Tisdagkväll på Monks.

De tre farbröderna Eddan, Eirik, Silenzi och jag samlades på Monks Café på Wallingatan igår. Just nu har de temaveckor med fokus på Holland, inte för att det på något sätt märktes i salongen. Det var inte så att de anställda sprang omkring klädda i orange sjungandes "Hup Holland Hup!".

Jag var lite ivrig så jag anlände en trekvart innan de andra, hann alltså dricka en öl i väntan på bättre tider.

Började med att beställa en Monks Café Hel & Verdoemenis Stockholm, en öl som bryggdes i Stockholm genom ett samarbete mellan Monks bryggare Charles Cassino och Menno Olivier från de Molen Brouwerij.



Det tog en stund att få ölet, skumbildningen var verkligen rejäl. En skillnad mellan H&V Stockholm och den vanliga är alkoholhalten, 8,7 respektive 11,9.

Rent visuellt var det en vacker syn, svart med ett underbart stort smutsbrunt krämigt skum. Doften innehöll mycket choklad, kaffe och en del lakrits. Kroppen var tung och smaken var mycket trevlig. Kaffe, choklad, en viss sälta och russin. Avslutningen var åt det söta hållet med en fin bitterhet. Alkoholen värmde på ett fint sätt, en väldigt bra öl att börja dagen med.

4,1/5

Pratade en del med bartendern i väntan på grabbarna. Ett par smakprov inmundigades.



De Molen Bloed, Zweet & Tranen (Bruichladdich) var en liten besvikelse. Rököl tycker jag om men den kändes aningen intetsägande. Färgen var mörkbrun och skummet litet. Doften var lätt rökig. Smaken kändes lite platt, lakrits, aska och en lätt syrlighet. Den klassiska rökta skinkan och baconet som jag förknippar med rököl fanns inte här.

3/5



Provade också en skvätt Monks Café Lucia Negra Stout. En småtrevlig stout som bara låg på 4,5% alkohol. Trots det riktigt smakrik, givetvis var kroppen inte tung men där fanns småtrevliga kaffe-och chokladsmaker. I doften tyckte jag mig känna spår av ett gammalt tuggummi som jag inte tuggat på åratal, kan bara inte riktigt komma ihåg vad den hette.

3,4/5

Efter ovanstående inledning kom grabbarna och det var dags att sätta sig till bords. Alla valde vi chiliburgaren, till den ville jag ha en öl som inte var alltför avancerad. Valet föll till slut på en Riegele Kellerbier.



Det var en öl utan några större krusiduller. Noterbart var att skummet var enormt, vätskan grumlig och guldaktig. Mycket malt, karamell, knappt någon bitterhet att tala om. Helt klart en öl som gjorde sitt jobb till maten utan att skrika efter uppmärksamhet.

3,4/5

Efter intaget av föda var det dags att ta en rejäl titt i öllistan. Räknade jag rätt hade de 49 olika flasköl från de Molen plus några på fat. Inte varje dag man ser så många öl från det bryggeriet på en och samma krog. Pluspoäng till Monks.



Första ölet efter maten blev en lambic, nämligen De Molen Fris & Fruitig Morellen Lambiek Bordeaux Barrel. Ett jäkla långt namn på en öl kan tyckas.



Den hade en jättefin röd doft. Doften var trevlig om inte alltför intensiv. Körsbär och en del jordighet och stalldoft. Smaken var uppfriskande och torr men väldigt snäll. Hade gärna upplevt mer "ångest" och dunder och brak i munnen. Syrligheten höll sig verkligen på mattan. Trots det klart drickbar, avslutningen innehöll en hel del smak av träd och frukt.

3,4/5

De Molen Rasputin stod näst på tur, en imperial stout på 10,7%.



Det första jag reagerade på var att vätskan såg väldigt ljus ut för att vara en imperial stout. Sedan kan man också undra varför de har valt att ha en massa vax runt korken? Nu fick vi inte i någon vax i glasen men ändå. Även här var doften trevlig utan att direkt vara stor och mäktig. Inslag av frukt, choklad och kaffe. Ja det gamla vanliga kan man säga. I smaken kändes inte alkoholen alls, kroppen var inte direkt tung. Fruktiga inslag liksom choklad men inte så mycket kaffe. En väldigt snäll imperial stout, besviken är kanske inte rätt ord men helt klart hade jag hoppats på lite mera. Trots det ett stabil betyg.

3,8/5

Som avslutning tänkte vi ta och dela på tre flaskor De Molen Amarillo men de hade bara två flaskor kvar. Som plåster på såren bjöds vi istället på en flaska De Molen Storm&Averij. (återigen pluspoäng för det)



Nu ska vi se, var var vi?

Storm&Averij såg fin ut i glaset, orangefärgad med ett vitt skum som lade sig rätt snabbt. Doften var väldigt tvålig med fruktiga inslag. Alldeles för tvålig för min smak. Smaken var inte alltför upphetsande, hoppades helt klart på mera även här. Citrus, gräs och en del jäst. Bitterheten var inte alltför rejäl, eftersmaken ganska kort. Nja, ok men inte mer. Noterbart var att flaskan började närma sig BF, förmodligen är ölet ett helt annat som färsk.

3,1/5

De Molen Amarillo var bättre. Färgen var grumlig bärnsten med ett ganska stort, fluffigt vitt skum som lade sig ganska snabbt.

En hel del citrus, apelsin och gräs i doften liksom tvål. Dock inte lika extremt tvålig som Storm&Averij. Ganska så bitter men ändå fint balanserad. Söt med en massa fruktighet i smaken. Trevlig kropp, ja en på det hela god öl utan att vara briljant.

3,6/5

Helt klart det bästa besöket på Monks hittills. Restaurangdelen var i princip helt fullsatt. Personalen var engagerad och kunnig, också trevligt att bli bjuden på en öl. Sådant gör att man gärna återkommer vilket jag förstås sade till han som bjöd på flaskan.

Öl från de Molen, ja vad ska man säga om dem? Goda och klart drickbara men inte briljanta enligt mig. Inte för att jag druckit alltför många av dem.

Förresten, är det någon som druckit Dog Fish Head Fort? Den får inte världens högsta betyg på sidan men ändå. Tyvärr var priset alldeles för högt, 600 för en butelj.

Matmässa och Monks.

Var på matmässan i Älvsjö tillsammans med de tre gentlemännen Eddan, Eirik och Silenzi. Helt ensamma var vi inte, det kryllade verkligen av folk inne på mässan. "Det goda köket" är verkligen populärt. Stort fokus på mat, kokböcker, vin och annat var det på mässan men det fanns även ljusglimtar för oss stackare som älskar den finaste av drycker, öl!

De sköna lirarna från Wicked Wine hade ett litet bås. Alltför många öl hade de inte men en Sierra Nevada Porter provades, en öl som jag druckit tidigare. En småmysig, ganska mild porter som inte är direkt avancerad med bara allmänt trevlig. Man skulle nästan kunna kalla den för en "bords-porter". Mörkbrun färg med ett ganska krämigt skum. Rostade toner och en del choklad i doften. Lite kaffe, rostad malt, nötter samt choklad i smaken. En del sötma fanns där också. Kroppen var medel, tycker att vätskan låg rätt skönt i munnen. 3,75/5



Hos Wicked Wine provades även Janacek Comenius från fat, en öl som finns i det fasta sortimentet på Systembolaget. Det intressanta med Comenius var det stora skummet som innehöll mycket mer öl jämfört med vanligt skum. Vet egentligen inte riktigt varför man serverar ölet på det sättet. Enormt skum som synes, färgen på ölet var guldaktigt. Doften innehöll kola, smör och en del humle. Ok doft men inte alltför intressant. Vet inte riktigt, men ölet var en besvikelse vad gäller smak, kändes lite obalanserat. De smaker jag kände var karamell, honung och malt. Fanns även någon annat i smaken som jag inte riktigt kunde sätta fingret på. Tunt och vattnigt öl, inte särskilt upphetsande. 1,75/5



Årets första julöl provades hos Nils Oscar, Nils Oscar Julöl 2009 närmare bestämt. Mörkbrun färg med ett litet skum. Doften förknippade jag verkligen med julöl, russin, lakrits, choklad och karamell. En klart trevlig doft. Smaken var trevlig och balanserad. Nötter, kryddor, choklad, lakrits och en del alkohol. Stabil kropp, dock inte blytung. Avslutningen innehöll rostade toner och en viss sälta. Helt klart en stabil julöl som det inte alls är omöjligt att jag köper en flaska eller två av. 3,75/5



Hos Oppigårds provades Indian Tribute, även det en öl som jag druckit tidgare. Kopparaktig färg med ett litet skum. Sympatisk blommig doft med mycket citrus. Givetvis rejält besk men inte bara beska utan även en trevlig maltighet som gjorde att ölet kändes balanserat. Grape och karamell. Vätskan låg skönt i munnen, lite oljig känsla sådär. Avslutningen var torr med en fin bitterhet. En väldigt god öl från Dalarna. Otroligt att den finns på ordinarie sortimentet på Alko i Finland men inte på vårt kära bolag. 4/5

Nu ska vi se, vad mer dracks på matmässan? Just ja, Bötet Barley Wine från Nynäshamns Ångbryggeri. Det är verkligen en läcker öl. Någon bild verkar det som att jag inte lyckades ta. Nåväl, färgen var ganska mörkt rödbrun. Skummet var inte direkt stort och försvann ganska så omgående. Härlig vinös doft med fina inslag av torkad frukt och sötma. Smaken gick inte att klaga på, vinös med en skön sötma. Trevlig munkänsla som man brukar säga. Tyckte att den smakade bättre nu än första gången för knappt ett år sedan. 4/5



Efter matmässan hamnade vi på Monks Café på Wallingatan, ett ställe jag inte besökt på flera år av olika anledningar. Där valde jag att börja med en Alpha King från Three Floyds. Det får väl anses vara ett ganska så känd öl då den ändå på Ratebeer rankas som världens bästa American Pale Ale.

Helt ok bira, naturligtvis. Men det vore väldigt skoj att prova en helt färsk rackare, vet inte riktigt hur gammal flaskan var som jag köpte ikväll. Ölets färg var bärnstensaktig, ja det var inte helt lätt att se färgen i den mörka lokalen. Skummet var hyggligt stort och lämnade rester i glaset. Doften var väldigt berikad av humle, en rejäl dos tropiska frukter. Jordgubbar, grape, lite choklad, ananas, ja trevligt värre att plåga sin näsa med. Smaken påminde mycket om en IPA, bitterheten var hög men välbalanserad. Mycket frukt och karamell, gräs. Tyckte även att det fanns något träaktigt i smaken. Medelfyllig med en fin krispighet. Lättdrucken, jodå en sexpack en lördagkväll till en match eller något annat vore inte så dumt. 4,25/5



Som avslutning på kvällen delade Eddan, Eirik och jag på en flaska De Molen Hel & Verdoemenis, dvs Helvete & Fördömelse. Lite udda namn på en öl kan tyckas. Färgen var kolsvart och skummet rejält stort.

Doften innehöll väldigt mycket espresso, choklad, rostade malt. I doften fanns även något lite mer udda som jag inte riktigt kunde hitta något namn på. "Jord" eller något åt det hållet. Det var inte äckligt på något sätt men störde en aning. Noterbart är att korken doftade väldigt mycket nougat. Intressant med smaken var att ölet knappt innehöll någon kolsyra. Väldigt rostad med mycket kaffe och choklad. Aningen vinös också. Tung men inte blytung, trots den höga halten alkohol (11,9%) kändes ölet ganska lättdrucket. Upplevde eftersmaken som ganska salt och med mycket rostade toner. På det hela en stabil Imperial stout dock inte den allra godaste jag druckit. Det är verkligen en fröjd att se den svarta vätskan då man dricker en stabil Imperial stout. 4/5

Avslutningsvis måste jag nämna att jag även drack en skvätt champagne på matmässan, närmare bestämt Bollinger Special Cuvée Brut. Någon kännare av champagne lär jag aldrig bli men den var väldigt trevlig. Uppfriskande och lättdrucken. Champagne kanske inte är så tokigt trots allt.

Amerikanskt gästspel på Monks.

Såg precis att Monks Café skall ha Amerikadagar. 453 olika öl tar de in, priserna tycks vara rätt höga. 700 spänn för en flaska Behemoth, ok att det är 65 cl men ändå.

Frågan är vem som betalar 71 spänn för 33 cl Budweiser? Det låter som årets rån enligt mig.

Annars tar de in en hel del intressanta öl, ett besök lär det kanske bli.

Godingar efter jobbet.

Ytterst spontant blev det några öl efter jobbet igår tillsammans med en kollega, första vattenhålet som besöktes var Bishops Arms på Vasagatan. Där drack jag en Dale's Pale Ale från Oscar Blues.



Verkligen en mycket god öl! Färgen typ orange och lite grumlig. Rätt stort skum som lämnade rester på glaset. Härlig humlerik doft, mycket grape.

Skön smak med mycket frukt och en hel del sötma. Grape, lite smörig känsla samt en trevlig eftersmak med en angenäm bitterhet. Skön känsla på vätskan. Helt klart en mycket trevlig öl, Oscar Blues är stabila. 4,25/5

Därefter hade vi tänkt besöka Duvel Café, men då de hade sommarstängt blev det inget av det besöket, istället hamnade vi på Monks Café på Sveavägen, ett ställe jag tidigare ej besökt. Rätt otroligt egentligen att jag inte gjort det men Monks har jag alltid haft en lite skeptisk inställning till.

På Monks provade jag en Slussvaktaren från Strömsholms Brygghus.

Slussvaktaren är en American Pale Ale, en stabil sådan. Marknadsförs som en "törstsläckare" det är något jag verkligen håller med om. Rödorange färg med ett rätt stort skum. Humlig doft med citrus och gräs, även en hel del jäst.

Fruktig och medelbitter smak, mycket citrus och ananas i smaken, även lite marsipan? Bröd och karamell fanns där också. Påtagligt torr avslutning. På det hela en trevlig törstsläckare med betydligt mer karaktär än det vanliga standardblasket som de flesta envisas med att beställa in år efter år. 3,25/5



Som en liten nätt avslutning på aftonen delades på en flaska Goose Island Bourbon County Stout. Den var lika fantastisk som tidigare, verkligen en underbar öl. Älskar den tunga, svarta oljan som finns i flaskan. Så skoj då ölet direkt tar kommandot i käften. En av mina favoriter!