycket god pastarätt kostade ungefär 40 sek, i Stockholm hade en liknande rätt kostat en hundring.




Visst fanns det gatuhundar men antalet var färre än vad jag trodde. För ett tiotal år sedan fanns det ungefär 200000 hundar, nu är antalet nere i ungefär 5000. En enorm skillnad alltså.

Vi avslutade vår vistelse i Rumänien med en varsin whisky i hotellbaren.




Rumänien var ett kul land att besöka, jag har ingen jättebrådska att åka dit igen den närmaste tiden men om kanske 10 år vore det kul med ett återbesök för att se hur landet har utvecklat sig.