fredag 31 juli 2009

Laitilan Kukko stark pils samt mormors bullar.

Som en värdig liten avslutning på arbetsveckan åt jag nyss ett par bullar som min mormor bakat. Till dem drack jag en Laitilan Kukko stark pilsner.



Bullarna var lika goda som alltid, vill nog påstå att min mormor bakar världens godaste. Det ni kära läsare!

Pilsnern var inte helt fy skam. De finska öl jag druckit tidigare har väl inte direkt imponerat, denna hade lite mer karaktär utan att för den delen vara spektakulär.

En klar, guldaktig färg. Rätt stort fluffigt skum som försvann ganska fort. Gräs, bröd och en viss sötma i doften.

Smaken innehöll förutom en viss maltighet bröd, lite grape och honung. Kroppen var rätt svag, medium kanske. Eftersmaken inte alltför imponerande. Nåväl, är man lite småseg spelar det inte alltid så stor roll vad man dricker, denna var ok ikväll.

2,5/5

torsdag 30 juli 2009

Godingar efter jobbet.

Ytterst spontant blev det några öl efter jobbet igår tillsammans med en kollega, första vattenhålet som besöktes var Bishops Arms på Vasagatan. Där drack jag en Dale's Pale Ale från Oscar Blues.



Verkligen en mycket god öl! Färgen typ orange och lite grumlig. Rätt stort skum som lämnade rester på glaset. Härlig humlerik doft, mycket grape.

Skön smak med mycket frukt och en hel del sötma. Grape, lite smörig känsla samt en trevlig eftersmak med en angenäm bitterhet. Skön känsla på vätskan. Helt klart en mycket trevlig öl, Oscar Blues är stabila. 4,25/5

Därefter hade vi tänkt besöka Duvel Café, men då de hade sommarstängt blev det inget av det besöket, istället hamnade vi på Monks Café på Sveavägen, ett ställe jag tidigare ej besökt. Rätt otroligt egentligen att jag inte gjort det men Monks har jag alltid haft en lite skeptisk inställning till.

På Monks provade jag en Slussvaktaren från Strömsholms Brygghus.

Slussvaktaren är en American Pale Ale, en stabil sådan. Marknadsförs som en "törstsläckare" det är något jag verkligen håller med om. Rödorange färg med ett rätt stort skum. Humlig doft med citrus och gräs, även en hel del jäst.

Fruktig och medelbitter smak, mycket citrus och ananas i smaken, även lite marsipan? Bröd och karamell fanns där också. Påtagligt torr avslutning. På det hela en trevlig törstsläckare med betydligt mer karaktär än det vanliga standardblasket som de flesta envisas med att beställa in år efter år. 3,25/5



Som en liten nätt avslutning på aftonen delades på en flaska Goose Island Bourbon County Stout. Den var lika fantastisk som tidigare, verkligen en underbar öl. Älskar den tunga, svarta oljan som finns i flaskan. Så skoj då ölet direkt tar kommandot i käften. En av mina favoriter!

onsdag 29 juli 2009

Monteith’s Doppelbock Winter Ale

Kunde inte hålla mig igår kväll efter en hel dag ute på landsvägen, en Monteith’s Doppelbock Winter Ale fick det bli. Så vitt jag vet är det första ölet från Nya Zeeland som jag druckit. Väldigt söt flaska måste jag säga, vacker äldre stil på designen.



Färgen på ölet var mörkbrun, ungefär som Coca Cola. Skummet fluffigt och lade sig ganska snabbt. Doften innehöll lite karamell och en släng av något sötare, typ som kola. Lite kaffe fanns där också, eller iallafall något bränt. Ingen enorm doft som tog över hela rummet.

Smaken, ja den var inte heller sådär jätteintensiv utan ganska lagom. Normalt sätt kanske man kan förknippa en färsk vinteröl med lite mer tyngd. En hel del söt malt i smaken liksom karamell, kaffe samt mörk choklad. Avslutningen bjöd på en mild bitterhet. Munkänslan var lite tunn.

Klart mycket bättre än vanlig, trist lageröl men kanske hade jag hoppats på lite mer känsla och darr. Drickbar, absolut men ingen killer.

3,25/5

tisdag 28 juli 2009

Ännu fler gåvor, denna gång från Suomi.

Tidigt imorse, ja redan vid 08.15 flög jag till Umeå. Där mötte jag upp mor och far som kom bilandes från vackra Tornedalen. Med sig i bagaget hade de några öl från Finland. Jag ville helt enkelt se till att ölen transporterades hem på ett säkert sätt.



Ett par av ölen har jag druckit tidigare, de mest intressanta på förhand är de två rökölen, Prykmestar Savu samt Karhu Korpisavu.

Rökölen känns gjutna till bastubad samt korvgrillning, återstår att se om så kanske är fallet.

Har varit några trevliga dagar på sistone då det trillat in öl från olika håll, sådant uppskattas förstås innerligt.

måndag 27 juli 2009

Ett par långväga gåvor.



Fick idag ett par öl som färdats långt, nämligen från Perth i Australien. Tack kära storasyster och svåger för att ni köpte med er de rara flaskorna.

Australiensisk öl dricker jag verkligen inte ofta så det blir skoj att smaka Little Creatures Pale Ale. Öl från Nya Zeeland dricker jag ännu mer sällan, ja skall jag vara helt ärlig är jag osäker på om jag någonsin druckit öl från Nya Zeeland. Därför ska det förstås bli mycket intressant att smaka Monteith’s Doppelbock Winter Ale. Aldig fel med en färsk vinteröl såhär i sommaren, som vi alla vet är det vinter på det södra halvklotet just nu.

fredag 24 juli 2009

Norwegian Wood från HaandBryggeriet.

Egentligen hade jag tänkt spara flaskan ett tag men ibland vinner nyfikenheten så den dracks igår.



Norsk öl dricker jag verkligen inte varje dag, öl från Nøgne Ø avnjutes förstås då och då men i övrigt är det tunt. HaandBryggeriet tycks vara ett trevligt litet bryggeri som brygger sina öl långt ifrån industriölens jättefabriker. De brygger sina öl enligt gamla norska ölbryggartraditioner.

Norwegian Wood är en ale som innehåller rökt malt samt enbär. Det låter ju rätt spännande eller vad säger ni?

Vätskan är kopparfärgad och skummet stort. Doften innehåller rök men inte så mycket som jag hade förväntat. Lite bacon och citrus fanns där också. Det är ingen doft som tar över rummet utan den är ganska diskret.

Smaken var inte heller som jag trodde, ganska svagt rökig. Ganska söt med tydliga inslag av frukt och bär. Tyckte mig även känna en viss smak av tvål eller iallafall något kemiskt. Avslutningen var tämligen torr med en ganska mild bitterhet. Kroppen var rätt tunn.

Inte då dum, men vill jag ha en tyngre rököl väljer jag något från Bamberg nästa gång. Norwegian Wood är helt ok men inte så spännande, ja så skulle jag vilja beskriva den.

Betyg: 3,5/5

Blir kul att prova ett par andra öl från HaandBryggeriet, skoj också att fyra öl från dem hittar till Systembolaget senare i höst.

torsdag 23 juli 2009

Trevliga gåvor från Norge.

Fick några intressanta flaskor av Eddan igår, han köpte dem i Norge i förra veckan.



HaandBryggeriet vet jag inte så mycket om så det blir förstås intressant att smaka dessa öl. De löjliga norska alkohollagarna innebär att bryggeriet ej får skriva om sina öltyper inte får de heller visa etiketter på hemsidan. Vill man läsa om ölen får man vackert ta en titt på deras hemsida som är skriven på engelska.

onsdag 22 juli 2009

Liveblogg med bla Saison D’erpe-Mere



19.40 Sitter som bäst och klappar mig på magen på Silenzis balkong, en riktigt trevlig bit mat har precis inmundigats. Grillad lammfärsbiff med rosmarinpotatis i ugn.

Före maten delade vi på en flaska Lindemans Apple, den var lika läskande som alltid. Till maten drack vi en flaska Saison D’erpe-Mere, en öl som inhandlades i vintras.

Kändes som att det kunde passa rätt fint med en Saison ikväll. Fin ganska ljus bärnstensaktig, lätt grumlig färg på ölet. Då flaskan öppnades var det lite tryck, ja det är tur att det fanns hushållspapper i närheten. Skummet var stort och fluffigt, ölet såg verkligen trevlig ut i glaset.



Rätt trevlig frisk doft, kryddor och apelsin tyckte jag mig känna. Smaken var inte alls dum den heller, fruktig och med en viss syrlighet. Apelsin, kryddor och jäst. En fin sommaröl kan man nog säga. Synd att jag inte köpte fler flaskor, denna skulle jag gärna dricka igen.

Betyg: 4/5

Ryktet på stan säger att farbror Eddan är på ingående, undrar om han har något gott med sig? Annars har vi en del pjäser i kylen, bla en flaska Stone Russian Imperial Stout. Lite vila på stället, sedan är det dags för nästa öl. Jag ber om att få återkomma.

20.28 I väntan på bättre tider dricks just nu en Nils Oscar God Lager. Länge sedan jag drack en sådan. Rätt ok men inget öl man får glädjetårar av. NO:s Kalasöl gillar jag mycket, kom på att det är mycket länge sedan en sådan också dracks.

21.07 Hällde precis upp en Aventinus. Skummet bara forsade ur flaskan, tog lång tid innan läget stabiliserade sig. Bäst före är februari-09, tycker nog att den inte smakar riktigt likadant som i vintras. Söt och mustig kan man lugnt säga. Klart drickbar. Tämligen syrlig, svarta vinbär. Aventinus smakar inte som en vanlig veteöl, inte alls lika somrig. Tyngre och med en annan sorts sötma.

21.19 SMS från Eddan, han är på ingående. En slurk Aventinus skall jag spara till honom.

21.43 Eddan tycker om Aventinus. Kola och så påminner den lite om portvin tycker han.

22.04 Man vet att kvällen är lyckad då gamla Youtube-godingar tittar fram.

22.14 Silenzi kollar på gamla Silenzi-mål på tuben, Eddan och jag är mer intresserade av vad vi nu har i glaset, nämligen Stone Russian Imperial Stout.



22.24 Vilken underbar doft på Stone Russian Imperial Stout! Verkligen kärlek!

23.15 Sitter fortfarande med Stone, jädrans vilken god öl. Såg att jag förra gången gav 4,25, nu skulle jag vilja ge 4,5 i betyg. Snart blir det en whisky som avslutning på kvällen.

23.29 Dags för en whisky nu, får se vad Silenzi bjuder på. Hoppas att det blir en stor rackare!

23.33 En Dalmore blev det, typ 7 cl i glaset så här snålas det ej.

23.41 Nu stänger jag ner datorn, ska sitta och smutta på whiskyn. Buona notte!

tisdag 21 juli 2009

Tisdagsöl i form av en Columbus.

Senaste ölet jag drack var i måndags i förra veckan, dvs över en vecka sedan. Ibland blir det bara så. I helgen var jag tex i Göteborg utan att dricka en droppe alkohol, fast å andra sidan blev jag snurrig i skallen ändå. En hel dag på Liseberg tar verkligen på krafterna, speciellt då man "tvingas" åka med Uppswinget. Där snackar vi om en nära-döden-upplevelse. Tydligen rättade jag till frisyren innan starten, fick nästan kramp i benen av att jag spände så hårt. Nog om det, nu en närmare titt på kvällens öl.



Så vitt jag vet är Columbus det första ölet från Brouwerij 't IJ som jag druckit. En väldigt trevlig öl tycker jag. Det rör sig om en Belgian pale ale på stabila 9%.

En fin röd/brun-färg med ett mycket stort skum som tog lite tid på sig att lägga sig till ro. Härlig doft av främst frukt, jäst samt olika kryddor. Även en viss alkohol fanns i doften, ölet doftade verkligen "Belgien". Svårt att inte bli lite smått glad av att sniffa på en sådan doft.

Kryddig smak med framförallt koriander. Även en del citrus och aprikos. Ganska mycket sötma. Nu när jag tänker efter vill jag allt påstå att jag även kände en svag smak av kanel i ölet.

En öl som var lätt att dricka, kroppen medel. Den ganska höga alkoholhalten kändes inte alls. Kul att även holländarna kan göra så stabil öl av belgisk snitt. Denna tyckte jag om!

4,25/5

onsdag 15 juli 2009

Öl i Rumänien.

Dags för den sista delen om sommarresan, denna gång om det rumänska ölet.



På flighten till Bukarest provade jag en Ottakringer Helles, Austrian Airlines standardöl. Väldigt tråkig och smaklös. Doftade nästan ingenting med en lite lätt brödig smak, tyckte även att det smakade lite "burk". Betyget kan inte bli annat än lågt. 1,25/5. Sedan är det förstås aldrig kul att dricka öl ur ett platsglas, plus dock för att ölet var kallt.

Framme i Brasov besökte vi en matbutik, där fanns det en hel del öl samt sprit på hyllorna.



Bland annat stora tvåliters-flaskor som kostade ca. 15 kronor, billigt med andra ord.



Först ut av de rumänska ölen blev en Timisoreana. Tyvärr en besvikelse, smakade inte mycket och den lilla smaken som fanns påminde lite om papp. Gick väl att dricka kanske men nja, ett glas räcker. 1/5



Därefter provade jag en Brasov Ciucas. Ännu en meningslös standardlager utan någon som helst karaktär förutom den vattniga smaken. Redan efter två provade rumänska öl började jag ana att till Rumänien åker man inte för att dricka god öl. Måste jag ge betyg så blir det 1/5.



Efter hemkomsten från Bran Castle landade vi på en uteservering i Brasov. Där dracks en ljus Ursus. Den smakade hyggligt, ja har man svettats en halv dag så smakar det mesta rätt ok. Tyckte helt klart att det var lite mer karaktär i den jämfört med två tidigare nämnda rumänska ölen. Egentligen är det rätt meningslöst att sätta betyg då recensionerna blir så kortfattiga men jag gör det ändå, 2,25/5.



Senare på kvällen drack jag en öl som skulle visa sig vara den godaste rumänska jag drack under resan, nämligen en Ursus Black. Skön svart färg med ett stort inbjudande skum. Doft av kaffe, bränd malt och choklad. Smaken innehöll samma som doften plus en hyfsad beska. Inte världens bästa "stout" men iallafall klart godkänd. En riktig smaksensation jämfört med de ljusa blaskölen. Verkligen skoj att dricka något gott rumänsk öl! 3,25/5



Ännu lite senare dracks en Azuga, då var vi tillbaka till den rätt smaklösa ljusa eurolagern. Antecknade inget om ölet vilket borde innebära att jag inte direkt älskade ölet. Nä, det var tråkigt och trist, sedär lite tautologi.



I Bukarest blev det inte så många öl, dock drack jag ytterligare några inhemska. Silwa strong dark beer var inte så dum. Fin färg och en rätt skön doft av karamell och lite bränd malt. Smaken var ganska söt med en del karamell. Tyckte även att där fanns en viss fruktighet. Rätt ok eftersmak och beska. Helt klart en god öl jämfört med många av de andra rumänska ölen. 3/5



Nästa inhemska öl som dracks var den mycket bleka ljusa Bergenbier. Otroligt egentligen att jag fortsatte envisas med att dricka de tråkiga ölen. Men, men vad gör man inte för konsumentupplysningen.



Inser nu att jag ej tog någon bild på det sista inhemska ölet jag provade, nämligen en Stejar. Tur var väl det då även den var mycket tråkig. Vad är det för människor som uppskattar smaklös, standardlager? För mig tillför de iallafall ingenting.



Sista ölet som dracks på rumänsk mark var en tysk veteöl jag tidigare ej druckit. Den var "dyr" jämfört med de rumänska ölen, drygt 13 kronor i matbutiken. En trevlig veteöl av traditionellt snitt, grumlig och med mycket skumbanan i både doft och smak. Även en hel del jäst. God! 3,5/5

Sammanlagt drack jag aderton öl under denna lilla resa, 17 av dem hade jag tidigare ej druckit. Som ni redan förstått var de rumänska ölen ingen hit.

Intressanta dagar i Brasov och Bukarest.



Från Wien flög vi till Bukarest i Rumänien. Flyget bokades redan i december, 1000 spänn för t/r mellan Wien och Bukarest med Austrian Airlines, dyrt kan man inte kalla det. Tanken var att ta tåget till Brasov, då hade vi varit framme 21.45. Kvällen före avfärd bestämde vi oss för att boka en biltransport till Brasov, kostade 60 eur för tre personer jämfört med drygt 300 sek för tåget för tre personer. Det var det värt med tanke på att vi var framme i Brasov nästan tre timmar tidigare jämfört med tåget. De dryga 14 milen milen från flygplatsen utanför Bukarest tog 2.20h.

På sidan där vi bokade biltransporten stod det att chaufförerna var noga utvalda med tanke på personlig hygien m.m. Ni som varit i Östeuropa vet att det inte är helt ovanligt att man ibland får den stora äran att känna rejäla doser av gammalt svett.

Bilfärden kändes ganska segt, AC:n fungerade inget vidare så det var varmt. Kändes skönt att komma fram till vårt boende i Brasov, Ambient Guesthouse. 103 euro betalade vi för ett trippelrum. Helt ok boende. Givetvis tog jag den klassiska bilden på utsikten från rummet, det missar jag aldrig att göra. För det mesta känns det som att man har ustikt på en bakgård eller något liknande upphetsande men här var det ganska ok.



I ärlighetens namn visste jag inte mycket om Brasov, ja inte heller nu vet jag så mycket om Brasov. Vi åkte dit mest för att se något annat i Rumänien förutom huvudstaden. Sedan är det kanske lite kult att säga att man varit i Transsylvanien, trots att det hela var helt odramatiskt med tanke på bitmärken.



Lite käk är aldrig fel, något enkelt var vi sugna på kväll nummer ett. Kebab fungerar ju alltid men tyvärr gick det inte så bra för oss att beställa. Silenzi öppnade dörren till kylen för att ta ut dricka åt oss, då brast det för liraren som höll på att göra kebab åt ett par andra kunder före oss. Han skrek något på rumänska innan följande skreks på engelska:

-Go out! Out! Oooouuuuuutttt!

-Why?

-Because I want!

Ja Jesus vilken underhållning! 10 meter från hans hak fanns ett annat, där fick vi köpa även om inte heller de visade någon entusiasm. Vad gäller servicenivån är Rumänien fortfarande lite öst, tragiskt eller kul får man välja själv. Rätt intressant är det att tacka och höra ett väldigt robotlikt "welcome" tillbaka.



Efter att vi mumsat på vår stora kebab som kostade 24 sek orkade vi inte göra så mycket mer än att bege oss tillbaka till vårt boende för lite "party" på rummet. Lite snacks och öl blev det.

Nästa dag bommade frukosten, sova ut är härligt att göra ibland. När vi väl orkade bege oss ut knallade vi iväg till busstationen för att ta en buss till Bran Castle, någon buss till Bran lyckades vi ej hitta så vi tog en taxi istället. Lyckas man få taxichauffören att använda taxametern är taxi billigt i Rumänien, drygt 3 sek för en kilometer. Vår chaufför var mycket glad och pratsam, någon engelska kunde han ej och vår rumänska var synnerligen svag men pratade det gjorde vi iallafall. Rumänska påminner lite om italienska så några ord lyckades vi förstå.



Bran Castle ligger drygt 2 mil från Brasov och marknadsförs som ett Dracula-slott. Vlad III Dracula bodde aldrig på slottet men det var ändå värt ett besök. Många turister och en hel del kommers men själva slottet var ganska vackert. Onekligen perfekta salar för ölförvaring.



En enkel lunch intogs i Bran innan vi tog en taxi tillbaka till Brasov. Varför är nästan alltid taxichaufförer riktiga profiler? Denna hade musiken på en mycket hög volym och diggade till precis alla låtar. Vid ett övergångsställe gjorde han korstecknet då han inte var alltför långtifrån att köra på en stackars gående. Under bilfärden såg vi en snubbe iförd enorma farfarskallingar som stod inte många meter från vägen och tvättade sig, från topp till tå helt täckt av tvål. Något liknande ser man inte varje dag här hemma.

Väl framme i Brasov knallade vi runt lite innan vi tog sikte på en uteservering. Satt fint med en öl, medan vi satt där brakade himmelen lös, ett härligt åskväder drog in.



Alltför mycket mer hände ej i Brasov. Det är en ganska vacker stad som ligger fint vid bergen men det kändes fint att nästa dag åka till Bukarest, en stad som jag väldigt länge velat besöka. Man ville ju veta om ens fördomar var korrekta eller helt åt skogen.




Till Bukarest åkte vi tåg, en resa som tog ungefär tre timmar. Givetvis var tåget försenat, när går ett tåg på tid till skillnad mot flyget? Dålig luft ombord samt ganska tråkig utsikt från tåget då det för det mesta var buskar och träd längs rälsen. Det var alltså skönt att anlända till Bukarest. Från tågstationen tog vi en taxi till vårt hotell, 50 Lei kostade resan på tre kilometer, ett jäkla pris men ibland blir det så. I svenska kronor motsvarar det ungefär 125. Som jämförelse kostade den nästan två mil långa resan till flygplatsen från hotellet 31 Lei, men då med taxameter. Taxi är taxi, något annat kan man inte säga.

I Bukarest bodde vi på Radisson, ett hotell som öppnade 2007. Ett av de absolut finaste hotellen jag bott på, väldigt bra på alla sätt. Vi hade våra rum högst upp. Tog t o m en filmsnutt på rummet.






Vädret i Bukarest var grått och fuktigt. Givetvis visade prognosen på +33 och sol, men dagen efter att vi lämnat staden. Sommarregn dör man inte av oss så vi begav oss iväg för att titta lite närmare på Bukarest. Av någon anledning lyckades vi hamna på gator där det bara fanns sexshops och annat skumt men inga restauranger men till slut hittade vi ett MC Donalds, givetvis ett tråkigt alternativ men det fick det bli. Runt 40 kronor för ett mål, inte sådär vidare billigt alltså.





Regnet gjorde att vi återvände till hotellet väl där provade vi inomhusbassängen samt utomhusbassängen samt jacuzzin. Väldigt trevligt att ligga i en jacuzzi då det regnar.



Efter en riktig brakfrukost var nästa dags stora mål att knalla iväg till Palatul Parlamentului, världens nästa största byggnad efter Pentagon. En byggnad med 1100 rum som började byggas under den galne Ceaucescus tid 1983. Att folket svalt brydde han sig inte om, här skulle det byggas.




Verkligen ett vansinnesbygge! Tyvärr fick vi inte möjlighet att gå in då alla guidade turer var fullbokade.





Bukarest är en grå stad, precis som förväntat. Bilparken är väldigt blandad, från de värsta rishögarna till bilar som man knappt ser i Sverige. På kvällarna kändes staden väldigt mörk, men då är det inte i närheten av hur det var på den onda kommunisttiden då det rådde elransonering. Det är billigare jämfört med Sverige särskilt om man går på inhemska restauranger. En mycket god pastarätt kostade ungefär 40 sek, i Stockholm hade en liknande rätt kostat en hundring.




Visst fanns det gatuhundar men antalet var färre än vad jag trodde. För ett tiotal år sedan fanns det ungefär 200000 hundar, nu är antalet nere i ungefär 5000. En enorm skillnad alltså.

Vi avslutade vår vistelse i Rumänien med en varsin whisky i hotellbaren.




Rumänien var ett kul land att besöka, jag har ingen jättebrådska att åka dit igen den närmaste tiden men om kanske 10 år vore det kul med ett återbesök för att se hur landet har utvecklat sig.