4 av 6 Mikkeller Yeast Series 2.0

I lördags var Eddan, Eirik och jag ute på en liten runda. Vi anlände till stans trevligaste The Bishops Arms, nämligen den vid Folkungagatan i god tid, kring 15. Lugnt och skönt var det där vid den tidpunkten. Förresten, vill man vara med om något kul att ska man bänka sig vid bardisken en fredag mellan 15 och 16 någonting och lyssna på vad kryssningsresenärerna har att säga om öl. (Viking Line och Birka Cruises har sina terminaler i närheten) På köpet får man även lyssna på en massa härliga dialekter som man normalt inte hör. ( i alla fall inte dagligen)

December känns på något sätt avlägset men det var då som de fick in ett gäng nya flasköl, bland dessa var jag bland annat väldigt nyfiken på Mikkellers nya Yeast Serie 2.0. Det måste ju vara perfekta öl att dela på några personer, för att verkligen försöka jämföra om det är några skillnader mellan de olika jästsorterna. Som bekant har de olika ölen likadan sammansättning av malt och humle men jästen är olika. Tyvärr fanns det inga flaskor med Brettanomyces Bruxellensis och Brettanomyces Lambicus. (förresten, är det någon som vet var man kan hitta de varianterna i Stockholmsområdet?) De två skulle jag verkligen vilja prova. Intressant nog visste inte bartendern att de två varianterna ens fanns. För den som undrar kan jag nämna att en flaska kostade 110.

Vi fick hålla oss till godo med Mikkeller Yeast Series 2.0: American Ale, Mikkeller Yeast Series 2.0: English Ale, Mikkeller Yeast Series 2.0: Lager och slutligen Mikkeller Yeast Series 2.0: Saison. Vi började med Lager och English Ale.

Utseendemässigt var ölen mer eller mindre identiska, grumliga med ett litet vitt skum. Lite oväntat tyckte jag att Lager var fruktigare än English Ale. Vidare var den beskare, gräsigare och torrare. Eftersmaken kändes lång och något sträv. English Ale var den sämre av de två, även den inte på något sätt var odrickbar, bara blekare helt enkelt. Mild med vissa toner av "jord".

Logiken säger att nästa två var American Ale och Saison, och precis så var det! De två var också grumliga, men American Ale hade ett större skum. (det berodde säkert på upphällningstekniken). American Ale hade den mest udda doften av de fyra, svår att placera. Lite stickande och kryddig, sötast var den också. Den som fick lägst betyg av mig.

Sist men inte minst Saison. Den upplevde jag som den torraste av de fyra. Vidare inbillade jag mig att jag kände gräs, lite citrus, svaga kryddor och något som kan beskrivas som "tvål".

Riktigt intressant och lärorikt är det att försöka leka Professor Balthazar och försöka analysera hur olika jästsorter kan tänkas påverka öl. Det är något som jag verkligen skulle vilja lära mig mer om. De fyra ovanstående ölen hade verkligen märkbara skillnader, riktigt kul att inse det. Efter denna lilla utbildningssession fortsatte vårt öldrickande, om det kanske jag skriver lite senare. Nämnas kan att ett av ölen som provades var PangPang Puttin in Hours Pale Ale, en rackare som verkligen inte är direkt lätt att få tag på.

Ett par nya Mikkeller provade

Som bekant pågår  Mikkellers & To Øl:s Tap-Takeover på Bishops Arms Folkungagatan för fullt. Hela denna veckan har de 20 fatöl från de två bryggerna liksom ett gäng flaskor. Visst är det trevligt? Igår hann jag slinka förbi för en snabbis, två nya rackare från Mikkeller provades.

Jag började med en Mikkeller Saphir Wet Hop Pale Ale. 

Det visade sig vara en behaglig kamrat. Stabilt humlad med en hel del frukt, särskilt apelsin lyckades mina smaklökar registrera. Gräs fanns det också liksom en touch av malt. En väldigt drickbar och icke-extrem öl som slank ner galant. 

Måste säga att jag uppskattar stort möjligheten att kunna beställa öl i glas som innehåller 15 cl, precis det gjorde jag med öl nummer två, Mikkeller Hot Rod Habanero (på etiketten stod det Hot Rod Chili Porter).

Svart öl med en härligt brunt skum. Även detta ölet kändes balanserat, inte för lite och inte för mycket chili utan en lagom hetta. Förutom chilin de gamla sedvanliga inslagen av lakrits, rostad malt och lite mörk choklad. God men inte fantastisk.

Något som däremot lät fantastisk är att Bishops Folkis funderar på att börja servera "flights", det vore ju alldeles utomordentligt trevligt om så blev fallet, vi håller tummarna!

K:rlek

Wikipedia definierar kärlek enligt följande: "Kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet. Kärleken kan vara riktad mot abstrakta ting som konst eller en nation, mot mer allmänna konkreta ting som naturen, kyrkan eller till mer specifika konkreta objekt som ens hem, ens husdjur eller en nära medmänniska, inklusive den egna personen....."

Enligt mig kan kärlek även handla om öl, av öl blir man oftast glad och positiv. Känslorna sätter igång, kinderna blir röda. Nyligen kom det ett pressmeddelande från Sveriges ledande importör av premiumöl Brill & Co om kärlek, samarbetsölet med Mikkeller, K:rlek Höst/Vinter. I våras kom den stora framgången K:rlek, nu är det alltså dags för nästa öl. Enligt marknadchefen på Brill & Co, Marc Schuterman känns det lite vemodigt att släppa taget om första utgåvan när den blev en sådan framgång men "samtidigt bygger konceptet på att lansera nya utgåvor av K.rlek i takt med modesäsongerna vår/sommar respektive höst/vinter, så att ölet ständigt känns uppdaterat och rätt i tiden." Måste passa på att nämna konstnärinnan Sara Nilsson som formgivit den tjusiga etiketten.

K:rlek drack jag vid några tillfällen och tyckte att den var helt ok, alltså var det inte helt otippat att det igår råkades besöka Bishops Arms på Folkungagatan som var det förstå stället i Sverige som sålde det nya ölet på fat. Värt att notera är att ölet kommer som en tillfällig lansering till Systembolaget 1/11. En inte alltför vågad gissning från min sida är att ölet även kommer att finnas i Nacka om knappt två veckor, det återstår att se.

Den naturliga frågan är förstås hur mycket kärlek det var i K:rlek Höst/Vinter?

En första iaktagelse var att ölet doftade friskt av framförallt ananas men även andra frukter. Helt klart åt det söta hållet. Även spår av malt. Smaken kändes färsk och humlig men med malt i bakgrunden. Till en början inte så bitter men däremot var avslutningen torr och tämligen bitter. Även en lätt jästighet och lite nyanser av gräs. Väldigt drickbar öl enligt mig, inga krusiduller utan en skön dos "vardagskärlek" eller vad tusan man nu ska kalla det? De 0,3 liter försvann snabbt.

Jag gav betyget 3.6/5

Kram!

Ett par öl från Skebo Bruksbryggeri

Fler än jag har säkert noterat att Skebo Bruksbryggeri har varit rätt flitiga med att leverera Real ale till de bägge sköna pubarna i Stockholm, Akkurat och Oliver Twist.

Tidigare i veckan då jag hade ett par lediga vardagar passade jag på att dricka Skebo Best Bitter (real ale) på Akkurat och Skebo Triple Gold Bitter på vanligt fat på Bishops Arms Folkungagatan. Bägge ölen var av typen Bitter, en ölstil som normalt inte tillhör mina absoluta favoriter.




Skebo Best Bitter tyckte jag om, mycket drickvänlig och uppfriskande i den sköna augustivärmen. Frukt, hö och en del bröd. I smaken kände jag en del knäckebröd.

3,5/5



Var ok men inte lika bra som Best Bitter. Kakor, frukt och hö. Inte lika uppfriskande och drickvänlig eller hur man nu ska uttrycka sig.

3/5

Skebo Bruksbryggeri är fortfarande ett ganska okänt bryggeri för mig, även om jag nu provat 10 av deras öl, samtliga på krogen. Vet att några av deras öl finns lokalt i Roslagen.

För övrigt tycker jag att The Bishops Arms Folkungagatan är den trevligaste av de olika Bishops Arms som finns i Stockholm. Kanske inte det bästa utbudet men med en trevlig och för det mesta kunnig personal som man kan prata öl med, sådant gillar jag.