Måndag 4/2 i LA, The Dudes, Library Alehouse och Venice Ale House

Måndagen i Los Angeles, eller närmare bestämt Marina del Ray inleddes med att jag först lyssnade på regnet och när det sedan ljusnade betraktade de fina regndropparna som så fint smekte marken utanför rummet.

På förmiddagen blev det paus i regnandet så då passade jag på att bege mig ut på en promenad, målet var Whole Foods i Venice som låg runt 45 minuter bort. Det är alltid skönt att promenera, särskilt då i områden där man tidigare inte satt sin fot.

Whole Foods är en kedja av matbutiker som jag gillar, öl har de också. Min tanke var att stärka mig med en bägare i butikens bar innan jag skulle gå tillbaka till hotellet men se det gick inte då baren öppnade först på eftermiddagen.

På vägen tillbaka blev jag rejält blöt då det regnade tämligen intensivt, mitt lilla paraply hjälpte föga. Det var bara att ägna lite extra tid på rummet och torka sig. Väderprognosen visade sig stämma perfekt för vid 12-tiden tittade solen fram. Då bestämde jag mig för att ta en kortare tur med Lyft till närbelägna Santa Monica.

Dagens första öl intogs på det ganska nyöppnade The Dude's. Stället fanns inte 2016 då jag senaste gången var i Santa Monica. Det visade sig vara ett ganska stort och fräscht ställe som låg högst upp i ett shoppingcentrum. Dagens till ära var det nästan tomt på folk, ja en tidig måndag i februari tycks vara lågsäsong i Santa Monica.

Passade förstås på att beställa in en flight samt pizza till lunch, antar att man kan ha det sämre. (hemma var det dagen efter det stora snöfallet så det kändes inte helt dumt att sitta där och mumsa på pizza och dricka några öl)

Hur var då ölen? Stabila utan att vara briljanta, bäst tyckte jag om The Dudes Double Trunk vilket är en DIPA vilket namnet antyder.

När jag väl var klar knallade jag vidare mot West 4th and Jane som låg några minuter bort. Även där var det lugnt till en början innan det vällde in en massa asiatiska ungdomar.

Som tur är hann jag dricka upp min burk innan de kom, en Los Angeles Ale Works Slope Shake. En duglig Milkshake IPA var det. (kan inte påstå att det är min favoritstil i ölvärlden)

Det var skönt att komma ut i solen igen, vandrade ner för att se Stilla Havet, ja det är alltid något särskilt att se det havet. Snacka om stort och mäktigt.

Till mitt nästa ölställe hade det tagit runt 30 minuter att gå om jag hade gått raka vägen men nu blev det alltså en liten omväg för att titta på havet. Jag hade ju semester så varför stressa?

Library Alehouse besöktes även det senast 2016. Då gillade jag det vilket jag även gjorde denna gången. Väldigt trevlig service och ett fint utbud av öl. Det är så kul att sitta på ett bra ställe och dricka en god öl samtidigt som man sneglar på tavlan och funderar över nästa öl.

Fyra öl dracks på Library, det första visade sig vara den godaste, Green Cheek West In Peace, ännu en härlig DIPA. Som god tvåa denna gången kom Almanac Raspberry Sournova.

Gillar verkligen Library Alehouse, tänk att ha ett liknande ställe som kvarterskrog här hemma, nä det är bara att glömma.

Från Library är det inte långt att gå till Venice Ale House, ett ställe som jag tänkt besöka under tidigare resor men då har det varit fullsatt.

Denna gången klev jag in och möttes av en liten lokal, fullsatt var det inte men ändå en hel del gäster. Ölutbudet var stabilt, de hade t o m en egen öl på fat. Gillade stället, folkligt och med en skön stämning.

Skymningen närmade sig då jag lämnade Venice Ale House, bestämde mig för att gå tillbaka till hotellet. Lite drygt 40 minuter tog det, väl framme vid hotellet gick jag förbi det för att istället gå till Yard House som jag förgäves försökte besöka kvällen innan då det var Super Bowl.

Denna gången gick det bättre, tomt var det inte men ett eget bord det fick jag direkt. Yard House är som sagt en kedja som finns på många ställen i USA. De brukar ha runt 100 olika öl, varav kanske 20-25 stycken brukar vara intressanta för en ölnörd.

Orkade med tre stycken öl denna gången liksom lite snacks. Knee Deet Breaking Bud IPA var den godaste av de tre. Nästan alltid då jag dricker öl i USA så slutar det med att en IPA eller DIPA visar sig vara den godaste av det som dricks.

En liten incident skedde då jag skulle gå på toaletten, en av de anställda gick efter och sa att jag måste betala. (jag hade jackan på) Grejen var den att jag inte ens hade druckit upp mitt sista glas, jaja ibland blir det lite missförstånd. Undrar vad straffet är för en springnota i USA?

Nå, en lugn och fridfull måndag var det, helt i min smak.

Öläventyr i USA, dag 10, Santa Monica.

09:45 var avgångstiden med Alaska Airlines från Portland till Los Angeles. Vi tänkte vara ute i god tid så en taxi beställdes omkring 07:15. Den kom nästan omgående och resan tog knappt 20 minuter till PDX, vi var alltså ute i riktigt god tid. Noterbart är att taxichaffisen var nyfiken och han tyckte om att prata öl. Lite trött på alla dessa starka IPA och DIPA var han. Även han tipsade oss om att komma tillbaka på sommaren då det knappt regnar alls.

Flygplatsen i Portland är inte så stor så incheckningen och säkerhetsproceduren klarades av på 15 minuter eller så. PÅ flygplatsen hade Rogue en liten bar och det fanns några butiker som sålde flaskor.

Vi hoppade över allt som har med öl att göra, istället var färskpressad apelsinjuice det starkaste som dracks på flygplatsen ty kaffet i USA kan sällan klassas som starkt. (det är märkligt då många amerikanare gillar stark mat, de använder bland annat Tabasco till mycket)

Flighten tog ungefär två timmar och från luften kunde man verkligen se hur stort Los Angeles är. Jag har varit där en gång tidigare och fick då aldrig någon känsla för staden. Denna gången skulle vi bo i staden Santa Monica som är en del av Los Angeles storstadsområde.

Santa Monicas läge vid havet och relativt nära flygplatsen (ungefär 10 km) lockade. Två nätter skulle vi bo på Cal Mar Hotel. Boendet hade ett bra läge men det kändes gammalt och med inte alltför upphetsande rum, dock var det stort.

Var övertygad om att jag skulle drabbas av bedbugs (vägglus) men som tur är blev det inte så. Kanske hade jag för mycket humle i blodet så de stackarna inte vågade gå på attack.

När vi installerat oss gick vi iväg till ett närbeläget Whole Foods. Inte var det som i Portland inte men det fanns öl och annat för oss så att vi skulle överleva ett par nätter.

Då vi var klara med inköpen knallade vi iväg till Library Alehouse, det högst rankade ölstället i Santa Monica. På vägen dit var det härligt att se havet. Inte konstigt att jag började nynna på Harry Brandelius gamla slagdänga "Gamla Nordsjön". Nu var detta förstås långt från Nordsjön men det är tanken som räknas. Det var hög tid för en sen lunch, hamburgare hade de så en sådan fick det bli.

På Library kände jag mig hemma igen. Hamburgaren var stor och smaskig, orkade inte ens äta upp hela. Trots att det var eftermiddag och lördag var det inte alltför stimmigt. Det viktigaste av allt var att ölutbudet på fat var riktigt stabilt, dessutom fanns det en del flaskor.

Beachwood Hop Vader satt som ett smäck efter en lång resdag. (nåja) En bra balanserad Black IPA handlar det om. Välhumlad med ananas, lite bacon och rostade toner. Beachwood borta i Long Beach är nästan alltid bra.

Det var överlag bra klass på ölen som dracks på fat. Två andra som var riktigt trevliga var Smog City Hoptonic IPA och Firestone Walker Luponic. Bägge två välhumlade, fruktiga och färska.

Godast av alla var dock en flasköl, en Sour Red/Brown nämligen Allagash James and Julie. En elegant och uppfriskande "suris" med bär, fat och funk.

Det blev en bra sittning på Library Alehouse. Servicen från vår mexikanska vän var riktigt bra. Något som är tydligt i Los Angeles-området är hur många med mexikanska rötter det är som jobbar inom olika serviceyrken. På hotellet var det några av städerskorna som knappt behärskade engelska. Man kan undra vad de har för lön?

Några fler ställen mäktade vi inte med utan i vanlig ordning blev det några buteljer på hotellrummet. Till ölen tittade vi på en i mitt tycke rätt obegriplig sport, baseball. Snacka om att det inte händer mycket under en match.

El Segundo Steve Austins Broken Skull IPA var betydligt intressantare än matchen. Förstås färsk och god men onekligen börjar IPA smaka IPA särskilt efter att man under relativt kort tid druckit många olika sådana.

Det märktes lite att vi började bli lite öltrötta även om ingen av oss riktigt vågade erkänna det. En dag återstod i Santa Monica innan det var dags att flyga hem.