fredag 18 april 2014

Några besökta pubar i Göteborg

Efter de sedvanliga morgonbestyren togs spårvagnen till Hemköp Majorna med syftet att köpa några folköl. Tycker att det är trevligt att det numera går att köpa lite mer intressanta folköl i våra matbutiker även om jag gärna skulle se att det fanns betydligt fler olika sorter.



När det var gjort var det dags för lunch och därefter en promenad från det i Nordstan belägna hotellet. Målet med spatserturen var Andra Långgatan där flertalet pilsnerpang är belägna. Nu fanns det inte tid att besöka alla utan det fick bli två, började med en plats som jag aldrig tidigare besökt, Ölstugan 1892 Tullen.



Ölstugan 1892 Tullen var ett ställe som jag direkt blev förtjust i, lokalen var inte överdrivet stor men under besöket fanns det gott om plats för alla. Åt ingenting men maten den såg schysst ut och dessutom till rimliga priser. Det roliga med Tullen är att de bara har svenska öl, hur många olika vet jag inte men det fanns en hel del. Var förstås tvungen att prova en Oceanbryggeriet Ölstugan Tullen Red Ale, en öl som var helt ok. Karamell, bröd, frukt och lite vibbar av bär. Inga krusiduller utan det var bara att hälla i sig. Ett par flaskor beställdes också, Rådanäs California Common och Beerbliotek Smoked Porter. Habila öl bägge två utan att vara spektakulära. Ölstugan 1892 Tullen besöker jag gärna igen, det är svårt att inte tycka om stället.



På andra sidan gatan ligger The Rover, en bar som jag besökt en gång tidigare men det är såpass länge sedan som 2009. Måste säga att jag inte kände igen mig, kanske har stället renoverats eller så har jag en begynnande alzeimers, vem vet?



The Rover är också det ett ställe som man inte kan annat än tycka om direkt efter att man klivit innanför tröskeln. 32 kranar och ett antal flaskor. Utbudet på tapp var varierat, både svenska och utländska öl. Servicen var vänlig, snabb och kunnig. Priserna lägre jämfört med Stockholm, ja så är det nästan alltid ute i landet. Precis som på Ölstugan 1892 Tullen var det lugnt på The Rover, klockan var bara tidig eftermiddag så det förklarar nog saken. Sedan pågick det som bekant även en ölmässa i Göteborg.



Efter att ha scannat av fatutbudet valde jag en Struise Weltfreude vilket är en relativt lätt suröl med olika bär, fatlagrad, 4% alkohol. En smått förtjusande öl som var riktigt smakrik med mycket bär. Lätt kropp och med en torr avslutning. Riktigt uppfriskande och lite av en optimal törstsläckare. Då andra åtaganden väntade på eftermiddagen blev det bara en öl till, Ocean Scary Gary Pale Ale. Det var en snäll ale med småkakor, grapefrukt, karamell och malt. Lättdrucken och medelbitter. Helt ok.



Senare på aftonen var det dags för kvällsvard och aftonbön tänkte jag skriva men det sistnämnda stämmer förstås inte, däremot fick levern ytterligare lite stimulans. Platsen för kvällen var Ölrepubliken, ett ställe som jag aldrig tidigare besökt. I samma lokaler huserade tidigare Delirium Café, det besöktes 2009. Det var mycket folk och ganska stimmigt men ett bord för två ficks tämligen omgående. Kvällsmåltiden bestod av en oväntat god torskrygg, alltid positivt då man kan äta god mat på en pub.



Ölmässigt togs det lugnt, men en purfärsk Omnipollo Astral Amarillo/Simcoe kunde jag inte motstå. Mycket färsk humle i den, fina toner av ananas, citrus och mango. Bitter men inte överdrivet sådan. Alkoholen väl dold. Riktigt bra som det mesta från Omnipollo.



En flaska De Molen Haver & Gort blev det också. Den har jag stiftat bekantskap med tidigare.

Kan inte tänka mig att det ska behöva dröja fem år till nästa lilla pubrunda i Göteborg. Förra lördagen gav helt klart mersmak. Inte blir det sämre av att staden numera har så många bra och intressanta lokala bryggerier.

Måste avsluta med en visa av Cornelis dock sjungen av "Rolletrubadur".

onsdag 16 april 2014

På ölmässa i Göteborg

Egentligen hade jag ingen tanke att åka till Göteborg den gångna helgen men då inget annat av värde stod på agendan så var det lika bra att ta en tur. Förutom mässan i Nacka har jag bara besökt mässan i Malmö (förra året) så det var förstås kul med något nytt. Att jag inte varit i Göteborg på en "ölresa" sedan den smått legendariska ölbloggarträffen 2009 bidrog också till att det kändes helt rätt att åka till rikets näst största stad.



En Öl & Whiskymässa arrangerades för första gången 2013, en mässa som fick utstå mycket kritik. Det såldes bland annat fler förköpsbiljetter än vad de kunde ta in vilket medförde långa köer för att komma in och hämta ut glas. Det rådde trängsel och allmän villervalla. Nå, de flesta brukar lära sig av sina misstag så jag måste säga att jag inte var orolig över årets mässa, det hela skulle säkert flyta på bra. På den officiella hemsidan erkände arrangörerna att mässan år 2013 inte var optimalt arrangerad, något som bidrog till att jag kände tillförsikt.

Mässan pågick under tre dagar, torsdag, fredag och lördag. Jag hade köpt en biljett till fredagen, 14-23. Biljetterna såldes med olika insläppstider vilket jag tycker är smart, det gör att köerna blir kortare. Då jag anlände till Svenska Mässan 13:45 var den inga köer överhuvudtaget, det var bara att knalla in och hämta sitt glas. Biljetten kostade 230 och i priset ingick ett ölglas och ett whiskyglas.



Nu besökte jag inte mässan 2013 men enligt uppgift var lokalerna dubbelt så stora, 9000 kvadratmeter. Det var luftigt och hur lugnt som helst vid tvåtiden på fredagen, på eftermiddagen fylldes det på med fler besökare och senare på kvällen var det betydligt mer livligt även om det aldrig blev några direkta köer vid några av utställarna som jag besökte. Sammanlagt besöktes mässan av 16000 besökare med flest sådana på lördagen.

Antalet utställare var 130, både gamla bekanta och nya sådana. Ungefär 25 av utställarna var småbryggerier, några av dessa var helt nya för mig. Tycker att det var en trevlig blandning av stort och smått, kändes som att alla fick lika stor uppmärksamhet av arrangörerna även om vissa utställare förstås alltid har en bättre placering i lokalerna en andra, det går ju inte att komma ifrån det faktum.

Även om mässan i Göteborg än så länge är betydligt mindre än den i Nacka så insåg jag att det skulle vara en omöjlighet att hinna med "allt". Hade inga direkta planer på vad som skulle provas utan tog det som det kom.

Började med att besöka Elixir Wine:s monter där jag provade några öl. En av dessa var Stronzo Mr. Papsø's Sticky Rye - Bourbon Barrel Aged, en potent Imperial Stout med mycket smak och doft. Det intressanta med den är dock att den är en i raden av öl där etiketten inte godkänts av Systembolaget. Byråkraterna anser inte att etiketten är "måttfull". 




Nu ska jag inte gå in på politik men ibland undrar man verkligen vilka det är som sitter och ägnar sina arbetsdagar åt liknande petitesser?  

Ett kortare besök  blev det även hos det Göteborgsbaserade bryggeriet All In Brewing:s monter. Två öl provade jag där, All In Brewing / Dugges Musikhjälpen IPA vilket är en öl som bryggdes som en del av Musikhjälpen 2013 för att främja alla tjejers rätt att överleva sin graviditet. Ölet var sympatiskt, väldigt humligt med mycket apelsin, mandarin och grapefrukt. En öl som var ännu godare var All In Brewing Midnight At Noon vilket är en fint balanserad Black IPA. Mixen av framförallt kaffe och humle tyckte jag mycket om. 



Efter detta var det dags att rikta in kompassen mot tre skånska utställare, jag började hos Constant Companion, grundat 2013. De importerar riktigt intressanta öl som är så långt ifrån "stor stark" som man kan komma. Jag hade den stora glädjen att bland annat få prova tre japansk/belgiska lambic från OWA Brewery SPRL. Ölen är framtagna av japanen Leo Imai som är bosatt i Belgien. Att mannen bakom ölen är från Japan inser man direkt då man tittar på de riktigt vackra etiketterna, japaner älskar fina etiketter och omslag. 



Jag hade ingen aning vad som väntade, började i alla fall med OWA Ume Lambic, vilket är en plommonlambic. Måste direkt erkänna att jag hade problem med att beskriva både dofterna och smakerna då ölet var riktigt speciellt. Det var inte alltför syrligt. Lite bär tyckte jag mig känna liksom plommon och något som påminde om gräs. En riktigt unik dryck som var god om än inte magnifik. Kanske är det godare nästa gång som jag provar det? Ölet kommer till Systembolaget 2/5 så då lär det bli ett köp då jag hemskt gärna vill prova ölet igen.   

Nummer två blev OWA Yuzu Lambic, Yuzu är en östasiatisk citrusfrukt. Mig veterligen var det första gången som jag smakade något som innehöll Yuzu. Gott det var det, smaken var frisk med mycket yuzu, det vill säga citron. Påminde starkt om pastiller som man kunde köpa på Finlandsbåtarna på 1980-talet, tyvärr har jag glömt vad själva godiset hette. Kände även en del lime och funk. Tycker även att ölet var syrligare än Ume. Udda och kul öl. 

Sist men inte minst provades OWA Sakura Lambic. I ölet har det använts körsbärsblomma, en av Japans nationalsymboler. Om de två ovanstående ölen överraskade så gjorde Sakura det ytterligare ett par steg, hade verkligen inte väntat mig att ölet skulle dofta och smaka så mycket "jul". Särskilt var det en massa kanel och andra vagare kryddor. Verkligen en kul och udda upplevelse. 

Min favorit av de tre "japanska" ölen var trots allt OWA Yuzu Lambic då jag tycker att  den var den friskaste och mest drickbara av de tre. Det är bara att hålla utkik efter dessa öl, tycker verkligen att alla intresserade ska ta chansen och prova dem.  



Lämpligt nog var Brekeriet och Constant Companion placerade bredvid varandra, det krävdes inte mer än några steg så var nosen placerad framför deras intressanta monter. Brekeriet måste alla som ens är lite ölintresserade vid det här laget ha hört talas om. De tre skånska bröderna har levererat intressanta och i de flesta fallen riktigt högklassiga öl i snart två års tid. I Göteborg hade jag lyckan att få smaka kanske den godaste hittills, Brekeriet Blondette vilket är en riktigt uppfriskande och fint syrlig öl. Ölet är en skön symbios av äpplen, citrus, ek, hö, funk och syrlighet. Helt enkelt toppenbra! Misstänker att jag inte är ensam om att vara ytterst nyfiken på de sju helt nya ölen som Brekeriet kommer att ha med sig till CBC som väntar om drygt två veckor. 



Riktigt nöjd efter detta knallade jag över till Malmö Brygghus sköna monter där det var en mängd törstiga själar. Som vanligt hade de med sig många öl, denna gången provade jag bara de två som var nya för mig,  Malmö Automatic Pale Ale och Malmö Fader Franssons American Burley Wayne. Förstnämnda ölet var den godaste, den var sådär skönt lättdrucken men ändå med en hel del karaktär, kan tänka mig att den fungerar alldeles förträffligt som en perfekt törstsläckare under varmare dagar. Citrus, mango och ananas noterades liksom lite hö och småkakor. Återigen går det inte annat än att jubla inombords över dessa skåningar som bidrar med så mycket till Öl-Sverige.




Tiden den går snabbt då man har kul, hos Mohawk provades en skvätt av de fyra nya ölen Small Batch-serien. Tycker att Mohawk Small Batch Sincere Saison var den mest intressanta och godaste av de fyra. Rätt bitter och torr med behagliga toner av frukt, lite kryddor och en lätt funkighet.




Öl från Qvänum Mat & Malt stöter jag inte på ofta. I Göteborg provades två nya, Qvänum Svea och Qvänum Skördeöl.  Den mest intressanta av dessa två var Svea. Söt med en lätt munkänsla. Lite funk, vete, citrus, bröd och humle. En småtrevlig öl i all sin enkelhet. 

Brewery International hade med sig några varianter av FiftyFifty Eclipse som jag helt missade att prova. Nåväl, det är ju bara att åka till Kalifornien så är problemet löst. Istället drack jag ett stycke samarbetsöl mellan Lervig och Nøgne som heter We Love Wheat. I ärlighetens namn är inte det det godaste ölet som de två bryggerierna producerat. Söt med en del alkohol, jäst, malt, frukt samt svaga kryddor. Godare var Ugly Duck Hop Devil som var en rejält humlad skapelse.



Då jag hade saker att uträtta på lördagen så kände jag att det började bli dags att runda av, innan jag gjorde det fick det allt bli ett besök i den snyggaste montern av dem alla, Stigbergets Bryggeri. Hade aldrig tidigare druckit något från dem så passade förstås på att prova alla fem som de hade med sig till mässan.



Godast var Stigbergets Endless Summer Ale - Amarillo Single Hop som var frisk och fräsch med mango, citrus och apelsin. Även hö och lite småkakor noterades. Lättdrucken och inte så bitter.

Slutforceringen innebar några öl från Rådanäs Bryggeri, Oceanbryggeriet, Beerbliotek innan jag återvände till Constant Companion:s monter där en sista öl dracks, LoverBeer BeerBera vilket är en italiensk suröl. Torr och vinös och fint balanserad. Smak och doft av druvor, funk, vinäger och lite bär. Ännu ett intressant bryggeri att dricka öl från igen, javisst är det så.



En riktigt trevlig mässa var det, en dag var egentligen för lite, men bättre än ingenting. Inser i efterhand att jag helt missade att besöka exempelvis Belgoklubbens monter. Skönt nog var stämningen god, såg inga som helst "incidenter" utan alla tycktes sköta sig väl. Kul med en välarrangerad mässa.

Med tanke på de stora lokalerna finns det möjlighet att bygga ut mässan med flera utställare nästa år. Det ska bli riktigt kul att se hur det hela utvecklar sig. Jag är inte omöjlig så kan mycket väl tänka mig att återvända 2015.

CBC är nästa ölspektakel som ska besökas, 2/5 börjar det så det är inte så många dagar kvar.

 

måndag 14 april 2014

Artikel om öl i senaste numret av Scanorama

Bevisen för att intresset för öl hela tiden bara ökar och ökar finner man numera på många olika ställen. I SAS senaste flygmagasin Scanorama är fem sidor ägnade åt öl, närmare bestämt åt tjeckisk sådan. På en av bilderna syns ett bekant ansikte.


Hoppas att det fortsätter så, för inte kan man väl läsa för lite om öl?




fredag 4 april 2014

Ölrating 4000

Då öl nummer 3000 skulle provas i juni 2013 så var det inte vilken öl som helst utan en 3 Fonteinen Framboos. En öl som verkligen är helt magnifik. Tidigare i veckan var det dags att dricka öl nummer 4000, slumpen gjorde att det blev en Skånsk Klassiker från Två Bryggare i Ystad.

Kan inte säga att jag hade några större förhoppningar då jag strax innan mer eller mindre hade spottat ut några klunkar Ysta Tattoo från samma bryggeri. Det ölet var verkligen odrickbart, infekterat och genuint uselt.



Nå, min inställning är att alla öl ska få en seriös chans så även Skånsk Klassiker. Det handlar om en lageröl på 5%. Färgen var klar guld med ett hyfsat stort, fluffigt vitt skum.

Doften var inte upphetsande, gräs, bröd, aningen karamell liksom smör. Skönt nog kändes inte ölet infekterat, något som tyvärr mer eller mindre alltid de öl från Två Bryggare som jag tidigare provat varit. Precis som i doften kände jag vibbar av smör, karamell men även lite gräs, bröd och en viss fruktighet. Absolut inget att skriva hem om men jag slapp i alla fall att vaska. Är det månne ett trendbrott?

2.3/5