Igår efter målgången i Stockholm Marathon bjöds det på Erdinger Weissbier Alkoholfrei, ett öl jag tidigare ej druckit. Sedär, även direkt efter en mara kan man "ticka".
Verkligen god och uppfriskande, släckte törsten på ett lysande sätt! Ursäkta språket men fy fan vad gott det var! Fast i rättvisans namn bör nog ölet drickas igen under mer normala förhållanden, eller så får det helt enkelt bli ett kärt minne.
Medalj det blev det, nytt personbästa med en halvtimme. 4.50 blev min sluttid. Kan inte vara annat än nöjd med det, fast den stora frågan är hur ska det gå den dagen då jag är hyfsat tränad? I år blev det endast 15 träningspass inför loppet, förstås alldeles för få. Men, men, det handlar även mycket om vad man har för vilja, vilja att inte ge upp.
Ses vi på banan nästa år?
.JPG)
