En natt i München

Hade en del Eurobonuspoäng som skulle förfalla i slutet av mars. Det fanns inget annat att göra än att hitta en resa till en destination i Europa, givetvis var det en stor fördel om det fanns några schyssta ölställen på destinationen. Var ledig måndag och tisdag 1-2/4 så det blev ett lämpligt datum för resan.

Tog inte många minuter att hitta tillgänglighet till München, så det var bara att boka. Inne i München hade jag inte varit sedan midsommardagen 2004 då jag anlände från Montreal så det var typ läge att ta sig en titt på nämnda stad igen.

Flyget ner gick förstås på rutin, vad annat var att vänta? En dryg hundralapp kostar det (i svenska kronor) att tåget från Münchens härliga flygplats till city. Den resan tar runt 40 minuter.

Då jag inte hade något bagage med mig började jag med att äta lunch, valet föll på Ayinger am Platzl som verkligen ligger centralt. Klockan var närmare 14 så en eventuell lunchrusning var över, det satt bara några äldre gentlemän i den rätt gemytliga salongen och månne spekulerade om Hindenburgs förlisning 1937 eller om något annat spännande samtalsämne.

Jag högg in på en klassisk wienerschnitzel med kokt potatis. Föredrar förstås stekt potatis eller potatissallad till min schnitzel men ibland är det skoj med omväxling.

Ett par öl inmundigades, Ayinger Lager Hell och Ayinger Altbairisch Dunkel. Bägge två gjorde sitt jobb men sistnämnda var strået vassare.

Om det var lugnt på Ayinger så var det lite mera folk på Hofbräuhaus som låg på andra sidan gatan. En mycket stor anläggning är det, 1300 platser och mer därtill om de öppnar ytterligare utrymmen. (om jag nu förstod saken rätt)

Nu var det långt ifrån fullsatt men ändå en del folk, de flesta gäster var turister, många av dem gick omkring med sina kameror. Livemusik bjöds det på då några äldre män spelade klassiska sydtyska låtar. In München steht ein Hofbräuhaus.

Vet inte riktigt vad jag ska säga om Hofbräuhaus? Denna gången var servicen ok, men har hört att det kan vara si och så, särskilt då det är stimmigt. Stället känns som ett enormt turisthak.

Ölubudet var begränsat, givetvis slog jag till och beställde en Maß då jag ändå var på plats. Det tog sin lilla tid att skruva ner biran. Dunkeln var drickbar men inte särskilt spännande, söt och med smak av karamell, bröd och hö.

Mitt nästa ställe låg även det i närheten ty inte var det långt att gå till Schneider Bräuhaus. Schneider tillhör mina favoriter bland tyskarna så det var kul att titta in på deras restaurang i centrala München.

Utbudet var trevligt men då min tanke var att besöka ytterligare några ställen under eftermiddagen och kvällen så blev det bara en öl, Schneider Weisse Leicht vilket är en veteöl på moderata 3.3%.

En ganska god öl var det, men nästa gång ska jag sikta in mig på att dricka några andra av deras brygder.

Det var läge att knalla i runt 10 minuter till hotellet för att checka in men på vägen råkade jag passera Augustiner Bierhalle så det var bara att slinka in. Från resan 2004 minns jag just Augustiner, då på midsommardagen bjöd de på gratis öl till de törstiga satarna. Det var en häst som kom dragandes med ett stort ölfat och ur det serverades det sejdel efter sejdel. (fick t o m med mig en sådan sejdel hem)

Augustiner var ett stort ställe även det, inredningen var klassisk med mörk träd. Ett stycke öl blev det även här, Augustiner Maximator. En söt och trevligt maltig dubbelbock som jag inte skulle ha något emot att dricka igen.

Konstaterade då jag satt och mumsade på Maximator att Mikkeller, Omnipollo med flera har några år att ta igen.

Hotellet var prisvärt och låg bra till. Som en bonus hade de även ett bryggeri, första gången som jag bott på ett hotell med ett eget bryggeri. Rätt ballt att checka in och sedan förflytta sig runt 10 meter och dricka en öl som är brygd på plats. Schiller Bräu hette bryggeriet och deras dunkel kändes tämligen standard. Ölet kostade 3,90 EUR för 0.5 liter.

Noterbart är också att i baren satt Rudi Völler, bara en sådan sak. Vem minns inte VM-90 med ett varmt hjärta?

Tog en paus på rummet innan kvällspasset som skulle innehålla betydligt modernare ställen jämfört med ölhallarna.

Valde att åka med U-bahn till Tap House även om det var fullt möjligt att promenera dit men då det rådde lite tidsbrist fick det bli att åka på räls.

Kan redan nu avslöja att Tap House är min favorit i München. Ölhallarna i all ära men Tap House kändes modernt på ett bra sätt. 42 fatöl och ett gäng burkar/flaskor så det fanns att dricka för den törstige.

Kvällen till ära var det lugnt, servicen var vänlig och snabb. Det var gott att dricka lite humligare öl jämfört med vad jag druckit tidigare under dagen. FrauGruber Yeast is King IPA var det godaste av de tre öl som jag mäktade med.

Tap House kan verkligen anbefallas för den som befinner sig i München. Kvällens nästa stopp låg på tillbakavägen mot boendet så jag valde att gå dit.

Ambar Bistro drivs av en entusiastisk lirare, stället var litet och med störst trängsel denna måndag. Några fatöl hade de ej men däremot en hel del flaskor från mindre tyska bryggerier.

Började känna mig seg men något ville jag ändå få i mig så det fick bli en IPA från Yankee & Kraut, ett bryggeri som jag inte druckit något ifrån tidigare. Yankee & Kraut Dry Humor var mera åt det gräsiga hållet än åt det fruktiga. Helt ok men ingen öl som jag kommer att minnas till den dagen då träfracken ska på.

En sista öl blev det på Giesinger Bräu som höll på att stänga men jag fick ändå beställa, tyskarna är verkligen snälla att ha att göra med. Deras veteöl fick runda av kvällen. Den var ok men lite tunn tyckte jag allt.

På tisdagen var ölsuget noll så några timmar ägnades på Deutsches Museum. Gillar man teknik, båtar och flygplan (det gör väl alla?) så har man verkligen kommit rätt. Flanerade också en stund på stan då det var väldigt behagligt väder med 21 värmegrader.

Åkte ut i god tid till flygplatsen och slappade i totalt tre av Lufthansas 12 lounger på Münchens flygplats. Åkte hem via Kastrup och där blev det en öl på Mikkeller Bar CPH Airport. Var fortfarande inte direkt ölsugen men då baren låg så nära gaten kunde jag inte låta bli.

En kul "en-nattare" var det. I Tyskland märks det inte lika illa som i många andra länder att vi svenskar fått rejäla lönesänkningar de senaste åren då vår krona är så svag mot de flesta andra valutor. München är en fräsch stad, lätt att ta sig runt är det. Gillar att det förutom de gamla hederliga ölhallarna även finns moderna barer med annan typ av öl, det finns något för alla och man slipper tröttna på det ena eller det andra. Förhoppningsvis dröjer det inte 15 år till nästa besök.

Några öl på Flughafen München

I förra veckan ägnade jag en dag åt en så kallad "mileage run", det vill säga att flyga ett antal sträckor under en dag med syftet att samla bonuspoäng som i ett senare skede ska användas till en förhoppningsvis intressant resa. ARN-OSL-MUC-CPH-ARN var agendan. Ett annat syfte med flygningarna var att behålla guldkortet hos SAS då ett sådant trots allt ger en hel del trevliga fördelar om man som jag är ute och flyger då och då.

Att flyga inom Europa är förstås rutin, förra veckans flighter inget undantag. Som genom en slump hade jag det längsta stoppet på MUC, det vill säga Flughafen München. Så vitt jag vet är det den enda flygplatsen i världen med en bryggeripub.

Airbraü ligger utanför själva terminalerna så man behöver inte vara en flygresenär för att besöka stället. Ett stort ställe visade det sig vara dock var den stora uteserveringen stängd. Mitt besök var kring lunch så det var en hel del gäster som såg ut att trivas då de mumsade på sin mat och drack sina öl.

Då jag ätit frukost i SAS-loungen på Oslo och fått en enklare lunch ombord på planet till München nöjde jag mig med att dricka ett par öl. Är man i Bayern så är det aldrig fel att börja med en veteöl, en Airbraü Kumulus. Ölet var en helt ok klassisk tysk veteöl som var rätt frisk och med den typiska smaken av skumbanan. Skulle jag anmärka på något så tycker jag att Kumulus var aningen tunn.

Utöver Kumulus fanns det en pilsner och en helles på ölmenyn. Säsongsölet var tyvärr slut. Kände att jag inte hade ork till att dricka båda så det fick bli en helles, Airbraü FliegerQuell vilken var aningen intressantare än veteölet. Maltig med en dos humle och karamell. Bägge provade ölen var väldigt lättdruckna.

Jämfört med många andra flygplatser, i synnerhet då Arlanda så var priserna extremt låga. Chockerande låga för att vara på en av Europas största flygplatser. Jag betalade 5.50 EUR för de bägge ölen. (1 liter sammanlagt). Att Tyskland är ett högst sympatiskt land förstår nog de flesta då de ser dylika priser. Tänk om det fanns en helt ok bryggeripub på Arlanda med humana priser, hur trevligt vore inte det? Chansen är väl lika stor som att min ungdomsidol Maradona återigen skulle börja briljera i Napolis vackra tröja.

Innan det var dags att flyga till Kastrup tog jag lite snacks i en av Lufthansas Senatorlounger. Även där var det mycket folk men jag lyckades hitta en ledig stol liksom en veteöl som jag tidigare inte provat. Franziskaner Hefe-Weissbier Alkoholfrei var hör och häpna drickbar även om den förstås var tunn och med små, små toner av papp som störde en aning.

Carlsberg Nordic Gylden Bryg som hittades i SAS Guldlounge på Kastrup var däremot inte drickbar. Väldigt tunn och söt med små toner av frukt och bröd. Allt handlar förstås om kostnader och bryggkapacitet med mera men det vore kul att någon gång kunna dricka Mikkeller i en SAS-lounge.

En inte helt otrevlig dag var det, 5625 Eurobonuspoäng gav de olika flygen. Ännu har jag inte bestämt hur eller när poängen som jag har på kontot ska användas. Buenos Aires kanske? Vi får se, vi får se.