09:45 var avgångstiden och drygt tre timmar senare var vi framme på Centralstationen i Amsterdam. Det fanns tåg som avklarade resan på lite mindre än två timmar men de var dubbelt så dyra. (drygt 80 EUR per person ville de ha) Noterbart är att vi bokade tågbiljetterna relativt sent, en dryg månad innan avfärd.
Amsterdam var en stad som vi alla länge pratat om att åka tillbaka till då vi senast var där så länge sedan som november 2010. Under den 15 minuter långa promenaden till hotellet slogs jag direkt av skillnaden mellan Bryssel och Amsterdam. Sistnämnda känns betydligt fräschare och ungdomligare. Något som dock störde mig då och då var lukten av braj. Finner det helt obegripligt att folk med fri vilja väljer att röka något som luktar så fruktansvärt äckligt.
Efter att smått panikartat fått i oss lite lunch och några icke alltför intressanta öl var det dags att besöka ett ställe som var riktigt bra då vi besökte det 2010, nämligen Beer Temple. Lustigt nog satt vi vid exakt samma bord som 2010, på den lilla övervåningen.
Precis som då så hade de även nu nästan uteslutande öl från USA. På fat fanns det öl från bryggerier som Cigar City, Goose Island, Three Floyds och Westbrook bara för att nämna några.
Apropå Goose Island så skulle de lite senare koppla på Bourbon County Stout något som vi dock inte satt kvar och väntade på. I sann demokratisk anda vill man ju sprida ut sina surt förvärvade pengar på flera ställen.
Kära systrar och bröder, istället så började jag med en Westbrook Siberian Black Magic Panther som smakade alldeles utmärkt. Lite söt men med en fin fyllighet och en lång eftersmak. Westbrook är duktiga på det svarta.
Three Floyds / Mikkeller Risgoop hade jag inte provat tidigare så en sådan blev det också. Söt med värmande alkohol, torkad frukt, kola och aprikos. Gott men mastigt. Gillade förresten hunden som en av stammisarna hade med sig, den var verkligen glad över att befinna sig på Beer Temple. Hälsade glatt på alla, verkligen synd att jag inte hade några ostbågar i fickan.
Hair of the Dog Bokay var betydligt lättare då den bara är på runt 3%. Mild med jäst, örter, citrus och malt. Ölet är speciellt framtaget för De Molens ölfestival Borefts.
Några riktigt trevliga och behagliga timmar hade vi på Beer Temple. När vi gick kring 16 så började det fyllas på med folk men fullsatt var det inte. Tycker att stället levererade ännu en gång. Personalen är riktigt bra dessutom finns det en massa flaskor/burkar som vi inte rörde under vårt besök. Det kan mycket väl vara som så att det kommer att skrivas ytterligare några rader om Beer Temple men då i ett senare inlägg.
Typ runt hörnet låg De Bierkoning, en ölbutik som jag har fina minnen ifrån. Allting var sig likt, man känner sig som ett barn i en stor godisbutik då man står där och betraktar alla intressanta flaskor som de har.
Hade bara en kabinväska med mig denna gången så visste att det var begränsat med utrymme så istället blev det mera fokus på att köpa några rumsöl ty sådana måste man ju alltid ha.
Väldigt överraskande var det att mannen som tog betalt kunde rätt bra svenska. Det visade sig att han älskade svensk litteratur och hade lärt sig svenska. Synnerligen otippat att växla några ord om Stig Dagerman i en ölbutik i Amsterdam.
En stunds andhämtning på vårt totalt opersonliga rum på RHO Hotel där några öl intogs innan vi skulle ut på kvällsrundan. (rummet var så opersonligt att t o m kameran hade svårt att fokusera)
Alla tre ställen som vi kom att besöka låg i närområdet, inga som helst problem att gå till dem. Jag tycker att det är så härligt att bara kunna promenera från ett ställe till ett annat utan att behöva tänka på transportalternativ annat än tassarna.
Fredagens enda nya ställe fick inleda kvällsrundan, nämligen bryggeripuben De Prael. Där var det minst sagt livat och glatt men skönt nog fick vi tag på ett bord längst in i salongen. Bland gästerna märktes turister från Japan, typ after work gäng, pensionärer, par och inte minst vi tre dårar från Sverige.
Sex olika öl provades, samtliga hamnade i spannet 3.2-3.5/5 så helt ok utan att briljera. Jag gillade stället, stämningen och själva lokalen. Mat fanns det också men det hoppade vi över.
In de Wildeman är även det ett ställe som jag tyckte om för sju år sedan, så även 2017. En gammaldags öllokal med högt i tak och med lite högre medelålder jämfört med Beer Temple och liknande moderna ställen.
Mycket folk var det så vi fick nöja oss med ett litet bord precis vid ingången. Fatutbudet var bra men inte spektakulärt så vi nöjde oss med en öl per skalle. Innan vi gick delade vi även på en flaska Goose Island Yard Stock Pale Ale som kostade nästan 30 EUR.
Ölet var inte på något sätt dåligt men inte värt det priset enligt mig. Fatölen varierade förstås i pris, dyrast vad jag kunde se var Cantillon Kriek som kostade 7.50 EUR.
Kvällens sista anhalt fick bli Arendsnest som bara har inhemsk öl. Även det ett ställe som vi hade trevliga minnen ifrån. Mycket folk så vi fick nöja oss med ett ståbord längst in i lokalen.
En varsin fatöl mäktade vi med, i mitt fall en dunkelweizen som hette Texels Skuumhoppe. Skum kan du vara själv tänkte jag skriva, nejdå det var en helt ok dunkelweizen som slank ner väldigt elegant.
Samtliga ställen som besöktes under fredagen är ställen som jag gärna skulle besöka igen, det enda nya var som sagt De Prael. Det är skoj att återse flera ställen efter sju år och notera att de är minst lika bra som den gången. Annars kan man ibland ha smått romantiska minnen av olika platser som sedan inte riktigt infriar minnena då man är på återbesök.
Innan vi tog nattvila delade vi som vanligt på några rumsöl, av dessa var De Molen / Zombier Nibs & Beans den klart bästa. Den sköljde verkligen ner dagens intryck på ett fint sätt.
.JPG)
