Jodå, nog var det allt en fin syn då ölet hälldes upp. Vem gillar inte att spana på öl som är svarta och med vackra, bruna stora skum?
Doften var humlig med en hel del kryddor. Tyckte mig ana en del koriander, kanske också timjan? Kaffe, choklad och mycket rostat. Även en del svaga toner av parfym.
Smaken var rostad med en viss sötma. Lakrits, kryddor, kaffe, choklad. Bland kryddorna var det framförallt smaken av koriander som stack ut. Även en del rökiga toner. Vätskan var torr och kroppen medelfyllig. Trevlig öl med en fin munkänsla, lättdrucken.
Avslutningen var schysst bitter men mycket rostade inslag. Eftersmaken var lång. Jättegod öl!
4,1/5
Noterbart är att denna öl under julhandeln 2009 såldes som Fra Til på Systembolaget men det korrekta namnet är alltså Til Via Fra. Står det bäst-före 2013 på flaskorna är det Til Via Fra.
Finns en del spridda flaskor kvar just nu, priset är nedsatt till 63.90.
Mikkeller Stateside IPA är inspirerad av amerikansk IPA. Tre olika humlesorter har använts nämligen cascade, chicook samt centennial. Låter inte som en helt ointressant dryck.
Vätskan var bärnstensfärgad, skummet hyggligt stort och ganska fluffigt.
Doften bjöd på frukt, gräs, blommor och en del humle.
Smaken var rätt söt, karamell, lite bröd, malt, citrus och en hel del grape. Inga direkta tropiska frukter, det som jag verkligen skattar högt i en IPA/DIPA. Avslutningen bjöd på en rejäl bitterhet. Vätskan var torr, ganska mycket kolsyra och kroppen medel.
En helt ok IPA som inte var briljant.
3,5/5
Imorgon är det dags för årets sista nyhetssläpp på Systembolaget.
Jag har ännu inte bestämt mig för vad som skall köpas, en sak är dock säker, någon Samuel Adams Utopias blir det icke.
Den sista delen om Köpenhamn. Dagen började med en härlig hotellfrukost, javisst är det trevligt att sitta och mumsa i sig en bastant frukost. Tåget hem till Stockholm hade avfärdstid 16.19 så vi behövde inte stressa.
Efter att ha checkat ut och lämnat väskorna i hotellets bagagerum började vi med att besöka Kihoskh. Tänk om vi kunde ha sådana kiosker i Sverige, tanken är smått svindlande. Ungefär 15 minuter från centralstationen låg stället, de hade ett överraskande och stort utbud av öl, de flesta i stora kylskåp. Runt 10 olika från de Molen såg jag bland annat. Ekvationen gick inte riktigt ihop, ja att ett sådant ställe har sådan öl.
Köpte två öl för mina sista danska mynt.
Det var en gråmulen måndag med lite regn så vi bestämde oss för att gå till ett ställe där vi kunde sitta och dricka några sista öl samt spisa något. BrewPub København blev det, ett ställe med ett mycket centralt läge.
Det var det första stället som vi besökte som hade en svensk bakom bardisken, inga problem med beställningen med andra ord. Fast å andra sidan var det inga problem på de andra ställena heller, förstår man inte vad någon säger är det bara att se glad ut och nicka lite då och då. Det var inte särskilt många själar inne på stället, kanske inte så konstigt då det ändå var en tidig eftermiddag en helt vanlig måndag. Stället hade en trevlig innergård som säkert är riktigt mysig under det varma halvåret.
En PJ Harvey IPA beställde jag först in. Kopparaktig färg med ett litet smutsvitt skum som försvann snabbt. Doften innehöll malt, nötter, lite citrus samt väldigt svaga toner av rök. Smaken var inget särskilt, inte så fräsch vad gäller citrus och tropiska frukter som jag hade hoppats på. Helt klart var detta en brittisk IPA. Bitterheten var mild, även en del jäst i smaken. Eftersmaken var väldigt nötig. I ärlighetens namn en ganska tråkig öl. 2,5/5
Sista och avslutande ölet under den trevliga vistelsen i Köpenhamn blev en Schlager Jul. Jag kom att tänka på ett av Göran Perssons smått klassiska kommentarer då jag satt och drack ölet. Vad var det han nu sa om Mona Sahlin. "Det är inga märkvärdiga saker som kommer ur hennes läppar", ja något åt det hållet var det. Likadant var det med BrewPub Københavns öl, inga märkvärdiga saker.
Nå tillbaka till julölet. Färgen var mörkröd med ett par centimeter stort vitt skum. Mycket karamell och malt i doften, inte så mycket kryddor. I smaken dök det upp en del kryddor, bland annat kanel. Rostad malt och choklad kände jag också. Halvfylligt öl men en oljig känsla på vätskan. Tråkig även den. 2,25/5
Alla beställde vi in Smørrebrød då vi satt där, jag tog en rostbiff. Den smakade oändligt mycket godare än ölen.
Sedan var det dags att hämta ut väskorna från hotellet (personalen hade inte snott några flaskor, fint så) och bege sig mot centralstationen.
Jag hade inte åkt en längre resa med snälltåg på över 15 år. Brukar aldrig bli åksjuk men nu kände jag av en del, X2000-tåget "gungade" ganska mycket tyckte jag. Inte den absolut trevligaste upplevelsen även om det gick bra. Bra med Internet så att man kunde fokusera på det. Helt klart föredrar jag att flyga, särskilt då prisskillnaden oftast är löjligt liten. Tågresan tog närmare 5,5 timmar. På tåget drack vi väldigt söta drycker med noll beska, däremot var de extremt lättdruckna.
Sammanfattningsvis kan jag inte säga annat än att Köpenhamn är en fantastisk stad för en med ett stort ölintresse. Det finns en massa intressanta ställen som alla ligger väldigt centralt om man har centralstationen som utgångspunkt. Jag blev lite extra förtjust i Barley Wine tackvare det underbara äldre paret som drev stället, där snackar vi om en servicenivå som var otrolig. Det var en fröjd att se grabbarnas ögon hur de lyste då vi besökte ölbutikerna, verkligen som barn på julafton. Bryggeripubarna som vi besökte hade de tråkigaste ölen men miljön på framförallt Nørrebro Bryghus var riktigt trevlig. Svårt att säga vilken av de vanliga barerna som var bäst, alla hade de en egen stil och karaktär. Den dansande personalen på Plan B lär jag inte glömma i första taget inte heller den sköna liraren bakom disken på Ørsted Ølbar & Cafe. Ännu lite trevligare blir det att besöka Köpenhamn då vår stackars valuta är starkare, nu är verkligen vi svenskar "Nordens polacker", ja om än lite elakt sagt. Ett återbesök blir det garanterat!
Tidig avfärd var det från Arlanda mot Köpenhamn, men dagen den blev riktigt bra. Efter att Eddan, Eirik, Silenzi och jag landat på Kastrup tog vi en taxi till Radisson Royal, beläget på paradplats. Ett av våra rum var klart så det var skönt att lämna lite prylar på rummet innan vi begav oss med ivriga steg mot Ølbutikken. 11 öppnande de, 11.00 klev vi in. Mitt första intryck var att det var en tämligen liten affär, men efter ett tag insåg jag att det fanns mer än tillräckligt med intressanta buteljer på hyllorna. Det var sannerligen inte en enkel uppgift att bestämma sig för vilka flaskor som skulle köpas. Trevlig butik helt klart, mannen bakom disken bjöd oss på en flaska BrewDog Nanny State. En extremt smakrik lättöl, ja helt otrolig. Exakt 41 minuter var vi inne på Ølbutikken, jävligt trevliga minuter kan jag lova. Köpa öl i Köpenhamn är verkligen roligt. Noterbart är att på hyllorna fanns det 11 olika sorters Cantillon, i oktober då jag var i Bryssel var det inget ställe som hade så många olika till salu.
Ett antal objekt hade jag skrivit upp som jag verkligen ville köpa, blev en del av dem plus en del spontana inköp. Runt 900 danska kronor köpte jag för. Ett par av lirarna i sällskapet köpte för mer än så. Våra ryggsäckar blev sådär härligt välfyllda.
Efter Ølbutikken gick vi tillbaka till hotellet och dumpade flaskorna, därefter var det dags för lunch på en italiensk restaurang, schyssta pizzor om något dyra. Efter lunchen gick vi till Lord Nelson, ett ställe som jag tyckte om. Skön miljö, ja det såg verkligen ut som en gammal hederlig pub utan några krusiduller. Tyvärr kunde man inte beställa in en provbricka med fyra olika smakprov.
Nåväl, istället blev det en Imperial IPA från Hornbeer. En grumlig, orangeaktig öl med litet vitt skum. Fruktig doft, med betoning på tropiska frukter. Trevlig fruktig smak med mycket ananas och en del citrus. En hel del maltsötma, karamell och tvål. Avslutningen var rejält bitter. Stabil och god men kanske inte så avancerad. Tyckte att det inte hände med så mycket med smaken. Lättdrucken. 3,5/5
Ytterligare en öl blev det på Lord Nelson, nämligen en Son of Nekron från Djævlebryg. En inte helt tokig porter. Svart färg med obefintligt skum. En hel del kaffe, choklad i doften liksom en gnutta rök. Smaken innehöll främst kaffe och choklad, inte så mycket brända malttoner. Även en del rökiga toner i smaken. Ingen avancerad porter men småtrevlig trots allt, vätskan var torr och eftersmaken satt i ett tag. 3,5/5
Efter Lord Nelson gick vi några steg till närbelägna Barley Wine. En trevlig liten butik med ett underbart ägarpar i 60-årsåldern. De var verkligen trevliga, gubben pekade ut ett par ställen på kartan som han tyckte att vi skulle besöka. Ølbutikken hade helt klart fler rariteter än Barley Wine, men sistnämnda hade en mysigare miljö. Köpte bara fyra flaskor där. När vi var inne på Barley Wine var det några svenskar som kom in i butiken och trodde att det var en vinaffär, ja det är inte lätt alla gånger. Ok att de hade några vinflaskor, men men, ja ja.
Efter att ha lämnat de nya inköpen på rummet gick vi vidare till Ølbaren. Där hade vi stämt träff med en gammal barndomskompis som bott i Köpenhamn de senaste 10 åren. Ølbaren var ett helt ok ställe, modern design och mer ett stort utbud av öl. Dock blev det bara en öl, en tysk törstsläckare i form av Keesman Herrenpils. Klassisk tysk pils med en guldaktig färg, ganska stort vitt skum. Gräs, malt, en del smör. Ganska söt och släckte törsten väl. 3/5
Nørrebro Bryghus var nästa anhalt, där blev det kvällsvard och öl. Javisst, det blev öl. Inte blir ni väl chockade? Jättegod mat fast lite dyr och rätt taniga portioner för bastanta herrar som vi. Ölen var ok utan att direkt briljera. Trevligt miljö inne på det stället, av någon anledning fick vi sitta på paradplatsen, "Brewers Table". Varför finns det inte sådana ställen i Stockholm?
En bra ska med Nørrebro Bryghus var att man kunde beställa in smakprov, det var något vi utnyttjade. New York lager var ok men inget särskilt. Kopparaktig färg, vitt skum. Väldigt maltig, en del citrus och karamell. 3/5
Ravnsborg Rød hade en trevlig röd färg, doften var söt men en hel del frukt. En hel del karamell, avslutningen var torr. Inte sådär jättespännande. 2,75/5
S:t Jørgen Stout var lite mer intressant. Givetvis svart med ett ljusbrunt skum. Aromen och smaken innehöll kaffe, choklad, citrus och en hel lakrits. Syrlig var den också, intressant. Smaken satt i ganska länge. 3,5/5
Sista ölet blev en Julebryg, den var verkligen julig. Söt, kryddor, pepparkaka. Lite tunn kanske men ändå drickbar. Några större mängder tror jag nog inte att jag skulle fixa. Ett litet glas kändes lagom. 3,25/5
Vi tog en rask promenad till smått excentriska stället Plan B, väldigt speciell karaktär på det stället. Kändes nästan som att vara hemma hos en polare. Personalen lallade runt och tog lite danssteg då och då, härligt avslappnat. En annan smått bisarr sak var att de hade tre lampor i taket designade av Arne Jacobsen värda ungefär 60000 danska kronor styck. De passade inte riktigt in, eller så var det precis det de gjorde.
En rackare drack jag där, Fat Cat från Beer Here. Bärnstensaktig färg, härlig fruktig doft. Skummet hängde kvar länge. Smaken innehöll frukt, fläder, peppar lite tvål. En del brödiga toner från malten. Röda bär och en aning citrus. Ölet satt fint i munnen. Inte dum. 3,75/5
Efter ovanstående äventyr gick vi snabbt in på Bobi Bar, ett väldigt inrökt ställe med skön karaktär. De danska rökreglerna blir jag inte riktigt klok på. På vissa ställen får man bolma likt kolkraftverken i Polen men på andra ställen är det njet! En stänkare i form av rom tog vi där innan vi till slut rullade vidare till hotellet. I hotellbaren tog vi en sista drink för aftonen innan vi sade farväl till PG, barndomskompisen.
Nionde november är ett tungt datum i Europas historia, den avskyvärda Kristallnatten 1938, den desto trevligare 1989 då Berlinmuren började falla. 8:e november är det idag, på dagen ett år sedan första inlägget på denna blogg. Ingen händelse som kommer att gå till historien. Tiden den går verkligen fort, men det har varit ett roligt år. Många goda och en del mindre goda öl har druckits. Vill passa på att tacka alla läsare, det är kul att ni är några stycken som läser det jag skriver. Givetvis försöker jag att hinna med att läsa alla andra ölbloggar. Det roliga är att alla har en egen unik stil samt ett eget språk, det berikar läsandet.
Ett par öl blev det ikväll, inte för att fira bloggen utan bara för att det är gott med öl. Varför krångla till det? Cantillon Rosé De Gambrinus har jag druckit vid några tillfällen men aldrig betygsatt seriöst, ja om man nu kan kalla mina betyg seriösa.
En trevlig ganska ljusröd färg på ölet, skummet var åt det rosa hållet och försvann snabbt. Mycket hallon samt en aning körsbär i aromen samt klassisk Cantillon-funk, dock en mild sådan. Smaken dominerades av hallonsmaken, syrligheten fanns där men den var inte alls extrem på något sätt. Lite citrus tyckte jag mig känna samt en svag ton av jäst. Väldigt uppfriskande och lättdrucken öl, torr sympatisk vätska. Borde vara en helt perfekt törstsläckare en svettig sommardag för det var den en småtråkig novemberdag. Verkligen en öl som man alltid borde ha hemma.
4/5
Kvällens andra öl var inte direkt den optimala törstsläckaren, däremot en väldigt god Imperial stout, ja för det är Hr. Frederiksen. Härligt svart med ett stort brunt skum. Vätskan som kom ur flaskan såg sådär härligt tjock ut som bara en Imperial stout kan se ut, konst!
Doften var intensiv, stora inslag av mörk, bitter choklad. Ingen jäkla sockerchoklad från Marabou här inte. Inte sådär jättemycket kaffe i doften som man kunde tro, däremot en hel del rostad malt samt även en stänk alkohol. Smaken var härlig, väldigt mycket choklad, rostad malt samt en del sälta. Även en del alkohol och lakrits. Inte så söt, den tämligen tjocka vätskan låg fint i munnen. Efter en halvtimme eller så var det en påtaglig smak av nötter, då i synnerhet valnötter. Eftersmaken hade en trevlig bitterhet. En mycket god och drickbar Imperial stout, heja Danmark!
719 var antalet foton som jag tog ute på Viksjö GK i lördags då Eddan, Gnet och Lurvet spelade sin årliga golftävling 18.40 Memorial. Bollarna flög både åt höger och vänster, ja det var en rejäl show som det bjöds på.
Mitt egna hackande av golfbollar ligger i dvala sedan 2007. I lördags var det nästan partystämning ute på banan, "mina" grabbar skötte sig men i sällskapet före och efter oss konsumerades det ganska rikliga mängder alkohol, det skreks och tjoades. Men hur gott är det egentligen med ljummen fulöl, dessutom på en golfbana?
Nå, nog om det. Efter rundan samlades vi hemma hos Eddan för att äta pizza samt dricka några öl. Till pizzan drack jag en Sierra Nevada Celebration 2008, fortfarande god men den har tappat mycket av stinget.
Efter maten lirkade jag fram en flaska Beer Here Dark Hops, en flaska som jag fick köpa av Fajanen. (tack!) Dark Hops är en öl som jag hört mycket gott om, givetvis var det skoj att äntligen få smaka det ölet.
Dark Hops är en välhumlad stout om jag förstått saken rätt, 8,5% alkohol och IBU på 80. Ölet såg väldigt trevligt ut i glaset, svart som natten med ett stort brunt skum som kämpade emot länge. Verkligen en vacker syn!
Doften innehöll väldigt mycket mörk choklad, kaffe samt brända toner. Lite vanilj tyckte jag mig också känna. Något som inte är direkt vanligt att känna rent doftmässigt då man dricker en kolsvart rackare är blommighet, men den fanns i Dark Hops. Onekligen satte humlen sina spår. Hittills imponerade alltså både utseendet och doften.
Smaken var inte dålig den heller, mycket kaffe och choklad precis som i doften. Väldigt mycket stout över smaken, lite citrus eller blommighet kände jag men inte mycket. Lite lakrits fanns där också, ölet var medelfylligt.
Eftersmaken var lång, något annat var inte att vänta, dessutom rejält besk.
Klart drickbar öl, det måste sägas att det var första ölet från Beer Here som jag druckit. Spännande och intressant, kul med blandningen mellan stout och IPA.
4,25/5
Som avslutning på kvällen blev det en öl från Mikkeller, ett bryggeri vars öl jag druckit alldeles för lite av. Beer Geek Breakfast, flaskan inköpt i Norge.
Liksom Dark Hops såg Beer Geek alldeles fantastisk ut i glaset. Underbar svart färg med ett sagolikt skum. Lite nörd är jag allt men erkänn att ett vackert skum kan man länge titta på.
Mycket kaffe och choklad även i Beer Geek, både i doft och smak. Lite rökiga toner men framförallt mycket choklad i smaken. Chokladmjölk! Skrev jag redan att det smakade mycket kaffe? Verkligen gott! Förvånansvärt lättdrucken, vem vet det kanske verkligen är ett perfekt öl till frukost? 7,5% är ju inte mycket i sammanhanget. Alkoholen kändes inte alls. Väldig len och fin känsla på vätskan, inte sådär enormt fylligt utan rätt medel. Lång, lång eftersmak! Mycket sympatisk öl, annat kan jag inte säga.
4,5/5
Skoj att ha provat dessa två danskar som är bryggda i Norge, givetvis hos Nøgne Ø. Eddan den lille parveln besökte Nøgne Ø för en dryg vecka sedan.
Var ute på galej tillsammans med ett par kompisar igår. Som pilsnerpang valde vi att besöka Man in the Moon, ett ställe som jag senast besökte i september förra året. Man in the Moon är ett bra ställe, maten är god och de har en tämligen diger öllista. Igår var det snudd på chockerande få gäster där, vet inte om det berodde på lågkonjukturen eller bara på en ren tillfällighet.
Nåväl, till det centrala för denna lilla berättelse. Givetvis hade jag redan i förväg studerat öllistan, visste på ett ungefär hur kvällen skulle utveckla sig. Som första öl beställde jag in en Ocean IPA från Oceanbryggeriet. Ett antal gånger har jag varit nära att beställa en Ocean IPA, men det har aldrig blivit av.
Ölet får anses vara bärnstensfärgat, skummet var hyfsat stort. Då jag doftade på ölet blev jag lite förvånad då det doftade ganska mycket av rök förutom den sedvanliga fruktiga och karamellaktiga doften. Även smaken var påtagligt rökig. Skall Ocean IPA verkligen smaka så eller var det något som var knas? Beskan var trevlig utan att vara extrem på något sätt. Förväntar man sig en amerikansk IPA då man beställer in en Ocean IPA, ja då lär man bli besviken. Nä, detta öl har en mer brittisk stil. På flaskans etikett stod följande att läsa: "Eftersom begreppet India Pale Ale idag är lika konfunderande som fotbollens diamantformation, så kan man bara konstatera att varianterna är många." Ja, det kan man förstås hålla med om, och trevligt är det att det finns många olika varianter.
Gott utan att briljera, betyget blir 3,25/5
Efter öl nummer ett var det dags för mat, jag åt en klassisk Club Sandwich. Smakade bra! Till maten drack jag en Ølfabrikken Pale Ale från danska Ølfabrikken. Ölet hade en rätt trevlig humlig doft med lite vibbar av karamell och citrus. Smaken hade toner av citron lite gräs med en rätt hygglig beska och eftersmak. Fast nog hade jag hoppats på än mer humlearomer. Värt att notera är att Ølfabrikkens öl tappas på burk. Verkligen inte ofta jag dricker burköl men igår skedde det. Det mest kända mikrobryggeriet som säljer sina öl på burk är förstås amerikanska Oscar Blues.
Ølfabrikkens Pale Ale var ungefär som Ocean IPA, gott och klart drickbart men utan att lämna några gigantiska avtryck. Äh, samma betyg som för Ocean, 3,25.
När vi satt på restaurangen igår passade de på att höja priserna på många av ölen, som tur var hann de ej höja priset för Ølfabrikken Pale Ale igår. Idag såg jag på Man in the Moons hemsida att ölet kostar 99, igår betalade jag 69. Snacka om sjuk prishöjning! Inflation är inte bra för samhället!
Något som däremot är bra för samhället och mänskligheten är Närke Kulturbryggeri. Som tredje öl för dagen delade Eddan och jag på en flaska Kaggen Stormaktsporter 2007. Känns mycket bra att inom loppet av en dryg månad nu ha smakat den "vanliga" Stormaktsportern och "Kaggen Stormaktsporter". Skillnaden mellan de två ölen är att sistnämnda är lagrad 2,5 månader på ekfat.
Finns det någonting vackrare än att se hur vätskan från en tung stout eller porter hamnar i glaset? Kaggen hade en underbart svart och trögflytande vätska, skummet är minimalt. Till en början tyckte jag att varken doften eller smaken var så märkvärdiga, ölet var helt enkelt lite för kallt. När västskan blivit lite varmare, ja då började det hända saker och ting vad gäller doft och smak. Ölets doft påminner mer om vin än öl men med lite toner av vanilj, bär och rök. Smakar väldigt mycket kaffe och choklad, men för varje klunk upptäckte jag något nytt. Verkligen en helt underbar porter, mjuk och poetiskt len samtidigt som kroppen är stor. Finns ett ord som kan sammanfatta allt, weltklasse! Betyget blir 5/5. Det är förstås svårt att säga vilken öl som är den godaste man druckit, men Kaggen hamnar mycket högt på min lista. En artikel från år 2007 om just Kaggen.
Som avslutning på aftonen drack jag en flaska Leffe Vieille Cuvée. Det var väldigt länge sedan jag drack något från Leffe, deras Cuvée hade jag tidigare ej provat. Kanske var det fel att beställa in en Leffe Cuvée efter Kaggen, men gjort är gjort. Ölet var ganska sött och fylligt med fina inslag av honung och torkad frukt. Onekligen en öl som trots allt passade rätt bra på en lördag, lite lördagsgodis kan man gott kalla det. Betyget blir 3,5/5.
Utöver ovanstående fyra öl smakade jag även några klunkar av ett par andra öl, nämligen ST Bernardus ABT 12 samt Boon Oude Kriek 2004. Förstnämnda ölet hade en smått bisarr men samtidigt kul smak av en godissort som jag väl känner igen från barndomen. Tyvärr kan jag inte minnas namnet på godissorten. Boon Oude Kriek är en spontanjäst körsbärsöl, sur och smakrik. Väldigt intressant och kul typ av öl. Bägge dessa öl skall jag vill tillfälle beställa in en flaska av, de tål att analyseras närmare.
Kvällens enda besvikelse var efterrätten, Hallon- och blåbärspaj med vaniljsås. Smakade inte särskilt mycket. En hopplös gottegris som jag hade även gärna sett efterrätten betydligt sötare.
Trots denna lilla besvikelsen med efterrätten var kvällen mycket trevlig. Alltid kul att dricka öl man tidigare ej druckit.
Det tog tid innan jag började dricka öl, först i tjugoårsåldern, på den tiden drack jag främst tysk veteöl.
Att resa är kul. Att prova några av de lokala ölsorterna är förstås givet då jag är på resande fot. Har ingen exakt koll på hur många olika öl jag druckit/provat, däremot vet jag att antalet besökta länder är 59. Taiwan är det senaste nya landet.
.JPG)
