SF Beer Week 2014, tisdag, fullt på Toronado

Efter en skön nattsömn var det bara att skutta upp och fånga dagen, vårt första mål var dryckesbutiken Bottle Barn som öppnade 09:00, belägen i ett industriområde strax utanför centrala Santa Rosa. Finns det något mer förtjusande än att börja dagen med lite seriös shopping?

Bottle Barn visade sig vara en stor butik, mycket öl hade de men även en massa andra drycker, i synnerhet då olika bourbonflaskor. Tanken var att köpa en del öl från Russian River då jag hört att deras öl skulle vara billigare på Bottle Barn än på själva bryggeriet, om det stämmer kan jag dock inte svara på. Anledningen var att samtliga öl från Russian River var slutsålda. Annars var priserna på Bottle Barn riktigt bra, som exempel kostade en FiftyFifty BART 18.49 USD vilket var ungefär 10 USD billigare än för en likadan flaska inne i SF.

Vad göra, jo det fanns inget annat att göra än att vänta på att Russian River skulle öppna klockan 11:00, som tur är hade de en separat ingång på baksidan för de som bara ville in och köpa flaskor eller fylla sina growlers. Innan man fick gå inte och göra sitt inköp var man tvungen att ta på sig en väst som visade att man inte skulle dricka något i baren, id-kort fick man också lämna ifrån sig. En och en var det som gällde också. Kan tyckas lite märkligt men som bekant var kön lång för att få komma in och dricka öl på stället under Pliny the Younger-dagarna.Ordning och reda kan man kanske kalla det.

Jag passade på att köpa åtta flaskor Pliny the Elder, 5,25 USD per flaska. När alla hade gjort sina köp var det läge att ta hyrbilen tillbaka till San Francisco och njuta av den sista dagen innan det var dags att åka tillbaka till Stockholm.

Undrar vad de trodde i hotellreceptionen när vi i flera omgångar passerade receptionen med ölflaskor. Smidigt var det i alla fall att parkera utanför hotellet och dumpa flaskorna på respektive rum, vi hade aldrig orkat bära omkring på dem i SF.

Innan vi tog farväl till bilen var vi tvugna att köra ner för den berömda Lombard Street, är man i SF och har tillgång till bil kan det vara en kul grej att kunna pricka av. Undrar hur många japaner som fotograferade oss då vi så ståtligt körde ner för den inte helt okända gatan?

Efter att lämnat tillbaka hyrbilen tog vi en droska till Toronado, ett ställe som vi tidigare bara besökt en gång under resan, nämligen på ankomstdagen. Efter en onödigt lång taxifärd, den stackars chauffören hade ingen aning om var Toronado låg, kom vi fram kring 13-tiden. Hyfsat mycket folk var det redan då, men vi lyckades knipa ett bord för fyra. Som seden bjuder börjades det med en pint Pliny the Elder, 5 USD under Happy Hour. Helt seriöst, det är ett ytterst svårslaget pris, så billigt att man bara kan garva och skaka på huvudet. Har man varit i USA dröjer det ett tag innan man återigen är villig att betala för en fatöl hemma i Sverige.

Tanken var att sitta poch småfilosofera i ett par timmar för att sedan knalla iväg till nästa ställe. Men nu slumpade det sig som så att jag råkade notera att en i baren höll på att förbereda några avstängda tappar, på en av dessa såg jag namnet Russian River Toronado 25th Anniversary, onekligen ett öl som intresserade. Efter lite koll på Internet konstaterades att de skulle köra ett event klockan 18:00 där 20 av kranarna skulle innehålla öl från nämnda bryggeri, vissa av ölen i olika årgångar.

Jahaja, nä det fanns inget annat att göra än att vackert sitta kvar. Fint nog finns det ett schysst ställe vägg i vägg med Toronado som har goda korvar, Rosamunde Sausage Grill heter det. Det var bara att knalla över och köpa korv som placerades i en korg som man kunde ta med sig till Toronado, fiffigt då olika ställen kan samarbeta så. Korven smakade förstås utsökt.

Ju närmare klockan blev 18 desto mer folk anlände, när det väl var dags för själva eventet var det mer än fullt, det gick knappt att gå fram och beställa öl, en riktig röra det var det men till slut fick vi i alla fall tag på några öl, nya för mig var nämnda Toronado 25th Anniversary, Russian River 2011 Symposium Brown Ale samt Russian River Saison Blonde.

Av dessa var Toronado 25th den klart bästa. En riktigt sympatisk "suris" som hade en påtagligt torr avslutning. Ölen beställdes nummervis och ett glas kostade 5 USD, hade gärna suttit kvar längre och druckit några till men då det var så överjävligt trångt och högljutt kändes det som en befrielse att komma ut och andas frisk luft. När vi lämnade Toronado var det ungefär 20 personer som stod utanför och köade.

Bland det bästa med SF Beer Week är att det knappt spelar någon roll vart man går in då det hela tiden bjuds på överraskningar, eventet med Russian River hade vi ingen koll på i förväg utan det blev ren och skär bonus. Russian River ja, sanslöst vad populära de är.

Från Toronado tog vi en promenad till City Beer, en bensträckare som tar runt 15-20 minuter lite beroende på benstyrka och navigeringsförmåga. Självklart mötte vi Jonas och Uppsalagänget på City Beer, lika kul som alltid att träffa likasinnade dårar från Sverige. Självklart var det ett event på City Beer även denna dagen, nu var det några öl från Lost Abbey på fat. Framboise de Amorosa på fat, ja jag säger då det. Lysande öl är det minsta jag kan säga, en ren kärlekshistoria.

City Beer stänger relativt tidigt på kvällarna, vid 22 så det var läge att fundera på en sista rackare. Varför inte något från FiftyFifty. En flaska Imperial Eclipse Stout - Heaven Hill Rye Barrel köptes. En väldigt högklassig öl även det, riktigt mysig att sitta och njuta av.

Mer än så gjordes inte på tisdagen, utan det var taxi tillbaka till hotellet som gällde där jag rätt snabbt insåg att jag hade köpt för många öl, eller så var helt enkelt resväskan för liten?

Det var bara att "hetsdricka" några bombers, nämligen dessa: Bear Republic Racer X, Midnight Sun T.R.E.A.T. Imperial Chocolate Pumpkin Porter och Rubicon Hopsauce. Av dessa var den första klart bäst, ja Bear Republic är ett bryggeri som jag gärna skulle vilja dricka mer ifrån. Riktigt stabil klass på de ölen som jag provat från dem.

Ännu en småtrevlig dag i ölets tecken var avklarad.

SF Beer Week 2014, måndag, Pliny the Younger

Måndag 10/2-2014 är ett datum som jag sent kommer att glömma. Dagen började med att vi vid åttatiden på morgonen lämnade hotellet i SF för att knalla iväg till ett biluthyrningskontor för att hämta en bil som skulle ta oss till Santa Rosa, beläget ungefär nio mil norr om SF.

Vad finns det i Santa Rosa att göra kan man undra? Jo ska ni få höra, där finns ett av USA:s absolut bästa/mest kända bryggerier, Russian River Brewing Company. Inför denna resan hade jag haft nöjet att prova fyra av deras öl, öl som definitivt givit mersmak. Det var hög tid att bättra på den statistiken, inte blev det sämre av att under SF Beer Week serverades bryggeriets nästan mytomspunna DIPA, Pliny the Younger. Världens högst rankade DIPA. (i alla fall på Ratebeer)

Bilfärden gick bra även om det inte gick att undvika de bitvis rätt slitna vägarna. Vyerna var på många ställen riktigt vackra. Kul var det att för andra gången i sitt liv köra över Golden Gatebron, något som senast gjordes 2004. Väl framme i Santa Rosa gick vi förbi hotellet för att se om det möjligtvis gick att checka in, självklart gick inte det då klockan bara var kring 10:00, dock fick vi parkera på hotellets parkeringsplats vilket var finemang. Hotellet vi bodde på hette Hotel La Rose, ett riktigt charmigt hotell med stora rum, kan verkligen rekommenderas. Billigt var det också, 113 USD för ett rum med två sängar, i priset ingick som sagt parkering samt en enklare frukost.

Damen vid receptionen undrade om vi ville ha en taxi till bryggeriet, nej det ville vi verkligen inte då det endast låg en kortare promenad bort. (runt 10 minuter) Ibland kan man bara häpna över hur de ibland tänker därborta i USA, lite motion tycks vara mycket skadligt enligt vissa.

Nåväl, vi valde att åka till Santa Rosa och Russian River på en vardag eftersom vi förmodade att köerna skulle vara kortare jämfört med helger. Inför resan hade jag hört talas om kötider på 5-6 timmar, något som i ärlighetens namn lät ganska så suspekt. På måndagen trodde jag att det skulle ta max ett par timmar att komma in, ack så fel den bedömningen visade sig vara.

När vi kom fram till bryggeriet såg vi att kön var lång, men det var förstås omöjligt att avgöra hur lång tid det skulle ta innan vi blev insläppta. Det var bara att ställa sig och vänta, det var otänkbart att backa undan eftersom vi ändå hyrt bil samt fixat hotell i Santa Rosa. Skönt nog bjöd dagen på fint väder, ja under några timmar räckte det med enbart t-shirt på överkroppen, hur fint är inte det i februari?

11:00 öppnades dörrarna till bryggeripuben, till en början avancerade vi rätt många meter innan det tog stopp. Sedan gick det långsamt, långsamt. Det hann bli tidig kväll innan det äntligen var vår tur att få knalla in. Gissa om 6,5 timmars köande kändes i benen? Bitvis var det rätt segt, men som tur är gick det bra att ta lite bensträckare då och då liksom fylla på energidepåerna med kinamat. (lämpligt nog fanns det en kinakrog bredvid bryggeriet) Toaletter fanns det också, något som staden Santa Rosa bidrog med. Det kanske mest häpnadsväckande under den långa väntetiden var alla dessa amerikanare som stod och babblade och tjoade mest hela tiden. För dem tycktes det inte vara så speciellt att köa, att tålmodigt vänta för att få dricka Pliny the Younger tycks vara lite av en ritual för många. Tjuvlyssnade på några samtal där folk knappt visste vad det var för öl men att det hela var en kul "happening". Noterbart är att det fanns regler som man skulle följa under köandet, bland annat var det helt förbjudet att dricka öl i kön.

Vidare måste jag nämna att personalen på Russian River aldrig hade sett en såpass lång kö på en vardag, det var något nytt. Ett par dagar innan, på lördagen hade den person som köat längst stått i ungefär 12 timmar. Så galet är det! Personen i fråga borde belönats med Kongressens guldmedalj.

Innan vi blev insläppta behövde vi visa id-kort, något som de var hårda med att kontrollera på de allra flesta platserna. Det spelade ingen roll hur gammal man var, id-kort skulle uppvisas. Väl inte var det bara att glömma att få ett bord på direkten, stället var förstås fullsatt och livligt. Lokalen var lite större än vad jag trodde med en klassisk lång bar, matsalsdel samt en del bord placerade längs ena väggen. Gissningsvis fick runt 150 personer plats i lokalen. Om vi lämnade ett telefonnummer så skulle de ringa oss då ett bord för fyra var ledigt, men mitt utländska nummer fungerade inte. Men det löste sig ändå då den bordsansvarige lovade att hämta oss då vårt bord var ledigt, något som också skedde, dock var det då en annan ung dam som hade blivit upplyst om vilka de fyra utlänningarna var. Riktigt bra service måste jag säga. Ett tag trodde jag i ärlighetens namn att de glömt bort oss.

Medan vi väntade på bordet inledde vi med att dricka några öl, alla fyra började förstås med ett glas Pliny the Younger, något annat hade förstås varit tjänstefel. Många känner säkert till bryggeriets öl som heter Pliny the Elder, ett öl som är helt magnifikt men the Younger hade enligt mig än bättre arom, ja doften var faktiskt lysande. Humle/fruktjuice av riktigt hög kaliber, dessutom farligt lättdrucket.Visst är ölet otroligt hypat, ja det är rent av galet men väldigt gott det var det. Nu lär den långa väntetiden och alla förväntningar gjort ölet ännu lite godare men får man chansen att prova så är det bara att göra det, fattas bara annat. Värt att notera är att de inte sålde hur mycket Pliny the Younger som helst varje dag utan endast tills den tog slut för dagen, när det skedde var det ingen som exakt visste. Hade varit bra snopet att ha köat i timmar och sedan var dagens ranson slut när man väl fick chansen att beställa.

Öl nummer två som jag drack var rent av ännu lite godare, nämligen Russian River Beatification vilket är en sagolikt god Sour Ale. Så elegant och balanserad att jag blev rörd, perfekt funk och syrlighet. Om det är någon som har en överbliven flaska så är jag inte den som tackar nej.

Medan vi höll på och drack dessa öl såg jag i ögonvrån att det var en lirare som tittade på min t-shirt från Närke Kulturbryggeri. Till slut frågade han om vi var svenskar, jo från Stockholm svarade vi. Han var där med sin brorsa och en tjejkompis, det visade sig att deras mamma var från Finland men att de bodde i Los Angeles. Föga hade jag kunnat ana att jag skulle komma att prata finska med några amerikanare, än mindre att deras finska var betydligt modernare än min, ja de påpekade rentav att min var något ålderdomlig. Mailadresser byttes och det snackades om ölbyten, får se om det blir något konkret av det.

Mitt i samtalet kom den bordsansvarige och meddelade att vårt bord var färdigt. Då hade det gått mer än åtta timmar sedan vi började köa, det var riktigt skönt att äntligen sätta sig till bords. Det fanns ingen tvekan utan det var bara att beställa in en beerflight (ölbricka) med samtliga öl som fanns på fat, 20 stycken. Provbrickan betingade ett pris på 16 USD, ja det är löjligt! Undrar om jag någonsin igen kommer att ha ett glas the Elder och the Younger bredvid varandra, mitt framför nosen, bara sådär. Det gick knappt att begripa. Vi delade även på en stor pizza vilken smakade utsökt. En kväll som denna hade nog det mesta i matväg smakat riktigt bra.

14 av de 20 ölen var nya för mig, ja då räknar jag bort the Younger och Beatification som redan provats i baren tidigare på kvällen. Inget av ölen gjorde bort sig men det gick snabbt att konstatera att Russian Rivers godaste öl är humlebomberna och surölen. En suröl som var lika god som Beatification är Russian River Consecration. Lagrad på Cabernet Sauvignonfat, 10% alkohol som förstås inte märktes allt. Otroligt god och med en perfekt syrlighet. Ännu en öl som fick mig nästan att börja gråta.

Till slut var det inget snack, det var värt den långa tiden i kön då belöningen blev några av de godaste ölen jag någonsin druckit. Om jag skulle göra det igen? Ytterst tveksamt, men att besöka bryggeriet då det inte är Pliny the Younger-dagar gör jag gärna, ja verkligen. Pliny the Younger fanns även på utvalda ställen i SF under Beer Week, men på de ställen som vi var på var det köer och ölet tog slut snabbt. På något sätt kändes det värdigt att dricka ölet hemma på bryggeripuben.

Innan vi lämnade lokalen passade vi på att shoppa t-shirts och lite annat smått och gott. Runt 30 stycken Pliny the Younger ölunderlägg fick jag också med mig. Det var med stor tillfredsställelse jag äntligen kunde säga att jag varit på Russian River Brewing Company, ett ställe som hamnar mycket högt upp bland besökta pubar/bryggeripubar.

En skön kvällspromenad till hotellet för att checka in, undrar vad receptionisten trodde om oss egentligen? Fast förmodligen är de rätt vana vid folk som fått humlekickar.

Efter att kollat in rummet och kastat in ryggsäcken bestämde vi oss för att titta in på bryggeripuben Third Street Aleworks som vi passerat på vägen till Russian River. Det var ett stort och trivsamt ställe, inte fullsatt dock med en hel del gäster. När gubben bredvid mig fick syn på mitt svenska körkort blev han nyfiken och undrade vad vi var för några? Kul ölsnack blev det ett tag med honom, han hade visst puben som sitt andra hem, enligt honom hade han suttit på mer eller mindre samma stol sedan stället öppnade 1995. Snacka om stammis med en hård rumpa.

Tre öl provades, Third Street Aleworks Cherry Springer var en förfärlig Berliner Weisse som mest doftade och smakade cheddarost. Resan kanske sämsta öl, ja så var nog fallet. Calio Cat Chocolate Vanilla Porter var god, smakade verkligen mycket choklad. Godast var Double Standard vilket var en fräsch och skönt humlad DIPA. Ännu ett bevis på att det nästan inte spelar någon roll vilken IPA/DIPA men beställer under ett besök i Kalifornien då de som inte är goda är ytterst lätträknade. Alla tre ölen kostade lika mycket, 5 USD för en pint. Kanske är det tur att man inte bor i USA med tanke på de låga priserna på öl.

Det var en mycket nöjd gammal Gyllenbock som gick till sängs, förmodligen drömde han söta drömmar om framförallt Russian River Brewing Company, ett ställe som alla ölälskare borde få besöka minst en gång i sina liv. Hela grejen med Pliny the Younger är ett spektakel som jag sent kommer att glömma.