Öl i Helsingfors, dag 1.

Från Tallinn är det smidigt att ta färjan till Helsingfors, det går en massa turer varje dag. Jag valde att åka med Eckerölinjens M/S Finlandia. Turen den tog ungefär 2.5 timmar, vädret var fint så näsan den blev fint röd. Drack ingen öl på överfarten men det var en hel del folk som gjorde det samtidigt som de njöt av klassiska finska hits blandat med några utländska inslag. (tyckte mig höra en låt av Håkan Hellström, bara en sådan sak)

Helsingfors hade jag skamligt nog inte besökt sedan oktober 2013. Finland upplever inte riktigt samma explosion av småbryggerier som i Sverige men under vistelsen kom jag ändå att stifta bekantskap men ett flertal nya bryggerier. En del nya ölställen hade också dykt upp i Helsingfors.

Då jag gillar att gå så gick jag från Västra Hamnen till Scandic Marski, samma hotell som jag bodde på senaste gången. Läget är suveränt på Mannerheimvägen men rummen är små och i behov att en rejäl uppfräschning.

Började med att besöka en butik som låg i närheten av hotellet, Pien. Det är en ölbutik som säljer öl upp till 4.7%, de har en mängd okända öl från lika okända finska småbryggerier. Blev väldigt glad över att hitta öl från min pappas finska födelseort, Uleåborg. Servicen var mycket vänlig och det var kul att prata en stund om skillnader mellan finska och svenska ölregler. Ölskatten i Finland är hög vilket märktes på priserna som var högre än i Sverige. (det verkar som att Finland har de högsta ölskatterna i hela EU)

Lämnade flaskorna på rummet och knallade sedan mot BrewDog Helsinki som öppnade 2014. Det visade sig vara en väldigt fin lokal som var större än de bägge barerna i Stockholm.

Var lite dåligt med finsk öl på fat så jag drack ett par Mikkeller som jag inte druckit tidigare, Mikkeller Astley's Northern Hop Lager och Mikkeller All Other Pales Ale. Den sistnämnda var den bästa av de två, läskande med en rätt trevlig fruktighet. Prismässigt kändes stället aningen dyrare jämfört med de svenska barerna. Kanske borde någon starta ett ölparti i Finland och försöka få till en sänkning av ölskatten?


Då jag var i Helsingfors 2013 hade Bryggeri Helsinki öppnat några månader tidigare. Denna gången var det fler besökare, särskilt turister då stället ligger väldigt nära både klassiska Salutorget och Helsingfors Domkyrka.

På Bryggeri Helsinki såldes ölen i olika storlekar, jag nöjde mig med tre glass om 0.2 liter. Helsinki IPA tyckte jag mest om. Blev även en flaska Maku Saison som var ok men inget spektakulärt.

Hade en liten tanke om att besöka några ställen som jag inte besökt under tidigare vistelser i Helsinki. Ett sådant var Bier-Bier som låg typ fem minuter från hotellet. En rätt intressant layout på det stället, tre rum i fil men baren längst in. Mörka träpaneler ramade in det hela. Stället var rätt populärt för afterwork verkade det som. Det är en av anledningarna till att jag de senaste fem åren haft semester i augusti, det är alltid kul att se kostymnissarna dricka en öl eller två när man själv har shorts och t-shirt.

En estnisk Sori Yes IPA blev det. Fatutbudet var ok men blir man sittandes länge lär man hellre ägna sig åt flaskutbudet som var bra.

Förbi hotellet och runt 10 minuter åt andra hållet låg St Urho Pub. Vem som gett namn åt puben var inte svårt att lista ut då man redan utanför möts av en skylt på Finlands legendariska president Urho Kaleva Kekkonen. I Finland är legenderna många om hans bravader, särskilt om hans förmåga att tåla vodka som både knäckte och imponerade på de härdade hökarna i Kreml.

Gillade St Urho Pub redan då jag klev in, inte så mycket för utbudets skull men för den sköna känslan av vardagsrum. Publiken bestod av vanligt folk och samtalen fördes i normal ton.

Som avslutning på en trevlig dag blev det ett par bägare på Villi Wäinö som låg precis runt hörnet från hotellet. Besökte stället första gången 2010 och redan då hade de bara finska öl på fat. (och flaska)

Ett trevligt ställe som var ganska så populärt en tisdagkväll i augusti. Noterbart är att de har en bastu som går att hyra om man känner för det. Vore kanske något att göra om man besöker stället på vintern. Nu på sommaren räcker det fint med värmen som den är. Kippis!

Helsinki, måndag

Då var det dags att skriva några rader om gårdagens ölrelaterade äventyr i Helsingfors. Alkos flaggskeppsbutik i Arkadia. Butiken ligger väldigt centralt med längre öppettider än de svenska systembolagen. Rent och snyggt var det, helt klart ett trevligare intryck jämfört med systembolagets butiker. Köpte inte alltför många flaskor men dessa blev det i alla fall:



Bland annat tre från Weihenstephaner som jag tidigare ej druckit, Pilsner, Korbinian samt Kristall Weissbier.



Efter att ha dumpat flaskorna på hotellrummet var det dags för dagens första öl. Vi bestämde oss för att besöka Villi Wäinö, eller Willy Wonka som grabbarna behagade att säga. Deras finska är verkligen usel.



Villi Wäinö visade sig vara ett trevligt ställe med fokus på finska öl men de hade även en del annat.



Han som serverade oss var kunnig och gav rekommendationer. Jag valde som första öl Huvila Pale Ale.



En god öl helt klart. Stabil fruktighet och en fin beska. Väldigt läskande i den 30-gradiga värmen.

Ställets husöl, Huvila Villi Wäinö Onni läskade också fint i värmen. Bitter är inte min favoritstil vad gäller öl men den var helt ok.

Senare på kvällen åkte vi tunnelbana i runt 20 min till förorten, Olutravintola Pikkulintu var vad vi hade siktat in oss på. Åker man till Pikkulintu stiger man av vid stationen som heter Puotila/Botby gård. Går ut vid entrén i tågets riktning och går sedan 3-4 minuter till baren.



Verkligen bisart att hitta ett ställe av oss så hög klass mitt i ett inte alltför spännande bostadskvarter. Byggnaden som Pikkulintu fanns i såg ut att ha överlevt trots dåliga odds. Bränslet tog slut i rivningsmaskinen? Det luktade verkligen landsbyggd över stället. Ett fullkomligt magnifikt ställe!



På söndagen drack vi en Cantillon på One Pint Pub som enbart säljs där, på måndagen var det dags att göra det på Pikkulintu. Det är ju fantastiskt att man kan hitta en extremt ovanlig Cantillon på ett ställe som Pikkulintu, i ärlighetens namn får jag inte riktigt ihop den ekvationen, hur är det möjligt?



Cantillon Pikkulinnun Viskilambic gjorde mig inte besviken, en väldigt trevlig oblandad lambic. Mycket vinäger och fatkaraktär i doften liksom i smaken. Inte extremt syrlig utan behaglig med en fin fruktighet. Mycket torr med en fin eftersmak. Inte direkt komplicerad men väl värd priset, 14 EUR för 37,5 cl. Har ni vägarna förbi, slå till! Det lär inte finnas så många flaskor kvar då det bara gjordes 192 stycken.

Pikkulintu hade många intressanta öl, bland annat några från Slottskällans som inte säljs i Sverige. Jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att prova Nelson, de gamla etiketterna är verkligen tjusiga. Det fanns inte bara en massa öl utan även 300 olika whiskysorter. Tänk om det fanns ett ställe som Pikkulintu "långt" ute i förorten i Stockholm? Det vore magnifikt! Ett härligt ställe med mycket karaktär och sköna lirare som gäster.




Ok, det var inte världens roligaste öl men heller ingen katastrof. En tämligen vanlig lager med bröd, malt och allt det där ni vet. Kostade 6 EUR för en flaska på 50 cl.

Sista ölet på Pikkulintu blev en Plevnan Siperia Imperial Stout, en öl som får fina betyg på olika betygssidor.



Det var en vacker syn att se bartendern hälla upp ett glas, sådär härligt svart tjockflytande vätska. Ack bartender vad han fick jobba, lätt virrig det var han inte så konstigt då det var nästan som en bastu inne i lokalen. Jag kan bekräfta att Siperia är en mycket god imperial stout, det är skönt att veta att det görs fin öl även i Finland. Det handlar inte bara om Koff, Lapin och alla de där trista sakerna.

Siperia var väldigt humlig för att vara en Imperial Stout, härliga brända toner och mycket espressokaffe. 0,4 liter för 6,50 EUR.

Nöjda med vårt besök återvände vi till hotellet, i kylen där fanns en flaska Finlandia Sahti, denna mytomspunne dryck. (nåja)



Det var första gången som jag drack en äkta finsk Sahti. Det var tur att vi var fyra som delade på flaskan som var på 0,75 cl ty drycken var mycket söt. Smaken och doften påminde en hel del om witbier och veteöl, kryddor och banan. Ingen kolsyra, inte balanserad, en märklig dryck som det var kul att ha provat. Vi får se när det nästa gång dricks Sahti.

Trott eller ej men fortsättning följer.