Söndag 23/2 i Melbourne, en stillsam dag.

Tanken var att åka till närbelägna St Kilda för att doppa tårna i havet och titta på strandlivet men direkt då jag gick ut på förmiddagen kände jag att det inte var en god idé då solen verkligen var stark. Direkt kylslaget var det inte heller denna dag.

Kändes som att solskyddsfaktorn på 40 var för lite så jag nöjde mig med att stanna i grannskapet. Ni som varit i Australien vet vad jag menar, solen där är verkligen stark och UV-strålningen kan vara riktigt jobbig. En kompis som var i just Melbourne för några år sedan blev solbränd fast det var molnigt väder så det är verkligen ingen lek.

Om det är en lek eller inte att besöka olika ölställen tycker folk förstås olika om men jag passade i alla fall på att besöka resans sista bryggeri på australiensisk mark, Westside Ale Works dit det tog runt 40 min att gå från hotellet.

Ett klassiskt garagebryggeri visade det sig vara med trevlig service från de två tjejerna som jobbade denna söndag. Var en handfull gäster under mitt besök så det var riktigt lugnt. Kändes lite som att stället låg lite avsides även om det förstås var noll problem att hitta det. 30 öl på fat stoltserade de med, 20 av dessa var deras egna. En paddle fick det förstås bli som start.

Kan säga att det var riktigt gott att dricka öl efter promenaden, samt att sitta inomhus kändes som en befrielse.

Ölmässigt så var det stabilt rakt igenom, denna gången tyckte jag mest om deras DIPA med namnet Westside Evergreen King samt deras Black IPA Westside R.I.P Mamba. Kul att se en Black IPA, är ju inte direkt vardagsmat att man gör det.

Till nästa ställe tog det runt 15 minuter att gå, Belgian Beer Café i Eureka var en fräsch och rätt stor bar/restaurang som låg i de mer trendiga delarna av Melbourne, så helt annorlunda i stilen jämfört med Westside Ale Works.

De hade en hel del belgiskt på både fat och flaska men det var inget som jag brydde mig om. Med all respekt men jag åker inte till Australien för att dricka Stella Artois på fat. Någon måtta på galenskaperna får det faktiskt vara.

Nä istället så blev det ett par inhemska, Tallboy and Moose Lazy Riviera var en duglig Saison som dracks inomhus. CoConspirators The Bouncer vågade jag dricka utomhus, en snäll APA handlade det om.

Resans tredje besök på Beer DeLuxe fick avsluta denna lilla söndagsrunda. En Bridge Road Beechworth Pale Ale slank ner.

Ett par rumsöl blev det också denna dag som verkligen gick i lugnets tecken. Endast 10 öl blev det under söndagen och då snackar vi inte om tio enliterssejdlar så man kan säga att det var ett stillsamt intag av jästa maltdrycker.

Lördag 22/2 i Melbourne, ett bryggeri sju pubar.

Vaknade tidigt på lördagen i Melbourne och betraktade soluppgången, det skulle bli stabilt soligt väder och toppa kring 24 grader. Varken kallt eller för varmt helt enkelt.

Efter frukost på rummet började dagen med ett besök på närbelägna alkoholbutiken Dan Murphy's. Värt att notera är att öppettiderna på en lördag var 9-21, på söndagar 10-19. Onekligen lite annorlunda jämfört med vårt kära Systembolag.

Butiken var stor med en massa vin, spritdrycker och annat smått och gott. Ölavdelningen var rätt stor den med, fanns en hel del öl från andra länder dock handlade det främst om de stora ölmärkena. Det gick att köpa det mesta flaskvis annars verkade det som att de flesta kunder tycks köpa fyrpack eller större förpackningar än så. Inte den mest optimala butiken för en ölnörd men det var förstås inga problem att hitta några kul öl även om de lite ovanligare varianterna lös med sin frånvaro vad jag kunde se.

Det lilla inköpet lämnades på rummet därefter var det återigen dags för en bensträckare, denna gången tog det runt 30 minuter att gå till stadsdelen Docklands.

Att se vatten och hamnområden är alltid en källa till glädje. Men det var inte bara därför som det blev en promenad till Docklands utan dagens första och sista bryggeripub skulle besökas, Urban Alley.

Bryggeriet öppnade 12:00 så jag hade gott om tid att knalla omkring i området innan det var dags för dagens första öl. Lite udda var det att se folk åka skridskor, i rinken bredvid höll några på med ishockey. Undrar hur det är att vara hockeyproffs i Australien?

Prick 12:00 knallade jag in på Urban Alley, ja det är ju viktigt att hålla tiderna. Stort och luftigt med en rätt tilltagen uteservering, sistnämnda lockade inte mig utan jag valde att sitta inomhus.

Gott om personal var det, ibland kändes det som att de "stirrade" lite väl mycket, såsom de gör i vissa länder. Ibland har det hänt att jag knappt hunnit äta upp innan tallriken är borta, fast så illa var det inte på Urban Alley.

En klassisk paddle beställdes, allt annat vore ju bara konstigt. En god och mättande schnitzel till det. När jag väl druckit upp de dugliga ölen och ätit den stabila maten avslutades besöket med ett stort glas Urban Alley IPA.

Nöjd och belåten knallade jag vidare mot nästa ställe. Solen den kändes rätt stark så det var skönt att sätta sig i halvskuggan hos The General Assembly och ta en bägare.

Ganska livfullt var det men det var inga problem att hitta en plats, stället ligger vid floden Yarra, i en lite "finare" del av Melbourne. Väldigt många flanörer och ett flertal restauranger och trendiga barer i det området.

I runda slänga en minut från General Assembly ligger The Boatbuilders Yard. Ett populärt ställe det med, de allra flesta borden både inne och ute var upptagna av hungriga och törstiga själar. Även där blev det en bägare, denna gången i solen. Det är alltid trivsamt att i lugn och ro njuta en öl samtidigt som man tittar på folk som passerar revy.

Till nästa anhalt med namnet Hopscotch var det inte långt att gå. Det kändes som ett lite trendigare ställe men direkt supertrendigt kan det inte ha varit i och med att jag blev insläppt.

En Panhead Quickchange Xtra Pale Ale beställdes. Lätt men hyfsat uppfriskande, en helt ok öl. Noterade i efterhand att de även bryggde öl på plats men det var inget jag tänkte på då jag var. Så kan det gå då radarn inte fungerar helt optimalt.

Sakteliga var jag på väg mot hotellet för lite vila men innan jag kom dit blev det ett depåstopp på Beer DeLuxe som jag redan besökt en gång under resan. Denna eftermiddag var det lite mera livat jämfört med onsdagens besök men ändå relativt lugnt.

När jag druckit upp styrdes stegen till The Duke of Wellington som nästan låg på andra sidan vägen. Det är ett ställe som är Melbournes äldsta "hotel", ja det är så många barer kallas i Melbourne. Anledningen till många barer heter något med hotel är att så sent som till slutet av 1980-talet var barer tvungna att erbjuda boende för att få sälja alkohol. Snacka om att många länder har sina egna annorlunda regler då det handlar om alkohol.

Trodde att inredningen skulle vara bättre begagnad men så var det inte alls, det mesta kändes typ nytt. Publiken var påfallande blandad, inte så många ungtuppar som på några av de andra besökta ställena.

En småtrist lager med namnet Byron Bay The Hazy One slank ner på hertigen.

Smått sensationellt orkades det med en rumsbira under pausen. Kaiju! Metamorphosis som dessutom var en god IPA.

Ännu mera häpnadsväckande var att det efter en kortare vila även blev ett kvällspass ute på stan. Fast så jobbigt var det inte då både Penny Blue och Cookie låg i närområdet. Började med en öl på förstnämnda ställe som låg inne i ett litet köpcentrum eller vad det nu var? Penny Blue var ganska litet och tämligen lugnt.

Det var inget fel på Penny Blue men jag trivdes bättre på ett för kvällen mer eller mindre fullsatt Cookie. Det är en ganska stor ölhall med en lång bardisk. Deras thaimat såg god ut även om jag inte åt något vilket jag kan ångra såhär i efterhand. Att de serverar thaimat är inte konstigt då de ligger i Melbournes Chinatown.

Cookie tycks även vara duktiga på cocktails men några sådana blev det förstås inte tal om, hur skulle det se ut på en ölblogg? (fast man kan ju alltid mörka och inget nämna om det, ja det är förstås sant)

Två suröl mäktades det med på Cookie innan det var dags att slänga in handduken för denna dag, Temple Okinawa Sour och Burnley Mandarin Gose. Minns jag rätt vilket jag förstås gör så var den förstnämnda den godaste av de två.

Måste säga att lördagen i Melbourne var riktigt bra, det är sannerligen inte ofta som en bryggeripub och sju olika pubar/barer besöks på en och samma dag. Benen de var nöjda de med, närmare 30.000 steg blev det under dagen, inte fy skam det heller.

Fredag 21/2 i Melbourne, ett par bryggerier.

Fredagen blev ganska lik torsdagen fast med den stora skillnaden att betydligt färre nya ställen besöktes, endast två. Trevligt nog var dessa två bryggerier med pubverksamhet. De låg åt samma håll som torsdagens fyra besökta bryggerier.

Började med att besöka Bodriggy Brewing, dit tog det i runda slänga 60 minuter att gå från hotellet, i ett bekvämt promenadtempo.

Ett stort ställe visade det sig vara, högt i tak och med en tilltalande inredning. Servicen var i vanlig ordning riktigt bra och denna gången rejält pratsam.

En paddle beställdes liksom några goda och lite annorlunda tacos. Min paddle innehöll en pilsner, pale ale samt tre varianter av IPA.

Stabila grejer takt igenom utan att vara briljanta, ungefär som dagen innan på de andra bryggerierna. Jag vet inte om mina smaklökar är förstörda men numera är det rätt sällan jag blir riktigt häpen av en öl.

Hur som helst så var det ett trevligt lunchbesök, en t-shirt handlades också innan jag gick vidare mot nästa ställe dit det tog ungefär en kvart att gå.

Stomping Ground Brewing var stort det också och rejält livat för att vara såpass tidigt på dagen, verkar som att australiensarna tycker om att dricka sen lunch på fredagar.

Givetvis blev det även en paddle på Stomping, det är det klart bästa sättet att bilda sig en uppfattning om ett bryggeri och deras olika öl. Alltid då jag sitter på en bryggeripub utomlands kan jag inte låta bli att tänka på hur få sådana vi har i Sverige samt hur få ställen som erbjuder en beerflight/paddle eller ölbricka som det kanske heter på svenska?

I framtiden kanske det blir bättre även hemma, kanske, kanske. De olika ölen på Stomping höll stabil klass även de, glädjande nog hade de en rököl, Stomping Ground Hanging Rauch som inte alls var oäven.

Lustigt nog satt det en lirare vid baren som hade en t-shirt från ett bayerskt bryggeri, jag satt med min Närke t-shirt så det blev ett ganska långt samtal om öl i Europa och Australien. Det är alltid skoj att få inblick i ölscenen i det land som man besöker av en lokal öldåre.

Var även tvungen att beställa ett stort glas av Stomping Ground Into The Wood Wild Ale Blend No.1. Det var ett klokt val då det var en både en intressant och god suröl.

Gillade förstås även Stomping Ground, besöket blev längre än "planerat". Eller nja, det fanns inga direkta planer för dagen förutom de två bryggerier som jag nu skrivit om. Det är verkligen härligt att bara vara och ta dagen i ett lugnt och fint tempo.

På tillbakavägen stannade jag till på The Catfish, precis som jag gjorde dagen innan. Där var det ganska ödsligt för att vara en tidig fredag kväll.

Ett par öl blev det for min del, surölet Exit / Slowbeer Nieuw Zuur Apricot Sour Beer och en Boatrocker Stout. Bägge två habila.

Tyvärr så blev det återigen dags att bli rejält kvällstrött, några fler öl mäktade jag inte med däremot så blev det ett par whisky i en bar i närheten av hotellet men det är som det heter en annan historia. Fler öl skulle det bli nästa dag så ni behöver ej vara oroliga.

Torsdag 20/2 i Melbourne, fyra bryggerier.

Torsdagen i Melbourne bjöd på uppehåll men molnigt väder, värmemässigt toppade det med 20 grader. Behagligt med andra ord. Jag började dagens övningar med att promenera omkring i några timmar, bland annat till Rod Lawer Arena. Tennis är lite av en favoritsport att se på dumburken, särskilt då de fyra Grand Slam-turneringarna där Australian Open är årets första.

En härlig känsla var det att stå utanför arenan, men nästa gång vill jag allt titta på nämnda tennisturnering då jag är i Melbourne. Hur kan man vara så korkad att man åker till Melbourne då det inte spelas tennis? Endast reseledaren har svaret på den berättigade funderingen.

Att uppleva en stad till fots är verkligen en höjdare och det bästa sättet att se en stad. (möjligtvis kan en helikoptertur konkurrera)

Efter ett kortare uppehåll på hotellet var det dags för lite "jobb" igen, drygt 30 minuter tog det att gå till ölbutiken Beermash där dagens första öl skulle drickas.

Deras utbud var inte gigantiskt men det fanns ändå en hel del att välja mellan, jag var förstås bara ute efter att köpa inhemsk öl. Noterade att de hade några svenska öl, särskilt då från Brekeriet. Tydligen har butiken ett event varje år då de har skandinaviska öl både på fat och burk/flaska. Lite lustigt ändå att se såpass många flaskor från bröderna Ek i Melbourne, något liknande har jag aldrig sett i Stockholm.

En ölbutik med fat är alltid en favorit. Finns det något trevligare än att gå omkring småsmuttandes på en bira samtidigt som man ska försöka bestämma sig för vilka burkar/flaskor som ska få hamna i ryggsäcken?

Beermash är verkligen ett ställe som jag fattade tycke för, de två i personalen var väldigt trevliga och det fanns som sagt öl att dricka. Tanken var att främst dricka inhemsk öl i Melbourne men på Beermash kunde jag inte låta bli att köpa en Primitive Ghost Town Dance Party från Colorado. En lambik som serverades ur bag-in-box. Riktigt trevlig med fina toner av persika.

Stället ligger i ett område som kändes lite "bohemiskt", ja det ska visst finnas ett sådant område i alla städer av rang. I närheten av Beermash låg fyra bryggerier som jag givetvis ville besöka. De hade lite varierade öppettider, det normala var att de öppnade 16:00 på en torsdag så det gällde att göra skarpa beräkningar så att inget ställe skulle minnas.

Det första bryggeriet som besöktes var The Craft & Co som öppnade först av de fyra, klockan 12:00. Det visade sig vara ett stort ställe med både bar, deli, destilleri och restaurang. Var mer eller mindre tomt under mitt besök förutom att de anställda blev intervjuade i tur och ordning av några som verkade komma från livsmedelsmyndigheten eller motsvarande. Det var inget som störde mig men det var lite småkul att se hur den ena kontrollanten försökte spela en "hårdare" stil och den andra en mjukare. Att de orkar hålla på.

Jag nöjde mig med en paddle samt en sen lunchpizza till det. Pizzan vann den kampen, av ölen tycker jag att deras IPA höll den stabilaste nivån. (inte helt sällan det är så det slutar)

Från The Craft tog det inte många minuter att gå till The Mill Brewery som öppnade 16:00, jag var där 15:59 och lyckades smita in utan några som helst bekymmer.

The Mill Brewery startades 2016 så det får väl fortfarande anses vara ett nytt bryggeri. Bryggeriet är beläget i en klassisk lagerlokal. Det var rätt lugnt och skönt under besöket, de enda som väsnades en del var några tyskar som passade på att nyttja ställets pingisbord.

De fyra öl som beställdes kändes överlag lite bättre än de som dracks på The Craft. Min paddle innehöll följande stilar: APA, Black IPA, IPA och NEIPA.

Jag gillade The Mill Brewery men blev inte hängandes där alltför länge då jag som vanligt ville titta in på fler ställen. Det gäller ju att passa på då man ändå är i krokarna.

Fixation Brewing blev nästa anhalt, grejen med dom är att de bara göra IPA i alla dess former. Inte mig emot, IPA är ju för det mesta ganska så smaskens. Interiörmässigt var Fixation tillsammans med The Mill det schysstaste av de ställen som torsdagen i Melbourne bjöd på. Trevlig och sympatisk service samt en allmänt skön känsla i lokalen. Hundar var förstås välkomna, fint även det.

De två öl som dracks var aningen bättre jämfört med ölen på The Mill, så trenden var tydlig, för varje besökta bryggeri blev ölen lite godare så frågan är då om det skulle toppa på dagens sista bryggeri, Molly Rose Brewing?

Otroligt nog så gjorde det nog det trots allt, två öl blev det även där med surölet Molly Rose/Mr West Mr Spritz, Hazy Rhubarb and Citrus Sour som dagens godaste inhemska öl. (nästan så att bläcket tar slut då så långa namn ska skrivas)

Molly Rose var det bryggeri där det var flest besökare, stället var det minsta av de fyra. Besökarna kändes även yngre jämfört med de andra ställena, fler unga kvinnor också. Alltid skoj då det är blandad publik och inte bara snubbar.

Hur som helst så kändes även det som ett stabilt ställe med bra service. Det är sannerligen inte varje dag som fyra bryggerier besöks, ställen som dessutom bara ligger några minuter till fots från varandra. Det är svårt att inte vara nöjd i ett sådant läge.

Helt nöjd med ölintaget var jag dock inte utan det blev även en bägare på den närbelägna ölbutiken Slow Beer som liksom tidigare besökta Beermash erbjöd fatöl. Passade även på att köpa ett par flaskor då det fanns lite utrymme kvar i ryggsäcken. Kan meddela att är det någon som gillar att spela biljard så finns det ett bord på övervåningen så missa inte det när ni är där.

Då jag lommade tillbaka mot hotellet passerades ett ställe som heter The Catfish Bar. En ganska mörk och tämligen livlig bar som hade ett stabilt utbud.

Det tog sin lilla tid innan jag fattade varför stället heter som det heter men till slut såg jag att de hade ett akvarium som såg ut som en gammal tv-apparat och i den simmade en catfish, eller mal som det heter på svenska.

Gillade även detta ställe, ja jag är inte direkt kräsen av mig så finns det bara några intressanta öl att välja mellan så är jag nöjd.

Precis som kvällen innan blev jag ohyggligt kvällstrött så fler ställen blev det inte på torsdagen, men jag kände mig ändå väldigt nöjd med dagen ty det är sällan sju olika ställen besöks på en och samma runda. Något behov att gå till kyrkan hade jag sannerligen inte för vem behöver en kyrka då det finns bryggeripubar?