Det blev en norsk helg.

I fredags inleddes helgen med en Nøgne Ø Tyttebær, igår stod Nøgne Ø Pale Ale på tur.



Färgen var grumlig orange. Skummet var stabilt, vitt och ganska stort. Ölet såg helt klart inbjudande ut i glaset.

Doften kändes fräsch och frisk. Blommig med citrus, aprikos och en aning skog.

Smaken var uppfriskande med mycket kolsyra. Citrus och grape liksom en del tvål och knäck. Avslutningen var söt och bitter. Kroppen var runt medium. Helt klart en småtrevlig APA.

3,8/5



Idag dracks en Ægir Tors Hammer, en norsk barley wine som hade världspremiär i september förra året. Finns ännu ingen information om ölet på Ægirs hemsida. Överhuvudtaget har de norska bryggerierna över lag väldigt tråkiga hemsidor men det beror till en del på de smått bisarra norska alkohollagarna.

Flaskan köptes av Eirik då han besökte Vinmonopolet för ett par veckor sedan. Priset var högt, 118,60 NOK. Den givna frågan är förstås om ölet var värt sitt pris?

Färgen var mörkbrun med röda inslag. Inte så mycket skum, det skummet som bildades försvann ganska fort. Nåväl, gott så.

Doften var väldigt maltig och tämligen tung. Söt med mycket sirap och torkad frukt, russin. Även en del frukt och jäst.

I den tjocka och oljiga vätskan kändes alkoholen en del, idag var det visserligen inte minus 20 som det var för några dagar sedan men visst blev jag allt lite röd om kinderna då jag drack ölet. Barley Wine är verkligen perfekt vinteröl. Ölet hade en viss "rå" känsla. Är ganska övertygad om att hon åldras med stor värdighet. Förutom det råa smakade ölet även mycket marsipan och torkad frukt. Klart drickbar men blir säkert bättre. Ordet "rå" är kanske inte det lämpligaste ordvalet, men just nu kommer jag inte på något annat.

3,6/5

Apropå något annat tog Napoli en mycket trevlig seger hemma mot Sampdoria i italienska Serie A idag. Eller vad säger du Eddan? Forza!

Lustigt nog har fyra av de sex öl jag druckit i år varit från Norge. Det kommer förstås att ändras, i veckan väntar bland annat en del holländare skulle jag tro.

Nøgne Ø Tyttebær

En rödbrun vätska kom ut ur flaskan, skummet var stort och vitt med vissa smutsiga inslag. Jag talar om Nøgne Ø Tyttebær.



Doften var inte alltför intensiv men där fanns spår av lingon, hö, lite citrus samt en del "hästfilt". Syrligheten var lätt. Inte världens trevligaste doft men intressant som alltid då det sniffas på "sur-öl".

Smaken var uppfriskande med tydlig smak av lingon, mer lingonsmak ju varmare vätskan blev. Väldigt mycket kolsyra, det kändes rejält stickigt på tungan. Ingen kropp att tala om, vätskan var torr och eftersmaken ganska kort.

I ärlighetens namn var smaken aningen tunn dessutom stördes jag lite av en kemisk ton som fanns i smaken. Trots det en hel ok öl utan att vara super. Kul att ha provat, verkligen!

3,3/5

Onekligen skoj med nordiska bryggerier som tar fram öl som Tyttebær. Nu fattas det bara att vi får en öl smaksatt med havtorn, förutom den Cantillon som redan finns.

Nøgne Ø India Pale Ale, årets första öl

En mycket färsk Nøgne Ø India Pale Ale blev årets första öl. Den var brygd 091009 så där går det icke att klaga över färskheten.



Ölet hade en grumlig, mörk bärnstensfärgad färg. Skummet var mycket stort och lätt smutsigt, lämnade rester i glaset.

Doftade väldigt mycket karamell, humle, honung, blommor och så förstås frukt. Främst grape och lite ananas. Någon tropisk "doftbomb" handlade det inte om dock en ok doft.

Smaken upplevde jag som väldigt fräsch, ölet var inte extremt beskt på något sätt utan lättdrucket och snällt. Mycket kolsyra samt smak av nötter, kåda, småkakor, blommor och så lite frukt. I den torra avslutningen anade jag en del jäst.

Det var första gången jag drack Nøgne Ø India Pale Ale, måste säga att det var en riktigt trevlig IPA.

3,8/5

Nøgne Ø Underlig Jul

Snart är det som bekant jul så det är lika bra att beta av ytterligare några julöl. Ett stycke Nøgne Ø Underlig Jul dracks igår.

Kan lugnt säga att ölet verkligen hade en helt egen smak.

Färgen var mycket mörk, dock inte helt svart. Det brunaktiga skummet såg fint ut, en skumhinna fanns hela tiden kvar under ölets era i glaset.

Doften var väldigt kryddig, mustig med mycket ingefära, muskot, bränd malt och något som påminde om brinnande träd. Fanns även andra dofter men det var inte särskilt lätt att urskilja vad det egentligen handlade om.

Tyvärr måste jag säga att smaken helt dominerades av ingefära, en krydda som jag har lite svårt för. Äter jag tex thaimat brukar jag undvika de rätter med en massa ingefära. Förutom ingefäran lyckades jag även känna kaffe, bitterheten var verkligen åt det brända hållet. Kroppen var medel, halten kolsyra inte alltför hög.

Nä i ärlighetens namn var ölet småjobbigt att dricka, knappt så att jag klarade hela flaskan. Något återköp blir det inte, ingefära är inte så roligt.

Helt klart det sämsta ölet från annars stabila Nøgne Ø som jag druckit förutom "Ut på tur" som var sliten.

2,7/5

Haandbakk

Äntligen var det dags att dricka HaandBryggeriets Haandbakk, en öl som jag länge velat smaka. En norsk sour ale pratar vi om, spännande. Ölet bryggdes i maj 2008 och har sedan dess legat och gosat till sig.

Mörkbrun vätska, det brunaktiga skummet var inte stort och lade sig snabbt.

Doften var intressant, de syrliga tonerna fanns där liksom dofter av ek, svarta vinbär, lakrits och vinäger. Kul doft helt klart, annorlunda.

Smaken var också kul men inte bara kul utan även god. Förutom syrligheten var lakrits det första jag reagerade på. Vinäger, mörka bär, russin och ek kände jag också. Undrar om jag inte också noterade en svag, svag rökighet, ja jag tror det. Kroppen var medel och vätskan ganska torr. Annorlunda och kul öl från Norge, balanserad och alkoholen (7,5%) kändes inte alls. Syrligheten var inte alls som hos en Cantillon, givetvis inte. Tyckte att den påminde en del om Rodenbach.

4/5

HaandBryggeriet Ardenne blond.

Åh vad härligt det är här uppe i Norden en dag som denna, några ynka plusgrader och regn hela dagen lång. Dessutom mörkt innan man ens hunnit kliva upp ur sängen för att fånga dagen.



Hursomhelst orkade jag inte vänta till ljusare och varmare tider utan var helt enkelt tvungen att prova Ardenne blond från norska HaandBryggeriet. Enligt Ratebeer är Ardenne en öl av typen saison, bryggeriet själva kallar ölet för en "sydbelgisk" öl.

Schysst utseende på ölet, ljusgul ganska grumlig vätska. Skummet var vitt och stort men försvann snabbt, dock var det hela tiden skumrester kvar på glaset. Vackert så!

Doften var både intressant och trevlig. Mycket kryddor, en del banan, jäst, kanske även en skvätt apelsin eller något åt det hållet. Alla dessa dofter ramades in av en viss arom av tvål eller diskmedel.

Smaken var fruktig och frisk. Påfallande humlebeska. Annars fanns det mycket av det som doften bjöd på även i smaken, smaken av "diskmedel" inte att förglömma. I ölet fanns en tydlig släktskap med belgisk witbier men just beskan var en liten extra knorr på det hela. Smaken var långt ifrån en vanlig lager, jag kan mycket väl förstå att en lager-pimplare har stora svårigheter med en smak som Ardenne blonde bjöd på. Själv tyckte jag om den, perfekt uppfriskande sommaröl som givetvis borde lanserats mycket tidigare i år på Systembolaget.

3,75/5

Nu har jag haft den stora glädjen att prova fem olika öl från HaandBryggeriet, alla har de varit stabila med fina betyg.

Odin’s Tipple 4,5/5
Dark Force 4/5
Ardenne Blonde 3,75/5
Norse Porter 3,75/5
Norwegian Wood 3,5/5

De nu aktuella Akevitt porter samt Haandbakk vill jag påstå att jag mycket gärna skulle vilja prova. Kanske får skicka någon till Norge för en liten inköpsrunda?

Eftermiddagsöl, Dark Force.

Efter en väldigt lång jobbhelg var jag sugen på något läskande, allra helst en humlebomb men då ingen lämplig sådan fanns att tillgå blev det istället en "Dark Force" från HaandBryggeriet. Dark Force anländer till Systembolaget i november så det var förstås lämpligt att prova den innan släppet. Är ju inte helt fel att på förhand veta om man skall köpa en flaska eller två.

Dark Force är förmodligen världens enda "Imperial Wheat Stout". I fredags drack jag eminenta Odin’s Tipple från samma bryggeri så det var förstås intressant att även prova Dark Force.

En rätt vacker syn då jag hällde upp ölet:



Vätskan var inte sådär extremt tjockflytande som de riktigt tunga pjäserna kan vara men fin ändå. Den bruna skummet lade sig fort. Väldigt mörk färg, ja dessa imperial stouter är verkligen små konstverk.

Rostade toner, en del kaffe och choklad. Mycket malt. En viss rökighet.

Vad gäller smaken så fanns där förstås kaffe och brända toner men även en viss sötma. Påminde lite om nötter, tyckte mig även känna svaga toner av vanilj. Trevlig bitterhet. Den relativt höga alkoholhalten på 9% kände jag inte alls, onekligen är det skillnad på öl och öl. Tror inte att jag skulle säga detsamma om en Arboga 10,2. Lustigt då man dricker öl, ibland dyker det upp väldigt intressanta smaker i munnen. Kanske är jag helt ute och cyklar men kände jag inte även en viss smak av kokos någonstans? Några direkta vetetoner var inte alltför lätta att urskilja.

Halten kolsyra var låg. Vätskan kändes ganska torr och lite tunnare jämfört med en "vanlig" Imperial stout. Jag vet inte om det är vetet som bidrar till det? Eftersmaken bjöd på en hel del choklad, en icke söt sådan.



HaandBryggeriet bevisar sig ännu en gång, jag tycker verkligen om deras öl. Dark Force kommer att kosta 48,90 på Systembolaget, jag kommer garanterat att köpa några buteljer.

Betyget blir stabila 4/5.

Tidigare har jag druckit Nøgne Ø Havrestout, Dark Force är en bra bit godare. Tyngre och mer smakrik.

Mycket goda Odin’s Tipple.

Blev inte så lite nyfiken efter att för en tid sedan ha läst Schnille och Schmaks hyllning till Odin’s Tipple. Tvekade lite om jag skulle öppna flaskan som jag fått av Eddan. Han köpte den på Vinmonopolet i Oslo för 77 NOK.

Öl är till för att njutas så det var bara att ta av kapsylen, sedan väntade en mycket trevlig stund tillsammans med ölet.

Det var en härlig, kolsvart ganska tjockflytande (dock ej som de allra tjockaste motoroljorna) vätska som rann ut ur flaskan. Verkligen en fin syn om man som jag är lite svag för svarta drycker. Skummet var inte alls stort och väldigt brunt.

Till en början var inte doften alltför stor, en del kaffe, choklad samt lakrits. När vätskan blev varmare blev det mer doft. Bränd malt, soja samt en viss "vinositet" skulle jag vilja påstå.

I ärlighetens namn blev jag lite lätt chockad eller iallafall förvånad över smaken, hade inte väntat mig att ölet skulle vara syrligt. Ok, vi snackar förstås inte om Cantillon men där fanns ändå en trevlig syrlighet samt en massa tjärpastill och salt. Nästan så att jag ville börja sjunga "Till havs", men Jussi gör det bättre så jag lät bli. Vidare tyckte jag mig finna en del läder samt rök i smaken, verkligen spännande! Undrar om det inte även fanns lite körsbär där någonstans?

Väldigt mycket malt i ölet, fint balanserat. Vätskan klibbade ej fast i munnen däremot var det trevligt att slicka sig om munnen, där fanns det en massa smak. Fylligt öl, absolut. Visst kände jag att ölet var rätt starkt (11%) men det var aldrig någon irriterande känning av alkohol. Förvånansvärt lättdrucken trots styrkan och karaktären.

Helt klart en väldigt god öl som bör provas om ni får chansen. HaandBryggeriet överraskar mig hela tiden, verkligen skoj att några av deras öl hittar hit i november tackvare Brill & Co.

Högt betyg: 4,5/5

Som lite kuriosa läste jag först Odin’s Tripple, men Tipple ska det förstås vara. Vi snackar om en mycket trevlig Imperial stout. Heja Norge!



Tråkigt är det att missa ölbloggarträffen i Stockholm imorgon, istället ska jag jobba hela helgen. Nåväl, Nacka närmar sig.

Underbara Bergen.

I vanlig ordning skriver jag en liten reserapport, denna gång handlar den om vackra Bergen där jag tillbringade ett par trevliga dagar tillsammans med storasyster. Norge håller helt klart på att segla upp som min nya världsetta vad gäller favoritländer. 2007 besöktes Tromsö, förra Svalbard och i år alltså Bergen. Får se om det blir någon besök även nästa år, kan säga som så att Lofoten och Kirkenes lockar.



Resan till Bergen bokades direkt i juni då SAS släppte Eurobonusbiljetter för halva priset mot det normala. 6000 poäng i ekonomiklass, ni som har koll på Eurobonus vet att det är ett ytterst förmånligt pris. Passade på att "lyxa" till det genom att boka resan i Economy Extra, då ingår mat/dryck plus att man får använda Fast Track genom säkerhetskontrollen, det sistnämnda är förstås väldigt trevligt om det är långa köer på flygplatserna. Såg att SAS just nu har en kampanj där man i september flyger två för priset av en till Europa. Bryssel för 1995 t/r för två personer är väldigt billigt, jag har hört att det finns mycket god öl i Bryssel.

För att komma till Bergen flög vi via Trondheim, lite onödigt kan tyckas men då man reser med bonuspoäng är det inte alltid den mest logiska rutten som man får välja. För egen del spelar det ingen roll, eller det är snarare tvärtom för mig. Ju fler flygningar desto bättre, ja jag älskar att flyga.




Efter att vi checkat in på Radisson SAS Royal Hotel i Bergen åt vi en enkel lunch, sedan tog vi Fløibanen upp till berget Fløyen, 320 meter över havet. Utsikten därifrån var förstås häpnadsväckande vacker. 70 nok kostade en biljett t/r.




Väl nere på fast mark igen ägnade vi eftermiddagen åt att flanera omkring på Bergens vackra gator, ja staden är verkligen högst förtjusande. Jag kommer alltid att gilla städer som ligger vid havet extra mycket. Dessutom gillar jag det faktum att Bergen hade en levande hamn, både stora fartyg och en massa fritidsbåtar.





Är man i Bergen får man inte missa Fiskemarknaden, ja den ligger väldigt centralt så den går inte att missa hur man än försöker. En trevlig och enkel lunch åt jag där en av dagarna, en mixsallad med mycket gott från havet. Så mycket färskare kan det ej bli.






Nästa dags stora höjdpunkt var den fyra timmar långa Fjordturen med "White Lady". Turen kostade 440 nok per person, väl värt pengarna tycker jag. Under resan fick man se Bergen från vattnet, många samhällen längst kusterna plus förstås majestätiska fjordar. Ok, Geirangerfjorden mfl är mäktigare men även utanför Bergen är det vackert så att det nästan gör ont.







Som lite bonus anlände ett av Hurtigrutens fartyg då vi återigen var framme i Bergen efter fjordturen. Hurtigruten skulle jag gärna åka med, den klassiska 11-dagars. Wow!




Efter fyra timmar till sjöss blir man lite lätt mosig, särskilt efter att under hel turen suttit och njutit ute på fördäck. Väl tillbaka på hotellet somnade jag rätt fort, syrran trodde att det var tennis på tv men det var visst bara jag som snarkade lite. Hotellets sängar var väldigt sköna, i övrigt hamnar hotellet ganska långt ner bland de ungefär 30 olika Radisson jag bott på. Rummet var litet samt lite slitet. Vid frukosten saknade jag en del "givna" saker som alltid brukar finnas. Läget vid Bryggen var förstås lysande, liksom att flygbussen hade sitt stopp precis utanför dörren. Stabilt trestjärnigt skulle jag vilja säga och inte fyrstjärnigt som den officiella rankingen är.



Efter den sköna tuppluren var jag åter redo för att bege mig ut på stan, siktet var inställt på Pingvin, en restaurang med prisvärd inhemsk mat. Norska köttbullar åt jag, de kostade 129 nok. Överlag är Bergen dyrare än Stockholm, men skillnaden är inte häpnadsväckande stor. Det som är märkbart dyrare är läsk, choklad och chips. Men egentligen är det bara bra om man nu tänker på folkhälsan. Hur som helst smakade köttbullarna stabilt.




Jag har redan tidigare skrivit om resan höjdpunkt vad gäller öl, men det kan vara värt att nämna det igen. Ægir India Pale Ale smakade verkligen gott inne på Kontoret.



Det var en alldeles för underbar kväll utan ett moln på himmelen för att bege sig mot hotellet, alltså strosade vi omkring och tittade på folk och bara njöt av livet. Glass åts, dryck intogs på klassiska Bryggen.





Nästa dag var det dags att flyga hem. Vi han dock knalla omkring i några timmar samt äta lunch i form av pizzabuffet där man fick äta så mycket man orkade för 99 nok, det var riktigt prisvärt.



Har ni läst ovanstående och tittat på bilderna förstår ni nog att Bergen är en stad som jag blev mycket förtjust i. Ett par dygn var gott om tid då staden inte är så stor, ungefär 250000 invånare. Många turister nu på sommaren, men det var aldrig något direkt trängsel, inga problem att bara kika in på de restauranger och barer som man ville besöka. Apropå restauranger och barer, det fanns många olika sorters sådana i Bergen. Det är alltid trevligt då det finns något för de flesta smakriktningar. Helt klart anbefaller jag er att besöka Bergen!

En goding, resten Kalle Anka.

Blev några öl i Bergen även igår. På Rema 100 handlade jag en Ringnes Skjærgårds Pils, hade inga förväntningar alls på den men tänkte att det kan vara bra att ha något på hotellrummet. Mini-baren var löjligt dyr så det var inte att tänka på.



Gul färg med ett snudd på obefintligt skum. Såg inte direkt inbjudande ut. Doftade nästan ingenting, möjligtvis svagt av humle, bröd och aluminium. Mycket vattnig smak med inslag av bröd, jäst och burk. Eftersmaken var imponerande liksom den härlig bitterheten, nejdå jag skojar bara. Ännu en meningslös produkt! 0,75/5

Öl nummer två dracks till maten på mycket sympatiska restaurang Pingvin. De hade runt 25 olika öl, jag fastnade för en som jag tidigare ej druckit. Det borde jag inte ha gjort.



IPA lät trevligt, men tyvärr var det en på blygsamma 3,5%. Men, men har man beställt så är det bara att stå sitt kast. Green King IPA var ingen höjdare den heller. Bärnstensfärgad med ett skum som inte var så stort. Tämligen svag doft av karamell, malt och kanske lite smör. Tunn och vattnig, någon humle letade jag förgäves efter. Fanns en del smak av karamell, småkakor och blommor. Inte mycket till eftersmak på denna heller. Tråkig! 1,75/5



Efter kvällsmåltiden hamnade vi på Kontoret, Nya Dickens pub. De hade många olika whiskysorter men även många öl. Egentligen hade jag velat prova Nøgne Ø Lambic, men det fanns inte i Bergen, dock i Oslo för någon vecka sedan. Istället ville jag prova någon annan norsk öl jag tidigare ej druckit. Valet föll på en Ægir India Pale Ale. Ægir Bryggeri kände jag inte till sedan tidigare, de öppnade visst 2007. 92 NOK, dvs ungefär 112 SEK för 0,5 liter.



Måste säga att det var en god investering. Lite lätt grumlig orangeröd färg, skummet var rätt stort och fluffigt. Skumresterna hängde kvar länge på glasets insida. Ölet doftade trevligt av ananas, grape, melon och en del såpa. Aaaah, äntligen en inbjudande doft! Smaken innehöll ungefär detsamma som doften, bitterheten var helt klart trevlig och ölet kändes balanserat. Kroppen var över medium, kul att ha vätskan i munnen. Eftersmaken satt i länge. Mycket skoj att dricka en god norsk öl från ett annat bryggeri än de två "vanliga", Nøgne Ø och HaandBryggeriet.

4/5 blir det i betyg.

Det var en magisk kväll i Bergen igår, inte ett moln på himmelen och riktigt varmt för att vara Bergen. Det kändes för tidigt att bege sig mot hotellet så det fick bli en öl på smått legendariska Bryggen. Bryggen är ju ett område där det finns många turister, alltså var det ingen större överraskning att ölen som serverades på de olika ställena inte var direkt skoj. En stackars Rignes Pilsener drack jag.



Ibland undrar man vad det egentligen är man håller på med? Varför slösa pengar på något man vet att man inte kommer att uppskatta? Ok, ok det var en vacker kväll. Ringnes Pilsener var inte vacker. Tråkig, brödig, metallisk. Ja ni vet hur det är. Så otroligt vattnig och tunn öl att man undrar hur lyckas de egentligen. Tror att jag gav Hansa Pils 0,75, ja den var ju riktigt rutten. Denna får samma betyg, ärligt talat orkar jag inte bry mig.

På hemvägen idag med SAS från Oslo satt jag i Economy Extra, då ingår mat och dryck ombord. Det var för bloggens skull jag drack en Spendrups Export 5,0. Tyvärr har jag ännu inte åkt med ett flygbolag som haft någon riktigt god öl ombord.



Spendrups Export var ingen höjdare den heller, trots att den intogs på hög höjd. Smakade svagt av grönsaker, lite metallisk. Tunn och vattnig förstås. Ja, ska vi säga att en etta i betyg klingar vackert?

Kanske är jag väl hård i mina omdömen, men eurolager är verkligen inte min grej. Ber om ursäkt om jag retar upp någon, men detta är faktiskt mig blogg alltså skriver jag precis vad jag vill. Ibland är det inte fel att att säga vad man verkligen tycker.

Två Nøgne Ø samt Hansa Pils.

Befinner mig just nu i Bergen tillsammans med storasyster, en högst förtjusande stad och syster.



Tidigare idag började jag ölpimplandet i Norge med en Hansa Pils. En öl som jag redan nu glömt bort, ja det var verkligen en tråkig och smaklös öl. Jag blev lite lätt provocerad av hur dåligt den smakade. Fanns lite bröd i smaken, men ingen eftersmak och ingen doft värd att minnas. En riktigt dålig blasköl. 0,75/5



Dagens andra öl intogs på Henrik øl og vinstove, ett unikt ställe på det sättet att de inte spelade någon musik. Utbudet av öl var inte fy skam. Kändes rätt att i Norge dricka en öl från Nøgne Ø, särskilt en rackare jag tidigare ej druckit, i detta fallet en Amber Ale.



Mörkbrun färg på ölet, grumlig (ungefär som ett dike i Indien) och en del partiklar. Skummet ganska litet men det bildades rester på glaset. Smakade lite järn, en hel del choklad, kaffe och karamell. Fanns även en viss fruktighet. Halten kolsyra var medel liksom fylligheten. Beskan mild, IBU på 30. Inte alltför spektakulär dock klart drickbar och ljusår över den urtrista Hansan som dracks tidigare på dagen.

Betyg? Ja, ska vi säga 3,25/5. Kostade 89 norska kronor.

När jag ändå satt där var det lika bra att beställa en till öl från Nøgne Ø som jag tidigare ej druckit, nämligen deras Havrestout. Den kostade 82 norska.



Svart färg, och ett brunt skum som låg kvar en stund. Doftade lite frukt men främst svagt av bränt malt och rök. Smaken var inte alltför imponerande, nä tämligen beskedlig. Brända toner, en del choklad och kaffe. Rätt tunn avslutning. Bryggeriet själva skriver att denna stout är ganska "enkel", ja en stout för nybörjare eller för folk som inte är vana vid att dricka mörk öl. Det kan jag hålla med om, svår det var den inte utan rätt mild dock inte helt rutten, utan hygglig trots allt.

3/5

Kvällens två öl från Nøgne Ø tillhör definitivt inte bryggeriets bästa, men som alltid är det kul att ha testat öl man tidigare ej druckit.

Norwegian Wood från HaandBryggeriet.

Egentligen hade jag tänkt spara flaskan ett tag men ibland vinner nyfikenheten så den dracks igår.



Norsk öl dricker jag verkligen inte varje dag, öl från Nøgne Ø avnjutes förstås då och då men i övrigt är det tunt. HaandBryggeriet tycks vara ett trevligt litet bryggeri som brygger sina öl långt ifrån industriölens jättefabriker. De brygger sina öl enligt gamla norska ölbryggartraditioner.

Norwegian Wood är en ale som innehåller rökt malt samt enbär. Det låter ju rätt spännande eller vad säger ni?

Vätskan är kopparfärgad och skummet stort. Doften innehåller rök men inte så mycket som jag hade förväntat. Lite bacon och citrus fanns där också. Det är ingen doft som tar över rummet utan den är ganska diskret.

Smaken var inte heller som jag trodde, ganska svagt rökig. Ganska söt med tydliga inslag av frukt och bär. Tyckte mig även känna en viss smak av tvål eller iallafall något kemiskt. Avslutningen var tämligen torr med en ganska mild bitterhet. Kroppen var rätt tunn.

Inte då dum, men vill jag ha en tyngre rököl väljer jag något från Bamberg nästa gång. Norwegian Wood är helt ok men inte så spännande, ja så skulle jag vilja beskriva den.

Betyg: 3,5/5

Blir kul att prova ett par andra öl från HaandBryggeriet, skoj också att fyra öl från dem hittar till Systembolaget senare i höst.

Nøgne Ø Sahti

Igår provade jag Sahtin som Dugges och Nøgne Ø gemensamt skapade hösten 2008. De bägge bryggerierna brygger stabil öl så det var med en rätt stor nyfikenhet jag drog av kapsylen på flaskan.

Sahti är en traditionell och väldigt ovanlig finsk öltyp som folk brygger hemma. Det finns även ett antal sahti som bryggs kommersiellt av bryggerier. 2002 fick Sahtin EU:s särartsskydd, det innebär att sahti får tillverkas i vilket EU-land som helst men det måste göras enligt den traditionella metoden för att få kallas för sahti. Dugges/Nøgne Ø kallar sin sahti för "sahti reinvented" och nog är det en spännande blandning av råvaror de bjuder på. Förutom råg, vete, malt och humle innehåller ölet enris från Norge, malört från Sverige, ljunghonung från Telemark samt jäststammar från Belgien, Storbritannien och Tyskland. Tacka vet jag globaliseringen!

Då jag hällde upp ölet bildades ett stort och väldigt inbjudande skum som ganska sakta behagade att sjunka undan. Ölet hade en grumligt brunaktig färg.

Måste säga att ölet doftade trevligt, en söt och frisk doft. Honung och jäst kom jag först att tänka på. På något sätt doftade ölet även lappländsk vildmark, nu låter det kanske väldigt dramatiskt men det är enbarren antar jag. Inte för att jag varje dag doftar på enbarr, men min morfar var makalös på att röka fisk, han använde alltid enbarr som krydda. Fick lite vibbar av det då jag doftade på ölet.

Vad ska man då säga om smaken? Honung förstås, ja väldigt mycket honung smakade det. Ölet smakade också lite skog, hur ofta man nu äter skog. Men det är enbarren som ville ha uppmärksamhet. Ölet kändes fylligt i munnen. Ölet gav även en del belgiska vibbar tackvare jästen. Även en viss örtighet infann sig.

Eftersmaken var mjuk och behaglig, någon direkt beska kände jag ej däremot en viss hetta från alkoholen. (11%)

Trots mina finska rötter är jag osäker på om jag någonsin smakat en äkta sahti, mycket pinsamt att inte ha koll på det. Vad jag förstått är denna sahti inte en äkta sahti, dock ett trevligt öl på många sätt. Riktig sahti är en färskvara, Dugges/Nøgne Ø:s har bäst före stämplad till september 2013.

Betyg: 3,75/5